Vad naivitet kan orsaka

OBS! om man vill läsa boken nu kan jag sammanfatta lite smått: den är bra och tänkvärd, läs den! För eftersom den är väldigt tunn skulle det kanske vara lite segt att först läsa mitt åsikts-och-beskrivnings-rika inlägg, det skulle kanske inte bli så mycket bok över att läsa....?
Som kanske bekant är jag och Alice den sortens människor som vill läsa bok innan de ser film. För, om jag minns rätt, för cirka två veckor sen meddelade min svenskalärare att vi skulle se filmen Pojken i randig pyjamas. Jag började självklart klaga och säga sånt som neeeeej, vill läsa boken först...! Men svenskalärare lugnar mig och säger att jag kan låna boken av henne.
hinner inte, har för mycket å läsa......
nej, men den är tunn ~!
Så nästa svenska-lektion har hon med sig boken, jag läser den under några veckor, och avslutade den under snöstormen igår.

Bruno är nio år och bor med sin familj i ett stort, bekvämt hus i 40-talets Berlin. När pappan, som är nazist-kommendant, får ett jobb på ett ställe som kallas Allt Svisch ( i engelska originalet Out-with ) måste familjen flytta dit. Bruno vantrivs och har inte mycket att göra, så han bestämmer sig för att gå på en upptäcksfärd, som resulterar i att han träffar en liten pojke i randig pyjamas på andra sidan ett stängsel. De blir vänner, och träffas varje eftermiddag vid stängslet. Men den naive Bruno förstår inte Schmuels (pojken) situation eller något av det andra som pågår omkring honom, och försöker komma underfund med verkligheten, allt eftersom han blir mer och mer fäst vid Schmuel.

Det är så hemskt, och så sött, och så fint skrivet. När Bruno aldrig får reda på vad som händer bildar han sig en egen uppfattning. Führern tror Bruno i engelska utgåvan heter The Fury och i svenska Furien (The Fury är ju mycket mer träffande) och Allt Svisch eller Out-with på engelska visar sig vara Auschwitz. Han är, ska man kanske säga, lyckligt ovetande, men hur skulle han blivit om föräldrarna berättat för honom, som de gjort med den trettonåriga systern? Skulle han följa pappans exempel, eller göra revolt? (Man får visserligen reda på att farmodern är emot nazism, i en scen där pappa och farmor grälar. Diskussionen är då återberättad från ett nyckelhål eller hall eller så, som ur ett barn som Brunos perspektiv.) Vid ett tillfälle när han ser soldaterna misshandlarna judarna i lägret tänker han att det måste vara för en god sak, för att det är pappas order. Pappa har aldrig fel, liksom. Jag stör mig verkligen på sådana fadersgestalter. Och på det formella sätt folk kunde uppfostra sina barn med från mitten av förra seklet och bakåt. Att aldrig berätta något för dem, inte låta dem tycka vad de vill och själv bryta mot de regler man satt upp för dem. (det sista gjorde faktiskt mina dagistanter...) Att barn ska behöva utsättas för den typen av hat, dåliga förebilder, och att inte kunna göra något, och att fortfarande kunna vara så ödmjuk och solidarisk som bara minde kan vara.....gah! Läs den, bara! Ska bli mycket intressant att se filmen nu, åsikter kommer om det nån gång nästa vecka eller så.

Skrivet av Lyra
(tycker dock det är konstigt att han inte får lära sig någonting om nazister och judar av sin guvernant, som han ändå har...)