Man kan gå in var som helst, i en bokhandel, ett bibliotek… man ser dem direkt. De svenska ungdomsböckerna. Först ser man det på omslaget, någon fånig chic-lit, någon bild utan mening eller bara rent utsagt fult. Det med omslagen gäller mestadels översatta böcker. Förlagen envisas hela tiden med att ändra omslaget, och ibland också titeln. Gud vad jag stör mig på sånt! Ta bara Hungerspelens svenska omslag och jämför det med det engelska The Hunger Games! Eller Twilights svenska titel, Om Jag Kunde Drömma. Sånt gör mig bara så frustrerad!
Men det är handlingarna också.
De svenska ungdomsböckerna blivit mycket enklare och slarvigare skrivna. Det är nästan aldrig någon komplicerad handling eller avancerad språk. Det är väldigt synd. Det kan bero på att standarden på svenska ungdomsförfattare har sjunkit, men det kan också bero på att målgruppens läsförmåga har sjunkit markant.
Ett exempel, när vi ska läsa på svenskan i skolan slår jag upp min oftast ganska tjocka bok, just nu Philip Pullmans Skuggan Från Norr, medans alla andra har lånat en 100 sidor tjock “ungdomsbok” av en, till ingens förvåning, svensk författare, de läser 10 sidor, klagar sedan på att den är tråkig och springer sedan ner till biblioteket och byter bok. Ja, ni fattar vad jag menar.
De flesta av dagens svenska ungdomsböcker utgörs av samma saker. För det mesta är det en tjej/kille som är impopulär i skolan och är olyckligt kär i någon av skolans populäraste personer. Om det inte är det är det i alla fall någon form av vardaglig kärlek. Som Lyra sa, In Real Life böckerna är ju sånt man upplever själv förr eller senare, inte sånt man vill läsa om.
(Med In real Life-böckerna menar jag böcker som utspelar sig i vanlig svensk miljö och där huvudpersonerna är helt vanliga ungdomar, inget konstigt eller annorlunda alls med. Jag syftar alltså inte på den nya pocket serien)
Och så har vi förstås de svenska fantasy-böckerna, jag ryser bara jag tänker på det! Vi har Allamandrarnas Återkomst och Vren
Lyra anser att Vren har världens bästa upplägg och att det skulle kunna bli en helt fantastisk bok, men den är så dåligt skriven så resultaten blir fruktansvärt. Det är bara att konstatera, svenskar kan inte skriva fantasy!
Om vi jämför dagens svenska ungdomslitteratur med utländsk är det rena skämtet. Ta bara Boktjuven, en av mina favoritböcker, skriven av den australienska Markus Zusak. Den är skriven med en helt otrolig känsla och noggrannhet. Jag kunde gå tillbaka och läsa om delar, inte bara för handlingens skull, utan för just ordens skull. Och det är ju just det som den här boken handlar om, ord.
För oss lite mer kompetenta läsare än de svenska In Real Life böckerna är det verkligen tur att de amerikanska och brittiska ungdomsförfattarna finns.
Författare som Suzanne Collins, Markus Zusak, Philip Pullman, och om man är riktigt kompetent, Jane Austen. Det är bra böker!
Självklart finns det bra böcker av svenska författare också. Men jag tror att der är mest barn och vuxen-böcker. Enligt min mening är en stor del av ungdomsböckerna som kommer ut nu väldigt dåliga. Men nu pratar jag mest om fantasy och IRL. Men det är ju bara enligt mig och Lyra, fullkomliga Fantasy-nördar som vill ha riktigt bra böcker
Jag ber så hemskt mycket om ursäkt för att jag inte har lagt upp nåt på evigheter. Det har bara varit så mycket med läxor, prov, konserter, öva till konserter... Urk! Tur att det mesta är över nu iallafall. Så här kommer äntligen ett inlägg, om nån tycker att jag gick åt för hårt på svenska författare så får ni säga till.
Skrivet av Alice, med Lyra's medhållande.
Foto av Alice, riktiga engelska, amerikanska och australiensiska böcker
Jag måste faktiskt hålla med, de flesta svanska ungdoms böckerna är tråkiga, samma sak med fantasy. Det finns många bra svenska författare, Maria Gripe och Astrid Lindgren t.ex. Problemet är ju bara att de varken lever eller skrev ungdomsböcker.
SvaraRaderaFörfattare som J.K Rowling, Philip Pullman, Meg Cabot eller Suzanne Collins skriver så mycket bättre. Sen finns det ju dåliga författare från andra länder också, jag tycker t.ex. inte att Stephenie Meyer skriver särskilt bra, hon har en bra story men jag tycker inte att hon har skrivit ner den bra(även om det inte är så många som håller med mig om det).
Det är inte bara författarna som är annorlunda med svenska ungdomsböcker, det är också hela handlingen och vad personerna i böckerna gör. I amerikanska ungdomsböcker är tonåringer helt annorlunda, jag antar att det beror mest på att sverige och USA är olika. Men jag får ofta intrycket av att tonåringar i amerikanska böcker är modigare och mer utåtriktade(kanske lite osmartare ibland också).
Jag har faktiskt läst en bra fantasybok av en svensk författare, De sju topparnas rike av Susanne MacFie. Det är en ganska lättläst bok, men den är faktiskt bra.
Men jag fattar inte riktigt vad du menar med Svenska IRL-böcker?
Rättning & Förklaring: IRL betyder "In Real Life" och används mycket på internet, i chattar och communitys m.m. Det har ju kommit en ny pocketserie som kallas "IRL" med utvalda ungdoms-böcker som visst ska vara bra och spännande, In Real Life. Inte för att jag fattar riktigt heller varför de valde just det namnet. :S
SvaraRaderaMen Alice, menar du den pocketserien eller menar du vanlig svensk ungdomslitteratur?
Hejsan Hanna!
Som Alice skrev, vi är så ledsna för att vi inte skrivit på länge, men den största anledningen är att vi inte läst ut så mycket böcker på sistone. Anne Franks dagbok tog slut för mig igår, men jag planerar ett ganska långt inlägg med Förintelsen-tema lite längre fram, jag har lite mer att studera och reflektera över inom det ämnet. Det kanske blir till dess årsdag, i maj tror jag.
Jaja, det är ju skönt med sol i Stockholm också, antar jag? Vad kul att bo i Gamla Stan, eller? I alla fall vad jag minns så är det ganska mysigt...?
Vad vi läser kan du se i menyn till höger. :D Vi ska försöka fixa bilder på böckerna också.
Ha det bra i vårsolen! (Det är soligt i alla fall här på västkusten : D)
/L
Jag vet vad Irl betyder, men jag fattade inte vad som menades med svenska irl-böcker, hela sammanhanget lixom. Jag ska faktiskt påbörja en IRL-pocket, men den är inte svensk.
SvaraRaderaVar Anne Franks dagbok bra? jag planerar att läsa den någon gång.
Jag läste just ut Utvald, tredje delen i House of night, av PC cast och Kristen Cast. Och jag ska som sagt börja på en IRL-pocket, Var är alaska? av John Green.
Jag bor inte inne i gamla stan(även om jag gärna skulle göra det), men jag åker ofta in dit för att jag gillar att vara där(och gå på sf).
Det känns som att mina kommentarer alltid blir väldigt långa.
Med svenska IRL böcker menade jag böcker som utspelar sig i vanlig svensk miljö, alltså inget övernaturligt eller annorlunda över huvud tage. I de allra flesta fallen handlar de här böckerna om kärlek, mest olycklig, och i något enstaka fall om vänskap. Jag tycker att det blir väldigt tråkigt i längden.
SvaraRadera//A
Håller verkligen med! Har slutat att läsa ungdomsböcker av svenska författare totalt efter att ha läst Liv & Lovisa. Har också börjat läsa engelska böcker på deras originalspråk på grund av deras dåliga översättning. Tycker dock att IRL-böckerna är riktigt bra. :)
SvaraRaderaNea: Jag har också läst Liv och Lovisa, den är verkligen otroligt dålig!
SvaraRaderaJag borde kanske inte ha skrivit IRL, eftersom det lätt kan blandas ihop med pocket-serien, men det jag menade var böcker som utspelar sig In Real Life, och då svensk ungdomslitteratur i allmenhet.
//Alice
Ett mycket intressant inlägg, tackar för det! Och en mycket intressant åsikt: "In Real Life böckerna är ju sånt man upplever själv förr eller senare, inte sånt man vill läsa om." Det låter ju alldeles självklart, även om jag inte känner så själv :-)
SvaraRaderaJag är inte så insatt när det gäller ungdomsböcker, men jag känner igen inläggets beskrivning även hos den vanliga vuxenlitteraturen. Det är nog så att IRL-böcker, eller kanske realism, är en väldigt stark nordisk tradition. Om man hårdrar och generaliserar lite, är det väl också en nordisk tradition att inte sticka ut näsan för mycket. Inte konstigt då att övernaturligheter, fantastik och andra måttlösheter lyser med sin frånvaro.
Astrid Lindgren är faktiskt ett väldigt märkligt undantag. Vem mer än hon har skrivit så orealistiska böcker (bildbaserade barnböcker med mycket mindre text undantagna)?
Men det är mycket fantasy nu. Om man ger sig till tåls kanske även ungdomslitteraturen får en John Ajvide Lindqvist? (Eh, det var det enda roliga vuxenlitteraturexemplet jag kom på...)
Bra iakttagelser, Micke. Visst är jantelagen tragisk? Man kan ju undra hur den nordiska mellankoliken och de oskrivna realismlagarna egentligen formades, nån som har nån idé? Ibland vill man verkligen ha levt sitt liv hittills i USA eller så, det skulle nog stärka ens självförtroende och originalitet rätt rejält. Jag menar, vad är det för fel på surrealism egentligen? Det skulle nog vi buttra skandinavier behöva mer av. Kan ingen skriva nåt? Micke, frivillig?
SvaraRaderaFöljande rader riktade till Hanna:
Anne Franks dagbok. Ja, det finns så mycket jag skulle kunna säga om den, men samtidigt inte. Jag försöker;
Just den versionen jag läste (Jag tror faktiskt inte att man kan få tag på hela, kanske de anteckningar som finns, men som jag fattade det så stod det i epilogen att en stor del av 1943's anteckningar gick förlorade i gömstället, don't know) var inriktad på att Anne framför allt var en tonårstjej, inte en symbol, eller nåt sånt. Det var alltså "inlägg", säger jag som bloggare, heh, som lyfts fram av hennes pappa, Otto "Pim" Frank. Så,ja, jag tycker ju den hör till de böckerna som alla borde läsa nån gång, dels för att det är bildande, intressant och inspirerande, dels för att Anne verkligen var en helt otrolig författare! Hon höll faktisk på med en roman som nämns i dagboken, "Cadys Liv", och jösses, hon skulle blivit 1900-talets Jane Austen! Jag bet mig nästan i fingrarna som för att klaga på mig själv som novell,-och-bloggförfattare.:D
/L
Okej, jag ska läsa den. Jag har velat läsa den men aldrig kommit mig för att göra det, jag får kolla om den är inne på bibblan.
SvaraRaderaAngående jantelagens negativa verkningar tror jag att det finns hopp! Det har ju blåst liberala politiska vindar ända sedan 70-talet, och nu pratar till och med vänsterblocket om entreprenörskap. Med andra ord: det lobbas hårt för individens rätt att komma med unika (eller mindre unika) idéer och säga till alla hur bra de är. Och eftersom det finns pengar att tjäna på det, kommer det troligtvis att bli så. Jag undrar om det inte redan har börjat komma lite fler ickerealistiska romaner...
SvaraRaderaJag kom på förresten på en orealistisk roman som jag läste häromåret: Duck City av Lena Andersson, en SF där framtidens städer är befolkade av gravt överviktiga ankor (ett inlägg i debatten om fetma och överkonsumtion). Hm, men finns det fler?
Vet inte om det kan vara intressant, men här verkar vara ett förlag som ger ut lite svensk fantasy/sf. Kanske kan vara något?
SvaraRaderahttp://www.welaforlag.se
Hej! Ja nu kommer vi igång igen! :D
SvaraRaderatack så mycket för att ni följer oss!<3 Jättesnällt! Nu kommer det mer grejer!