Både boken och filmen Pojken i randig pyjamas är väldigt hemsk. Väldigt. Mycket i filmen var olikt det i boken, som till exempel folks reaktioner, och det brukar jag störa mig på i film, men det gjorde jag inte den här gången. Jag satt mest och tänkte på alla de som inte läst boken och som skulle bli besvikna om de läst den.
Sen gick det upp för mig att jag ju läst den, och BORDE bli besviken, men det blev jag inte. Det var bra. Filmen har många fina små detaljer som inte är med i boken, som när Bruno och Schmuel spelar schack, eller där Bruno smygtittar på propagandafilmen. Regissören har försiktigt pusslat ihop allt och gjort en egen tolkning av boken, en väldigt lyckad sådan. Eftersom boken är skriven ur Brunos perspektiv och egentligen inte så ”avslöjande” så hade jag kanske velat se det lite mer ur hans vinkel. Men det är överlag en mycket lyckad filmatisering.
Filmen var också lite smått visuell och småmysig på något sätt (vi ska inte tala om hur hög mysfaktor det skulle blivit om filmen utspelat sig i England), även om handlingen är raka motsatsen. Men förutom temat, andra världskriget, så har PIRP inte många likheter med Vad mina ögon har sett. Den är ju berättad från det motsatta perspektivet, så att säga. Andra världskriget kunde upplevas på så många olika sätt, och här är två av dem. PIRP är ju också en fiktiv berättelse och detaljerad på ett annat sätt än Magda Eggens autentiska upplevelser.
Jag kan också associera till judarnas flykt ur Egypten, där Farao inte gav sig förrän det värsta möjliga hände honom; hans son blev dödad. Så då kan man säga att sensmoralen av detta är; tänk efter själv vad du gör mot andra, innan du själv blir drabbad.
Så – hemska öden, intressanta tolkningar och bibel-kopplinar. Allt kommer igen, historien upprepar sig, men man har fortfarande inte lärt sig av sina misstag.
- Skrivet av Lyra -
Svar: Både Emma och Förnuft och Känsla verkar riktigt bra! Ska försöka mig på dem istället.
SvaraRaderaCirkeln var otroligt spännande, ni har riktigt bra läsning framför er ;)