Something rotten in the bokbransch

Har ni tänkt på en sak: att citat och "praise" på alla böcker egentligen känns så onödiga? Även om det står "något alldeles extra" på en deckare, *ahem* skulle jag köpa den då? Om det stod "storslagen debut svår att släppa" eller "det bästa som skrivits på flera år", skulle du då köpa den? Bara på grund av det? Tror inte det. Det gör väl ingen? Bara för att Stephen King, eller för all del Östgöta-Posten tycker att boken är bra, så ska man tro att man själv också tycker det. Bristande försäljningsidé, tycker jag. Och att författarnamnet har växt sig större än boktiteln hos vissa förlag är skrämmande. Att allting alltid kommer tillbaks till att kunna sälja bra. Det är där allt slutar, inom allt. Lova mig en sak, bli aldrig den där mäktiga personen som sitter och bestämmer sådant här. Okej? Bra.
Men, åter till citaten. Alice poängterade tidigare idag att det kanske sitter ett hundratal författare/kritiker som anser sig stora och viktiga nog och läser x antal böcker. Har de en hyfsad åsikt om någon, så präntas den någonstans på nästa upplaga. Kanske förstör den hela den annars jättefina framsidan (ett exempel) eller skrivs till och med på bokryggen, som på Hunger Games. Eller om det är någon lite mindre relevant person, som någon på Östgöta-Posten, så hamnar det med de andra på baksidan. Och läser 100 personer en bok så är det väl i alla fall NÅGON som tycker den är bra?! Ja, supposedly. Something rotten in the bokbransch, as it's been said. Låt oss hoppas på en vändning under 2011... eller inte. Såg ett sådant där omtalat citat på min mammas Joyce Carol Oates Älskad, Saknad. Som lyder något i stil med "Så källvattensrent att det blir unikt." Ehm, får jag påpeka att jag tycker alla historier ska vara unika? Det är hemskt att tänka att även bokvärlden håller på att förvridas till en värld av plagiat, copyright och efterapningar. Ingenting verkar vara unikt eller heligt längre. Snyft. Där gjorde allt Stockholm City, som vrägt ur sig sin åsikt, en tabbe. Kasst, hörni, kasst.

När jag och Alice förut idag uppdaterade oss på bloggfronten såg vi ett inlägg där man lagt upp en bild på sina olästa böcker. När vi räknat till 16 blev jag lite smått galen och började leta fram (ja, leta fram, bokhyllan är ju för liten...) mina olästa och slänga upp på sängen. Slutresultatet blev 55 stycken. Det stockade sig ju lite i halsen. Jag lovar, jag kommer dö med en oavslutad bok i handen. Eller kanske en iPad med eBok. Min sista tanke blir väl nåt i stil med "NEJ! Måste få veta hur det går! Hoppas att livet efter detta blir i ett bibliotek. Eller en databas."
Apropå iPad och det nya sättet att läsa, har jag faktiskt testat. Min kära moster fick en alldeles egen iPad i julklapp (när hon slet upp paketet blev alla helt flabbergasted, stunned, perplexa, startled, förvånade, häpna, tagna på sängen, surprised) som jag snällt nog fick prova vid nyår. Jag läste första kapitlet ur Charles Dickens A Cristmas Carol. (Alla eBook's klassiker är gratis, ju äldre desto billigare. Bara det får en ju att börja dregla...) Och måste säga att ja, helt okej. Om jag någon gång får en egen så skulle jag helt sluta köpa tunga, ohanterbara böcker. Man behöver inte ändra ställning hela tiden heller, och man kan ändra ljusstyrka, font och textstorlek. Känns ju visserligen lite udda att sitta och tänka: "nje, lite större kanske. Jag irriterar mig på den här stilen, måste byta." Jag vet inte om skärmen är specialgjord för att undvika ögonont, som jag vet att andra eReaders har, och jag kommer inte ifrån tanken att jag sitter med en skärm i knät. Upplösningen kommer nog också att bli bättre. Men, ja, tekniken gör framsteg.

Vill ni se hur det såg ut med alla olästa böcker? Självklart fotades det lite:

Nu tänkte jag fortsätta att fira Bokhyllans bemärkelsedag, genom att, öh, läsa. The Hunger Games, faktiskt. Har bestämt mig för att läsa om den varje januari. Kan inte riktigt släppa den. Får väl se hur det går med det. Men det känns helt fantastiskt att det bara gått ett år och vi har skrivit över hundra inlägg och har fått 8 följare i släptåg. Whew. Jag föreslog till Alice att vi skulle lämna den här bloggen åt sitt öde och göra som för ett år sen, göra nytt konto, sitta och fundera på namn, mall, vad man ska skriva och vänta med spänning på första kommentaren, men idén lades snabbt åt sidan. Vi ska istället fortsätta och se vart det bär. Supporta oss på vår färd genom att fortsätta läsa 

 godkväll önskar Lyra.