Lite 1800-tals-feeling (Bohemer inkluderade)

För ganska längesen nu läste jag Skuggan från Norr mest för att ha nåt att läsa undertidem jag väntade på att Fatta Eld (Hungerspelen-trilogin 2) skulle komma in på stans bibliotek. Och till en början var den väldigt lik den första delen i Sally Lockhart Mysteries. En kort summering:  London i slutet av 1800-talet, opiumhålor, varietéteatrar, dimmiga gränder, droskor och eldstäder. Och bohemiska fotografer! På senare tid har jag kommit på mig själv med att ha en viss förkärlek till just de sistnämda. Vet inte varför. Bohemen i Sally Lockhart-böckerna heter Frederick Garland och träffar huvudpersonen Sally (I första boken sextonårig, föräldralös och på jakt efter sin pappas mördare) nånstans i mitten av första boken tror jag.
Författaren är vår älskade Philip Pullman, och det märker man tydligt på hans dramatiska sätt att skriva. Jag har märkt att han inte kan läsas av vem som helst, men måste vara lite seriös. Fast de flesta litterära människorna jag vet gillar honom. (Tummen upp) Och jag är ganska klistrad.
"En spännande deckare i Arthur Conan Doyles anda", sade de på Jönköpings-posten. Jag kan tyvärr inte jämföra dem, (Conan Doyle - Sherlock Holmes) men kanske nån annan kan?
Ja, Skuggan från Norr och den första, Rubinen i Dimman, är alltså deckare, för ungdomar, typ. Och jag tycker att Pullman lyckats bra, men risken finns att det blir trögt med allt advokat-snack och alla pengaproblem. Men mot slutet av Skuggan från Norr blir det riktigt spännande, och de sista sextio sidorna måste man nästan sträckläsa. Jag ser  fram emot de sista två delarna, The Tiger in The Well och The Tin Princess. De sista två tror jag inte översatts än, och är inte säker på att de ska det heller, det är ju ändå från 80-talet. Men har just nu MYCKET annat jag vill läsa... *pust*

The Beginning of The End

Vad skulle hända om alla vuxna försvann, och barnen lämnades kvar? Skulle katastrof, rädsla och panik bryta ut? Skulle alla gå ihop och försöka hitta en lösning, eller skulle någon försöka ta över?

För 14 åriga Sam, Quinn, Edillo och Astrid blir det verklighet när alla över 15 en dag plötsligt försvinner.
Pankik utbryter bland dom kvarvarande barnen och ungdomarna. Men också rädsla. Var har alla tagit vägen? Vad ska hända nu?
Sam och dom andra upptäcker snart att området runt Pedico Beach, ett litet samhälle på Californiens västkust, omges av en ogenomtränglig barriär.
Vad är det som kan ha skapat Zonen? Sam, Quinn, Edillo och Astrid försöker desperat lösa gåtan.
Men Sam vet något dom andra inte vet. Han har en övernaturlig förmåga. Han kan få ljus att strömma ut ur händerna. Kraftfullt ljus som kan skada,  och även döda.
Kan hans krafter ha nåt att göra med Zonen? Finns det fler som kan göra liknande saker?
Men deras tid håller på att rinna ut. Sams födelsedag närmar sig. Och när man fyller 15 försvinner man.

Något som den här boken absolut inte saknar är spänning. Redan på första sidan händer det något, och spänningen håller i sig genom stort sett hela boken. Tillskillnad från andra böcker där det tar evigheter innan det händer något.
Däremot tycker jag att personbeskrivningarna i Gone inte alls är trovärdiga.
Det jag menar med att dom inte är trovärdiga är att man inte alls får reda på hur dom är som personer. Om huvudpersonen Sam får man reda på att han är "en surfare som inte tycker om att umgås med andra surfare", att han har bott ensam med sin mamma och hur han ser ut.
Okej... Jag kan inte riktigt skapa mig en person utifrån det. Det blir väldigt ytligt.
Så... finns det nåt mer att säga om Gone? Slutet är lite konstigt, jag förstår det inte riktigt. Men det ska ju vara lite "cliffhanger" iomed att det kommer fem böcker till.
Läsvärd? Ja, men jag vet inte om jag tyckte om den tillräckligt mycket för att läsa 2:an på engelska.
Frågan kvarstår ju om Gone kommer bli en bestseller. Jag vet inte riktigt, men det återstår ju att se.

Skrivet av Alice

Här har vi den!

Bestämt! Här har vi utseendet på den sista boken om The Hunger Games! Vad tycks om namnet? Designen? Själv tycker jag att den är riktigt schysst, men pressrösterna kommer nog inte att säga "Sparks Will Fly" direkt, "Snow Will Fall" låter mera trovärdigt, haha. Ååh, jag får ångest bara jag tänker på hur länge vi får vänta, ända tills augusti...

Skrivet av Lyra

Om Jag Stannar

Av: Gayle Forman 

Orginaltitel: If I Stay

Det här är en sån bok som man bara inte kan lämnas oberörd efter att ha läst. Den är sorlig, gripande och vacker.
Vacker, på vilket sätt är den vacker? Den är berättad på ett helt otroligt trovärdigt sätt och man blir så berörd att man bara vill gråta...
Jag läste att Gayle Forman hade sagt att den var baserad på en sann historia. Då gråter man nästan igen. För det är ju säkert sant. Hur många gånger har inte något sånt här hänt? Alldeles för många.

Men vad handlar den om då? Vad är det som är så sorligt?
Om Jag Stannar handlar om Mia. En amerikansk high school tjej med bästa kompis, pojkvän och som ägnar all sin tid åt att spela cello och försöker komma in på Juilliard. (För dom som inte vet är Juilliard ett college i New York, vad jag har förstått det är det ett av amerikas bästa college för musik, teater och såna saker)
Boken börjar att Mia, hennes föräldrar och lillebror Teddy krachar med bilen.
Plötsligt befinner sig Mia utanför sin kropp, och kan se sig själv ligga svårt skakad och medvetslös med handen utstickande från den krossade rutan.
Boken handlar om det följande dygnet i Mias liv. Hon kan bestämma själv. Om hon vill stanna kvar, trots att hon har förlorat alla andra i sin familj, eller... släppa taget.
Man får också en massa flashbacks (engelska för tillbakablickar) från Mias liv.
Hon berättar om sina föräldrar, lillebror, pojkvän, kompisar, sitt cellospelande... Sitt liv helt enkelt.
För precis som jag, och Lyra, hyser Mia en ofattbar kärlek till musik.

Om Jag Stannar är orginell och stark, väldigt stark. Det är en sån bok som får en att tänka.

Skrivet av Alice

Boken Eller Filmen?

Om jag diskuterar en bok eller en film med nån får jag nästan alltid frågan, "Vad var bäst? Boken eller filmen?"Jag tycker den frågan är så fånig. Jag kan inte svara på den! Jag menar, kom igen, det går ju inte att jämföra, det är ju två helt olika saker.
I filmen är det häfigt att se allt. Alla platser, personer, händelser...
Men i boken kan man läsa om allt. Det är så detaljerat och spännande på ett helt annat sätt. I filmen tar dom bort så mycket. Jag vet att dom inte kan ha med varenda detalj från boken, men det finns inget så irriterande som när dom har tagit bort en scen eller replik som man älskar.
Jag och Lyra har pratat mycket om vad man ska göra först, läsa boken eller se filmen? Det är många som ser filmen före dom läser boken, eller inte läser boken alls.
Vi tycker iallefall att man ska läsa boken först. Det är ju den som är det riktiga, liksom. Dessutom blir det mycket tråkigare att läsa boken om man har sett filmen och vet vad som ska hända.
En av mina klasskompisar sa en gång, "Man ska ju se filmen först, då vet man ju hur alla personer och platser ser ut. Läser man boken först fantiserar man ju bara ihop en egen bild av dom".
Jag kan göra det ibland, fantisera ihop en egen bild. Men jag tror det är bra. Vem säger att skädespelarna är exakt som karaktärerna?
Ibland händer det ju att filmatiseringar av böcker blir... urusla. Ett perfekt exempel är Guldkompassen. En underbar bok som blev en helt fruktansvärd film.
I det här fallet såg jag faktiskt filmen innan jag läste boken, och om man gör det kan man tro, som jag först gjorde, att det är filmen som är rätt. Vilket det absolut inte är.
Iallafall, tillbaka till Guldkompassen. I den är alla händelser antingen omvända, omgjorda eller bortagna helt. Slutet ska vi inte tala om.
Det är också störande när skådespelare inte lever upp till karaktärerna man hade föreställ sig. Ett utmärkt exempel på det är Robert Pattinson som Edward Cullen.
Det är synd när folk ser en film som dom inte tyckte var bra och sen inte läser boken bara för det.
Jag rekomenderar verkligen att man läser boken först, men smaken är ju olika.

Skrivet av Alice

Foto av Alice

~A Creative Blog Award~

Amelie har belönat oss med en denna Award! ^^
Vi tackar väldigt mycket för den, ett roligt bevis på att någon uppskattar ens blogg!

Reglerna som medföljer utmärkelsen;
- Kopiera "awarden" till din blogg
- Länka till den som gav dig "awarden"
- Berätta sju intressanta fakta om dig själv
- Välj sju andra bloggare som du skickar "awarden" vidare till och länka dem
- Skriv en kommentar i deras bloggar så att utmärkelsen uppmärksammas


Sju (o)intressanta fakta om oss:

1. Vi träffades första gången för två och ett halvt år sen på ett musikläger, fast vi gick på samma musikskola. xD
2. Vi har nördat Twilight jättelänge, men har äntligen börjat bli friska!
3. Våran värsta fiende är Robert Pattinson!!!
4. Det värsta vi vet är thaimat
5. Alice har för det mesta haft otur med sina lärare
6. Lyra har 27 kusiner, och snart lika många kusinbarn.
7. Det roligaste vi nånsin kommit på att göra, är att gå ut vid sju på kvällen, när det var kolsvart ute, sätta oss på en sten i skogen och fika. (xD Då var vi inte liiite flummiga...)

Och de sju bloggarna som vi ger en liten Award till är:

Once More, With Feeling!

Calliope Books!

Bokmalar!

Matilda's Läshörna! (Vet att du fått förut, men du är värd det!)

Amelie's Boktips! (Du behöver ju absolut inte lägga upp Awarden igen, men vi känner inte till så många bloggar än...men du skriver ju också bra! ; )  )

Bokhyllan!
Tonårsboken!

Ni får denna Award med tanke på er schyssta boksmak, roliga inlägg och annars trevliga bloggar. Enjoy them!