Alice's & Lyra's Bokhylla

Top 10 Books of 2011

2011-12-30T19:48:00.000+01:00

Ja, tänk vad fort ett år går ändå? Under 2011 har jag deltagit i Goodreads Reading Challange, och precis nått mitt mål på 45 böcker! Det är ganska mycket, i alla fall för att vara mig.
På det stora hela har 2011 varit ett bra läsår (nej, då menar jag inte ett skolaktigt sådant), med en hel del fantastiska böcker, och några enstaka inte lika fantastiska. Nu tänkte jag lista mina Top 10 Books of 2011, utan någon som helst ordning.

Jane Eyre - Charlotte Brontë

(dock inte mitt omslag)

The Tin Princess - Philip Pullman

The Kite Runner - Khaled Hosseini

The Thirteenth Tale - Diana Setterfield

The Prince of Mist - Carlos Ruiz Zafòn

Divergent - Veronica Roth

Vägen Hem - Rosmunde Pilcher

City of Glass - Cassandra Clare

Revolution - Jennifer Donnelly

A Thousand Splendid Suns - Khaled Hosseini

Ja, nu kan jag bara hoppas på att 2012 blir lika bra som 2011, även om jag har starka föraningar om att jag inte kommer hinna med att läsa i närheten av lika mycket.

//A

(Den som är intresserad av samtliga böcker jag har läst under 2011 kan ta sig en titt på Goodreads. )

Merry Christmas!

2011-12-24T13:31:00.000+01:00

Jag vet att det har varit lite si och så med bloggandet de senaste månaderna, det har det förresten varit med läsningen också.
Men, nog om det. Jag vill passa på att önska alla därute en riktigt God Jul! Ät nu inte allt för mycket skinka och hoppas på många riktigt hårda, helst tjocka, paket! Själv måste jag väl erkänna att i stort sett alla paket jag ger bort uppfyller innan nämnda kriterier...
För försöka lägga upp ett inlägg om alla bokiga paket som jag förhoppningsvis kommer att få under kvällen.

Återigen, have yourself a real merry (bookish) Christmas!

//A

Miss Peregrine's Home for Peuliar Children

2011-12-01T21:58:00.000+01:00

A mysterious island. An abandoned orphanage. And a strange collection of very curious photographs. It all waits to be discovered in Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children, an unforgettable novel that mixes fiction and photography in a thrilling reading experience. As our story opens, a horrific family tragedy sets sixteen-year-old Jacob journeying to a remote island off the coast of Wales, where he discovers the crumbling ruins of Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children. As Jacob explores its abandoned bedrooms and hallways, it becomes clear that the children who once lived here—one of whom was his own grandfather—were more than just peculiar. They may have been dangerous. They may have been quarantined on a desolate island for good reason. And somehow—impossible though it seems—they may still be alive.

Jag läste ut min andra e-book på iPaden häromdagen. Den första, Solstice, var något av ett misslyckande. (Se tidigare inlägg) Den här gången tog jag mig betydligt mer tid att kolla upp boken, med andra ord inte ett impulsköp. Det visade sig vara förnuftigt, då Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children var betydligt bättre än Solstice. Men, jag kunde ändå inte hjälpa att bli besviken.

Jag läste så mycket bra om boken. Av synopsisen verkade den vara helt otroligt spännande och alla som hade läst den prisade den till skyarna. Så det var med rätt höga förhoppningar jag började läsa.

Det hela började bra, riktigt bra. Den där ironin som jag oftast uppskattar och dessutom spänning från sida ett (eller två…) När den första spänningen sedan var överspelad och lugnet lagt sig blev det dags för Jacob att åka till Wales, där han såklart hittar det övergivna huset. Jaha, var ska det ta vägen härifrån då? Jag väntade på en vändpunkt. Vändpunkten kom, men inte riktigt som jag hade hoppats. Därifrån gjorde boken en bergodalbane-linande resa, nedåt. Ja, vad kan man säga? Författaren tappade det fantastiska någonstans på vägen. Visst, den innehöll några smått creepy parts, men inte alls på den nivån som man förväntar sig efter en sådan synopsis och omdömen. Vissa gånger kunde jag till och med komma på mig själv med att tycka att vissa saker var lite smått fånigt. Nej, det hela var helt enkelt inte skickligt gjort. Eller, jo, den första delen av boken var riktigt bra, men inte den senare. Kanske blev den riktiga Ransom Riggs blev kidnappad av en hollow(förklaring i boken) efter att ha skrivit färdigt den första delen, och en weight skrev färdigt?

Nej, nu känns det som att jag bara har skrivit om allt det negativa. Bara lite till, sen är jag klar med det, I promise.

Karaktärerna. Trovärdiga karaktärer som håller berättelsen igenom är enormt viktigt för mig. Jacob var verkligen lovande, men det hela kraschade tyvärr med den andra delen. Den andra huvudkaraktären, Emma, ville jag verkligen tycka om, men hon kändes helt enkelt för platt för mig. De andra peiculiar children skulle jag gärna velat läsa mycket mer om. Det kändes som att det som stod om dem inte var tillräckligt för att bygga upp kompletta karaktärer av. Nej, de kändes mer som bakgrundsfigurer, vilket inte var fallet eftersom de utgör en viktig del av berättelsen.

Så, nu är jag klar, och kan i stället ägna mig åt det positiva.

Jag tyckte faktiskt om boken, även om det verkligen inte har låtit så hittills. Konceptet är unikt, det är det verkligen. Iden och förklaringarna till världen av Peculiars, det gör Ransom Riggs beundransvärt. Problemet var bara att sedan skriva resten av historien.

Fotografierna, jag avgudade dem, vad mer kan jag säga? Så fina! Vissa av dem var tillräckligt creepy för att ge mig kalla kårar.

Så, conclusion, Miss Peregrines Home for Peculiar Children, en bok som hade stor potential men föll platt någonstans på mitten, men som jag trots allt uppskattade.

Förresten, jag läste någonstans att det ska komma en fortsättning under 2013! Efter det slutet känner jag mig tvungen att läsa den, bara för att få veta hur det slutar.

Skrivet av Alice

The Hunger Games Official Full Trailer!

2011-11-14T15:33:00.000+01:00

Ah...!!! Do I need to say anything?! 23 mars 2012, det är inte långt, men just nu känns det så.

//A

På Bokfronten...

2011-10-22T21:29:00.000+02:00

Ja, just nu är jag djupt insjunken i Jane Eyre, i alla fall i början. Den är bra, riktigt bra, inte alls så old-faishoned written som jag hade tänkt mig. Samtidigt försöker jag läsa 'Miss Peregrine's Home For Pecular Children' av Ransom Riggs på iPaden, vilket går lite trögt.
I morgon bär det av till Österrike för både mig och Lyra. Tid att läsa får vi nog under den 20-timmar långa bussresan, såvida inte åksjukhet hindrar oss. (Någon som har erfarenhet av att läsa på Autobahn?) På Lyras rekommendation tar jag, förutom Jane Eyre, med mig 'Soulles' av Gail Carriger. 'Du kommer aldrig att orka läsa den hela vägen!' Vi får väl köpa några böcker i Österrike. Problemet är bara att ingen av oss direkt pratar Tyska...

Keep on reading, där ute i höstrusket!

Skrivet av icke-tysk-talande Alice

Min Första E-book...

2011-10-14T22:52:00.000+02:00

...är utläst. För några dagar sedan vände jag sista bladet på paddan i boken Solstice av P.J Hoover.

Den uppmärksamma vet att jag först påbörjade A Tale of Two Cities. Den var bra, men sen tog det bara...stop. Jag antar att alla vet precis vad jag pratar om. Jag ska fortsätta, men jag kände att jag behövde något in i mellan.
Så, jag laddade ner Solstice från Amazon till min Kindle-app. Jag hade haft den på min 'to read' lista på Goodreads ett tag, men den största anledningen till att jag köpte den var faktiskt för att den var väldigt billig, $ 5.74, runt 39 spänn med dagens dollarkurs.
Jag började läsa, och det hela såg lovande ut, men sen hände det som alltför ofta händer gällande böcker. Allt föll i sär, och boken blev näst intill fruktansvärd. Den överlägset sämsta boken jag har läst hittils i år. Och anledningen till det här kan vi väl främst lägga på Alice.
För always in such a hurry som hon är, läste hon/jag inte ordentligt om boken innan jag köpte den. På Goodreads synopsis fick jag intrycket av att det skulle vara någon sorts post-apocalyptic, med ett litet av mytologi. Det lät bra, trodde jag i min enfald.

SPOILER ALERT!, för de dårar som planerar att läsa boken. Det är bara slöseri med både tid och pengar.

Som sagt det hela började bra, men sen spårade det totalt ur. I stort sett varje person visade sig vara en grekisk gud, av något slag. (Dessutom verkade författaren förvänta sig att läsaren är en expert på grekisk mytologi, och kan alla tusentals namn på gudar utantill, inklusive släktband. Till min stora lättnad innehåller även Kindles inbyggda lexikon namn på grekiska gudar) Utöver det byggde i stort sett hela handlingen på att den oerhört irriterande huvudpersonen stod och dreglade, utan att veta vilken kille/gud hon skulle välja. Såklart skulle killarna i fråga hela tiden rädda henne från alla tänkbara faror (vilket för det mesta utgjordes av deras rival) Nej, usch och fy, säger jag bara!
Det hela kunde blivit bra, början hade anlag för det, men... nej.
Kanske skulle jag tyckt bättre om den om jag varit mer insatt i den grekiska mytologin? Nej, det tvivlar jag på. Några namn på gudar rikare är jag i alla fall, även om jag får alltid kommer att associera dem med de sliskiga karaktärerna. Jag är säker på att jag skulle finna grekisk mytologi otroligt intressant, om jag inte hade haft oturen att stöta på det i det här sammanhanget.

Nej, vad ni än gör, läs inte Solstice! Slöseri med tid, pengar och bra litteratur!
Men, jag antar att man lär sig av sina misstag. Jag kommer garanterat att vara mer försiktig när jag köper böcker i framtiden!

Gällande läsandet på iPaden så var det faktiskt helt okej. (Stort plus för lexikonet och upplyst skärm!) Men det var otroligt jobbigt att inte kunna läsa när som helst (även om jag inte led av det gällande den hör boken) eftersom jag inte vill riskera att paddan blir skadad/stulen om jag tar med mig den tex till skolan.
Faktum kvarstår, det var ingen riktig bok, jag fick inte i närheten av samma känsla. Det gör mig faktiskt otroligt lättad, för det betyder att e-booken för mig aldrig kommer att kunna överträffa den fysiska motsvarigheten!

Skrivet av Alice

Blodröd Väg

2011-10-09T17:46:00.001+02:00

Saba has spent her whole life in Silverlake, a dried-up wasteland ravaged by constant sandstorms. The Wrecker civilization has long been destroyed, leaving only landfills for Saba and her family to scavenge from. That's fine by her, as long as her beloved twin brother Lugh is around. But when four cloaked horsemen capture Lugh, Saba's world is shattered, and she embarks on a quest to get him back

Suddenly thrown into the lawless, ugly reality of the outside world, Saba discovers she is a fierce fighter, an unbeatable survivor, and a cunning opponent. Teamed up with a handsome daredevil named Jack and a gang of girl revolutionaries called the Free Hawks, Saba’s unrelenting search for Lugh stages a showdown that will change the course of her own civilization.

Synopsis från Goodreads

Det man antagligen lägger märke till allra först när man slår upp ’Blodröd Väg’ är språket.Hela boken är skriven på slang. Svensk slang, som jag hatar. E i stället för är, han istället för honom, å istället för och etc.

När jag först fick den mina händer, ur paketet från Rabén & Sjögren hade jag ingen aning om det. Min första tanke var herregud, hur i hela friden ska jag lyckas ta mig igenom den här?! Men, jag är inte den som ger upp, i alla fall inte när det gäller böcker, så, Blodröd Väg påbörjades.

I början tänkte jag såklart på det hela tiden, men efter ett tag blev det en helt naturlig del av berättelsen.

Det enda intressanta undantaget från slangen var när Saba och lillasystern Emmi mötte en man som ’kunde konsten att läsa böcker’, han pratade helt normalt. Saba däremot tyckte att mannens sätt att prata var högst underligt.

Min uppfattning om svensk slang är inte ändrad, inte alls, men i den här boken fungerade det faktiskt.

Jag brukar gå under normen att bra böcker inte ska bli spännande direkt, utan att man först ska få lära känna karaktärerna och omgivningen. Också på denna punkt är boken ett undantag, när spänningen börjar redan från första kapitlet.

Jag fick inte veta så mycket, men det hela utvecklades efter hand, och jag blev inte lidande. Det enda som inte riktigt höll för mig var Lugh, eftersom han blir bortförd nästan direkt, och jag därmed inte fick något intryck av honom, kunde jag inte förstå varför Saba worshippade honom som hon gjorde.

Spänningen höll kanske inte i sig i exakt hela boken, men det var heller inga långtråkiga partier. Alltså, handlingen flöt hela tiden framåt och författaren dröjde sig inte kvar på något ställe längre än nödvändigt. Vissa händelser kändes dock lite förutsägbara.

Huvudpersonen Saba hör verkligen till de mer komplexa karaktärer som jag har stött på. I början framstår hon som hemsk och känslokall, men det hela utvecklas så klart under berättelsens gång. Hon är långtifrån lovable, raka motsatsen till hjältemodiga/måste-rädda-alla-Harry, men det gör henne mer trovärdig, och jag köper det.

En annan intressant detalj är att precis som i Hunger Games, och andra dystopian books finns det historier/legender om ’den gamla tiden’, innan världen blev som den är i boken.

I Mockingjay får Katniss höra om Romarna (jag kommer inte ihåg det exakta sammanhanget, men det är inte relevant) och i ’Blodröd Väg’ får Saba höra om ’Solkungen’, Luis XIV av Frankrike. Faktiskt av samma person som kunde konsten att läsa.

Jag läste första kapitlet på engelska på B & N, och fick mig en uppfattning om den engelska slangen. Det verkade väldigt coolt, skulle vara intressant att läsa ’Blood Red Road’, jag tror att jag skulle tycka om språket där betydligt mer än i den svenska.

Så, jag hade många anledningar att ogilla ’Blodröd Väg’, men det gjorde jag inte. Jag saknade wow!-känslan, men den är absolut läsvärd, och rekommenderas till alla!

Skriet av Alice

Tack till Rabén & Sjögren för recensions-exemplaret

Bokmässan 2011

2011-09-26T20:18:00.001+02:00

I lördags åkte jag och Alice till bokmässan. Tre läner, ett språk - Tyskland, Österrike, Schweiz. Andra gången för mig, allra första gången för Alice. Kön in sträckte sig lååångt bortanför svenska mässan, men det tog inte så lång tid innan vi kom in. Väl där inne styrde vi kosan mot the English Bookshops monter, men vi hann inte vara där så länge förrän det var dags för prisutdelningen av Forma Book Blog Award, där vi såg Bokhororna ta emot sitt pris.
Efter det gick vi runt en stund, jag med kartan, bland annat till SF-bokhandeln, Djurens Rätt där man fick veganska kakor (mycket goda!) och Hotell Gästis där böckerna var gratis! Det hoppas jag ni som var där inte missade...
Annat som det blev mycket av var knappar, godis, bokmärken, fancy påsar, det vanliga. Böckerna som köptes för min del var:

The Court of the Air, nån slags YA fantasy/sci-fi-what'sitsname som verkade lite lagom mysig och lättläst, på the English Bookshop,
där jag och Alice utnyttjade 3 for 2-erbjudandet, varsin bok plus en vi delade på. Det blev Jonathan Franzens (som ju var mäss-aktuell men som vi dessvärre inte såg, tror inte han var där på lördagen) The Discomfort Zone, som handlar om hans egen uppväxt.

På Hotell Gästis där böckerna var gratis köpte jag en smått lustig upplaga av 4:50 från Paddington, Agatha Christie, älskar ju tv-serie-versionen med Geraldine McEwan, som namnet Eylesbarrow kommer ifrån förresten, och en mycket fin utgåva av Sista brevet till Sverige av Vilhelm Moberg.
Sista boken blev Andreas Carlssons Dandy. Inte för att jag är nåt fan av Andreas Carlsson, hade ingen koll på vem som skrivit den, men tänkte att den kanske skulle vara trevlig. (Speciellt de påkostade, smått ostiga extra-bilderna.) Och den kostade ju bara 40 spänn, liksom. Vi vår vänta och se, antingen är den alldeles otroligt genialisk (fast, nej...) eller så faller den pladask. Jaja, jag tyckte upplägget verkade lite kul.
Hursomhelst, en annan bra grej var att när vi köpte varsitt nummer av Vi Läser fick man ett paket kakor på köpet. Inte helt fel?

Så, sammanfattat, inga fullträffar på monterprogram, inte en enda signering (fast några kända ansikten såg man ju, Camilla Läckberg, Fredrik Lindström, Björn Ranelid för all del!) men jag är nöjd. Alice också, vad jag vet. Vi åker säkert dit nästa år också. How about you?

Skrivet av Lyra

Tillägg av Alice:
Dessutom såg vi självaste Maria Montazami! Även om Lyra la ner iden att köpa ett signerat ex av hennes bok när vi såg den milslånga kön...

1001 Books You Must Read Before You Die

2011-09-22T18:57:00.000+02:00

Jag fyllde 15 för några dagar sedan, och mina presenter bestod till största del av... böcker. (big surprise there!)
En av dem var den något speciella 1001 Books You Must Read Before You Die. Jag hade tidigare sett liknande böcker om album, filmer, etc, tänkte att det måste finnas en med böcker, googlade, och voìla!
De 1001 böckerna är utvalda av mer än 100 internationella kritiker (enligt boken) och sammanställda av Peter Boxall. Den är indelad i fyra sektioner, pre-1800, 1800s, 1900s och 2000s, det är alltså inte bara gamla dammiga klassiker, utan även nya. Den sista boken tror jag står som utgiven 2009. Till varje bok finns det en detaljerad beskrivning innehållande handling och varför boken är så läsvärd. Flertalet böcker finns det också med bilder till, av vilket många är väldigt intressanta. Tex bilden till Jane Eyre.
Det är inte utan att man får lite ångest, för jag tvivlar starkt på att jag kommer hinna med alla 1001 böckerna innan jag dör, och dessutom en hel massa annat. Men jag kan i alla fall göra ett gott försök!
Kommer garanterat aldrig att inte veta vad jag ska läsa härnäst efter det här...

Skrivet av Alice

Blog Award

2011-09-11T21:29:00.000+02:00

För nån vecka sen fick vi Liebster Blog Award av Nea och Andréa. Vi vet att det är lite sent, men vi vill ändå passa på att ge er ett ge er ett stort tack! Det är alltid kul att veta att det finns folk som uppskattar ens blogg så pass mycket!
Ett extra tack till Andréa för den fantastiska nomineringen. Vi vet att våra uppdateringar är lite si sådär, men vi har kommer förhoppningsvis fortsätta att blogga ett långt tag framöver.
Nu var det ju egentligen meningen att vi skulle skicka Awarden vidare till fem andra bloggar, men det känns som att de allra flesta redan har fått den. Alltså, vi struntar i nomineringarna. Men vi tycker att alla fantastiska bokbloggare därute förtjänar var sin inofficiell Award!
Vill man veta vilka bloggar vi läser reglbundet, eller få tips, finns det en blogglista längre ner i höger-menyn. Observera, vi läser betydligt fler bloggar än de som är med på listan.

Keep on reading, everybody!

The Kite Runner

2011-09-03T21:36:00.001+02:00

The Kite Runner follows the story of Amir, the privileged son of a wealthy businessman in Kabul, and Hassan, the son of Amir's father's servant. As children in the relatively stable Afghanistan of the early 1970s, the boys are inseparable. They spend idyllic days running kites and telling stories of mystical places and powerful warriors until an unspeakable event changes the nature of their relationship forever, and eventually cements their bond in ways neither boy could have ever predicted. Even after Amir and his father flee to America, Amir remains haunted by his cowardly actions and disloyalty. In part, it is these demons and the sometimes impossible quest for forgiveness that bring him back to his war-torn native land after it comes under Taliban rule.

Synopsis från Amazon

Första gången jag hörde talas om Khaled Hosseini var en höstdag för ungefär ett år sen. Vår svenska-lärare hade fått för sig att vi skulle göra ett gammalt nationellt prov i läsförståelse, för att öva oss inför det riktiga kommande år. En av texterna man skulle svara på frågor runt var ett utdrag från the Kite Runner, eller Flyga Drake, som häftet sa.

Det skulle vara intressant att se vad jag svarade på frågorna, och om jag hade svarat likadant idag, efter att ha läst boken.

The Kite Runner är en ruskigt stark skildring. Och jag älskade den. Men så kan jag väl inte skriva, egentligen? Jag måste motivera varför. (I alla fall om det här hade varit en skol-uppgift, vilket det turligt nog inte är, och därför har jag rätt att säga så.) Nåja, jag kan i alla fall göra ett försök.

Here goes…

Ett av huvudmotiven är i alla fall Mr Hosseinis enorma berättar-förmåga. Han får läsaren att svepas med, och leva sig in i berättelsen. Jag vet att det är ett uttjatat koncept, men det är sant. Jag fick också den där speciella känslan, ni vet wow!-känslan, och det kanske är det viktigaste av allt.

I hur många böcker ser man inte att huvudkaraktärerna är ofelfria (finns det ordet?), nästintill perfekta? Om de nu inte är perfekta besitter de en mängd egenskaper som anspelar på det. Extrem godhet (bortom humanitära gränser), uppoffrar sig för allt och alla (…Harry…), talar alltid sanning, är vänliga, etc.

Well, jag måste väl säga att Amir är raka motsatsen. I alla fall den yngre versionen av honom. Han är självisk, fåfäng och ljuger konstant.

Det är just det här jag uppskattar, och som hela berättelsen bygger på, att Mr Hosseini gör motsatsen till de flesta andra författare, och gör Amir så långt ifrån perfekt man kan komma, mänsklig helt enkelt.

(Och, i slutänden kom jag faktiskt att tycka om Amir, trots hans brister. De gjorde att man kom honom närmare, och till viss del kunde identifiera sig med honom.)

Jag kan väl inte säga att jag fäste särskilt mycket uppmärksamhet vid Afghanistan innan, men efter att ha läst Mr Hosseinis böcker har jag börjat titta upp varje gång jag hör det nämnas på nyheterna. För nu vet jag betydligt mer om dess historia än jag gjorde innan, och lite om varför det är som det är där nere.

För visst är det fruktansvärt? Det håller jag med om till fullo. Det Är bra att Mr Hosseini uppmärksammar det, världen behöver mer av den sortens litteratur, skildringar av verkliga händelser.

Jag uppskattade också alla inslag av det ’riktiga’ språket, nämligen farsi/persiska. (Även om originalet är skrivet på engelska) Nu pratar jag inte farsi, och kunde i och med det inte förstå de uttryck/ord som Mr Hosseini inte översatte, men inslagen gjorde det hela mycket mer levande, precis som tyskan i The Book Thief.

En annan sak jag tänkte på, efter att ha bott 20 år i Amerika identifierade Amir sig fortfarande som afghan. Istället för att beblanda sig med lokalbefolkningen letade Amir och hans Baba upp andra afghanska flyktingar. (Hade jag blivit dumpad i Uzbekistan skulle jag blivit over the moon av att höra någon som pratade svenska, så det sista förstår jag till fullo)

Detta tolkar jag som att Amir var stolt över sitt land, trots allt fruktansvärt som hände där. Han kände att han hörde hemma i Afghanistan, på ett sätt som han aldrig skulle kunna göra i California. Det är kanske något jag borde ta lärdom av…

Så, vad väntar ni på?! Spring och köp/låna/stjäl The Kite Runner! Mig kvittar det vilket, så länge ni ser till att läsa den!

Själv ska jag se filmen, och kanske damma av min gamla drake. Enligt Amir och Hassan är ju trots allt den bästa tiden för kite running på vintern…

Skrivet av en kite running Alice

Hunger Games OFFICIAL Trailer!

2011-08-29T14:49:00.000+02:00

IH!!! 23 mars, 206 dagar... How will we survive?

Skrivet av Alice

ooooooh

2011-08-24T20:45:00.000+02:00

hah

The Book of Dust.
Också en sån där som kommer att komma "en vacker dag". The Book of Dust är alltså den fjärde boken i Philip Pullmans His Dark Materials. Eller fjärde och fjärde, den kommer att utspela sig två år efterLyra's Oxford och ha en 16-årig Lyra i huvudrollen. Fristående story, men den kommer (uppenbarligen) att handla mer om dust. Enligt Pullman kommer det att bli "a big, big book." Om den någonsin kommer.

från SF-bokhandelnbloggen

ooooooooh

ooooooaht av Lyra

Bokhöst

2011-08-22T19:58:00.001+02:00

Idag började både jag och Lyra i skolan igen efter sommarlovet. 8:an för hennes del och 9:an för min.
Som ni säkert har märkt har det varit lite dåligt med bloggandet i sommar. Detta beror som var och en säkert kan lista ut på semestrar, läger och dylikt.
Det är ganska konstigt, innan sommaren tror man att man ska få så mycket tid att läsa när man väl är ledig från skolan, och när man väl är det så blir det nästan ingen tid alls.
Nio böcker fick jag i alla fall läst, ungefär det jag trodde jag skulle hinna med. Böckerna i fråga är som följer;
The Wishing Trees - John Shors
The Prince of Mist - Carlos Ruiz Zafón
Igår, Idag, Imorgon - Stephanie & Barbara Keating
A Little Love Song - Michelle Magorian
Agnes Gray - Anne Brontë
Inside Out - Maria V Snyder
Svart Flicka/Vit Flicka
Pappa Långben - Jean Webster
The Secret Hour - Scott Westerfeld
Som den uppmärksamma säkert har lagt märke till har jag bara publicerat mina tankar om ett fåtal av böckerna, resten får bli mitt projekt i höst, tillsammans med nya böcker.
Även om ett par av böckerna var något av en besvikelse är jag på det stora hela nöjd med sommarens böcker. The Prince of Mist och Inside Out var riktigt bra, inte på favorit-böcker-nivå, men ändå.
Nu hoppas jag på en lika bra Bokhöst, och tid att läsa mellan alla läxor, ridning, etc.
Det stora projektet i höst som jag tänker ge mig på är Charlotte Brontës Jane Eyre. Om det blir på iPaden eller den fysiska boken har jag ännu inte bestämt mig för. Båda två antar jag. Jag har också en känsla av att jag kommer att ta en paus och läsa någon bok in i mellan.
Har ni några planer för vad ni ska läsa i höst, eller går ni på ren impuls?
Vi får hoppas att bloggandet blir bättre nu, när vi har kommit in i våra vanliga rutiner.

Skrivet av Alice

The Prince of Mist

2011-08-01T22:30:00.002+02:00

1943. As war sweeps across Europe, Max Craver’s father moves his family away from the city to an old wooden house on the coast. But as soon as they arrive, strange things begin to happen: Max discovers a garden filled with eerie statues, his sisters are plagued by unsettling dreams and voices; a box of old films oven a window to the past.

Most unsettling of all are rumors about the previous owners and the mysterious disappearance of their son. As Max delves into the past, he encounters the terrifying story of the Prince of Mist, a sinister shadow who emerges from the night to settle old scores, then disappears with the first mist of dawn…

Synopsis från bokens baksida

Carlos Ruiz Zafón introducerar en till världen av ‘The Prince of Mist’, Spanien 1943, i en kuslig, nästan spöklik spänning. Redan från början när familjen Craver anländer till sitt nya hem, huset vid stranden i en stad som man aldrig får veta namnet på, antyder Mr Zafón att det är något som inte riktigt står rätt till.

Stämningen är även vacker, på något sätt. Med precision målar Mr Zafón upp den lilla kuststaden, stranden och havet.

Språket? Om vi säger så här, Mr Zafón kan konsten att göra om något enkelt till något fantastiskt. För själva språket i sej är inte särskilt märkvärdigt, men tillsammans med stämningen och berättelsens handling blir det en underbar kombination.

Jag brukar gå under mottot ’böcker ska läsas på originalspråk’, men eftersom jag inte kan spanska (valde franska som c-språk istället) hade jag inte så mycket annat val än att läsa översättningen. Därför kan jag egentligen inte göra ett utlåtande om Mr Zafóns språk, bara översättarens. (Även om det kanske var det jag gjorde ovan…) Det kändes tidvis ganska frustrerande.

Visst tänkte jag mycket på det i början, att det var en översättning alltså, men i det stora hela fungerade det ganska bra.

En sak som jag genast reagerade på när jag fick ’The Prince of Mist’ i min hand var dess storlek. Dryga 200 sidor, kunde det verkligen bli en bra berättelse av det?

Ja, det kunde det verkligen. ’The Prince of Mist’ är precis så tjock som den behöver vara. Mr Zafón hinner med allt han vill säga, och mer där till. Boken är tillräckligt tjock.

En annan sak jag gillade med ’The Prince of Mist’ var att spänningen hela tiden trappades upp. Det började på ett ganska lågt stadium, som sedan sakta gick uppåt, för att i slutet skjuta skyhögt. Visst var det stunder som var lite mindre spännande, men aldrig så mycket att det blev långtråkigt. (Fast ibland kan det såklart vara trevligt att läsa en bok där det inte händer särskilt mycket också.)

Vi kan säga att slutet var så nagelbitande att jag stannade uppe långt in på natten för att läsa ut det, en ovana jag i stort sett trodde jag hade gjort mig av med.

Om jag nu ska klaga på något så var slutet en aning hastigt, även om det var otroligt spännande. Som att Mr Zafón, efter att ha berättat hela historien i ett relativt lugnt tempo, plötsligt fick väldigt bråttom att avsluta det hela. (Han kanske skulle med tåget eller hade en arg förläggare som stod och flåsade honom i nacken, vad vet jag)

Jag gillade inte heller riktigt karaktärernas reaktioner på det som hände i slutet, det var lite jaha-aktigt.

Så, jag antar att man kan säga att jag tyckte om ’The Prince of Mist’? Även om konceptet ’tycka om’ i det här fallet är underskattat.

Så, vad väntar ni på, gå ut och skaffa er en egen copy av The Prince of Mist!

En miljon tack till Pantalaimone som gav oss boken genom En Bok Om Dagens bokbyte. Du träffade mitt i prick!

Skrivet av Alice

My Precious e-reder/iPad!

2011-07-28T22:09:00.000+02:00

För några dagar sen kom den, min två månader försenade konfirmations-present. En Apple iPad 2. Det känns nästan läskigt, att jag faktiskt har fått en iPad, inte alls långt efter att jag först bestämde mig för att jag ville ha en.
Men insikten har slagit mig, det här är min e-reader, det jag ska använde för att tillfredsställa mitt läs-behov i framtiden.
I väntan på hjälp att betala för nya böcker har jag laddat ner några av Apples gratis-klassiker. Jag har också påbörjat Charles Dickens' A Tale of Two Cities. Och visst är det fantastiskt! Jag kan läsa i mörker, förstora och ändra text-snitt, aldrig behöva oroa mig för att inte ha tillräckligt med plats i bokhyllan... Och det som är allra mest fantastiskt, den inbyggda ordlistan! Klicka på ett ord, och omedelbart har du en förklaring över dess betydelse.
Men faktum kvarstår; det är ingen bok.
Precis som e-readers motståndare alltid har hävdat, så går inte 'paddan' att jämföras med en riktig bok. Den känns inte som en bok, luktar inte som en bok, och ser definitivt inte ut som en. Men det jag nog kommer att sakna mest av allt är att hålla 'a piece of art' i mina händer. Alla bok-älskare förstår säkert vad jag menar.
En annan grej, jag är ju så rädd om 'paddan' att jag inte vågar ta med mig den överallt, och kan på så sätt inte läsa den påbörjade boken. (Jag är rädd om mina böcker också, såklart, men det går ändå inte att komma i från att 'paddan' är värd avsevärt mycket mer räknat i pengar än en vanlig bok. Även om vissa av mina böcker är värda avsevärt mycket mer i känslor)
Don't get me wrong, I love my iPad, det är bara det att den aldrig kommer att kunna ersätta en riktig bok för mig.
Ett av citaten från sidan Bookfessions lyder 'The thought of e-readers taking over and the printed word dying out makes me wanna cry', eller något liknande. Det är ungefär så jag känner, men samtidigt worshippar jag min iPad. Kan man verkligen ha dubbla lojaliteter? I det här fallet, för mig, ja. Jag tänker fortsätta att köpa riktiga böcker (skulle aldrig klara mig utan!), möjligtvis bara i mindre utsträckning än innan, och samtidigt läsa på iPaden. Men som sagt, först har jag några andra böcker jag behöver läsa ut...
En annan tanke som har slagit mig är att jag aldrig mer behöver gå i dagar och våndas i väntan på att en nyutgiven bok ska komma, jag kan bara ladda ner den direkt.
Jag ska kanske också göra tillkännagivandet att även om min iPad till största del ska fungera som en e-reader händer det även att jag använder den till att surfa, spela och lyssna på musik. 'Är det inte fantastiskt med teknologi?'

Skrivet av Alice

Extraordinary Hunger Games Video

2011-07-20T19:08:00.000+02:00

Snubblade precis över den här fantastiskt välgjorda Hunger Games videon, som skildrar den andra 'Quarter Quell' där Haymitch var med. Det här får mig bara att längta ännu mer till filmen! Bara 247 dagar kvar!
Förresten, Lionsgate har lanserat den officiella sidan för the Hunger Games Movie, här.

//A

Dåligt Med Uppdateringar

2011-07-20T18:47:00.000+02:00

Jag vet, vi har inte varit några duktiga bloggare på sistone. Urusla, närmare bestämt. Anledningen till det här är såklart semester. Det är ganska konstigt, under året säger man sig själv att när det väl blir sommar, då ska man blogga ordentligt, men när det väl blir sommar har man inte tid då heller...
Nu råder i alla fall en rejäl bättring från vår sida, och några inlägg ska väl trilla in inom den närmaste veckan.
Jag har faktiskt läst ut flertalet böcker den senaste tiden, Prince of Mist, Igår Idag Imorgon, A Little Love Song och Agnes Gray. Recensioner på i alla fall ett par av dem kommer förhoppningsvis inom kort.

Hoppas att ni alla har det trevligt där ute i sommar-värmen, and keep on reading!

Min nuvarande bok, Inside Out, på en strand någonstans i Tyskland

//A

The Wishing Trees

2011-06-26T22:38:00.000+02:00

Almost a year after the death of his wife, Kate, former high-tech executive Ian finds a letter that will change his life. It contains Kate's final wish-a plea for him to take their ten-year-old daughter, Mattie, on a trip across Asia, through the countries they had planned to visit to celebrate their fifteenth anniversary.

Eager to honor the woman they loved, Ian and Mattie embark on an epic journey that retraces the early days of Ian's relationship with Kate. Along the way, Ian and Mattie leave paper "wishes" in ancient trees as symbols of their connection to Kate and their dreams for the future. Through incredible landscapes and inspiring people, Ian and Mattie are greeted with miracles large and small. And as they celebrate what Kate meant to them, they begin to find their way back to each other, discovering that healing is possible and love endures-lessons that Kate hoped to show them all along...

The Wishing Trees var något av ett impulsköp. Jag hittade den på Goodreads, tänkte den verkar väl bra och köpte den. Ibland slutar sånt bra, ibland mindre bra. Vi kan väl säga att det här var en av de bra gångerna.

The Wishing Trees är i grunden en historia om sorg och saknad. Mattie har förlorat sin mamma och Ian har förlorat sitt livs kärlek. Det är ett scenario som ofta återkommer, både i litteraturen och verkliga livet.

Att man däremot ger sig ut på en backpacker-trip genom Asien för att hedra den man älskade hör väl till det mer ovanliga, men det är precis vad Ian och Mattie gör.

Historien skildrar deras upplevelser i de olika länderna. Både länder med överflöd, som Japan, och mindre välbärgade länder, t.ex. Nepal.

Mr. Shors skildrar allting precis som det antagligen ser ut i verkligheten, med all fattigdom och lidande, och försöker inte att dölja eller förminska något av det. Realism tror jag bestämt att det kallades.

Ian och Mattie försöker under hela sin resa inte att komma över Kate, men minnas och gå vidare. Man ser det klassiska prospektet att Ian försöker att vara stark inför Mattie, vilka minnen som än kommer över honom, men att han egentligen är på gränsen till att bryta ihop.

Har man verkligen rätt att älska någon annan efter något sådant här? Det är också en återkommande fråga i boken.

Deras sorg smittar av sig, speciellt delarna som är skrivna ur Matties perspektiv. Det skär in i hjärtat, och i slutändan lider man verkligen med dem.

Språket i The Wishing Trees är oerhört fantastiskt och originellt. Jag vet att det är ett uttjatat koncept, but believe me, man lever sig verkligen in i det. Stunder var det som att jag klättrade i Himalaya med Mattie och Ian, simmade med dem (och hajarna) i Thailand och satt bredvid Mattie när hon målade Taj Mahal i Indien.

Ian skulle föreställa Australiensare, och Mr. Shors har verkligen ansträngt sig för att få det att märkas när han pratar. (’No worries, mate!’) Ett uppskattat tillskott.

Taj Mahal i Indien, ett återkommande ämne i boken. Klassas som ett av världens sju underverk. Också en symbol för kärlek och saknad.

Men jag måste ändå säga, vissa saker var lite smått orealistiska, på ett realistiskt sätt. Till exempel, precis alla de mötte (med undantag från en liten flicka i Himalaya)verkade kunna engelska. (Kanske inte särskilt bra, men det hör inte till väsentligheterna.) SÅ vida spridd tror jag faktiskt inte att engelska är så att tiggande gatubarn i Katmandu kan prata det. Eller?

Ett återkommande scenario i boken var att hjälpa ’the less fortunate’, vilket Ian och Mattie gör på diverse sätt. Det är också en discussion question i slutet på boken.

’Do you think people in wealthy countries have a moral obligation to assist the poor and suffering elsewhere in the world? To what extent? What sacrifices are and not willing to make? ‘

Det tåls att tänka på. Vad tycker egentligen ’the less fortunate’ om oss västerlänningar när vi kommer som turister till deras land, i dyra kläder med kamera och mobil i handen, när deras liv är en enda lång kamp för att överleva?

Världen är orättvis, det tror jag att vi alla har konstaterat, men i det här läget tycker i alla fall jag att vi är skyldiga att göra något. Det behöver inte handla om att förändra världen, men lite är bättre än inget. Right?

Skrivet av Alice

Sommarläsning

2011-06-12T18:08:00.000+02:00

Ja, i torsdags fick både jag och Lyra sommarlov. Förutom att bada, åka på läger, umgås med kompisar och familj etc. tänker vi förstås få läst så mycket som möjligt innan skolan börjar igen. Problemet är bara att när det väl är sommar blir det faktiskt inte så mycket tid för läsning som man kan önska, det kommer så många andra saker som man måste/vill göra och så många som man måste/vill träffa/umgås med. Ja, ni fattar säkert. Lite ska det nog bli läst i alla fall!

En lista med våra rekommendationer på mer eller mindre somriga böcker, som passar bra att läsa ute på sjön, på stranden, eller varför inte på en balkong mitt i Stockholm, är som följer;

Alice in Wonderland/Through the Looking Glass – Lewis Carroll

Tordyveln Flyger i Skymningen – Maria Gripe

Pappan & Havet – Tove Jansson

Farlig Midsommar – Tove Jansson

Emma – Jane Austen

Chains – Laurie Halse Anderson

A Thousand Splendid Suns – Khaled Hosseini (finns på svenska, “Tusen Strålande Solar”)

A Little Love Song – Michelle Magorian (finns på svenska, ”En Liten Kärlekssång”)

Själv satsar jag på att hinna med runt åtta böcker, men såklart kan det bli både mer och mindre, beroende på hur mycket tid jag får åt läsning.

De jag har tänkt hinna med är följande;

The Wishing Trees – John Shors

Inside Out – Maria V. Snyder

The Prince of Mist – Carlos Ruiz Zafon

Svart Flicka, Vit Flicka – Joyce Carol Oates

The Tin Princess – Philip Pullman

Agnes Gray – Anne Brontë

A Little Love Song – Michelle Magorian

Igår, Idag, Imorgon – Stephanie & Barbara Keating

Men som sagt, vi får se hur långt jag hinner.

Någon som har tips på somriga böcker, eller åtminstone böcker som passar bra att läsa på sommaren? Vad/hur mycket tänker ni själva läsa?

Skrivet av Alice

YEAH!

2011-06-02T13:25:00.001+02:00

Idag när jag vaknade, runt elva, fick jag syn på ett sms från Alice på min mobil; "Jace är castad, om du inte visste"
Oj oj oj! tänker jag (tänker inte jag det ganska ofta...?) I alla fall, jag kollade IMDb, och titta där, klappat och klart, Jamie Campbell Bower har fått rollen som JACE!
Om jag inte legat nyvaken i min säng hade jag säkert gjort någon sorts dans, men det blev bara en serie ryckanden och spasmer. Jag är glad! Tänk att det blev precis som jag ville. Det som jag bara hade som vagt önsketänkade har blivit verklighet. Han är ju så aktuell i allt annat populärt. Och Lily Collins är skrämmande lik "min" Clary. Bara de hittar en bra Simon också. Och Magnus. Och Alec. Och Isabelle. Och..... ja. You get the point. Och att de inte tar i för mycket, extra allt, liksom. Jag vill ha en smakfull, cool film. Om jag så ska regissera den själv.

Förresten, jag tror aldrig vi skrev om våra tankar om CoFA; jag tycker den var alldeles för lik de tidigare böckerna. Det blir som med HP-böckerna, det är bara samma mönster hela tiden, inga nya element. Kommer man inte på något nytt ska man göra en snygg avslutning, och stanna där. Det hade varit bättre med tre tjockare böcker istället för som det är tänkt, sex böcker som går ganska fort att läsa ut. Och som en vän poängterade, även om man i stort sett vet att nästa bok inte är så nyskapande som man önskar att den var, så måste man läsa den för att hänga med, så att säga. Så är det också med Pirates-filmerna.

Men, "det blir nog bra", som alla alltid säger. Det känns ganska svenskt, eller hur?

Artiklar på ämnet

skrivet av Lyra

böcker överallt

2011-05-29T19:42:00.001+02:00

Mitt läsliv har varit ganska dött just nu, men nu ska jag och min ingifta kusin starta en läscirkel med boken Sofies värld av Jostein Gaarder. Och jag och min mormor ska läsa Björn Ranelids Till alla människor på jorden och i himlen (eller de få som skulle kunna tänka sig att läsa boken...). Det är mest för jag ska veta vad jag pratar om, tror jag, det var alltså min mormors initiativ. Som ni kanske vet är Björn ingen direkt favorite of mine, höll ju nästan på att springa och gömma på på bokmässan i höstas. Men det är vad som händer i mitt litterära liv just nu. Har även hittat massa böcker jag vill läsa i sommar, Det stora huset, Prince of mist och En vampyrs bekännelse. Och det är antagligen det jag kommer att hinna med.

tills jag kommer på något bättre att skriva om kan ni få se på en bild. En bild med böcker. Så originellt för att vara denna bloggen, eller hur? Jag tror det är från Shakespeare & Co. , den kända bokhandeln i Paris, där jag faktiskt har varit en gång för länge sen. Den är väldigt trevlig. Böcker överallt. Lite som hos mig. Okej, jag kanske inte har så mycket som det antyds på bilden, men det känns lite så. Olästa, de flesta.

Jag tycker förresten omslaget till Clockwork Prince är jättefult och tror starkt på inspelningarna av the Hunger Games, men inte på Liam Hemsworth. Provspelningar som Jace pågår. (Ed Speelers ser lite nordisk ut tycker jag, och det ska ju inte Jace göra...)

Ja, som ni märker blir detta inlägg kanske inte så jätte intressant, så jag tar och inväntar bättre tider.
To-delloo!

Skrivet av Lyra

Omslaget till Clockwork Prince och Hunger Games Movie News

2011-05-26T21:43:00.000+02:00

Ja, här är omslaget till Clockwork Prince, Infernal Devices #2, som släpptes igår (?)Även om jag inte är ett speciellt stort fan av Infernal Devices, tillskillnad från Mortal Instruments, måste jag medge att jag blir väldigt excited när jag får se det här. Med enda tills maj 2012 att vänta till City of Lost Souls kan man ju tillfredsställa sig med att Clockwork Prince kommer "redan" i december. 193 dagar enligt the countdown längst ner på bloggen.

Vad tycker ja då? Nja, inte helt pjåkigt, men kunde varit betydligt bättre. Det känns lite som att personen (ska vi anta att det är Jem?) "stirrar" eller vad man nu ska kalla det.

När jag ändå har tagit mig tiden att blogga kan jag ju nämna att inspelningen av Hunger Games tydligen ska börja i morgon i Shelby, North Carolina, vilket ska föreställa Distrikt 12. Dessutom har det publicerats bilder på Jennifer Laurence som Katniss, vilket de flesta säkert har sett vid det här laget. Trodde aldrig att jag skulle säga det här, men hon blir nog bra som Katniss trots allt.

Skrivet av Alice

Cirkeln

2011-05-20T14:35:00.000+02:00

Första gången jag stötte på Cirkeln var i början på april, när jag under min prao på den lokala bokhandeln packade upp och prismärkte den. Just då tror jag inte att jag fäste någon större uppmärksamhet på den. Kanske läste på baksidan, tänkte hm… kanske det kan vara något? för att sedan lägga ifrån mig den och återgå till den väntande högen med böcker för prismärkning.

När vi sedan fick en förfrågan från Rabén och Sjögren om vi ville ha ett ex av Cirkeln för att recensera var det klart att vi sa ja.

Engelsfors. Vackert namn, risig stad. Omgiven av djupa skogar där människor ofta går vilse och försvinner. Sex tjejer har just börjat gymnasiet. De har inget gemensamt - förutom att en uråldrig ondska jagar dem.
Höstterminen har just börjat när en elev hittas död på en av gymnasieskolans toaletter. Alla förmodar att det var ett självmord. Alla utom de som vet sanningen.
En natt då månen färgats mystiskt röd förs sex tonårstjejer till den nedlagda folkparken. De vet inte hur de har kommit dit eller varför de är där, men utan varandra kommer de inte att överleva.
De får veta att de är häxor. De Utvalda, som nämns i en uråldrig profetia. Plötsligt är gymnasiet på liv och död - bokstavligt talat. De måste lära sig samarbeta trots sina olikheter, och kontrollera de magiska krafter som vaknat till liv inom dem. Tiden håller på att rinna ut. De måste hitta och besegra ondskan som jagar dem, innan ondskan hittar dem

Synopis från förlagets hemsida.

Det har ju blivit rätt så mycket uppståndelse runt den här boken, både på bloggar och i övriga media. Främst tror jag att det är för att den är en svensk fantasy, och de är som sagt ytterst ovanliga. Dessutom har filmrättigheterna tydligen redan sålts till Hollywood och boken ska översättas till en mängd olika språk.

Men jag vet inte riktigt. Någon hittas mördad, efter det följer märkliga onaturliga händelser, en eller flera personer får reda på att de är ”The Choosen One(s)” och måste rädda världen från en ondska. Känns det inte som att vi har hört det här några gånger förut?

Cirkeln var bra, det måste jag medge. Riktigt spännande till och med. Överträffade mina förväntningar på den som en svensk fantasy. Men den saknade en sak, något som en riktigt bra bok måste innehålla. Originalitet. Det kändes hela tiden som att jag hade läst nästan samma sak förut, det hela kändes också till stora delar väldigt förutsägbart, just för att jag hade hört det förut.

Det känns bara som att det ovanstående konceptet är för uttjatat. Det måste vara något alldeles nytt och originellt för att göra en riktigt bra fantasy-bok. (Som sagt tidigare, jag älskar fantasy. Det finns inget som kan vara så fantastiskt, och hemskt dåligt, som fantasy)

En annan sak jag irriterar mig på är varför svenska författare alltid ska envisas med att ha så många huvudpersoner, och att historien konstant ska berättas ur minst fyra olika synvinklar. En person berättar två sidor, nästa person berättar två sidor, and so on. Nej tack. Det är inte det att jag har svårt att hålla reda på en massa olika karaktärer. Nej, nej. Snarare att det efter ett tag blir väldigt irriterande. Jag vill lära känna min huvudkaraktär/berättare ordentligt. Inte en massa hoppande. Såklart kan det vara okej att höra det hela ur en annan persons synvinkel då och då, men absolut inte hela tiden!

Jag måste ändå medge att Cirkeln var oerhört spännande, och till och med svår att släppa mot slutet. Men också slutet var en aning förutsägbart.

Men jag gillar verkligen det faktum att Minoo, Vannessa, Linnéa och de övriga var häxor, inte vampyrer varulvar eller änglar. Ett stort plus!

Jag uppskattade också det varierande person-galleriet. Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren måste verkligen ha ansträngt sig för att få sina sex huvudpersoner så olika varandra som möjligt. Bland dem kan vi i stort sett hitta alla olika typer man kan tänkas träffa på i ett svenskt högstadie/gymnasie. Jag kunde faktiskt identifiera mig själv till stora delar med Minoo. Att karaktärerna hade gnabb sig själva emellan var också något nytt. Det är inte så ofta som man stöter på det, i alla fall inte i den formen.

Författarna lyckades också fånga den exakta känslan av den svenska skol och småstadsmiljön. Det känns så likt att det är näst intill omöjligt att tänka sig att magi och ondska lurar runt hörnet. Jag delar faktiskt också åsikterna som alla huvudpersonerna verkade ha om Engelfors, om min småstad. (Fast min verkar faktiskt betydligt trevligare)

Så, trots Cirkelns brister ser jag fram emot att läsa fortsättningen, Eld, som vi kan vänta oss 2012. Och inte minst filmen!

Tack till Rabén och Sjögren som gav oss ett recensions-ex av boken.

Skrivet av Alice

Omtyckt bokpaket

2011-05-14T20:41:00.000+02:00

I torsdags, öh, tror jag, kom vårt bokpaket, och idag öppnade vi det. As simple as that. I alla fall, det var tungt och välfyllt, och när vi väl fick upp det upptäckte vi att det var fullt av olika stora paket inslagna i blommigt presentpapper. Gah! Rena julaftonen. Paketet (paketen...?) innehöll som ni kan se fyra böcker, utvalda berättelser av Edgar Allan Poe, En vampyrs bekännelse av Anne Rice, The Prince of Mist av spanska Carlos Ruiz Zafón, som också skrivit omtalade Ängelns lek, och inte minst John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in. På det följde en vitrandig anteckningsbok, massa smaskig choklad, ett antal tepåsar, Skit(gott) Godis, Pluggtugg, ett par bokmärken från pocketshop, ett lyckönskande vykort från bokvännen och det vi nog reagerade starkast på; de handskrivna lapparna med åsikter, rekommendationer, författar-kuriosa och tankar som låg i varje bok. Och inte nog med det; fastsatt med ett gem på varje lapp satt en till liten lapp med citat av författaren. Kors, så ambitiöst, välgjort och omtänksamt! TACK! Och allt är så fint och neaty och genomtänkt. Åh, tackar så ödmjukast! Vi är jättenöjda. Jag har planerat in att En vampyrs bekännelse och The prince of mist nu i sommar, och har redan ätit upp mitt godis. Tack, än en gång. Fortsätt så nästa gång det blir bokbyte, kära bokvän, vi är säkra på att din nästa bokvän blir lika glad som vi blev.

Skrivet av Lyra

Vägen Hem av Rosmunde Pilcher

2011-05-03T19:57:00.000+02:00

Vid ett besök hos min mormor och morfar för någon månad sen fick jag för mig att jag skulle undersöka deras stora, dammiga bokhylla. Efter ett tag hittade jag en bok som onekligen verkade intressant. En stor tjock tegelsten på närmare 800 sidor med titeln Vägen Hem av britten Rosamunde Pilcher. Tjocka böcker är (som säkert nämnt innan) inte något som avskräcker mig, så jag började läsa. När vi sedan skulle gå fick boken följa med hem.

Sedan inleddes ett projekt, som faktiskt färdigställdes betydligt snabbare än jag hade väntat mig.

Jag kastade, egentligen utan att veta vad den handlade om, mig in i Vägen Hem. På ett sätt var det ju bra, jag kunde ju i och med det inte bilda mig några som helst förväntningar.

Jag landade i 30-talets England, närmare bestämt Cornwall, några år innan kriget. I öppnings-stycket introduceras huvudpersonen Judith Dunbar, då i åldern 14. Hon befinner sig bara veckor från att skiljas från sin mamma och lillasyster, som ska åka tillbaka till Colombo (som ligger på Ceylon/Sri Lanka) där Judiths pappa är stationerad och Judith född. Judith själv ska skickas till internatskola. Historien fortsätter sedan med Judith på internatskolan, St Ursula, där hon befriends en jämnårig flicka vid namn Loveday Carey-Lewis. (Loveday… jag vet, jag vet). Överklassfamiljen Carey-Lewis bestämmer sig sedan för att ta Judith under sina vingar, och det öppnar en mängd möjligheter för den förvillade, ensamma flickan.

Boken beskriver sen Judiths liv under åren 1935-45 som familjen Carey-Lewis skyddsling, innan, under och efter kriget.

Jag har på senare tid kommit på mig själv med att gilla såna här böcker, såna där man får följa en karaktär under lång tid och verkligen lära känna dem och se hur de utvecklas. I Judiths fall är det en utveckling från flicka till ung kvinna. Och om att stå alldeles själv i värden, och tvingas växa upp.

Boken var också så lätt och behaglig att läsa, på något sätt. Jag slukade den på några få veckor. (Kanske var en av anledningarna att jag läste den på svenska, och min överstimulerade engelska-hjärna fick chansen att koppla av en aning) Boken hade heller inga kapitel, bara en ny rubrik för varje nytt år, så det var bara att fortsätta läsa tills man kom till ett lämpligt ställe.

Jag bara älskade karaktärerna! Sån trovärdighet har jag inte stött på på länge. Visst, Judith kan verka plain vid första anblicken, men efter ett tag inser man att hon är allt annat än det. Men den ända som nog överträffade Judith karaktärsmässigt enligt mig var nog hennes bästa kompis Loveday. (Trots hennes oerhört fåniga namn) Ett utmärkt exempel på en överklass-flicka som uppför sig allt annat än det.

Ja, Mrs Pilcher framställer verkligen inte den Engelska överklassen som något jag tidigare har stött på inom litteraturen.

Men en sak jag faktiskt irriterade mig på var de långa tidshoppen. Precis när man hade kommit in i Judiths 1936 hoppade berättelsen fram till 1938, och när man hade vant sig vid det var året redan 1941, ja ni fattar. Visserligen kan inte Mrs Pilcher berätta allt (då skulle boken vara en bra bit tjockare än den redan är), men tidshoppen kunde bli en aning vilseledande. Men jag antar att det var för att endast ta upp de viktigaste händelserna.

Boken kanske kan ses som en krigsroman, men jag ser det mer som en roman om en ung kvinnas struggle i frågan var hon egentligen hör hemma.

Så, vägen hem rekommenderas varmt till alla som känner en förkärlek för England och historiska romaner, och inte blir avskräckta av bokens tjocklek.

Skrivet av Alice

(Enligt IMDb ska det tydligen finnas en tv-serie från -98, men jag har inte lyckats hitta ens en trailer eller något som helst klipp varken på Youtube eller någon annan stans. Någon som har någon teori om var det kan tänkas finnas?)

Underlättning För Vår Hemliga Bokvän III

2011-05-02T15:52:00.003+02:00

Här följer en underlättning för vår Hemliga Bokvän i En Bok Om Dagens Vårig Lyx-Bokbyte.
det här är vårt tredje byte har vi sen innan lagt upp två ganska lika inlägg om vad vi gillar för böcker och andra trevliga saker. De finns att hitta här och här.
En kort sammanfattning:
Vi älskar engelsk (och amerikansk) litteratur (bara den är bra) och i stort sett allt som har med Storbritannien att göra. Vi läser också mer än gärna på engelska.
Genrerna vi läser mest inom är fantasy, sci-fi, historical fiction, klassiker, etc. (Därmed inte sagt att vi inte uppskattar andra typer av litteratur) Men det vi för det mesta undviker är chick-lit, svenska nutidsdeckare och "ungdsomböcker" (vardaglig skolmiljö, inga större problem bortsett från olycklig kärlek och brusten vänskap)
Vi älskar också te. Vi dricker det mesta förutom Liptons teer och Earl Grey. (Det är bergamoten vi inte gillar)
Vad vi har läst i år finns att hitta under fliken "Läst 2011" Det vi läste under 2010 finnes i tidigare inlägg.
För mer information kan man kolla in de tidigare inläggen (se ovan) eller slänga iväg en uggla med en kommentar.

Trailer till HP and The Deathly Hallows Part 2

2011-04-28T19:22:00.000+02:00

AHHH! 15 juli, nu!

Upplagt av Alice

Cirkeln Mottagen, och Hunger Games-Casting

2011-04-27T13:29:00.001+02:00

För någon vecka sen fick vi ett mail från Rabén och Sjögren med förfrågan om vi ville ha ett ex av deras nya bok Cirkeln, för recension. Såklart vi ville! Idag landade paketet i brevlådan. Förutom boken innehöll det en kasse med Cirkel-motiv. Boken var dessutom inslagen i en sida från Engelsforsposten, där Cirkeln tydligen ska utspela sig, Ungefär så här såg det ut
Ja, Lyra sa till mig att jag kunde få äran att läsa den först, så Cirkeln kommer förhoppningsvis att läsas och recenseras inom en snar framtid.

På tal om något helt annat, flera Hungergames-karaktärer har blivit castade. Bland annat Amandla Stenberg som Rue, Dayo Okeniyi som Thresh och Willow Shields som Prim. Jag i stort sett nöjd, även om det inte var precis så jag tänkte mig dem. Men det blir nog bra. För mer information kolla in IMDb.

Både jag och Lyra har läst ut ett par böcker den senaste tiden, utan att skriva om dem på bloggen. Det ska vi göra, förhoppningsvis också inom en snar framtid.

Skrivet av Alice

Ny film från Studio Ghibli!

2011-04-19T20:05:00.000+02:00

Jag fick idag via iTunes reda på att japanska filmföretaget Studio Ghibli släppte en ny film förra året; Karigurashi no Arrietty, "Lånaren Arrietty". Det är ingen Hayao Miyazaki, utan regisserad av Hiromasa Yonebayashi, Ghiblis yngsta någonsin. Filmen utspelar sig 2010 och handlar om "småfolk" som bor under golvbrädorna i människor hus och livnär sig på att "låna" saker av husens större invånare. Småfolket måste förbli oupptäckta av människorna men det blir problem när huvupersonen Arrietty upptäcks av en människopojke.
Musiken är skriven av den franska sångerskan och harpisten Cécile Corbel. Hon verkar intressant. (Soundtracket finns på iTunes) Filmen är baserad på boken The Borrowers skriven av brittiska författaren Mary Norton. Filmen har börjat komma ute i Europa och Asien, så jag hoppas att den kommer i år här i Sverige också. Jag har blivit hemskt sugen på att se den. Har ni inte sett Studio Ghiblis tidigare filmer, så rekommenderas de mycket varmt. De är helt underbara.

skrivet av Lyra

Äntligen City of Fallen Angels!

2011-04-16T21:39:00.000+02:00

Efter dagar, veckor och månader av väntan har den äntligen kommit, City of Fallen Angels.

När Mockingjay kom ut beställde jag och Lyra den från England, på The Book Depositery, vilket visade sig vara ett stort misstag, eftersom det tog en evighet innan vi fick böckerna, det kändes i alla fall som det. Vår lokala Bokia fick i alla fall Mockingjay betydligt snabbare, därför bestämde jag mig för att beställa av dem den här gången, då skulle jag väl ändå få den i tid? Dessutom skulle jag praoa där den veckan som City of Fallen Angels kom ut.

Men sen hade tydligen sidan som Bokia köper in böcker från gjort misstaget att bara beställa ca 100 C of FA, till HELA SVERIGE. Naturligtvis tog böckerna slut innan de kom till vårt Bokia på listan med beställningar. Sen köpte de tydligen in fler böcker från England, och Bokia, och därmed jag fick, min efterlängtade City of Fallen Angels.

Det ända som jag tycker är lite konstigt i det hela är att jag har läst andra blogg-inlägg från svenska bokbloggare som fick sin dagen den kom ut eller precis efter. Sidan de, så vitt jag vet, beställde från är CDON, och den är väl svensk? Tror att de var väldigt snabba med att få ut Mockingjay också.

Men den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge! Nu ska jag läsa!

Skrivet av Alice

Vad naivitet kan orsaka II

2011-04-14T21:47:00.000+02:00

Här kommer en svenskaläxa (...) jag nyss skrivit som ska in i morgon gällande filmen Pojken i Randig Pyjamas. Innehåller spoilers. Enjoy!

Både boken och filmen Pojken i randig pyjamas är väldigt hemsk. Väldigt. Mycket i filmen var olikt det i boken, som till exempel folks reaktioner, och det brukar jag störa mig på i film, men det gjorde jag inte den här gången. Jag satt mest och tänkte på alla de som inte läst boken och som skulle bli besvikna om de läst den.

Sen gick det upp för mig att jag ju läst den, och BORDE bli besviken, men det blev jag inte. Det var bra. Filmen har många fina små detaljer som inte är med i boken, som när Bruno och Schmuel spelar schack, eller där Bruno smygtittar på propagandafilmen. Regissören har försiktigt pusslat ihop allt och gjort en egen tolkning av boken, en väldigt lyckad sådan. Eftersom boken är skriven ur Brunos perspektiv och egentligen inte så ”avslöjande” så hade jag kanske velat se det lite mer ur hans vinkel. Men det är överlag en mycket lyckad filmatisering.

Filmen var också lite smått visuell och småmysig på något sätt (vi ska inte tala om hur hög mysfaktor det skulle blivit om filmen utspelat sig i England), även om handlingen är raka motsatsen. Men förutom temat, andra världskriget, så har PIRP inte många likheter med Vad mina ögon har sett. Den är ju berättad från det motsatta perspektivet, så att säga. Andra världskriget kunde upplevas på så många olika sätt, och här är två av dem. PIRP är ju också en fiktiv berättelse och detaljerad på ett annat sätt än Magda Eggens autentiska upplevelser.

Jag kan också associera till judarnas flykt ur Egypten, där Farao inte gav sig förrän det värsta möjliga hände honom; hans son blev dödad. Så då kan man säga att sensmoralen av detta är; tänk efter själv vad du gör mot andra, innan du själv blir drabbad.

Så – hemska öden, intressanta tolkningar och bibel-kopplinar. Allt kommer igen, historien upprepar sig, men man har fortfarande inte lärt sig av sina misstag.

- Skrivet av Lyra -

Ett inspelat slut på Guldkompassen som aldrig kom med i filmen??!!

2011-04-14T20:24:00.001+02:00

Jag och Lyra har nog inte varit ensamma om att tycka att slutet till Guldkompass-filmen var vedervärdigt, att det rent utsagt sög. Ska jag börja lista anledningar så kan vi bli sittande här ett tag. Men det är inte det västäntliga i det hela.
För ett tag sen hittade jag en länk till ett klipp på Youtube, personen i fråga hävdade att det var slutet på Guldkompassen som aldrig kom med i filmen, men jag trodde inte fullt ut på det, men bestämde mig för att se klippet.
Och det verkar faktiskt som att stämde, att det fanns ett färdiginspelat slut som New Line Cinema aldrig tog med. (Behöver jag nämna att mina redan låga tankar om dem sjunker ytterligare?)
I videon ser man klipp när Lyra och Roger kommer till Lord Asriel. Det övergår sedan till skisser och ljud med klipp emellanåt. Min gissning är att personen som gjorde filmen inte kunde få tag på alla klipp. Vissa av klippen som är med i videon ska tydligen ha används i tvspelet för Guldkompassen.

Jag försökte embade videon från youtube, men det funkade inte, så vi för nöja oss med länken. So, here goes;
http://www.youtube.com/watch?v=Qi6javLIDqg

Så, vad tror ni? Kan det vara äkta? Det verkar onekligen så.

Skrivet av Alice

Peeta och Gale Castade!

2011-04-04T21:45:00.000+02:00

Ja, nu är det uppenbarligen bestämt.

Josh Hutchson (vänster) som Peeta och Liam Hemsworth (höger) som Gale

Vad tycker jag? Jag gillar det inte. Det är inte direkt så som jag föreställde mig Peeta och Gale, far from, men det är inte heller ett skräck scenario som det först var med Jennifer Lawrence. Jag antar att jag kommer att vänja mig vid tanken på både JL som Katniss och Josh Hutchson och Liam Hemsworth som Peeta och Gale. Det måste jag, om jag inte vill tycka illa om filmen redan innan jag har sett den.
Men, Liam Hemsworth har tydligen spelat i The Last Song, mot Miley Cyrus!!!??? This isn't gonna be any good... Miley Cyrus/Hannah Montana, jag tänker inte säga något annat än att att låtsas att jag sakta plågas till döds.
Vi får se hur det går, eller snarare hoppas.

Skrivet av Alice

(Jag tror att Lyra vill lägga in sina åsikter, och att hon inte direkt har vackra ord att säga om det)

Vad naivitet kan orsaka

2011-03-28T19:43:00.000+02:00

OBS! om man vill läsa boken nu kan jag sammanfatta lite smått: den är bra och tänkvärd, läs den! För eftersom den är väldigt tunn skulle det kanske vara lite segt att först läsa mitt åsikts-och-beskrivnings-rika inlägg, det skulle kanske inte bli så mycket bok över att läsa....?
Som kanske bekant är jag och Alice den sortens människor som vill läsa bok innan de ser film. För, om jag minns rätt, för cirka två veckor sen meddelade min svenskalärare att vi skulle se filmen Pojken i randig pyjamas. Jag började självklart klaga och säga sånt som neeeeej, vill läsa boken först...! Men svenskalärare lugnar mig och säger att jag kan låna boken av henne.
hinner inte, har för mycket å läsa......
nej, men den är tunn ~!
Så nästa svenska-lektion har hon med sig boken, jag läser den under några veckor, och avslutade den under snöstormen igår.

Bruno är nio år och bor med sin familj i ett stort, bekvämt hus i 40-talets Berlin. När pappan, som är nazist-kommendant, får ett jobb på ett ställe som kallas Allt Svisch ( i engelska originalet Out-with ) måste familjen flytta dit. Bruno vantrivs och har inte mycket att göra, så han bestämmer sig för att gå på en upptäcksfärd, som resulterar i att han träffar en liten pojke i randig pyjamas på andra sidan ett stängsel. De blir vänner, och träffas varje eftermiddag vid stängslet. Men den naive Bruno förstår inte Schmuels (pojken) situation eller något av det andra som pågår omkring honom, och försöker komma underfund med verkligheten, allt eftersom han blir mer och mer fäst vid Schmuel.

Det är så hemskt, och så sött, och så fint skrivet. När Bruno aldrig får reda på vad som händer bildar han sig en egen uppfattning. Führern tror Bruno i engelska utgåvan heter The Fury och i svenska Furien (The Fury är ju mycket mer träffande) och Allt Svisch eller Out-with på engelska visar sig vara Auschwitz. Han är, ska man kanske säga, lyckligt ovetande, men hur skulle han blivit om föräldrarna berättat för honom, som de gjort med den trettonåriga systern? Skulle han följa pappans exempel, eller göra revolt? (Man får visserligen reda på att farmodern är emot nazism, i en scen där pappa och farmor grälar. Diskussionen är då återberättad från ett nyckelhål eller hall eller så, som ur ett barn som Brunos perspektiv.) Vid ett tillfälle när han ser soldaterna misshandlarna judarna i lägret tänker han att det måste vara för en god sak, för att det är pappas order. Pappa har aldrig fel, liksom. Jag stör mig verkligen på sådana fadersgestalter. Och på det formella sätt folk kunde uppfostra sina barn med från mitten av förra seklet och bakåt. Att aldrig berätta något för dem, inte låta dem tycka vad de vill och själv bryta mot de regler man satt upp för dem. (det sista gjorde faktiskt mina dagistanter...) Att barn ska behöva utsättas för den typen av hat, dåliga förebilder, och att inte kunna göra något, och att fortfarande kunna vara så ödmjuk och solidarisk som bara minde kan vara.....gah! Läs den, bara! Ska bli mycket intressant att se filmen nu, åsikter kommer om det nån gång nästa vecka eller så.

Skrivet av Lyra
(tycker dock det är konstigt att han inte får lära sig någonting om nazister och judar av sin guvernant, som han ändå har...)

The Sequel Always As Good As the First One? Just Forget It...

2011-03-28T18:33:00.004+02:00

Den här texten kan till viss del inehålla spoilers för dem som inte har läst Numbers!

Ni vet hur det är, har man läst en bok man tyckte var bra måste man bara läsa nästa del. Man går omkring och tänker på den tills man har fått den i sina händer, och äntligen kan börja läsa.

Precis så var det för mig med Numbers (också kallad Döden i dina ögon). Första delen läste jag ut i slutet av maj, och den var bra, väldigt bra. Alltså köpte jag tvåan, Numbers, The Chaos på Foyles i juni. Men för mig räckte det med att känna att jag ägde den, och i och med kunde läsa den när jag ville. Sen, för några veckor sen hörde jag att den skulle komma på svenska, och kände mig då tvungen att läsa den innan alla andra gjorde det. (Den svenska titeln och omslaget är, enligt mig, hemskt) Ja, när jag började läsa Numbers, The Chaos var förväntningarna höga. Jag hade tidigare hört att den inte skulle vara lika bra som sin föregångare, men hoppades att det inte skulle vara sant.

Men det var sant. Hela boken var som en sämre kopia av Numbers. Upprepning, vad jag hatar det!

Adam has more than inherited his mother's curse: When he looks in someone's eyes, he not only sees the date of their death...he feels the searing, shocking pain of it. Since Jem died, Adam has lived by the sea with his great-grandmother, Val. But when rising tides flood the coast, they return to London. The city is an alien, exciting, frightening place. Most disturbing of all, Adam can't help but clock how many people's numbers are in January 2027; how many are on New Year's Day. What chaos awaits the world? Can he and Sarah stop a catastrophe? Or are they, too, counted among the "twenty-sevens"?

Synopsis från B & N.

Ja, hela boken går i stort sett ut på att Adam springer omkring och försöker förhindra den stora katastrofen och övertala människor att tro på honom. Det är inte så spännande i längden.

Boken är också berättad i varannan-kapitel-form av Adam och Sarah. Jag har inte riktigt lärt mig att tycka om det än. Det känns bara förvirrande när man får följa flera personer. När man väl har börjat få grepp om hur en person tänker så bytar författaren berättare, för att sen återgå till den första.

Är det meningen att jag som läsare ska anse det som okej att Jem är död och tänka ”let’s read about her son instead!” Och så ska hon tydligen ha fått reda på sitt nummer av Adam, och vetat när hon skulle dö, i det här fallet i cancer. Okej… jag köper inte riktigt det, Mrs Ward!

Jag måste också säga, Sarah, den andra huvudpersonen, hon är nog den mest tråkiga karaktär som jag någonsin har stött på. Adam kan jag till viss del gilla, men Sarah… Ingen som helst personlighet! Inte heller framställer Mrs Ward henne på ett sätt som får en att känna sympati för henne, vilket man borde göra med tanke på omständigheterna. Jag blir mer sittande och tänker, jaha, vad kul för dig då, Sarah, ironiskt.

Allt känns också så oplanerat och impulsivt, som att Mrs Ward bara fick tanken,

”det här låter bra, det skriver vi ner!” Vissa av sakerna som händer verkar helt sakna betydelse och bakgrund, och man förstår inte vad de har med själva storyn att göra.

Slutet, vi ska inte tala om slutet. Jag kan säga så här, det var nog ett av de sämsta, mest oplanerade och oskickliga slut jag någonsin har stött på.

Nej, jag gillade inte The Chaos, även om jag så innerligt ville göra det. Det ända den lämnar kvar hos mig är ångest för att jag läste den överhuvudtaget. Då kanske jag kunde behållit min uppfattning om Numbers som en fantastisk bok och Mrs Ward som en bra författare, utan att the sequel skulle komma och förstöra allt!

Skrivet av Alice

Må bästa bokblogg vinna

2011-03-25T21:20:00.001+01:00

Nånsin drömt om att genom ditt skrivande vinna 25.000 svenska kronor?
Drömmen kan bli verklighet om du joinar Forma Books bokbloggstävling!

Äntligen får bokbloggarna ett eget officiellt pris; Forma Books instiftar nu sin "Forma Books blog award", där alla kan nominera sig själva och andra, tills den 15 maj. Juryn tar ut tre finalister och det görs sen en allmän omröstning. Vinnarbloggen tilldelas 25.000 kronor och en Forma Books vinnar-logga. Det får man på bokmässan i Göteborg.

Tänk bara, 25.000 spänn! Det är vi verkligen värda. (Eller, nja...) Men alla som har ett bra förslag på vad vi skulle tänkas hitta på med pengarna eller bara gillar vår blogg så får ni hemskt gärna nominera oss här. Så får vi väl se hur det går....

Skrivet av Lyra

Bestämt vem som ska vara Katniss i Hunger Games!

2011-03-17T19:15:00.001+01:00

Jennifer Lawrence

Ja, som sagt, nu är det tydligen klart vem som ska spela Katniss, och den lyckliga skådespelaren är Jennifer Lawrence. Läs mer om henne på imdb här.
Och vad tycker jag? Det bara skriker nej inom mig! Hon är född 1990, 21 i år. Det är meningen att Katniss ska vara 16 för crying out loud! Hon ska nästan vara ett barn! Och Jennifer Lawrence ser verkligen inte ut som ett barn, inte som en tonåring heller för den delen. Och no offence mot henne, men hon är inte heller kort och undernärd som Katniss ska vara. Även om det kanske går att ändra med lite (eller mycket) smink och träning.
Nej, jag gillar inte det här. Det känns helt fel.
Men jag har inte sett någon film av henne, kanske är hon en jättebra skådespelare? Och det är väl huvudsken?
Det senaste ryktet om Peeta är 23-åriga Hunter Parrish. En 23-åring för 16-åriga Peeta?!
Ja, det verkar som att Lionsgate siktar på äldre, mer erfana skådespelare som de antagligen tror "klarar av" rollerna framför yngre, i samma ålder som karaktärerna.
Det jag är rädd för här är att vi får en ny "Tillbaka Till Vintergatan". (Kommer ni ihåg tv-serien från när man var liten? Vuxna som springer runt på ett rymdskepp och försöker likna tonåringar? De lyckas inte särskilt bra...) Att de kommer göra alla tributes vuxna. Läste någonstans att det är för att de ska "avdramatisera" det hela. Please! De SKA ju vara ungdomar, det är hela grejen!
Nej, nu ska jag faktiskt ta och lugna ner mig och leta rätt på något klipp med JL, och se om hon har några skådespelartalanger innan jag gör nästa uttalande. Kanske det blir bra? I really hope so.

Oh, artikeln som säger att JL spelar Katniss, här

Skrivet av en något upprörd Alice

Gå och lägg er, alla stereotypiska superhjältar med blonda flickvänner och övernaturliga hundar. :(

2011-03-15T21:34:00.002+01:00

Många gånger har jag haft rätt - sett en bok, tittat närmare på den, läst den och älskat den. När jag såg I am number four tänkte jag Ja, den DÄR är säkert bra, den kommer jag att tycka om. Den köper jag. Men icke. I am #4 börjar lovande, men efter ett tag slutar det att hända nya saker. Okej, de kanske är i en händelselös situation, men eftersom ett av författarens budord är du skall icke göra din bok tråkig är det inte acceptabelt.

Storyn är inte helt originell. När en planet kallad Lorien (förresten var du inte direkt först med att komma på det namnet) blir attackerad av en fiendeplanet kallad Mogadore skickas en grupp med barn och deras, typ, väktare till jorden för att tränas och växa sig starka och en dag återvända till Lorien och rädda den döende planeten. Men Mogadorerna (the Mogadorians. Lite knöligt att skriva om en engelsk bok på svenska, egentligen.) följde efter till jorden och letar efter the Lorics, som de kallas, som ständigt måste förflytta sig och byta identitet. Mogadorerna förstörde ju Lorien, de vill alltså döda Lorien Nine, som de utsända Loricsarna kallas, och även ta vara på jordens rerurser att använda själva. Vår huvudperson heter Number Four, men eftersom man inte kan heta det på denna planet har han bytt namn varje gång han flyttat. När boken utspelar sig har #4 och hans, öh, väktare precis lämnat Florida och åker till en liten, liten stad i Ohio vid namn Paradise. #4 tar namnet John Smith (oj, vad originellt!) och är nu riktigt trött på att flytta. Och för en gångs skull så............. ja, ni fattar. Annars skulle ju ännu mindre hända i boken. :(
Det ända #4 gör under hela boken är att leka superhjälte (the Lorics utvecklar alltså olika övernaturliga förmågor, lite som Twilight-vampyrerna, ännu ett minus...). Det känns stereotypiskt. Så fantasilöst. Samma sak med alla namn. John Smith. Sam Goode. Mark James. Sarah Hart. Jag minns bara ett icke-två-stavigt namn, och det är på en hund. En annan sak jag stör mig på i viss fiktion är att om man inte har tillräckligt bra fantasi så hittar man på en logisk förklaring byggd på något som någon annan kommit på och redan existerar. Som till exempel är förklaringen till världens sju underverk, språk, byggnader, samhällskonstruktion om man kan säga så, och allmän utveckling av human race i boken att the Lorics många gånger har besökt jorden under alla årtusenden och "hjälpt till" med sånt där. Det är även därför som Loriskan liknar franskan. Är det meningen att vi som läsare ska säga "....oh!" Mokay. Nej tack. Det där köper jag inte. Pittacus Lore, gå och lägg dig.
Inte nog med det såg jag filmtrailern igår på teve. Ugh. Snälla. Nu blir allt bara ännu värre! Fast jag vet inte, var boken kanske riktad till en yngre åldersgrupp? Ne... Men det kändes så ibland. Pittacus Lore, gå och lägg dig lite till.

(förresten ser hans ärr jättemobbade ut.)

Skrivet av en mycket besviken och ledsen Lyra
det börjar i alla fall bli vår.

Harens År

2011-03-07T19:16:00.003+01:00

Den uppmärksamma, som har läst bloggen slaviskt, har kunnat följa historien bakom Harens År av Arto Paasailinna. Det började en dag i maj, när vi som bäst hade satt oss till ro för att läsa i min trädgård. Min pappa kommer förbi, kastar en blick på Lyras Poppulärmusik från Vittula, och föreslår henne sedan att läsa innan nämnda bok. Min kompanjon verkade väl inte så jätteintresserad.

Sen började pappa att fråga mig var och varannan vecka,

”Har Lyra läst Harens År än?”, och han fick samma svar varje gång,

”Nej!” Tillslut gav han väl upp hoppet om Lyra, och började tjata på mig istället. Tillslut tröttnade jag, och skrev upp boken på min önskelista för födelsedagen i september.

Men bara för att boken e(s)tablerade sig i min bokhylla, betydde det inte nödvändigtvis att den skulle bli läst inom en snar framtid. Tillslut beslutade jag och Lyra att 2011 skulle bli Harens År, så på nyårsdagen började jag läsa den.

Först visste jag väl inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Jag har sedan länge förstått att jag inte delar min pappas humor (eller någon annans heller för den delen), så att jag skulle finna boken underhållande var väl ganska unlikely.

Jag började i alla fall traggla mig igenom historien om Vatanen, en finsk journalist som har kommit i en medelålderskris, och i stort sett tröttnat på hela sitt liv. Ute på en resa för ett reportage råkar Vatanen köra på en hare. Han lämnar sin förstummade kollega i bilen, ger helt enkelt ut och letar rätt på haren, och kommer inte tillbaka. Så börjar Vatanens och harens resa genom Finland, där Vatanen råkar ut för allt från skogsbränder till skottlossningar i en kyrka.

Så, fann jag Harens År underhållande? Not bloody likely. Ska jag bedöma den ur ett språk-perspektiv blir jag väl tvungen att säga att den var mer eller mindre hemsk. Ur ett realistiskt perspektiv? nej, inte särskilt realistisk. Vi kan väl säga att Haren inte riktigt beter sig som normala harar borde göra under omständigheterna. Vatanen verkar inte heller ha några speciellt framträdande personlighetsdrag, mer än att han var han än kommer lyckas få tag på brännvin och supa sig full. Men han visar faktiskt en del tillgivenhet mot den stackars haren.

Jag kan väl säga att jag lärde mig två saker om finländare av den här boken.(Alltså, finländarna i boken, inte i verkligheten)

Alla verkar vara mer eller mindre beroende av alkohol. (Notera, jag har inget alls emot finländare, och syftar bara på personerna i boken.)

Alla har namn som är omöjliga att memorera, än mindre uttala.

Så, Harens År, läsvärd för alla med (min pappas) humor.

Skrivet av Alice

Fynd På Bokrean

2011-02-28T21:22:00.001+01:00

Som liten var jag alltid ett fan av bokrean. Eftersom vi alltid brukade åka på vår årliga skidsemester vid den tiden på året bokrean ägde rum, var jag oftast lite rädd att böckerna skulle ta slut. I slutändan kom jag oftast över böcker för stora summor pengar (flertalet var såna där hästböcker som det finns minst tio av i samma serie).
När jag blev äldre såg jag inte längre på bokrean med samma glädje. Jag fick tag på böcker på annat håll, och att köpa till fullpris såg jag inte som något problem. Jag vet inte om det berodde på att jag blev kräsnare med böcker, eller att utbudet magrade, men jag hittade helt enkelt inte lika mycket böcker längre. Mestadels bestod bokrean i vår småstad av gamla, uttjatade böcker, eller såna där ingen-kvalitets-böcker. Förra året tror jag inte att jag hittade en enda bok.
Idag bestämde sig jag och Lyra för att titta in på bokrean på vägen hem från skolan. Och till min stora förvåning gick jag därifrån med flertalet böcker.

En styck box med klassiker, som jag hade hört talas om innan, och blivit väldigt sugen på att ha i min ägo (299 kr, men det var värt det!) och dessutom en styck Jane Eyre på originalspråk för 39 spänn!

Klassikerna i boxen är följande;
Alice I Underlandet - Lewis Carroll
Pappa Långben - Jean Webster
Unga Kvinnor - Louisa May Alcott
Agnes Cecilia - Maria Gripe
Den Hemliga Trädgården - Frances Hodgson Burnett

Tror alla utom Agnes Cecilia är skrivna på engelska som originalspråk. Hade hellre läst dem på det än svenska, men ja... Man kan inte få allt.
Har bara läst Agnes Cecilia och Alice's Adventures In Wonderland innan, men den svenska upplagan får mina syskon glädje av och det skadar aldrig att äga Agnes Cecilia!

Har ni fått tag på något på bokrean?

Skrivet av Alice

Skiing, And Some More Books

2011-02-18T22:04:00.002+01:00

Nu blir det skidåkning! Imorgon åker jag och Lyra till Norge respektive Italien. (Okej, jag måste erkänna att jag är lite avundsjuk på innan nämnda Saumensch.) But I shan't complain.

Med mig följer My Sisters Keeper, som jag är mitt i nu (okej, inte mitten, snarare början), Cold Magic (en av julklappsböckerna), The Scorch Trials och Shadow Web (från Foyles) Kommer antagligen inte att hinna läsa ut alla, but you can always try!

Jag läste ut Back Home av Michelle Magorian häromdagen. Jämfört med Emma kändes det som... engelska och kemi! (hatar det senast nämnda, obegripligt), eller som en 1800-tals klassiker och en brittisk ungdomsbok, vilket det också var. Språket var något lättare, vilket faktiskt var ganska skönt.

I det stora hela handlar boken om 12-åriga Virginia, även känd som Rusty. 1945 kommer hon hem tillbaka till England efter att ha blivit evakuerad till Amerika fem år tidigare.

För Rusty känns såklart inte England som hemma. Kriget har lämnat djupa spår efter sig, både av ödeläggelse, död och ransonering. Rustys familj känns också som complete strangers, och ett mindre krig med hennes mamma startar snart efter hemkomsten. I sin misär längtar Rusty tillbaka till Amerika, och sin familj där. Hela tiden refererar hon till U.S som "back home"..

Inte blir saker bättre när hennes mamma skickar iväg henne till en privatskola, för att göra en decent English girl out of her. (Förresten, Rusty's boarding school påminde mig väldigt mycket om Hogwarts. Fyra houses, point system, prefects...)

Hela tiden genom boken kan man känna hur en revolution byggs upp inom Rusty, och tror att hon snart kommer göra uppror. Kanske var det hoppet om att något ska hända som fick mig att hela tiden fortsätta läsa. Men det hände inget, inte förren precis i slutet. Resterande av boken var ganska långtråkig, but I still enjoyed reading about Rusty. Bara att det utspelade sig i England fick väl det hela att bli snäppet bättre.Men jag kunde verkligen sympatisera med Rusty, and grew fond of her, in some way.

Läsvärd? Absolut. En favorit? Nja...

Skrivet av Alice

Lyra tillägger:

Böckerna jag tar med mig är inga mindre än I am Number Four, Frukost på Tiffany's, Sarah's Key och kanske Boneshaker. Önska mig lycka till i de italienska pistarna! Brake a leg, eller kanske inte...
Vi önskar alla ett litterärt sportlov med inte för mycket svett och ansträngning.

Läs en klassiker

2011-02-13T20:25:00.000+01:00

Har ni också ibland hört bra saker om en klassiker, och tänkt "ja, kanske det?" men sen tänkt efter och kommit fram till att boken antagligen mest är seg och gammalmodig. I många fall kan det stämma, men jag ber er; tänk inte så! Det kan ta lång tid (vilket det gjorde för mig, kommer till det senare) och kännas meningslöst, men det är det värt! Nånting får man ut av det. Så har det varit för mig när jag nu under två långa, tråkiga, snöiga, mörka månader läst Jane Eyre. Den välkända klassikern från mitten av 1800-talet, skriven av den äldsta av de författande systrarna Brontë, är på många sätt en slags självbiografi. Jane Eyre är en föräldralös flicka som bor hos sin faster och sina kusiner. Hon behandlas inte bra av dem, och får med hjälp av en läkare som besöker henne börja på en skol-instutition. Jane berättar detaljerat alla händelser, om sina tankar och funderingar, och minnen. Läsaren, eller "dear Reader", som Jane säger, följer henne genom England, från stora gods till små stugor, trädgårdar och hedar. Hon är mycket, vill mycket och gör mycket. En helt fantastisk och på den tiden, innovativ karaktär. (Kan dock använda ord, många ord, som man inte orkar slå upp.) Och, självklart, träffar hon kääärleken. Mer om det i boken.
När jag köpte J.E. på bokmässan i höstas hade jag ingen aning om vad den handlade om. När jag öppnade den och började läsa på riktigt i slutet av november hade jag fortfarande ingen aning om vad som väntade. Inte den blekaste. Hade inte ens brytt mig om att kolla århundradet den skrevs. *Shame* Jag visste bara att huvudpersonen hette Jane Eyre. Hade säkert inte ens vetat det om boken haft en annan titel... Enda anledningen till att jag egentligen läste den var att jag hört att den skulle vara så bra!
Men första sidan var en glad överraskning. "Det stämmer!", tänkte jag, "den är bra!" Senare kunde det vara långa kapitel som man bara ville hoppa över för att man inte orkade sitta med ordbok i varannan mening, men över lag är den helt otrolig. Många element hade jag inte alls räknat med, sätt att uttrycka sig, beskrivningar, det är så fint formulerat. Alla borde förstå att klassiker inte alls måste vara sega och formellt skrivna hela tiden. Jane Eyre är ett exempel.

Från kommande film

Varför jag läste Jane Eyre nu och inte sen var på grund av att det kommer en ny filmatisering av boken i år. Med Mia Wasikowska, som spelade Alice in Wonderland, som Jane. Cary Fukunaga regisserar. Enligt IMDb kommer den ut i USA i mars, men inte förrän i september i Storbritannien. Hm. Då har vi ännu en film-release att längta till. Men läs boken så länge, så går tiden lite fortare!

Brontëblog.blogspot.com

Skrivet av Lyra

E-reader, I Want!

2011-02-06T18:40:00.001+01:00

Jag har alltid varit en motståndare till e-readers. För något år nämnde en kompis att hon ville ha en, men jag bara skrattade åt henne. Vad var en elektronisk pryl jämfört med en riktig bok?

Mina argument var många. Hur mycket böcker man kunde köpa för priset av en e-reader, möjligheten att tappa den, alla böcker borta, den kan ju ladda ur och tänk om man bara måste fortsätta att läsa! Och känslan av en riktig bok! Omslagen, sidorna, lukten, dammet, bokmärkena… Ja, äkta e-reader motståndare var både jag och Lyra.

Men på nyårsafton fick jag ett sms från innan nämnda person. ”Läser Christmas Carol på min mosters iPad!”, ja och där blev Lyra a friend of the e-readers.

Åter till mig. För några dagar sedan var min klass nere i skolans datasal, för att fylla i någon speciellt tråkig enkät om trivseln i skolan. Jag blev klar, och i väntan på mina klasskamrater fick jag (nästan) tillåtelse av vikarien att ”surfa fritt” Jag landade på B & N, och efter att ha kollat ”New Releases” klickade jag, av ren chansning på NOOK, och började förundrat läsa.

När jag sedan blev medsläpad upp i klassrummet var jag också a friend of the e-readers.

En B & N Nook

Ja, B & N’s Nooks verkar helt fantastiska! Två miljoner titlar, bokrekomendationer baserat på ens egna böcker, gratis stuff om man tar med sin NOOK till B & N (ja det kan jag nog inte utnyttja så ofta…), kunna låna ut böcker, nätet, musik, spel, colour toutchscreen, massa häftiga accesories, tio dagars batteri… Och kolla bara på priset! B & N’s två NOOK kostar $ 249 respektive $ 149. Med dollarn som står i 6.48 sek (jag kollade upp det där) blir det… 1614 respektive 966 kr. En e-reader på Bokus kostar ungefär 2440!!!

Jag har inte direkt kollat upp svenska e-readers, men har något svenskt någonsin kunnat konkurrera med något amerikanskt förut? Not bloody likely…

När jag tittar på den fiiiina e-readern, drabbas jag av en stark ”Vill Ha!”, längtan. Tänk vad praktiskt egentligen! Aldrig behöva oroa sig för att inte ha plats i bokhyllan, att inte få tag på nästa bok, att boken är för tung/stor för att bära med sig, ingen kan se vad man läser, billigare böcker… Såklart skulle jag aldrig överge mina gamla hederliga paper books, e-readern skulle bara vara som ett alternativ…

Kanske borde jag överge ”jag vill ha en synt farsan, jag vill ha en synt farsan, när jag konfirmerar mig” (eller en Steinway flygel), från Roy’s och Roger’s mack, och istället fråga mina föräldrar efter en e-reader till komfan i juni? Med tanke på att jag inte ens spelar piano är det nog en alldeles utmärkt ide!

Någon som har en e-reder, iPad eller liknande? Vad tycker ni om dem? Hur fungerar det med tex nät?

Skrivet av Alice, numera a friend of the e-readers

Beautiful Blogger Award, Once Again

2011-01-30T20:46:00.000+01:00

Nu har vi fått ännu en Beautiful Blogger Award! Den här gången var det Nea som gav den till oss. Tack så mycket!

Den här gången ska man svara på några frågor...

Ta upp närmsta bok, slå upp sidan 18 och läs rad fyra, vad står det där?

Ja, min närmaste bok just nu är Fysik-boken, inför morgondagens prov. Och, ja, bok som bok, även om den här kanske inte är den roligaste...

"Men det är i verkligheten en aning för ofta. Tillslut gjorde det att påsken hamnade tidigare och tidigare" Sidrubriken, Caesar hade skottår för ofta, om någon undrar.

Vad var det senaste du såg på TV?

Eh... jag hamnade, på order av min lillasyster, precis framför tvn och såg Solsidan med henne.

Vilken var den senaste filmen du såg?

Igår hamnade jag också framför tvn (när jag försökte övertala mamma att hjälpa mig att plugga till det innan nämnda fysik-provet) och såg då en bit av Så Olika. Om den var bra eller inte lyckades jag dock inte komma underfund med. Mest var den bara konstig...

Skulle du överväga att flytta utomlands?

JA!!! Jag vill inget hellre än att slippa ifrån tråkiga gråa Sverige för en världsmetropol som London eller New York. The English Countryside skulle heller inte sitta fel...

Eftersom vi har tipsat om bloggar i tidigare awards tänker vi inte göra det eller ge awarden vidare. Vill ni ha reda på några av bloggarna vi läser kan ni ta er ett span på högra kanten. (Notera att vi kan ha glömt någon) Men alla de bloggarna är värda en inofficiell award!

Skrivet av Alice

En liten uppdatering

2011-01-20T21:20:00.000+01:00

Jag vet, vi har inte varit några duktiga bloggare på sistone.

Alices Emma

Anledningen är helt enkelt att vi inte har läst ut nåt. Hittils i år har jag läst City of Glass och Clockwork Angel, som Lyra redan har skrivit om. Just nu är jag inne I Emma av Jane Austen, den fina utgåvan från Penguin Classics som jag fick av Lyra i födelsedagspresent, köpt på Bokmässan. Och, yeah, det kan nog ta ett tag att traggla sig igenom den.
Lyra däremot har läst halva sin Jane Eyre av Charlotte Brontë, som hon har hållit på med sen November. Det kan nog ta ett tag där också.

Men, håll ut, inlägg kommer inom en snar framtid, we hope.

Skrivet av Shadowhunter-Alice

Lyras Jane Eyre

Ne Jamais Oublier - Never Forget

2011-01-07T23:30:00.001+01:00

Det finns ju såna böcker man går och grunnar på i en evighet innan man läser dem, eller såna böcker man har hört mycket bra om. Det finns också såna böcker som man köper av en ren chansning. Det kan sluta bra, men också i en katastrof.

Sarah’s Key var precis en sån bok. Jag tror att Lyra nämnde den, jag kollade upp den, och köpte den direkt. Den verkade lovande, ”En Alice-bok”, som Lyra uttryckte det en gång. Så jag läste den, och den överträffade alla mina förväntningar.

”Paris, July 1942. Sarah, a ten-year-old girl is taken with her parents by the French police as they go door to door arresting Jewish families in the middle of the night. Desperate to protect her younger brother, Sarah looks him in a bedroom cupboard – their secret hiding place – and promises to come back for him as soon as they are released.

Sixty years later, Sarah’s story intertwines with that of Julia Jarmond, a journalist investigating the round-up.

Sarah’s Key is an emotionally gripping story of two families, forever linked to, and haunted by, one of the darkest days in France’s past”

(Lyra, eftersom Östgöta-postens, troligtvis enda, reporter slutade skriva för tidningen i samband med att den lades ner 1917, har han antagligen inte något bra att säga om boken)

Så beskrivs boken på baksidan. Och det är verkligen en emotionally gripping story. Ännu en Andra Världskriget skildring, så olik alla andra.

Jag vet, ”the characters in this novel is entierely fictitious”, men de skulle kunnat vara verkliga, och det gör hela skillnaden.

Vad tycker ni, ska vi ta en fransk historielektion innan vi går djupare in på boken? Ja, varför inte?

Den 16 Juli 1942 inträffade i Paris den så kallade Vel d’hiv, kort för Vélodrome d’Hiver. Över 13000 judar arresterades av den franska polisen. (Notera, den franska polisen, inte nazisterna) De fördes till en cykel-arena i mitten av Paris, där de hölls fångade i flera dagar, med nästan ingen mat och vatten. Sedan fördes de till tåg, och deporterades till närliggande läger. Förhållandena där, omänskliga. Efter någon vecka skildes de vuxna från barnen. De vuxna deporterades till Auschwitz. Efter en tid följde också barnen. Ni som är intresserade kan läsa om Vel d'Hiv här.

Böcker kan också delas in kategorier på ett annat sätt. Det man tänker ”åh, vad bra!”, om, och det som riktigt berör en.

För vem kan undgå att bli berörd av Sarahs historia? Sarah, om hon bara skulle vetat vilket öde som väntade dem, skulle hon ha tagit med sin bror då, eller lämnat kvar honom? Av två hemska, otänkbara ting.

En speciell detalj med boken är också att Sarahs namn inte nämns i boken förrän nästan i mitten. Varför? Ja, det får man inget svar på. Kanske något om att hon inte känner vem hon är förrän då? Nej, jag vet inte. Men en fin, originell detalj är det.

För all del, vi får inte glömma Julia, (kommer ni ihåg? journalisten) för historien handlar ju nästan lika mycket om henne som Sarah.

Snart blir hon personligt involverad i Sarahs historia, genom lägenheten hennes mans familj har ägt sedan Juli 1942, som tidigare tillhörde Sarahs familj.

Stället i boken där hon konfronterar sin Father-in-law om saken tar historien en riktig vändning. (Ni extremt spoiler-känsliga, läs inte det krulsiverade.)

”The girl, she came back. A couple of weeks after we had moved in. She came back to the rue de Saintonge. I’ll never forget. I’ll never forget Sarah Starzynski.”

Aldrig glömma. Det verkar alltid leda tillbaka till det med Andra Världskriget. Det är också det som Sarah senare skriver. ”Ne jamais oublier” Och Alice, som kan sina negationer, (eller inte) vet att ne jamais betyder aldrig och att oublier betyder glömma.

Det framgår också i boken som att fransmännen vill förtränga det hela. Glömma bort den 16 Juli. Det var inte förrän 1995 som presidenten i ett tal till folket erkände att Frankrike hade varit medskyldiga i det hela. Läs hans tal här.

Men jag säger som Sarah, ne jamais oublier!

Skrivet av Alice

Something rotten in the bokbransch

2011-01-05T21:21:00.000+01:00

Har ni tänkt på en sak: att citat och "praise" på alla böcker egentligen känns så onödiga? Även om det står "något alldeles extra" på en deckare, *ahem* skulle jag köpa den då? Om det stod "storslagen debut svår att släppa" eller "det bästa som skrivits på flera år", skulle du då köpa den? Bara på grund av det? Tror inte det. Det gör väl ingen? Bara för att Stephen King, eller för all del Östgöta-Posten tycker att boken är bra, så ska man tro att man själv också tycker det. Bristande försäljningsidé, tycker jag. Och att författarnamnet har växt sig större än boktiteln hos vissa förlag är skrämmande. Att allting alltid kommer tillbaks till att kunna sälja bra. Det är där allt slutar, inom allt. Lova mig en sak, bli aldrig den där mäktiga personen som sitter och bestämmer sådant här. Okej? Bra.
Men, åter till citaten. Alice poängterade tidigare idag att det kanske sitter ett hundratal författare/kritiker som anser sig stora och viktiga nog och läser x antal böcker. Har de en hyfsad åsikt om någon, så präntas den någonstans på nästa upplaga. Kanske förstör den hela den annars jättefina framsidan (ett exempel) eller skrivs till och med på bokryggen, som på Hunger Games. Eller om det är någon lite mindre relevant person, som någon på Östgöta-Posten, så hamnar det med de andra på baksidan. Och läser 100 personer en bok så är det väl i alla fall NÅGON som tycker den är bra?! Ja, supposedly. Something rotten in the bokbransch, as it's been said. Låt oss hoppas på en vändning under 2011... eller inte. Såg ett sådant där omtalat citat på min mammas Joyce Carol Oates Älskad, Saknad. Som lyder något i stil med "Så källvattensrent att det blir unikt." Ehm, får jag påpeka att jag tycker alla historier ska vara unika? Det är hemskt att tänka att även bokvärlden håller på att förvridas till en värld av plagiat, copyright och efterapningar. Ingenting verkar vara unikt eller heligt längre. Snyft. Där gjorde allt Stockholm City, som vrägt ur sig sin åsikt, en tabbe. Kasst, hörni, kasst.

När jag och Alice förut idag uppdaterade oss på bloggfronten såg vi ett inlägg där man lagt upp en bild på sina olästa böcker. När vi räknat till 16 blev jag lite smått galen och började leta fram (ja, leta fram, bokhyllan är ju för liten...) mina olästa och slänga upp på sängen. Slutresultatet blev 55 stycken. Det stockade sig ju lite i halsen. Jag lovar, jag kommer dö med en oavslutad bok i handen. Eller kanske en iPad med eBok. Min sista tanke blir väl nåt i stil med "NEJ! Måste få veta hur det går! Hoppas att livet efter detta blir i ett bibliotek. Eller en databas."
Apropå iPad och det nya sättet att läsa, har jag faktiskt testat. Min kära moster fick en alldeles egen iPad i julklapp (när hon slet upp paketet blev alla helt flabbergasted, stunned, perplexa, startled, förvånade, häpna, tagna på sängen, surprised) som jag snällt nog fick prova vid nyår. Jag läste första kapitlet ur Charles Dickens A Cristmas Carol. (Alla eBook's klassiker är gratis, ju äldre desto billigare. Bara det får en ju att börja dregla...) Och måste säga att ja, helt okej. Om jag någon gång får en egen så skulle jag helt sluta köpa tunga, ohanterbara böcker. Man behöver inte ändra ställning hela tiden heller, och man kan ändra ljusstyrka, font och textstorlek. Känns ju visserligen lite udda att sitta och tänka: "nje, lite större kanske. Jag irriterar mig på den här stilen, måste byta." Jag vet inte om skärmen är specialgjord för att undvika ögonont, som jag vet att andra eReaders har, och jag kommer inte ifrån tanken att jag sitter med en skärm i knät. Upplösningen kommer nog också att bli bättre. Men, ja, tekniken gör framsteg.

Vill ni se hur det såg ut med alla olästa böcker? Självklart fotades det lite:

Nu tänkte jag fortsätta att fira Bokhyllans bemärkelsedag, genom att, öh, läsa. The Hunger Games, faktiskt. Har bestämt mig för att läsa om den varje januari. Kan inte riktigt släppa den. Får väl se hur det går med det. Men det känns helt fantastiskt att det bara gått ett år och vi har skrivit över hundra inlägg och har fått 8 följare i släptåg. Whew. Jag föreslog till Alice att vi skulle lämna den här bloggen åt sitt öde och göra som för ett år sen, göra nytt konto, sitta och fundera på namn, mall, vad man ska skriva och vänta med spänning på första kommentaren, men idén lades snabbt åt sidan. Vi ska istället fortsätta och se vart det bär. Supporta oss på vår färd genom att fortsätta läsa

godkväll önskar Lyra.

Olästa Böcker I Bokhyllan

2011-01-05T20:58:00.001+01:00

Vi blev inspererad av Amelies inlägg om olästa böcker, så vi bestämde oss för att göra likadant. Hoppas att det är okej.
I alla fall, jag har kommit fram till att jag har 56 olästa böcker i min bokhylla. (57, om inte Lyra hade förbjudit mig att räkna med faktaboken om hästar. Men jag har fler faktaböcker!)
Av mina 57 böcker är 33 på svenska, 20 på engelska och 4 på franska. Visserligen planerar jag inte att läsa alla böcker. Kanske dags att rensa i bokhyllan för min del? Det börjar bli trångt...

Med tanke på att jag i februari förra året hade ungefär fem olästa böcker, är bok-köpandet en ovana jag har lagt till med ganska nyligen.
Jag bestämmer mig för att inte köpa några fler böcker på ett tag, meeen så ser jag en jag bara måste ha, och så är det löftet brutet. Vi kanske har drabbats av ett mycket allvarligt fall av Book-Shop-Aholic?

Men, härmed förklarar jag köpstopp! Inga fler nya böcker, på åtminstone en månad.

Skrivet av Shadowhunter-Alice

(Men på bilden är inte den 56 boken, som hittades långt in i bokhyllan. Les Adventures de Tigrou Et De Son Ami Winnie L'ourson, översatt ungefär till, Tigers och hans vän Nalle Puhs äventyr.)

Grattis, Bokhyllan, 1 år!

2011-01-05T15:02:00.001+01:00

I dag firar vi att Bloggen fyller ett år! Till dess ära ska vi äta toscakaka, tyvärr får den inte smaka, men istället får den en alldeles egen tårta!
DEN vill vi ha! Du har ingen anledning att vara avundsjuk, Bloggen.
Vi måste också säga att när vi startade bloggen trodde vi aldrig att vi skulle få så många läsare som vi har, eller tålamodet att hålla på så länge som vi har gjort!
Vi kommer ihåg när vi fick vår första kommentar, vi var alldeles galna, "en kommentar!!!"
Nu ska vi, till bloggens ära, läsa (även om vi skulle gjort det ändå). Vi ska också försöka posta varsitt inlägg framåt kvällen.
Så, gå och köp tårta och hem och fira med er!

Bokåret 2010

2010-12-31T19:42:00.001+01:00

Nu lider 2010 mot sitt slut. Det enda som egentligen är kvar att göra i år för min del är att äta oxfilé, prata lite, leka med syskon, äta chips, och vänta. Kanske hinns det med lite läsning också? Är halvvägs i City of Glass, och den äger!
I början av året bestämde sig jag och Lyra för att skriva upp alla böcker vi läste. Det gick väl sådär. Efter några månader glömde vi båda bort att skriva i den, och när vi kom på det igen hade vi helt enkelt glömt bort vad vi hade läst. Men jag tror att jag fick ihop det till sist! Även om några böcker antagligen saknas. Lyra tappade räkningen någonstans i Juni.
50 böcker har jag läst, enligt min lista. 21 på engelska och 29 på svenska.
Ja, 2010 var året då både jag och Lyra började läsa engelska böcker på riktigt. De sista månaderna är det betydligt fler engelska böcker än svenska.
En annan sak, under det andra halvåret, 25 Juli - 31 December lästa jag (enligt listan) 17 böcker. Det betyder att jag läste 33 böcker under det första halvåret. Undra om det beror på att jag läste på engelska, om jag inte hade tid att läsa lika mycket, eller om jag helt enkelt glömde att skriva alla böckerna?

Men under 2010 har jag läst många fantastiska böcker, det går inte att förneka. Det går omöjligt att göra en topp-fem, eller liknande, så jag kan helt enkelt nämna några av alla fantastiska böcker från 2010.
The Book Theif - Markus Zusak, Rubinen I Dimman, Skuggan Från Norr, The Tiger In The Well - Philip Pullman, The Hunger Games, Catching Fire, Mockingjay - Suzanne Collins, Pride and Prejudice and Zombies - Jane Austen and Seth Grayhame-Smith, Alice's Adventures In Wonderland - Lewis Carroll, The Maze Runner - James Dashner, City of Bones, City of Ashes - Cassandra Clare, Sarah's Key - Tatiana de Rosnay

Ingen glömd? Hoppas inte det. Jag kan ju nämna några av de sämsta böckerna också.
Mer Än Ögat Ser - Melissa Marr, Vampyrens Märke - P.C. Cast and Kristine Cast, Den Femte Systern - Mårten Sandén, Hans Majestäts Drake - Naomi Novik,

2010 upptäckte vi också några fantastiska bokserier, som rekommenderas varmt till alla.

The Hunger Games - Suzanne Collins

The Mortal Instruments - Cassandra Clare

The Sally Lockhart Quartet - Philip Pullman

Vi vill önska ett gott nytt 2011, och hoppas på lika många bra böcker som 2010!

Och, hela min lista med utlästa böcker 2010, är följande;

The Book Thief - Markus Zusak, 3 Januari

Häxa - Celia Rees ,8 Januari

Mer Än Ögat Ser - Melissa Marr ,12 Januari

Sagan Om De Två Tornen - JRR Tolkien, 27 Januari

Vargbröder, Ondskans Schaman - Michellle Paver, 31 Januari

Vampyrens Märke - P.C Cast And Kristine Cast, 3 Februari

Fatta Eld - Suzanne Collins, 5 Februari

Om Jag Stannar - Gayle Forman, 7 Februari

Rubinen I Dimman - Philip Pullman, 13 Februari

The Hunger Games - Suzanne Collins, 18 Februari

The Resistance - Gemma Malley, 24 Februari

The Magician's Nephew - C.S Lewis, 26 Februari

Drakens Bok - A.J Lake, 4 Mars

Över Näktergalens Golv - Lian Hearn, 7 Mars

Stolthet och Fördom - Jane Austen, 11 Mars

På Kudde Av Gräs - Lian Hears, 17 Mars

Eragon - Den Äldste - Christopher Paolini, 1 April

Ghost Hunter - Michelle Paver, 30 April

Harry Potter and The Prisoner of Azkaban - J.K Rowling, 5 April

Häxa-Bortom Tiden - Celia Rees, 14 April

Stoltet och Fördom och Zombier - Jane Austen och Seth Grayhame-Smith, 24 April

Tornrummets Hemlighet - Niklas Jantz, 1 Maj

Sense and Sensibility - Jane Austen, 5 Maj

Numbers - Rachel Ward, 10 Maj

Frost - Maggie Stiefvater, 16 Maj

Under Lysande Måne, Lian Hearn, 19 Maj

Den Femte Systern, - Mårten Sandén, 23 Maj

Svärdet och Spiran - Ken Follett, 2 Juni

Dawn of The Dreadfuls - Steve Hockensmith, 11 Juni

The Double Act - Jaqueline Wilson, 14 Juni

Alice's Adventures In Wonderland - Lewis Caroll, 15 Juni

The Short Second Life of Bree Tanner - Stephenie Meyer, 15 Juni

Rufus - Doris Lessing, 20 Juni

Brisingr - Christopher Paolini, 8 Juli

Chains - Laurie Halse Anderson, 14 Juli

Vid Hägers Skarpa Skri - Lian Hearn, 30 Juli

The Maze Runner - James Dashner, 1 Augusti

Hans Majestäts Drake - Naomi Novik, 16 Augusti

Drömlös - Eino Hanski, 18 Augustoi

City of Bones – Cassandra Clare, 31 Augusti

Mockingjay – Suzanne Collins, 4 September

Hobbiten – J.R.R Tolkien, 13 September

A Pocket Full of Rye – Agatha Chrisite, September

Northanger Abbey – Jane Austen, Oktober

Dödgrävarens Dotter – Joyce Carol Oates, 22 Oktober

Harry Potter And The Deathly Hallows – J.K. Rowling, 16 November

Agnes Cecilia – Maria Gripe – 3 December

The Tiger In The Well – Philip Pullman, 9 December

Sarah’s Key – Tatiana de Rosnay, 25 December

A Christmas Carol – Charles Dickens, 28 December

Skrivet av Shadowhunter-Alice

Tretton Skäl Varför

2010-12-27T14:56:00.000+01:00

Jag har kommit på vad jag nästan gillar bäst: att tipsa folk om böcker. Man ser dom, vilsna, osäkra själar, moloket sökande efter en bok värd att köpa. Eller, som de tror är värd att köpa. De vet ju inte vad som är bra! Då smyger man fram till dem, lite som en Superman, och utropar: "Osäker icke-läsare i nöd!" Då blir de så glada. Kastar sig nästan i ens famn. (eller inte) Men ler gör de oftast. Det hände mig senast när jag onsdagen före julafton tog en tur till Större Stad för att leta lite julklappar. Inne på Bokia var det mycket folk, och jag snirklade mig fram till "ungdomshyllan". Där stod en vilsen kvinna och tittade på böcker. Jag, måste erkännas, väntade en stund innan jag frågade, men sa till sist: "Vem letar ni till?" Hon sken upp och svarade att det var till en 15-årig systerson som hon tyckte skulle läsa lite mer. Eftersom vi inte är så erfarna på det "lättlästa" planet och sådant är svårt att hitta till äldre barn pekade jag på Revolt som stod på en hylla ovanför mig. Hon blev jätteglad för att jag hjälpte henne, och skulle fråga personalen om de hade första delen. Jag hoppas att killen fick den. "Det var en tjej som rekommenderade den, hoppas den är bra!"
Men man känner sig så nöjd efteråt. Sådant uppmuntras!

Men det var egentligen inte det som det här inlägget skulle handla om. Jag har denna morgon läst ut min första bok på flera veckor, Tretton Skäl Varför. Jag vet inte om jag vill kalla det julläsning, men det krävde ändå koncentration. Ingenting att läsa mitt under julmiddagen. Kan vara lite deppigt att läsa mitt under en vanlig skolvecka också. Varning för obehagliga kopplingar. Jag ska inte berätta så mycket vad den handlar om, det kan man läsa på andra ställen. Men själva stammen är att Hannah Baker har tagit självmord, men innan spelade hon in tretton band som skickas runt till utvalda personer där de för höra vad det var de gjorde fel, och som till slut fick Hannah att ta sitt beslut. Det är jobbig läsning, och många gånger sitter man och tänker "nej, sluta, gör inte så!" fast man inte vet vad det kommer att leda fram till. Och på många punkter är Hannah orättvis; om folk vetat hur hon mådde skulle många ha låtit bli att göra det de gjorde mot henne. Hon dömer hårt. Men det var tillräckligt för att hon skulle ta livet av sig.
Mnja, det är seriös läsning som man nog alltid kommer att förknippa vissa saker med. Och svår att lägga ifrån sig. Kanske inte i början, men de sista hundra sidorna. Man anar också en sensmoral: försök alltid nå fram till människor på det bästa tänkbara sättet. Och hjälp dem innan det är för sent. Rekommenderas till alla, men kan nog vara särskilt lärorik för skolkuratorer.
En till sak, det är en väldigt konstig känsla att lära känna en död person genom inspelade kasettband. Något som gör det ännu verkligare är Hannahs blogg, Hannah's Reasons. Kommentarerna är mest anonyma, och består mycket av "Hannah, you didn't have to die, we're all so sorry" och liknande. En del har kommenterat som karaktärer i boken och identifierat sig med dem. Det känns på ett sätt fint, men om det skulle hänt i verkligheten, hur skulle det sett ut då? Hm. Hannah finns ju ändå inte på riktigt. Eller?
Nu ska jag åter fördjupa mig i Jane Eyre, försöka återfå julkänslan.

God fortsättning på er!

Skrivet av Slö(L)yra

P.S. Snart fyller bloggen ett år! Vi firar! D.S.

Tävling Hos Crazy In Books

2010-12-25T21:49:00.000+01:00

Ja, vi är med i en utlottnig hos Crazy In Books av Falling av Lauren Kate och Graceling av Kristin Cashore. Båda böckerna verkar bra, speciellt Graceling. Vi har hört om dem flera gånger, men aldrig riktigt kommit oss för att kolla upp dem.
Så vad väntar ni på? Feel free to join the competition!

It's Christmas time

2010-12-23T18:13:00.000+01:00

Nu är det jul, indeed! Och vi hinner nästan inte göra något som helst spontant! Helt underbart. Men julfriden börjar sakta sänka sig över oss nu. Ska bara få in granen, lacka paketen, göra klenäter och grönkål, och skriva klart detta inlägg. Men snart, så.
Alice och Lyra har, trots all stress, lyckats med att träffas en stund och byta paket. Eftersom Alice tidigare i år fått böcker för dyra pengar gick jag för nån vecka sen till en second hand-butik och inhandlade fyra böcker (en till mig själv) för otroliga 7 riksdaler. Vilket kap! De var kanske inte i det bästa skick, men det är ju innehållet som räknas. De tre böckerna hon fick var Den mystiske Mr. Quin, Agatha Christie, Tomorrow when the war began, John Marsden (som hade en gul remsa med texten "tillhör skolbiblioteket" på!) och klassikern Rosens namn, Umberto Eco. Av Alice fick jag två helt nya böcker, Elsewhere av Gabrielle Zevin och The Looking-Glass wars av Frank Beddon. Senare är alltså 'the true story' om Alice i Underlandet. Enligt Mr. Beddon. När Alyss Heart berättade sin våldsamma historia uppfattade Lewis Carroll den helt fel, och skrev en söt, lite smågalen saga. Men sanningen var tvärtom, verkar det som. Jag känner mig otroligt peppad att läsa den, tack Alyss! Nu behöver jag nog ingenting i födelsedags-present. Eller kanske. Jag undrar om den inte finns som comic book också, med tanke på bilderna.

Okej, alla vet ju att Mr. Dodgson, som L.C. egentligen hette, kände Alice Lidell när hon var liten och lekte ofta med henne, men det ska bli kul. Varför kom jag inte på idén själv? Jag skrev ju en omgjord Alice in Wonderland på svenskan i höstas. Det här känns mycket coolare, när Chesire Cat är lönnmördare med nio liv och Blue Caterpillar ser ut som nånting President Snow hade kunnat komma på, i någon slags steampunk fantasy. Måste presentera den för alla vi känner. När jag läst den.
I jul, eller, från och med i morgon, ska vi lääääsa. Hoppas jag. Jane Eyre är jättefin, och har inte alls samma språk som Austens böcker, som jag trodde. Var inte så påläst. Som ni ser har jag nu också kommit över Thirteen reasons why, som jag läser med spänning, på svenska. Till er som har läst den finns en hemsida, notera Hanna's blogg som är länkad till. Jag hoppas på många trevliga böcker i julklapp, and so to you! Och Alice.

Since it's Christmas let's be glad, even if your life's been sad, there are present to be had.

~ Merry, bookish Christmas! ~

Skrivet av Snö(L)yra

Where Do We All Belong? - English Literature

2010-12-20T22:04:00.000+01:00

Januari 2009 började jag som tolvåring traggla mig igenom Breaking Dawn på engelska. Den följdes av den övrig Twilight-serien, HP and The Deathly Hallows och fram på sommaren The Host. Detta skulle snart ge upphov till ett beroende, och en dålig ovana.

Det var väl någonstans i början av sjuan som det hela tog rejäl fart. Bok efter bok lästes ut på origialspråk. Eftersom jag hade läst Twilight-serien på engelska började jag dessutom klaga på översättningen, och det hjälpte väl det hela på traven en bit. Budskapet ”Böcker ska läsas på originalspråk!”, var inpräglat i min hjärna.

Till en början var mina föräldrar uppmuntrande. ”Det är bra att du läser på engelska!” Men på senare tid har det övergått till tjat på mig att läsa på svenska.

”Det är ditt modersmål!” Never mind it, säger jag!

Det känns nästan konstigt att läsa på svenska, ansträngt och konstgjort, på något sätt. Samtidigt är det ju lite skönt, man slipper koncentrera sig så mycket. Men det är ju det jag gillar! Vem har sagt att det ska vara lätt att läsa?

Men jag borde läsa mer svenska, det vet jag. Men samtidigt… Kan det verkligen utvecklas till en dålig ovana? Hur kan det vara dåligt?

Att läsa engelska böcker, det verkar jag och Lyra vara ganska ensama om, i alla fall om man ser sig omkring där vi bor. För det är nog väldigt ovanligt att svenska ungdomar gör det idag. Men vi få som gör det, borde inte vi bli uppmuntrade?

En gång i skolan sa en lärare till mig och Lyra, ”Jag är så imponerad över att ni läser på engelska!” Det var inte första gången vi fick höra det.

Men om det är så imponerande, varför hjälper de oss inte då? Jag menar, bibliotek, bokhandlar och bokklubbar gör nästan ingen reklam alls för engelska böcker. Inte tipsar de heller om engelsk litteratur.

Ett exempel. När vi började blogga i början av förra året skrev jag om Oönskad (The Declaration) av Gemma Malley, som jag fattade starkt tycke för när jag först läste den. I slutet av inlägget tror jag att jag skrev något i stil med ”nu vill vi verkligen ha en fortsättning!” Sen fick vi en chockerande kommentar, det fanns en fortsättning! Inom två veckor hade jag köpt the sequel, The Restsiatce, och läst ut den.

Borde inte tex bokklubbar göra någon reklam för uppföljaren, så att de svenska fansen ska få en anledning att läsa på engelska? Uppenbarligen inte.

Budskapet i det här blir som Lyras protestinlägg i somras, om stadsbibliotekets sommarbokklubb. Vi finns också!

English, a bad habit? Just forget it, I say.

Skrivet av en English Literature-Loving Alice

City of Fallen Angels, Cover and Actor Revealed

2010-12-16T19:49:00.004+01:00

Jag såg nyss på Underbart Bokberoende att omslaget till City of Fallen Angels har släppts! *screams and jumps up and down*

Så här är det, vad tycks? Jag älskar det! Clary och Simon! Även om de inte riktigt såg ut som jag hade tänkt mig dem...

Som om inte det vore nog att omslaget har släppts har det också avslöjats vem som ska spela Clary i filmatiseringen, som kommer 2012.

Ni som inte har läst The Mortal Instruments, titta helst inte. Läs böckerna först istället och få er en egen bild av Clary.

Skådespelerskan heter Lily Collins och här kommer en länk till artikeln på Cassandra Clares Blogg om henne.

Jag tror filmen kommer bli amazing, men vem ska spela Jace???!!!

Ni som inte har läst The Mortal Instruments, gör det nu!!! Det är fantastiska böcker, som inte har översatts till svenska.

Jag själv måste läsa City of Glass och Clockwork Angel, om jag kan få låna dem av Lyra (Saumensch) som uppenbarligen har gömt dem för att jag inte ska ta dem ifrån henne...

Skrivet av Shadowhunter-Alice

Lite Uppdateringar, och En Tiger In The Well

2010-12-11T22:18:00.001+01:00

Ja, även om det kan verka så har vi faktiskt inte blivit drabbade av Zombie-Farsoten och blivit levande döda. Förklaringen blir den gamla vanliga, mycket i skolan, en massa konserter, etc. Shame on us!

Alice har i alla fall nyligen läst ut The Tiger In The Well, vilken hon tyckte var underbar. Det är verkligen Philip Pullman över den, och att dessutom få uppleva det hela i originalspråk... Spänningen är omöjlig att klaga på, ända till sista sidan satt jag på helspänn med boken i handen, vad skulle hända? Pullman har även inkluderat en massa nya, fantastiska karaktärer. De nya slätar nästan över saknaden från de gamla, försvunna, (Inte nämna några namn, spoiler!) även om det är omöjligt att gottgöra försvinnandet helt. En gammal karaktär återvänder också, och lämnar Alice frustrerad, eftersom hon inte kommer i håg alla detaljer från The Ruby In The Smoke. Får läsa om den, någon gång.
Förutom en underbar läsupplevelse lämnade The Tiger In The Well också efter sig ett nytt uttryck; "Not Bloody Likely"

Lyra är vid det här laget indykt i Jane Eyre, som vi hoppas få höra dina tankar om snarast, Saumensch!

Längre, utförligare, inlägg om The Tiger In The Well kommer.

Skrivet av Miss Alice

Cherry on Top Award(s)

2010-12-04T13:39:00.001+01:00

För ett tag sen fick vi ytterligare en Award, Cherry On Top Award. Vi vet att det var länge sen, men bättre sent än aldrig!
Bloggarna vi fick det av, som vi också vill passa på att tacka är:
Amelie, Tvillingarnas Bokbuffé och Sofia från Bokträdet. Tack så mycket!
Eftersom vi tipsade om bloggar i tidigare Awards kan ni ta ett span i Beautiful Blogger Award och ~A Creative Blogg Award~ om ni vill se några av bloggarna vi läser regelbundet (även om vi följer betydligt fler)
När man får Cherry on Top Award ska man skriva om tre favoritförfattare (bara tre?!) samt nämna en bok för varje författare (bara en?!) Det kan bli svårare för Alice och Lyra än det låter, but let's give it a try!

Philip Pullman - His Dark Materails OCH The Sally Lockhart Quartet (vi vet att det egentligen är sju böcker...)
Suzanne Collins - The Hunger Games Trilogy
Cassie Clare - The Mortal Instruments

Skrivet av Alice och Lyra

Dear Santa...

2010-11-29T21:40:00.001+01:00

Det börjar ju som sagt dra ihop sig mot jul, och nu står jag som alltid där med frågan ”vilka böcker ska jag önska mig?” Nya, okända böcker, uppföljare, böcker jag har hört ska vara bra, julböcker…? Vad ska prioriteras? Och hur många böcker kan man egentligen önska sig?

Jag har hittat ett trettio-tal böcker som verkar väldigt bra, och alla är jag sugen på att läsa. Men, jag vet att mina föräldrar och släkt aldrig skulle köpa trettio böcker till mig, och dessutom vill jag ju ha andra saker också.

Till min födelsedag i September gjorde jag misstaget att bara skriva ner böckerna som jag önskade mig rakt upp och ner, utan någon som helst struktur. Resultatet: de böckerna jag önskade mig mest fick jag inte. (En annan mysterious thing är att mina föräldrar verkar ha ignorerat de böcker som inte redan fanns på den lokala bokhandeln…)

Anyway, nu har gjort det svåra valet att skriva en ”prioritetsordning”, inte för att jag vet om den kommer att följas.

Det jag däremot vet är att jag aldrig kommer att få böckerna längst ner på listan, men inte vill jag ta bort dem för det! De för väl bli en födelsedagsönskning, i September… Eller Juliklapp!

Jag har också stött på det problemet att flera av böckerna redan ägs av Lyra, som säkert skulle låna ut dem till mig om jag frågade riktigt snällt. (Eller hur, Saumensch?) Men jag vill ha mina egna exemplar, ska jag önska mig dem trots det. Antagligen.

Julen är en komplicerad tid!

Hur gör ni med era Julböcker?

Skrivet av en confused Alice

Om helger, böcker och sjungande vargar

2010-11-28T14:09:00.002+01:00

Nu, när Lyra spenderat en lördag på landet med en utläst Clockwork Angel och en påse eukalyptus-godis som enda sällskap är det ganska skönt att komma tillbaka till stan där man bara kan välja och vraka när det gäller nya böcker. Och turen har nu kommit till Jane Eyre - på grund av rekommendationen jag läste i Ponton: att Jane Eyre avnjuts bäst någon gång i november med en kopp Earl Grey eller något dylikt svart te. "I'll remember that" skrev jag i kanten.

Men, tillbaks till Clockwork Angel. Jag ska inte skriva för mycket med tanke på de som inte läst MI än och har allt roligt kvar, men jag har ungefär samma åsikt som Johanna på Reading & Rambling, den var inte så bra som vi trodde. Man känner igen lite för mycket ifrån The Mortal Instruments. De två trilogierna är än så länge skrivna efter samma regelbok, vilket kan tyckas tråkigt. I The Mortal Instruments är det kombinationerna och kontrasterna som gör böckerna, tycker jag, i Clockwork Angel är det mer 1800-talets smutsiga London och huvudpersonens mycket eminenta boksmak; Tessa pratar om både Jane Eyre och Dickens många verk och är en person som jag gärna skulle vilja lära känna. Tror det skulle leda till mycket intressanta diskussioner. En annan sak som är trevlig är att varje kapitel inleds med ett bokcitat, de flesta från författare samtida med när boken utspelar sig. Det konceptet känner vi igen och tycker om från Philip Pullmans The Amber Spyglass - som vi fortfarande inte läst på engelska och som faktiskt skulle vara en trevlig julklapp. Hoppas Tomten läser Alices & Lyras Bokhylla. - I den, och i MI finns mycket citat av John Milton till exempel, och av honom har ju faktiskt både Pullman och Clare inspirerats. Och både Jace och Will (från Clockwork A...) verkar ha läst Paradise Lost. Kanske det ingår i en Shadowhunters utbildning? I så fall ska jag också passa på, vårt ex låg i brevlådan kvällen vi kom hem från Polen.

Och en sak till, Cassandra Clare har en spellista för Clockwork Angel. Det tycker vi såklart om! Jag har inte lyssnat på någon av de inkluderade låtarna än och känner inte heller igen någon av titlarna eller artisterna, men när jag gör det ska det rapporteras. Har ändå funderat lite över hur min spellista skulle låta för både The Mortal Instruments och Clockwork Angel, och har konstaterat att det nog skulle bli väldigt mycket Patrick Wolf. Speciellt den här låten - från hans första album Lycanthropy - och Clockwork Angel är nästan som gjorda för varandra. Förutom att låten heter Paris, inte London. Hur som helst var det en mycket trevlig upptäckt jag gjorde.

Skrivet av Lyra

En liten notering: Charlotte Brontë's mammas flicknamn var Branwell. Är det bara en slump, eller döpte Clare the runner of London Institute till Charlotte Branwell med flit?

Harry Potter is coming to town.... again.

2010-11-21T21:51:00.000+01:00

Igår var jag och Alice på Harry Potter and the Deathly Hallows. Och det var ju över förväntan! Något som jag uppskattade väldigt mycket var att händelsernas ordning följde boken ovanligt bra, och det var inte mycket som hade hoppats över, heller. Att de bestämde sig för att göra två delar av sista boken var ju på flera sätt bra, men det skulle de ju gjort med både fjärde, femte och sjätte boken också. Den sista boken är ju ändå inte den längsta, men det blev antagligen så för att det var sista och mest relevanta boken. Det känns lite pompöst, eller hur? Grande finale, alla skriker, tjäna mycket pengar.

Ändå har filmen inte fått någon vidare bra kritik, och många har kallat den "en transportsträcka" fram till den andra delen. Och, det är den väl visserligen, men jag tycker att scenografin är roligare än i de tidigare filmerna, där action och lustig trollkars-arkitektur har varit huvudämnena. Till exempel, scenen där Hermione läser The Tale of the three Brothers högt hos Lovegoods', och berättelsen tar form som en riktigt Tim Burton-animation. Mycket trevligt inslag, och mycket oväntat! Det är ingen vanlig stor action-film som alla ser, den har ju faktiskt ett djup. Och jag ser den nog igen. (Men jag var besviken på att inte scenen med Lunas rum var med.)

Men Harry då, hur var han? Nja, jo, visst har han blivit lite äldre, men han har fortfarande ingen riktig personlighet. Jag menar, hur skulle man beskriva honom? Öh, nästan lite för modig, självuppoffrande, ett allvarligt fall av måste-alltid-rädda-alla-sjukan, och nästan utan något temperament alls. Han är nästan inte mänsklig, eller hur? Hur kan man vara så ödmjuk med den uppväxten? Jag antar att J.K. Rowlings' ursäkt skulle bli att han har den här spårningen, "the Trace" som han fick av sin mamma av kärlek till sin lilla Harry. Men, vadå, kan verkligen ens magi förhindra den annars så logiska påverkan på en som växer upp utan någon som helst kärlek? Är då inte alla barn värda att få detta skyddet av sina föräldrar? Titta på stackars Draco Malfoy, som jag funderat en del kring, han har helt klart inte fått tillräckligt med kärlek av Lucius och Narcissa, även om vi i sjätte boken får vittna till Narcissas kärleksfulla uttalanden när hon ber Snape att svära 'The Unbreakable Vow'. Hur som helst är ju Draco väldigt avundsjuk på Harry, som får så mycket kärlek varje dag, medan Dracos 'vänner' mest är hans eskort. Och Ginny, vad är det egentligen hon ser hos Harry? Är det den trygga familjetypen, en säker vän till familjen, brorsans bästa kompis, The Boy Who Lived, eller någon annan? Eller blev hon bara kär i Harry för att storyn skulle gå ihop?

En som verkligen vet hur Harry borde uppträda är Neil Cicierega, som sen några år tillbaka har lagt upp små klipp på Youtube och andra ställen, som går under namnet Potter Puppet Pals, alltså Harry Potter i form av handdockor. Här är Harry den själviske hjälten som fått för mycket uppmärksamhet, Ron den dumma lilla pojken som alltid ser upp till Harry och Snape deras vresige fiende som faktiskt egentligen lever ett mycket miserabelt liv indränkt i utanförskap... och jobbiga elever. Inte nog med att Harry är porträtterad så otroligt bra, det är nog bästa Harry Potter-parodierna ever. Ja, det är nog inte så mycket mer att säga, bara se och hör!

And watch 'em all.

Skrivet av Miss Lyra

The Hunger Games, Katniss and Rue

2010-11-17T19:27:00.000+01:00

...Amazing! Har aldrig sett en så här bra, eller välgjord, fan-made trailer förut!

Filmen hittad på Mockingjay Net.

Alice

Lite Uppdateringar, Och Fler Böcker

2010-11-14T17:45:00.000+01:00

Jag kan till viss del hålla med Lyra om att det just nu känns som att vi har gått in i bloggväggen. Har också massa böcker jag har läst men inte skrivit om, tankar om dem kommer väl, tids nog. Men, jag kan passa på att skriva om lite nya inköp.

På lovet var jag i The Capitol (och nej, inte den i Panem…) och passade tillsammans med en kompis på att uppsöka en mycket lockande bokhandel. Lyra köpte min födelsedagsbok, Emma av Jane Austen, på samma bokhandel fast i Göteborg. I boken låg en lapp med adresser till butikerna i Stockholm respektive Uppsala, så jag bestämde mig för att åka dit.

The English Bookshop i Stockholm

Bokhandeln i fråga är The English Bookshop. Det var som ett Foyles i miniatyr, böcker i de flesta genererar men med betydligt mindre utbud än i Foyles. (Naturligtvis glömde Alice att ta kort på The English Bookshop, men vi kan nöja oss med en bild från Google)

Böckerna i fråga som jag köpte var Back Home av Michelle Magorian och The Glass Demon av Helen Grant.

Lyckades också komma över The Pain Merchants av Janice Hardy och en svensk uppsättning av Boktjuven (baktanken med det var att få min mamma att läsa den…)

Som om inte detta vore nog fick jag också två böcker av min farmor, Utvandrarna av Vilhelm Moberg och Inte Utan Min Dotter av Betty Mahmoody.

När jag kom hem väntade också ett paket från Bokus med 4:50 From Paddington av Agatha Christie och Sarah’s Key av Tatina de Rosney.

Slutsatsen vi kan dra av det här, jag har att läsa ett tag fram över!

Det slumpade sig så, eller egentligen var det väl orsaken att jag tog boken, att Lyra och jag för några veckor sedan var med och spelade i en uppsättning av musikal-versionen av Kristina Från Duvemåla. Kände väl att jag behöver läsa böckerna som alla alltid pratar om efter det.

Alice

Bloggväggarna anfaller

2010-11-13T17:36:00.001+01:00

Efter att ha städat sin garderob och fått lite ont i ryggen av det sitter Lyra och vet inte vad hon ska skriva om. Men bloggen behövde uppdateras. Jag har ju några böcker som jag fortfarande inte bloggat om, men som jag läste ut för ett ganska bra tag sedan. Fried Green Tomatoes, som jag läste ut nån gång i oktober, om jag minns rätt. The Hitchhiker's Guide to the Galaxy, som jag läste ut i somras, och Anne Franks Dagbok som jag läste så tidigt som i våras. För att bara nämna några, det är väl säkert fler. Just det, Tordyveln också. Men jag ids bara inte skriva om dem. Och snart är det bara två veckor kvar till första advent. Och dagarna går. Och jag har fortfarande inte läst The Return of the King.
Jag har nog gått in i den s.k. bloggväggen.
Så ni får ursäkta.
Jag hoppas jag kommer ut på andra sidan snart.

Som en lång tunnel klädd med tomma bokhyllor. Vart tog böckerna vägen? Hoppas bara man kommer ut.

Skrivet av Lyra

There and back again: Fyra Böcker rikare

2010-11-06T18:36:00.000+01:00

Igår kväll kom en slö Lyra hem från Polen. Det kändes lyckat, jag är tre paperbacks och ett engelskt lexikon rikare. Men vi åkte inte till Auschwitz, när vi insåg att det skulle ta för lång tid. Det blev däremot det mindre koncentrationslägret "Stutthof" som låg närmare. Och en så kallad "nerd spasm"; jag har köpt City of Bones på polska. Jepp, det stämmer. Inte för att jag kommer att läsa den. Men, ja.

Saumensch was on halvön Hel

Katter vid Stutthof - det fanns sju stycken

Mysigaste bokhandeln i Gdansk

The Mortal Instruments och Clockwork Angel på polska.

Vad sägs om utformningen?

(De andra två böckerna jag köpte: A Hat Full of Sky av Terry Pratchett och The Butterfly Revolution av William Butler)

Skrivet av Lyra

Höst-Bokbyte: Paket anlänt

2010-11-06T17:14:00.001+01:00

Här har vi det alltså! Höstens Bokpaket, som vi fått av Moa, genom En Bok om Dagens bokbyte.

Innehållsförteckning:

"Abarat" av Clive Barker

"The Darkangel" av Meredith Ann Pierce

En påse Blåbär&Grädd-te

En strut med polkatryffel från Åre chokladfabrik

Ett vykort och en anteckningsbok per Saumensch

Allting var jättefint/gott/trevligt, böckerna är helt främmande för oss och vi ser fram emot att läsa dem!

Tack så mycket, vi är så nöjda, Moa!

(Vi ska skicka vårt paket nu, så det kommer väl fram i början av nästa vecka.)

Skrivet av Alice & Lyra

Pocket & Påhitt, Underlättning För Våran Bytesvän

2010-10-29T22:48:00.000+02:00

Här kommer en underlättning för Moa som är våran bytesvän i En Bok Om Dagens bokbyte. En något kompleterande lista över vad Alice har läst under 2010, och en lista på de (ganska många) olästa böckerna i bokhyllan. Jag hoppas att Lyra (Saumensch) lägger upp sina snart också...

Utlästa Böcker Av Alice 2010:

The Book Thief - Markus Zusak

Häxa - Celia Rees

Mer Än Ögat Ser - Melissa Marr

Sagan Om De Två Tornen - JRR Tolkien, 27 Januari

Vargbröder, Ondskans Schaman - Michellle Paver

Vampyrens Märke - P.C Cast And Kristine Cast

Fatta Eld - Suzanne Collins

Om Jag Stannar - Gayle Forman

Rubinen I Dimman - Philip Pullman

The Hunger Games - Suzanne Collins

The Resistance - Gemma Malley

The Magician's Nephew - C.S Lewis

Drakens Bok - A.J Lake

Över Näktergalens Golv - Lian Hearn

Stolthet och Fördom - Jane Austen

På Kudde Av Gräs - Lian Hears

Eragon - Den Äldste - Christopher Paolini

Ghost Hunter - Michelle Paver

Harry Potter and The Prisoner of Azkaban - J.K Rowling

Häxa-Bortom Tiden - Celia Rees

Stoltet och Fördom och Zombier - Jane Austen och Seth Grayhame-Smith

Tornrummets Hemlighet - Niklas Jantz

Sense and Sensibility - Jane Austen

Numbers - Rachel Ward

Frost - Maggie Stiefvater

Under Lysande Måne, Lian Hearn

Den Femte Systern, - Mårten Sandén

Svärdet och Spiran - Ken Follett

Dawn of The Dreadfuls - Steve Hockensmith

The Double Act - Jaqueline Wilson

Alice's Adventures In Wonderland - Lewis Caroll

The Short Second Life of Bree Tanner - Stephenie Meyer

Rufus - Doris Lessing

Brisingr - Christopher Paolini

Chains - Laurie Halse Anderson

Vid Hägers Skarpa Skri - Lian Hearn

The Maze Runner - James Dashner

Hans Majestäts Drake - Naomi Novik

Drömlös - Eino Hanski

City of Bones – Cassandra Clare

Mockingjay – Suzanne Collins

Hobbiten – J.R.R Tolkien

A Pocket Full of Rye – Agatha Chrisite

Northanger Abbey – Jane Austen

Dödgrävarens Dotter – Joyce Carol Oates

Olästa Böcker I Bokhyllan:

(Liten notering, vissa av böckerna har jag fått, vunnit, glömt avbeställa i bokklubbar etc. Några av böckerna har även stått i bokhyllan ett bra tag, och planeras inte heller bli lästa inom den snaraste framtiden.)

The Scorch Trials – James Dashner

The Diamond of Drury Lane – Julia Golding

Emma – Jane Austen

Alice’s Adventures In Wonderland And Through The Looking-Glass – Lewis Caroll

Medlaren – Meg Cabot

Ice – Sarah Beth Durst

Flykten Från Berganien – Eva Ibbotson

Le Petit Prince – Antoinde de Saint-Exupéry

Glöm Mig Inte – Anne Cassidy

Harens Vår – Markus Paasalina

The Hitchhiker’s Guide To The Galaxy – Douglas Adams

Mary – Lesley Pearse

Miss Mary Bennets Självständighet – Colleen McCollough

Jonathan Strange And Mrs Norrell – Susanna Clarke

Jag Är Martyr – Bo Bjelferdstam

Bara Inte du – Katarina von Bredow

Beautiful Dead, Jonas Bok – Eden Maguire

Den Gröna Cirkeln – Stefan Casta

Midnattsmanifestet – David Whitley

Krigarhjärta – Henrik Larsson

Lilla Stjärna – Johan Ajvide Lindquist

Hunger – Michael Grant

Släktet – Guillermo Del Toro, Chuck Hogan

My Sister’s Keeper – Jodi Piccult

Shadow Web – N.M. Browne

Levande Skuggor – Eino Hanski

Förföljd – Norah McClinthog

The Tiger In The Well – Philip Pullman

Skrämmarkriget – Lene Kaberböl

Kulla Gulla På Blomgården – Martha Sandwall Bergström

En Annan Maria – Brit Engdal

De Bästa Julberättelserna

Förintelsen - En Ofattbar Sanning

2010-10-25T20:22:00.000+02:00

Vi har läst om det så många gånger. Vi har hört Liesels historia, Steffis och Nellis, Belägring, Aldrig Mera Krig Emma, den nyss utlästa Dödgrävarens Dotter…

Det alla böckerna har gemensamt är att de på något sätt påverkas av andra världskriget, men så här har jag aldrig tidigare läst om det.

Vi kanske ska ta det från början. För någon vecka sedan berättade en av lärarna på min och Lyras skola om en bok för den något tveksamma åttan. (En liten notifiering, Lyra och jag går inte i samma klass. Jag går i åttan och hon i sjuan)

Boken var en liten tunn sak på inte mer än 90 sidor, och hette Vad Mina Ögon Har Sett, av Magda Eggens. Läraren som berättade om den för oss hade själv träffat Magda Eggens när boken skulle ges ut, och hört henne berätta sin historia själv, för boken är en helt sann.

När vi sedan gick ifrån klassrummet skakade jag nästan efter vad han hade berättat. Jag frågade mig själv, vad var det för skillnad på det här och alla andra makabra böcker jag har läst? Svaret var självklart, det här hade hänt i verkligheten.

Nästa dag, på den s.k. Projekttiden hade vår klassföreståndare tagit med sig några uppsättningar av boken. Jag tog genast en, och satte mig att läsa. 70 minuter senare (i väntan på att nästa lektion skulle börja) var boken utläst. Efter sig lämnade den en ännu mer skakande Alice.

Kanske ska jag berätta vad boken handlar om, så ni själva förstår. Historien om Magda Eggens fruktansvärda upplevelser under kriget.

1944 i Ungern. Magdas judiska familj, föräldrar och två yngre systrar, har dittills märkt ytterst lite av krigets fasor, men detta kommer att förändras när de en dag förflyttas till stadens ghetto. Efter en vistelse där blir de inträngda i vagnar för boskap, på en resa dit igen vet vart. Trångt, trångt, står de tryckta i vagnarna i flera dagar. När de tillslut blir utsläppta är det i Auswitzh. Magda och hennes syster Eva skiljs från sina föräldrar och andra syster, Judit. När de försöker följa efter blir de hindrade av ett befäl, vilket senare ska visa sig räddade livet på dem.

Alla har väl hört historierna om Auswitch, och kan säkert gissa vad som hände med den övriga familjen. Men Magda och Eva tillhörde istället de judar som såg relativt friska ut, och i stället fick arbeta, tills det blev ”deras tur”

Mot alla odds lyckas Magda och Eva överleva Auswitch fasor. Tillslut blir de deporterade där ifrån, och får istället arbeta på en fabrik, där förhållandena är lite bättre.

Månader följer. Många dör, av svält, kyla eller sjukdomar. De transporteras från plats till plats. Många gånger håller Magda på att ge upp, men hon fortsätter kämpa för Evas skull.

När kriget är slut räddas Magda och Eva av Röda Korset och hamnar i Sverige.

År senare skulle Magda komma att skriva boken Vad Mina Ögon Har Sett.

Magda Eggens

Vad ska man egentligen tycka om en sådan här bok? Jag skulle aldrig kunna säga att den är dålig, för det är den definitivt inte. Men jag kan inte heller säga ”det här var den bästa bok jag någonsin har läst!”

I sådana här fall kan man inte kommentera på språket eller liknande, här är det bara handlingen som gäller. Och det är skrämmande, vad mänskligheten egentligen är kapabel till, bara för att få makt. Hur många Judar som dog på grund av Hitler i Andra Världskriget, hur många Tyskar, Japaner, Britter, Amerikanare etc som fick sätta livet till under striderna. Det är ofattbart. Jag har hört att många i Japan inte ens vet om Förintelsen, vad Nazisterna gjorde. Därför måste vi berätta, sådana som Magda måste dela med sig av sina berättelser. Vi får aldrig glömma, för sådant här får aldrig hända igen!

Vid närmare granskning har jag redan läst en annan bok av Magda Eggens. Aldrig Mera Krig, Emma, som jag nämnde innan, lästes vid ungefär 10-års ålder. Jag googlade den, för att ta reda på om den verkligen hette ”Aldrig Mera Krig, Emma”, och då visade det sig att författaren var Magda Eggens, najs!)

Alice

Bokbyte, Pocket & Påhitt

2010-10-25T17:20:00.007+02:00

Här kommer en liten "biografi" om oss till En Bok Om Dagens Bokbyte. Den vi ska byta med, som "biografin" är riktad till, är Moa på Textappeal

Så, till att börja med kan vi säga att de genrer vi läser mest inom är Fantasy, Urban Fantasy och Sci-Fi, en stor del på Engelska. Vi läser också mycket historiskt och Fiction över huvudtaget. Vi har väl inga speciella författare som vi måste läsa av, utan vi är öppna för alla nya böcker, så länge de har kvalitet och kvantitet. Det enda vi egentligen inte läser, eller rent utsagt avskyr, är de där "Svenska Ungdomsböckerna", för närmare förklaring, se tidigare inlägg. Vi uppskattar heller inte chich-lit eller dussinböcker eller Svenska Deckare, unikt ska det vara!
Några författare vi gärna skulle vilja läsa mer av är bla Agatha Christies Miss Marple (vi har redan läst The Body In The Library och A Pocketful of Rye. 4:50 From Paddington är också på väg hem till Alice), och Joyce Carol Oates (Vi har läst Dödgrävarens Dotter). Edgar Allan Poe och H.P. Lovecraft lockar också mer och mer, hehe.
Någorlunda kompletterade lista med vad vi har läst under 2010 kommer förhoppningsvis publiceras inom kort.
Som sagt innan läser vi en stor del av alla böcker på Engelska, så vi tar gärna emot böcker på Engelska som originalspråk.
För mer detaljer kan man ta ett span på inlägget från vårt förra bokbyte.

Saker som vi tycker om, först kanske det ska nämnas att både Alice och Lyra är oerhörda te-drickare. Båda är däremot inte speciellt förtjusta i Lipton-te. Vi älskar också Engelsk kultur genom alla tider och Shadowhunters!
Här följer en lista på mer saker vi gillar, kopierad från tidigare bokbyte.

Storbritannien...

...och engelsk kultur genom alla tider

Annorlunda, okänd musik

Te! Åh, te...

Träd! (trädmönster, trädtyger, trädtavlor, trädprydnader, trädfoton, you name it)

Hav

Ponton

J.R.R. Tolkien

Fina vykort

Katter

Grafiskt

Agatha Christie

"Alice In Wonerland"-konceptet

Studio Ghibli

Ordet "Forest"

Fåglar

New York & London

Nerd Merchandise!

Mysiga bokhandlar

Art Deco & Art Nouveau

Zombier!

När det gäller godis och annat liknande äter vi mest choklad, kakor och honung.

Hobbyer... Läsning, läsning och mer läsning, såklart! Båda är också musikintresserade och spelar flöjt/piccolaflöjt och altsax/sopransax. Alice rider även och Lyra är en scout.

Några filmer värda att nämna är Spirited Away och de andra underbara filmerna av japanen Hayao Miyazaki , Alice In Wonderland, Fried Green Tomatoes, Skin, Amelie från Montmartre, The Secret of Kells, Breakfast at Tiffanys' och Pride And Prejudice (ingen tandkräm, tack!)

Vi älskar annorlunda, okänd musik. Bla Vampire Weekend, Bon Iver, Patrick Wolf och The Dubliners!

Vi är JungfruFiskar (detta är dock inget vi vill uppmuntra) våran favoritfärg är utan tvekan Blå och bara Grön!

Vi samlar på tekoppar, fina vykort med katter på och fina stenar.

(Om vi har tagit med mer information än nödvändigt, eller information om saker som är otänkbara att få i ett Bokbyte får du ursäkta oss, Moa. Är det något övrigt du undrar över är det bara att slänga iväg en uggla till aliceandlyra@gmail.com!)

Ännu En Hunger Games, Fanmade, Trailer

2010-10-22T19:28:00.002+02:00

Så, vad tycker ni? Vi kan inte vänta tills filmen kommer, antagligen 2013!!!

Alice

Åh, du Intellektuella Höst

2010-10-17T15:29:00.000+02:00

Idag har Lyra känt sig intellektuell. Klädd som en äkta Ponton-läsare har hon snörvlande gått en höstpromenad, tagit kort på träd, köpt en ny tekopp och faktiskt skrivit lite på sitt senaste projekt. Hösten är nog den mest intellektuella årstiden. Inte för varm, men nästan för kall, kan man gå ut och försöka bli inspirerad för att sen sitta inne och läsa/skriva. Och mycket kul händer/har hänt i höst! Inte minst har Mockingjay släppts - jag och Alice håller på och läser om den, jag har nog ändrat uppfattning - och The Scorch Trials, som Alice har beställt. Men vi kommer nog inte hinna läsa den på länge. Och snart kikar Harry fram på vita duken också - för sjunde och näst sista gången. Lite sorgligt? Nja. Vi kan väl ge plats åt nya stjärnor. Men 19 november smäller det!
Och en till sak: Lyra åker till Polen på höstlovet! Hon besöker bland annat Auschwitz, och antagligen leder det till ett stort bloggreportage.

Vårt eget Hanging Tree

Nu ska jag fortsätta snörvla, äta svampmacka och skriva på mitt projekt.

Skrivet av Lyra

Northanger Abbey

2010-10-16T21:36:00.002+02:00

Som antagligen alla andra i Sveriges land är också vi tvungna att läsa böcker på svenskan i skolan och skriva recensioner på dem. Detta kan såklart vara svårt att hinna med (under förutsättningarna att man också måste läsa böckerna hemma) när man läser andra böcker samtidigt. Jag läste Jane Austens Northanger Abbey i skolan, men det kändes som att jag aldrig kom någon vart, så tillslut tog jag hem och läste ut den. Jag skrev sedan en recension enligt skolkonceptet (Jag har läst... av... Den handlar om... Jag tyckte boken var...) Som ni kanske har lagt märke till är det inte såna recensioner vi skriver på bloggen, utan mer friare. När jag var tvungen att skriva den andra sorten kändes det så oerhört tråkigt!
Jag lägger i alla fall upp min recension enligt "skolkonceptet" på Northanger Abbey. Märker ni någon skillnad?

Boken tar plats under början av 1800-talet i England. En ung prästdotter vid namn Catherine Moreland har fått löfte om att följa med sina grannar, och vänner, Mr och Mrs Allen till staden Bath. Eftersom det varken finns teatrar eller baler i den lilla staden Fullerton är romanhjältinnan (som Cathrine anser sig vara) utom sig av lycka.

I Bath möter Cathrine Isabella Thorpe. De två unga kvinnorna kommer att bli bästa vänner och diskuterar allt från romaner till det senaste vårmodet från London.

En kväll får Cathrine dansa med en ung herre vid namn Mr Henry Tilney, som hon (naturligtvis) förälskar sig i. En vänskap med Mr Tilneys yngre syster inleds, och när Cathrine får en inbjudan att besöka det Tilneyska familjegodset Northanger Abbey är lyckan som gjord.

Boken kastar en rätt in i 1800-talets England, med baler, vagnar, tebjudningar, visiter etc. Eftersom Austen själv levde under samma tid och skrev boken då blir det hela så mycket mer trovärdigt.

Karaktärerna är bra och originellt beskrivna. Som huvudpersonen Catherine, man kommer verkligen att älska hennes livliga fantasi och livliga natur. Att säga att hon har livlig fantasi är vid närmare eftertanke en klar underdrift. Vem annars (med undantag från Alice I Underlandet) skulle kunna fantisera ihop att det finns ett lik inne i ett helt vanligt klädskåp?

Tillslut har man kommit så nära Cathrine att man skrattar när hon skrattar och senare i boken lider med henne.

En sak som man ständigt blir påmind om (och som gör mig så frustrerad) är kvinnornas roll jämte mot männen. För det är ju som sagt 1800-tal, och flickorna förväntas sitta inne och läsa och sy, medan pojkarna rider runt landet på sina hästar.

I en filmatisering av Förnuft Och Känsla säger en av karaktärerna

”Jag önskar att jag var pojke, de kan göra saker. Flickor kan bara sitta och vänta på att allt ska hända”

Romanen innehåller också en hel del ironi och komiska situationer. Den behandlar även flera, på 1800-talet, viktiga ämnen, som frågan om romanläsning är en vettig sysselsättning eller ej.

Men även om Northanger Abbey är en fantastisk bok går det inte att komma ifrån att den har flera (eller snarare många) långtråkiga alternativt sega delar. Det behövs antagligen en hel del tålamod för att läsa en sådan bok.

Sista meningen;

”Sålunda överlåter jag åt vem det vare månde bedöma hurvida sensmoralen i detta verk går ut på att anbefalla föräldratyranneri eller belöna sonlig olydnad”

Det har Austen helt rätt i, för det kan verkligen tolkas som båda de innan nämnda ämnena.

Alice

Beautiful Blogger Award, Once Again...

2010-10-12T18:42:00.000+02:00

Vi har fått ytterligare ett Beautiful Blogger Award. Av Addikoko den här gången. Tack så mycket!

The Return of Jane Austen

2010-10-10T16:34:00.000+02:00

Åh, mer sånt här, det är ju skitkul! :D

Hittade det på katesbookblog.blogspot.com

Skrivet av Lyra

And What Are We Going To Read Now?

2010-10-08T21:29:00.000+02:00

Hyllan med olästa böcker i bokhyllan bara växer. Så fort man är inne på nätet eller i en bokaffär ser man en bok som man bara måste ha. Man lovar sig själv, bara den här, inga mer. Ett löfte som man såklart inte kan hålla. Samtidigt har man så lite tid. Läxor, familjen, kompisar och aktiviteter ska också hinnas med. Men man vill läsa också. Så mycket böcker och så lite tid.

Det är precis så här det är för mig. Fast min book-shop-aholic började faktiskt inte för så länge sen, tidigare lånade jag nästan alla mina böcker (antingen av biblioteket eller av ovilliga kompisar) Så sent som i mars hade jag bara runt fem olästa böcker i min hylla, nu har antalet nästan sju-dubblats. (Lyra har ännu mer olästa böcker än mig…)

När man står där och tittar upp på sin bokhylla, kan man ju fråga sig vad ska jag läsa nu? För det finns så många bra böcker, som jag verkligen vill läsa, men inte har tid. Det kan också bli en fråga om vad man vill läsa och vad man måste läsa. Som sagt i tidigare inlägg kommer folk i ens närhet oftast med förslag på böcker när de upptäcker att man är litterär, och visst kan det vara kul, men man kan också känna sig oerhört tvingad att läsa dem.

Ett exempel. Den omtalade Harens År hamnade på min fjortonårsdag i bokhyllan. Efter två veckor frågade min kära pappa om jag hade läst ut den än.

”Neeej…”, svarade jag, och brydde mig inte om att förklara att en bok kan bli stående i flera månader innan jag tar mig tid att läsa den.

En annan bok från födelsedagen, inköpt av mina morföräldrar, gjorde mormor anspråk på att läsa ”när jag var klar med den”, när hon frågade mig om jag hade läst ut den, orkade jag inte heller förklara för henne varför jag inte har läst den 600 sidor tjocka boken än.

Ett annat exempel. Varenda svenska lektion står det med stor skrift framme på tavlan, ”tyst läsning, tänk på recension!” Eftersom jag valde att läsa Northanger Abbey av Jane Austen istället för en bok på 100 sidor som vissa av de övriga får man faktiskt räkna med att det tar lite tid, särskilt som jag försöker läsa andra böcker samtidigt. (Tillslut tog jag hem och läste ut den)

Böcker jag vill läsa då. The Tiger In The Well, från Foyles, står fortfarande oläst i bokhyllan. Jag blir galen av längtan efter att få läsa den, men samtidigt har jag så mycket annat. Samma med City of Ashes.

Det är så mycket man inte har som man också vill läsa! ”Den måste jag läsa, någon gång!”, är en upprepad fras för Alice och Lyra.

Så, vad ska man göra med sin växande bokhög? Låta bli att köpa mer böcker? (Kommer inte på fråga!) Och vad ska man läsa, sånt man vill eller sånt man måste? What d’you think?

Alice

Apropå releaser...

2010-10-08T19:24:00.000+02:00

...Som vi skrivit lite om här nu på senare tid, så kommer alldeles alldeles snart uppföljaren till The Maze Runner, The Scorch Trials, ut! Och den verkar skitspännande...

Läs om den på bn.com. (Och observera böckerna i "Customers who bought this also bought"-kolumnen...)

Skrivet av Lyra

Congratulations, Sweden, Finally A Mockingjay...

2010-10-08T18:33:00.001+02:00

Ja... Nu har den äntligen börjat komma ut i bokhandlarna. Det var inte en dag försent, Sverige. Det är ju förstås kul för alla som inte ville läsa den på engelska. Vi kommer väl antagligen också att läsa den på svenska (någon gång) så att vi kan klaga på översättningen. Det blir antagligen så när man läser en bok man tycker så mycket om i en översättning. Men innan det måste vi läsa ut Mockingjay för andra gången...
I alla fall, Revolt har (äntligen) kommit!

//A

No stranger would it be...

2010-10-07T21:13:00.000+02:00

...Om någon skulle kunna tänka sig att göra ett riktigt fint arr till sopransax?

mockingjay.net

Förresten, enligt IMDb så planeras filmen till 2013... Jag antar att det finns fler än jag som grubblar skådisar och tänker FILM FILM FILM!

Skrivet av Lyra

Bokmässan - Nästan mer värd namnet Book Mess

2010-09-27T21:30:00.001+02:00

Igår var jag med om en av årets roligaste dagar: Jag var på Bokmässan! Och med mig hem har jag fem böcker, fyra nummer av Ponton, ett nummer av Camino, ett tjugotal broschyrer, bokmärken och annan reklam, två vykort, en jättefin Penguin Books-mugg, en flaska glasögonputs, en "I Love My Smart Board"-t-shirt, tre signeringar, och en värkande axel. Jag är fruktansvärt nöjd, åk dit idag om ni kan, eller i alla fall nästa år! Det enda som kommer att ha ont av det är era fötter...

Nån smart person planerade in en viss konsert i Annedalskyrkan i Göteborg, den helgen som Bokmässan skulle pågå. Den personen tackar jag. Min pappa, och Kumiko's, även kallad M i ett tidigare inlägg, mamma skulle vara med på denna konsert. Så medans de övade, gick jag, Kumiko och mamma på Bokmässan:

När vi först kom dit mötte vi en regnig Svenska Mässan. Perfekt. Vi var otroligt peppade.

Gah, det är så stort! Ett hav av böcker och människor. Medans mamma ställer sig i en milslång kö till bankomaten, letar jag och Kumiko reda på SF-bokhandeln's monter. På vägen dit går vi bland annat förbi antikvariatet, i vilket erbjuds till exempel några väldigt fina (inplastade...) Edgar Allan Poe-böcker, för dyra pengar.

SF-montern ser ut som en liten SF-bokhandel, utan tak. Här fyndar Lyra "Clockwork Angel", den första delen i prequel-trilogin till The Mortal Instruments, "The Infernal Devices". Kumiko fyndar en styck blodig manga, två styck blodig anime och en boken "Legends of the Dragon Realm".

Klockan 12.00 sitter vi på plats i Dalalitteraturens monter, Elvira Birgitta Holm ska prata om sin bok Månskensvargen. Någon som läst den? Inte jag. Men efter att jag släpat med mig mitt ex av boken i fråga, så ser jag till att få den signerad, och släpar med en hem igen. Vem vet, den kanske är jättebra. Ett plus var att vi faktiskt satt i Selma Lagerlöf's soffa...

Färdig där, skyndar vi oss till det som mest sett fram emot idag, Mikael Niemi om Skjut Apelsinen! När vi kommer dit är det fullpackat, men vi lyckas tränga oss in i närheten av signeringsbordet, hehe.
Och signeringar får vi! Jag köper Skjut Apelsinen till mässpris, och Kumiko också, så hon äger nu alltså två.
Nöjda tar vi lite fika.

Hos Barnens Bokklubb får man en gratis bok om man har med sig sin medlemstidning, vilket jag har, men ännu en gång sviker deras utbud, det finns bara en bok jag skulle kunna tänka mig, men den har jag redan, Harry Potter and the Deathly Hallows. Så, Kumiko får den! På ett villkor, att hon läser om den innan filmpremiären. Vi får väl se hur det blir med det...

Hos Ordfront signerar John Ajvide Lindqvist. Hade jag läst något av honom skulle jag nog köa för en ihopkrafsad namnteckning, men jag avstod. Han läste däremot upp en ganska rolig dialog om leksakers medvetenhet.

Sen gick vi runt en stund. Vi hade ingen tid att passa förrän kl. 16.00, Mikael Niemi igen, den här gången hos Rabén & Sjögren. Vi kollade in The English Bookshop's monter, där vi köpte några riktigt fina klassiker, Jane Eyre, till mig själv, och Emma, som försenad födelsedagspresent till Alice. (Hon blev jätteglad.) Det blev även en, som nämnt ovan, en Penguin-mugg med Jane Eyre på. Såg fler böcker som jag gärna köpt där också, Scott Westerfeldt's "Leviathan" och en för mig ny bok, "The Diamond on Drury Lane". Om man ändå hade obegränsat med pengar. Eller hette Liesel.

Alla fina klassiker från Penguin Books

The English Bookshop erbjöd även The Hunger Games, Mockingjay, Gone, Hunger och den tredje boken i Michael Grant's serie, Lies. Jag har en anledning att åka till Uppsala!
Sen leker vi en stund med en smart board, och, som tack får vi varsin I love my smart board-t-shirt. Jaha...
Vi ser ett roligt feltryck, en jättefin fåtölj och en kille med svarta änglavingar som delar ut gratis smakprov av Hush Hush, eller Fallen Ängel son den heter på svenska.

Efter ytterligare en halvtimme skriker våra fötter, och vi åker upp en våning för att äta lite, och framförallt, sitta ner.
Med utsikt över mässan pustar vi ut med lite kärleksmums.

Mikael Niemi igen! Efteråt kände han faktiskt igen oss, när jag fick min Populärmusik från Vittula signerad, vilket jag inte hann förut.

Och sen, när vi ska gå därifrån, ser vi The One We Dread The Most: Björn Ranelid! Där sitter han, blond, brunbränd, slemmig. Vi skyndar oss fort därifrån.

Vi stannar till i The Book Corner's monter, en bokhandel med inriktning på engelsk och annan utländsk litteratur i Göteborg, där jag varit innan, den rekommenderas! Vi kollar in några läsplattor, lite musik, sen lämnar vi Bokmässan. Det sista vi gör är att besöka Bokus bokbuss utanför.
Helt slut hamnar vi till sist på Le Café på Burgårdsgatan, ätande gulaschsoppa. När vi återhämtat oss lite, tar vi spårvagn/blir hämtade till Annedalskyrkan.

Väldigt nöjda och väldigt trötta kommer vi hem. Alla som kan, åk dit! Jag kommer nästan helt säkert tillbaks nästa år.

Bokmässefångsten. Lite som en andra julafton. I Populärmusik från Vittula längst upp till vänster: "Till Lyra! Varma Tornedalshälsningar, hoppas du gillar boken! Gbg 25/9 2010 Mikael Niemi"

Skrivet av Lyra

Beautiful Blogger Awards

2010-09-23T19:51:00.005+02:00

Vi har fått Beautiful Blogg Awards av Nea, Amelie och Adde, tack så jättemycket!
När man har fått awarden ska man skriva ett inlägg där man lägger upp award-bilden och länkar till den/dem man har fått den av, nominera sju andra bloggar, och berätta sju saker som sig själv.
Så, Alice och Lyra nominerar följande;

Calliope Books
Once More, With Feeling
Addikoko
Underbart Bokberoende
Hannas Boktips
BokNea (man kanske inte ska nominera den som nominerade en, men du får den ändå!)
Matildas Läshörna

Sju (o)intressanta fakta om oss:

Lyra älskar de amerikanska flingorna "Shredded Spoonfuls" med mjölk och honung.
Alice älskar te med mangosmak från Harrods och vitt knäckebröd med honung och ost.
Vi tilltalar varandra (nästan) aldrig med våra riktiga namn, utan refererar istället till den andra (och oss själva) som "Saumensch".
Alice skulle gärna vilja bo på Charing Cross Road, London, eller ett stort gods ute på den Engelska landsbygden.
Idag åt Lyra vegetarisk skinksås och pastaskruvar till lunch. (Det var det mest ointressanta vi kunde komma på.)
Varje dag efter skolan går vi ner till Bokia för att klaga på det magra utbudet.
Både Alice och Lyra tycker det är jättesvårt att komma på sista faktan!

Soon, Soon It's Time...

2010-09-23T18:57:00.002+02:00

19 November.... We. Can't. Wait!

Höst - och som vanligt, massa Böcker

2010-09-22T22:13:00.001+02:00

När löven börjar blåsa in och lägga sig på Bokia's dörrmatta, är det höst. Och detta har nu inträffat. Lyra var där nu igår, och letade efter en bok, som hon tyvärr inte hittade. Innan det, var hon på stans second hand-butik, och eftersom hon senare gick till Bokia, så hade hon ju inte hittat det hon sökte där heller. Sad story. I alla fall, det var inte det som var det mest väsentliga i detta inlägg. Jag läste även ut Agatha Christie's The Body i the Library igår. Även om den varken är svårläst eller tjock, så tog det ett tag att läsa ut den. Kan bero på att jag "gjort mycket annat", eller på att den inte var så jättebra.

Men det var den. Nog. Jo, det var den. Men jag hade förväntat mig mer av Miss Marple, kändisen, huvudpersonen, och min förebild. Alla vill väl bli som Miss Marple när de blir gamla, eller hur?

Kanske ska börja från början. För alla ni som inte har en aning om vad jag pratar om så har ni svaren på de flesta frågorna här.
Jag har ju sett - och tyckt mycket om - en del av de senaste filmatiseringarna av Miss Marple mysteries, med den fantastiska Geraldine McEwan som Miss Jane Marple. Och det var där nånstans som jag bestämde mig för att läsa dem också. Så när jag i början på denna terminen snabbt blev färdig med en grammatik-lapp på engelskan och fick erbjudandet att gå till skolbiblioteket och låna en bok på engelska (som min schyssta lärare hade fattat att jag var kompetent nog att göra) så blev det The Body in the Library, av Agatha Christie. Upplagan är från -83, jätteful, sliten, först inplastad, sen har de fått tejpa ihop ryggen lite på denna stackars paperback, sen har de till och med blivit tvungna att häfta ihop ryggen med häftapparat, synd bara att det hamnade lite snett, sen har de satt på en gul plastremsa (sådana sitter förresten på alla skolans låneböcker) på vilken man kan läsa texten "tillhör skolbiblioteket", och sen har de piffat upp den med ännu lite tejp över ryggen. Den är alltså ganska shabby. Och bläddrar man snabbt igenom den så luktar de gulnande sidorna som om den legat nerpackad i en låda på en vind i några år. Mysigt. Men, det är ju innehållet som räknas!
Och det tänkte jag komma till nu. England på 40-talet. En ung flicka hittas strypt på spismattan i paret Bantry's bibliotek. Mrs. Bantry tar kontakt med sin vän Miss Marple, som löst många fall förut men som polisen fortfarande inte har något vidare stort förtroende för, börjar nysta i mordgåtan, och, såklart, har svaret klart långt innan polisen. Men det är ändå polisen man följer mest i utredningen. Lite trist. Och öven om boken är på drygt 200 sidor, så känns det som en novell. Men det är inget projekt jag kommer överge, Lyra har kontakter, i besittning av nästan alla Agatha Christie's verk. På originalspråk.

Och idag läste jag ut Maria Gripe's "Agnes Cecilia - En sällsam historia", i sällskap av en fransk nougat. Och jag tycker bara om henne mer och mer för varje gång jag läser henne! Helt klart en av Sveriges bästa författare. Och "Agnes Cecilia" är verkligen sällsam. Och sällsamt gillar vi. Sällsamt och lite övernaturligt. Fina, gamla hus, kakelugnar, vår och trevliga författarcitat.

Det är något konstigt som pågår i våningen. Steg utan fötter att framkalla dem, klockor som går baklänges och små saker orsakade av slumpen som förändrar allt. Men långsamt går det upp för Nora att någon bortom tid och rum söker kontakt med henne. Någon som varit i precis samma situation, omgivning och sinnesstämning som Nora. Men några årtionden tidigare...

Maria Gripe diggar slumpen. Det har jag förstått från Tordyveln flyger i Skymningen, som jag faktiskt tror jag glömt att nämna. I alla fall, den var bra, men Agnes Cecilia var bättre. Läs dem båda. Öh, finns att låna på vår skolbibliotek!

Skrivet av Lyra

J.R.R Tolkien's Hobbit och LOTR

2010-09-18T21:11:00.000+02:00

Som alla andra barn hörde jag ju såklart talas om Sagan Om Ringen under min uppväxt. Det pratades om filmerna i skolan, och mina klasskompisar, mest killarna, tyckte tydligen att de var bra. På den tiden förstod jag inte vad de handlade om, och funderade inte länge på det heller.
När vi några år senare glömde avbeställa huvudboken i Läseposten, fick jag genom en slump Hobbiten av J.R.R Tolkien. Då förstod jag inte vad det var för bok. Det kunde väl inte vara Sagan Om Ringen? Eller var det den under ett annat namn?
Jag kommer ihåg att mamma försökte läsa den för mig en gång, men vi slutade efter något kapitel. Den var väl för mastig för mig på den tiden. Men vi läste i alla fall så pass mycket att jag kunde svara på frågan “Vad heter trollkaren i Sagan Om Ringen?” i Vi i Femman? (Jag tror jag fick den frågan två gånger…)
Ytterligare några år senare gjorde jag ett till försök att läsa den, som avblåstes, och boken blev åter stående.
Men efter att i julas ha läste de två första böckerna i The Lord of The Rings bestämde jag mig för att någon gång läsa prequelen. Men det var inte förrän för några veckor sedan som jag tog mig tid att göra det.

Det började precis som gångerna innan när jag försökte att läsa den. Omåttligt seg början, men det är ju faktiskt LOTR. Men den blev faktiskt bättre och bättre ju längre jag kom, och även om boken har sina (ganska många) sega partier, är den i det stora hela uppskattad läsning.

The One Ring

För de som inte vet vad Hobbiten är och som inte har en aning om vad jag babblar om nu, kan jag berätta att det är en prequel till LOTR. (Och inte själva Sagan Om Ringen som jag trodde…)
Boken berättar om Bilbo Baggins äventyr med Gandalf och 13 dvärgar, på jakt efter en skatt, vaktad av draken Smaug. På resan lyckas Bilbo komma över The One Ring från Gollum, och utsätts dessutom för en mängd andra faror.

Hobbiten var faktiskt betydligt bättre än jag trodde när jag först började läsa. Inte alls lika seg som början antydde. Jag skulle faktiskt kunna gå så lågt som att säga att den var steget bättre än LOTR, fast det skulle kanske inte riktigt vara sant. Det var samma, fast ändå inte. Men på vissa ställen blev den faktiskt mer spännande än LOTR. Man kom också in i berättelsen på ett helt annat sätt.
Hobbiten läste jag i översättning av Erik Andersson, LOTR av Åke Ohlmark, och det är ju lite skillnad på svenska och svenska. Erik Andersson har dessutom översatt Baggins till Secker, till skillnad från Åke Ohlmarks Bagger. Och istället för hob är det hobbit. Secker irriterar jag mig verkligen på, vad är det för fel på Baggins?

Så, vad kan vi dra för slutsats av allt det här? Hobbiten är utan tvekan läsvärd, likaså LOTR, man måste bara ha lite tålamod och god vilja.

Alice