Det börjar ju som sagt dra ihop sig mot jul, och nu står jag som alltid där med frågan ”vilka böcker ska jag önska mig?” Nya, okända böcker, uppföljare, böcker jag har hört ska vara bra, julböcker…? Vad ska prioriteras? Och hur många böcker kan man egentligen önska sig?
Jag har hittat ett trettio-tal böcker som verkar väldigt bra, och alla är jag sugen på att läsa. Men, jag vet att mina föräldrar och släkt aldrig skulle köpa trettio böcker till mig, och dessutom vill jag ju ha andra saker också.
Till min födelsedag i September gjorde jag misstaget att bara skriva ner böckerna som jag önskade mig rakt upp och ner, utan någon som helst struktur. Resultatet: de böckerna jag önskade mig mest fick jag inte. (En annan mysterious thing är att mina föräldrar verkar ha ignorerat de böcker som inte redan fanns på den lokala bokhandeln…)
Anyway, nu har gjort det svåra valet att skriva en ”prioritetsordning”, inte för att jag vet om den kommer att följas.
Det jag däremot vet är att jag aldrig kommer att få böckerna längst ner på listan, men inte vill jag ta bort dem för det! De för väl bli en födelsedagsönskning, i September… Eller Juliklapp!
Jag har också stött på det problemet att flera av böckerna redan ägs av Lyra, som säkert skulle låna ut dem till mig om jag frågade riktigt snällt. (Eller hur, Saumensch?) Men jag vill ha mina egna exemplar, ska jag önska mig dem trots det. Antagligen.
Nu, när Lyra spenderat en lördag på landet med en utläst Clockwork Angel och en påse eukalyptus-godis som enda sällskap är det ganska skönt att komma tillbaka till stan där man bara kan välja och vraka när det gäller nya böcker. Och turen har nu kommit till Jane Eyre - på grund av rekommendationen jag läste i Ponton: att Jane Eyre avnjuts bäst någon gång i november med en kopp Earl Grey eller något dylikt svart te. "I'll remember that" skrev jag i kanten.
Men, tillbaks till Clockwork Angel. Jag ska inte skriva för mycket med tanke på de som inte läst MI än och har allt roligt kvar, men jag har ungefär samma åsikt som Johanna på Reading & Rambling, den var inte så bra som vi trodde. Man känner igen lite för mycket ifrån The Mortal Instruments. De två trilogierna är än så länge skrivna efter samma regelbok, vilket kan tyckas tråkigt. I The Mortal Instruments är det kombinationerna och kontrasterna som gör böckerna, tycker jag, i Clockwork Angel är det mer 1800-talets smutsiga London och huvudpersonens mycket eminenta boksmak; Tessa pratar om både Jane Eyre och Dickens många verk och är en person som jag gärna skulle vilja lära känna. Tror det skulle leda till mycket intressanta diskussioner. En annan sak som är trevlig är att varje kapitel inleds med ett bokcitat, de flesta från författare samtida med när boken utspelar sig. Det konceptet känner vi igen och tycker om från Philip Pullmans The Amber Spyglass -som vi fortfarande inte läst på engelska och som faktiskt skulle vara en trevlig julklapp. Hoppas Tomten läser Alices & Lyras Bokhylla. - I den, och i MI finns mycket citat av John Milton till exempel, och av honom har ju faktiskt både Pullman och Clare inspirerats. Och både Jace och Will (från Clockwork A...) verkar ha läst Paradise Lost. Kanske det ingår i en Shadowhunters utbildning? I så fall ska jag också passa på, vårt ex låg i brevlådan kvällen vi kom hem från Polen.
Och en sak till, Cassandra Clare har en spellista för Clockwork Angel. Det tycker vi såklart om! Jag har inte lyssnat på någon av de inkluderade låtarna än och känner inte heller igen någon av titlarna eller artisterna, men när jag gör det ska det rapporteras. Har ändå funderat lite över hur min spellista skulle låta för både The Mortal Instruments och Clockwork Angel, och har konstaterat att det nog skulle bli väldigt mycket Patrick Wolf. Speciellt den här låten - från hans första album Lycanthropy - och Clockwork Angel är nästan som gjorda för varandra. Förutom att låten heter Paris, inte London. Hur som helst var det en mycket trevlig upptäckt jag gjorde.
Skrivet av Lyra
En liten notering: Charlotte Brontë's mammas flicknamn var Branwell. Är det bara en slump, eller döpte Clare the runner of London Institute till Charlotte Branwell med flit?
Igår var jag och Alice på Harry Potter and the Deathly Hallows. Och det var ju över förväntan! Något som jag uppskattade väldigt mycket var att händelsernas ordning följde boken ovanligt bra, och det var inte mycket som hade hoppats över, heller. Att de bestämde sig för att göra två delar av sista boken var ju på flera sätt bra, men det skulle de ju gjort med både fjärde, femte och sjätte boken också. Den sista boken är ju ändå inte den längsta, men det blev antagligen så för att det var sista och mest relevanta boken. Det känns lite pompöst, eller hur? Grande finale, alla skriker, tjäna mycket pengar.
Ändå har filmen inte fått någon vidare bra kritik, och många har kallat den "en transportsträcka" fram till den andra delen. Och, det är den väl visserligen, men jag tycker att scenografin är roligare än i de tidigare filmerna, där action och lustig trollkars-arkitektur har varit huvudämnena. Till exempel, scenen där Hermione läser The Tale of the three Brothers högt hos Lovegoods', och berättelsen tar form som en riktigt Tim Burton-animation. Mycket trevligt inslag, och mycket oväntat! Det är ingen vanlig stor action-film som alla ser, den har ju faktiskt ett djup. Och jag ser den nog igen. (Men jag var besviken på att inte scenen med Lunas rum var med.)
Men Harry då, hur var han? Nja, jo, visst har han blivit lite äldre, men han har fortfarande ingen riktig personlighet. Jag menar, hur skulle man beskriva honom? Öh, nästan lite för modig, självuppoffrande, ett allvarligt fall av måste-alltid-rädda-alla-sjukan, och nästan utan något temperament alls. Han är nästan inte mänsklig, eller hur? Hur kan man vara så ödmjuk med den uppväxten? Jag antar att J.K. Rowlings' ursäkt skulle bli att han har den här spårningen, "the Trace" som han fick av sin mamma av kärlek till sin lilla Harry. Men, vadå, kan verkligen ens magi förhindra den annars så logiska påverkan på en som växer upp utan någon som helst kärlek? Är då inte alla barn värda att få detta skyddet av sina föräldrar? Titta på stackars Draco Malfoy, som jag funderat en del kring, han har helt klart inte fått tillräckligt med kärlek av Lucius och Narcissa, även om vi i sjätte boken får vittna till Narcissas kärleksfulla uttalanden när hon ber Snape att svära 'The Unbreakable Vow'. Hur som helst är ju Draco väldigt avundsjuk på Harry, som får så mycket kärlek varje dag, medan Dracos 'vänner' mest är hans eskort. Och Ginny, vad är det egentligen hon ser hos Harry? Är det den trygga familjetypen, en säker vän till familjen, brorsans bästa kompis, The Boy Who Lived, eller någon annan? Eller blev hon bara kär i Harry för att storyn skulle gå ihop?
En som verkligen vet hur Harry borde uppträda är Neil Cicierega, som sen några år tillbaka har lagt upp små klipp på Youtube och andra ställen, som går under namnet Potter Puppet Pals, alltså Harry Potter i form av handdockor. Här är Harry den själviske hjälten som fått för mycket uppmärksamhet, Ron den dumma lilla pojken som alltid ser upp till Harry och Snape deras vresige fiende som faktiskt egentligen lever ett mycket miserabelt liv indränkt i utanförskap... och jobbiga elever. Inte nog med att Harry är porträtterad så otroligt bra, det är nog bästa Harry Potter-parodierna ever. Ja, det är nog inte så mycket mer att säga, bara se och hör!
Jag kan till viss del hålla med Lyra om att det just nu känns som att vi har gått in i bloggväggen. Har också massa böcker jag har läst men inte skrivit om, tankar om dem kommer väl, tids nog. Men, jag kan passa på att skriva om lite nya inköp.
På lovet var jag i The Capitol (och nej, inte den i Panem…) och passade tillsammans med en kompis på att uppsöka en mycket lockande bokhandel. Lyra köpte min födelsedagsbok, Emma av Jane Austen, på samma bokhandel fast i Göteborg. I boken låg en lapp med adresser till butikerna i Stockholm respektive Uppsala, så jag bestämde mig för att åka dit.
The English Bookshop i Stockholm
Bokhandeln i fråga är The English Bookshop. Det var som ett Foyles i miniatyr, böcker i de flesta genererar men med betydligt mindre utbud än i Foyles. (Naturligtvis glömde Alice att ta kort på The English Bookshop, men vi kan nöja oss med en bild från Google)
Slutsatsen vi kan dra av det här, jag har att läsa ett tag fram över!
Det slumpade sig så, eller egentligen var det väl orsaken att jag tog boken, att Lyra och jag för några veckor sedan var med och spelade i en uppsättning av musikal-versionen av Kristina Från Duvemåla. Kände väl att jag behöver läsa böckerna som alla alltid pratar om efter det.
Efter att ha städat sin garderob och fått lite ont i ryggen av det sitter Lyra och vet inte vad hon ska skriva om. Men bloggen behövde uppdateras. Jag har ju några böcker som jag fortfarande inte bloggat om, men som jag läste ut för ett ganska bra tag sedan. Fried Green Tomatoes, som jag läste ut nån gång i oktober, om jag minns rätt. The Hitchhiker's Guide to the Galaxy, som jag läste ut i somras, och Anne Franks Dagbok som jag läste så tidigt som i våras. För att bara nämna några, det är väl säkert fler. Just det, Tordyveln också. Men jag ids bara inte skriva om dem. Och snart är det bara två veckor kvar till första advent. Och dagarna går. Och jag har fortfarande inte läst The Return of the King.
Jag har nog gått in i den s.k. bloggväggen.
Så ni får ursäkta.
Jag hoppas jag kommer ut på andra sidan snart.
Som en lång tunnel klädd med tomma bokhyllor. Vart tog böckerna vägen? Hoppas bara man kommer ut.
Igår kväll kom en slö Lyra hem från Polen. Det kändes lyckat, jag är tre paperbacks och ett engelskt lexikon rikare. Men vi åkte inte till Auschwitz, när vi insåg att det skulle ta för lång tid. Det blev däremot det mindre koncentrationslägret "Stutthof" som låg närmare. Och en så kallad "nerd spasm"; jag har köpt City of Bones på polska. Jepp, det stämmer. Inte för att jag kommer att läsa den. Men, ja.
Saumensch was on halvön Hel
Katter vid Stutthof - det fanns sju stycken
Mysigaste bokhandeln i Gdansk
The Mortal Instruments och Clockwork Angel på polska.
Vad sägs om utformningen?
(De andra två böckerna jag köpte: A Hat Full of Sky av Terry Pratchett och The Butterfly Revolution av William Butler)
Vi är två tjejer som heter Alice och Lyra. Vi älskar att läsa, och det skulle vara trevligt om ni också gjorde det. Eller börjar göra det efter att ha följt vår blogg ett tag! Välkomna hit!
