Lite 1800-tals-feeling (Bohemer inkluderade)

För ganska längesen nu läste jag Skuggan från Norr mest för att ha nåt att läsa undertidem jag väntade på att Fatta Eld (Hungerspelen-trilogin 2) skulle komma in på stans bibliotek. Och till en början var den väldigt lik den första delen i Sally Lockhart Mysteries. En kort summering:  London i slutet av 1800-talet, opiumhålor, varietéteatrar, dimmiga gränder, droskor och eldstäder. Och bohemiska fotografer! På senare tid har jag kommit på mig själv med att ha en viss förkärlek till just de sistnämda. Vet inte varför. Bohemen i Sally Lockhart-böckerna heter Frederick Garland och träffar huvudpersonen Sally (I första boken sextonårig, föräldralös och på jakt efter sin pappas mördare) nånstans i mitten av första boken tror jag.
Författaren är vår älskade Philip Pullman, och det märker man tydligt på hans dramatiska sätt att skriva. Jag har märkt att han inte kan läsas av vem som helst, men måste vara lite seriös. Fast de flesta litterära människorna jag vet gillar honom. (Tummen upp) Och jag är ganska klistrad.
"En spännande deckare i Arthur Conan Doyles anda", sade de på Jönköpings-posten. Jag kan tyvärr inte jämföra dem, (Conan Doyle - Sherlock Holmes) men kanske nån annan kan?
Ja, Skuggan från Norr och den första, Rubinen i Dimman, är alltså deckare, för ungdomar, typ. Och jag tycker att Pullman lyckats bra, men risken finns att det blir trögt med allt advokat-snack och alla pengaproblem. Men mot slutet av Skuggan från Norr blir det riktigt spännande, och de sista sextio sidorna måste man nästan sträckläsa. Jag ser  fram emot de sista två delarna, The Tiger in The Well och The Tin Princess. De sista två tror jag inte översatts än, och är inte säker på att de ska det heller, det är ju ändå från 80-talet. Men har just nu MYCKET annat jag vill läsa... *pust*