Blodröd Väg

Saba has spent her whole life in Silverlake, a dried-up wasteland ravaged by constant sandstorms. The Wrecker civilization has long been destroyed, leaving only landfills for Saba and her family to scavenge from. That's fine by her, as long as her beloved twin brother Lugh is around. But when four cloaked horsemen capture Lugh, Saba's world is shattered, and she embarks on a quest to get him back

Suddenly thrown into the lawless, ugly reality of the outside world, Saba discovers she is a fierce fighter, an unbeatable survivor, and a cunning opponent. Teamed up with a handsome daredevil named Jack and a gang of girl revolutionaries called the Free Hawks, Saba’s unrelenting search for Lugh stages a showdown that will change the course of her own civilization.

Synopsis från Goodreads

Det man antagligen lägger märke till allra först när man slår upp ’Blodröd Väg’ är språket.Hela boken är skriven på slang. Svensk slang, som jag hatar. E i stället för är, han istället för honom, å istället för och etc.

När jag först fick den mina händer, ur paketet från Rabén & Sjögren hade jag ingen aning om det.  Min första tanke var herregud, hur i hela friden ska jag lyckas ta mig igenom den här?! Men, jag är inte den som ger upp, i alla fall inte när det gäller böcker, så, Blodröd Väg påbörjades.

I början tänkte jag såklart på det hela tiden, men efter ett tag blev det en helt naturlig del av berättelsen.

Det enda intressanta undantaget från slangen var när Saba och lillasystern Emmi mötte en man som ’kunde konsten att läsa böcker’, han pratade helt normalt. Saba däremot tyckte att mannens sätt att prata var högst underligt.

Min uppfattning om svensk slang är inte ändrad, inte alls, men i den här boken fungerade det faktiskt.

Jag brukar gå under normen att bra böcker inte ska bli spännande direkt, utan att man först ska få lära känna karaktärerna och omgivningen. Också på denna punkt är boken ett undantag, när spänningen börjar redan från första kapitlet.

Jag fick inte veta så mycket, men det hela utvecklades efter hand, och jag blev inte lidande. Det enda som inte riktigt höll för mig var Lugh, eftersom han blir bortförd nästan direkt, och jag därmed inte fick något intryck av honom, kunde jag inte förstå varför Saba worshippade honom som hon gjorde.

Spänningen höll kanske inte i sig i exakt hela boken, men det var heller inga långtråkiga partier. Alltså, handlingen flöt hela tiden framåt och författaren dröjde sig inte kvar på något ställe längre än nödvändigt. Vissa händelser kändes dock lite förutsägbara.

Huvudpersonen Saba hör verkligen till de mer komplexa karaktärer som jag har stött på. I början framstår hon som hemsk och känslokall, men det hela utvecklas så klart under berättelsens gång. Hon är långtifrån lovable, raka motsatsen till hjältemodiga/måste-rädda-alla-Harry, men det gör henne mer trovärdig, och jag köper det.

En annan intressant detalj är att precis som i Hunger Games, och andra dystopian books finns det historier/legender om ’den gamla tiden’, innan världen blev som den är i boken.

I Mockingjay får Katniss höra om Romarna (jag kommer inte ihåg det exakta sammanhanget, men  det är inte relevant) och i ’Blodröd Väg’ får Saba höra om ’Solkungen’, Luis XIV av Frankrike. Faktiskt av samma person som kunde konsten att läsa.

Jag läste första kapitlet på engelska på B & N, och fick mig en uppfattning om den engelska slangen. Det verkade väldigt coolt, skulle vara intressant att läsa ’Blood Red Road’, jag tror att jag skulle tycka om språket där betydligt mer än i den svenska.

Så,  jag hade många anledningar att ogilla ’Blodröd Väg’, men det gjorde jag inte. Jag saknade wow!-känslan, men den är absolut läsvärd, och rekommenderas till alla!

Skriet av Alice

Tack till Rabén & Sjögren för recensions-exemplaret