Northanger Abbey

Som antagligen alla andra i Sveriges land är också vi tvungna att läsa böcker på svenskan i skolan och skriva recensioner på dem. Detta kan såklart vara svårt att hinna med (under förutsättningarna att man också måste läsa böckerna hemma) när man läser andra böcker samtidigt. Jag läste Jane Austens Northanger Abbey i skolan, men det kändes som att jag aldrig kom någon vart, så tillslut tog jag hem och läste ut den. Jag skrev sedan en recension enligt skolkonceptet (Jag har läst... av... Den handlar om... Jag tyckte boken var...) Som ni kanske har lagt märke till är det inte såna recensioner vi skriver på bloggen, utan mer friare. När jag var tvungen att skriva den andra sorten kändes det så oerhört tråkigt!
Jag lägger i alla fall upp min recension enligt "skolkonceptet" på Northanger Abbey. Märker ni någon skillnad?

Boken tar plats under början av 1800-talet i England. En ung prästdotter vid namn Catherine Moreland har fått löfte om att följa med sina grannar, och vänner, Mr och Mrs Allen till staden Bath. Eftersom det varken finns teatrar eller baler i den lilla staden Fullerton är romanhjältinnan (som Cathrine anser sig vara) utom sig av lycka.

I Bath möter Cathrine Isabella Thorpe. De två unga kvinnorna kommer att bli bästa vänner och diskuterar allt från romaner till det senaste vårmodet från London.

En kväll får Cathrine dansa med en ung herre vid namn Mr Henry Tilney, som hon (naturligtvis) förälskar sig i. En vänskap med Mr Tilneys yngre syster inleds, och när Cathrine får en inbjudan att besöka det Tilneyska familjegodset Northanger Abbey är lyckan som gjord.

Boken kastar en rätt in i 1800-talets England, med baler, vagnar, tebjudningar, visiter etc. Eftersom Austen själv levde under samma tid och skrev boken då blir det hela så mycket mer trovärdigt.

Karaktärerna är bra och originellt beskrivna. Som huvudpersonen Catherine, man kommer verkligen att älska hennes livliga fantasi och livliga natur. Att säga att hon har livlig fantasi är vid närmare eftertanke en klar underdrift. Vem annars (med undantag från Alice I Underlandet) skulle kunna fantisera ihop att det finns ett lik inne i ett helt vanligt klädskåp?

Tillslut har man kommit så nära Cathrine att man skrattar när hon skrattar och senare i boken lider med henne.

En sak som man ständigt blir påmind om (och som gör mig så frustrerad) är kvinnornas roll jämte mot männen. För det är ju som sagt 1800-tal, och flickorna förväntas sitta inne och läsa och sy, medan pojkarna rider runt landet på sina hästar.

I en filmatisering av Förnuft Och Känsla säger en av karaktärerna

”Jag önskar att jag var pojke, de kan göra saker. Flickor kan bara sitta och vänta på att allt ska hända”

Romanen innehåller också en hel del ironi och komiska situationer. Den behandlar även flera, på 1800-talet, viktiga ämnen, som frågan om romanläsning är en vettig sysselsättning eller ej.

Men även om Northanger Abbey är en fantastisk bok går det inte att komma ifrån att den har flera (eller snarare många) långtråkiga alternativt sega delar. Det behövs antagligen en hel del tålamod för att läsa en sådan bok.

Sista meningen;

”Sålunda överlåter jag åt vem det vare månde bedöma hurvida sensmoralen i detta verk går ut på att anbefalla föräldratyranneri eller belöna sonlig olydnad”

Det har Austen helt rätt i, för det kan verkligen tolkas som båda de innan nämnda ämnena. 

Alice