måndag 20 december 2010

Where Do We All Belong? - English Literature

Januari 2009 började jag som tolvåring traggla mig igenom Breaking Dawn på engelska. Den följdes av den övrig Twilight-serien, HP and The Deathly Hallows och fram på sommaren The Host. Detta skulle snart ge upphov till ett beroende, och en dålig ovana.
Det var väl någonstans i början av sjuan som det hela tog rejäl fart. Bok efter bok lästes ut på origialspråk. Eftersom jag hade läst Twilight-serien på engelska började jag dessutom klaga på översättningen, och det hjälpte väl det hela på traven en bit. Budskapet ”Böcker ska läsas på originalspråk!”, var inpräglat i min hjärna.

Till en början var mina föräldrar uppmuntrande. ”Det är bra att du läser på engelska!” Men på senare tid har det övergått till tjat på mig att läsa på svenska.
”Det är ditt modersmål!” Never mind it, säger jag!
Det känns nästan konstigt att läsa på svenska, ansträngt och konstgjort, på något sätt. Samtidigt är det ju lite skönt, man slipper koncentrera sig så mycket. Men det är ju det jag gillar! Vem har sagt att det ska vara lätt att läsa?
Men jag borde läsa mer svenska, det vet jag. Men samtidigt… Kan det verkligen utvecklas till en dålig ovana? Hur kan det vara dåligt?

Att läsa engelska böcker, det verkar jag och Lyra vara ganska ensama om, i alla fall om man ser sig omkring där vi bor. För det är nog väldigt ovanligt att svenska ungdomar gör det idag. Men vi få som gör det, borde inte vi bli uppmuntrade?

En gång i skolan sa en lärare till mig och Lyra, ”Jag är så imponerad över att ni läser på engelska!” Det var inte första gången vi fick höra det.
Men om det är så imponerande, varför hjälper de oss inte då? Jag menar, bibliotek, bokhandlar och bokklubbar gör nästan ingen reklam alls för engelska böcker. Inte tipsar de heller om engelsk litteratur.
Ett exempel.  När vi började blogga i början av förra året skrev jag om Oönskad (The Declaration) av Gemma Malley, som jag fattade starkt tycke för när jag först läste den. I slutet av inlägget tror jag att jag skrev något i stil med ”nu vill vi verkligen ha en fortsättning!” Sen fick vi en chockerande kommentar, det fanns en fortsättning! Inom två veckor hade jag köpt the sequel, The Restsiatce, och läst ut den.
Borde inte tex bokklubbar göra någon reklam för uppföljaren, så att de svenska fansen ska få en anledning att läsa på engelska? Uppenbarligen inte.

Budskapet i det här blir som Lyras protestinlägg i somras, om stadsbibliotekets sommarbokklubb. Vi finns också!

English, a bad habit? Just forget it, I say.

Skrivet av en English Literature-Loving Alice 

5 kommentarer:

  1. Finns det en fortsättning på Oönskad? MÅSTE LÄSA! Och klart det inte är dåligt att läsa på engelska! Tänk de som inte läser alls D:

    SvaraRadera
  2. Jag läser också nästan enbart på engelska, hatar översättningar. För min del är det lika enkelt att läsa på engelska som på svenska nuförtiden, så ja ...
    I stans bibliotek finns ungefär 50 uråldriga böcker på engelska, av drygt 200.000, liksom MYCKET uppmuntrande. I stans bokhandel finns inga engelska böcker alls. Suuuck (hatar det här stället). Känner ingen annan häromkring som läser på engelska.
    Problemet med att läsa på engelska är förstås det att när jag skriver dyker ofta bara de engelska orden och uttrycken upp.

    Håller, för att inte fortsätta babbla, med om det allra mesta du säger.

    SvaraRadera
  3. I ett nummer av Läseposten i somras var första delen av True Blood-böckerna med på originalspråk. "Oj, tänker de faktiskt börja med det otänkbara nu?", tänkte jag. Men vad sa texten under bilden? Jo, "fixar du att läsa på engelska?"
    Jag blev skitarg.

    L.

    SvaraRadera
  4. Jag läser bara på engelska, om jag inte läser just en svensk bok (och det hänger cirka aldrig). Jag funderar nästan på att läsa Millenium-böckerna på engelska bara för att se hur översättningen låter.

    Svenska är så platt efter engelska! Och många uttryck försvinner när man översätter. De jag tycker är okey att läsa översatta är äldre böcker, typ Jane Austen och liknande, för jag tycker översättningarna brukar vara bättre.

    Men det är jättebra att läsa engelska! Jag började i ettan på gymnasiet, bara. Cred till er! Man läser svenska ändå - i tidningar, bloggar, skolböcker. Fortsättläsaengelska :)

    God jul!
    <3

    SvaraRadera
  5. Håller med Nea - MÅSTE LÄSA FORTSÄTTNINGEN!!!

    SvaraRadera