Ett Livstecken!

Ja, vad kan jag säga egentligen? Det är svårt att förstå att det faktiskt var nästan ett helt år sedan vi uppdaterade bloggen senast. Jag kommer ihåg att jag skrev mitt sista inlägg på nyårsafton 2011, förra året alltså. Varför slutade jag? Den frågan har jag ställt till mig själv ett antal gånger. Det tog emot att blogga ett tag innan det, och sen så antar jag att det hela nådde den punkten där bloggandet blev ännu ett av alla måsten. Ni vet, att plugga, mata katten, passa syskon, åka till stallet tidigt på morgonen och släppa ut hästar. Saker som man måste göra fastän man egentligen inte vill. Någonstans i den kategorin hamnade bloggandet efter ett tag  I stället för något som från början var meningen skulle vara roligt blev det något jag var tvungen att göra, ungefär som det andra jag listade. I och med det blev läsa också något liknande, jag hade egentligen inte tid att läsa så mycket som jag var tvungen i och med bloggen, och det hela blev också något påtvingat i stället för spontant. Och det var väl någonstans i den vevan som jag slutade.
Sen gick det några månader, och för att vara ärlig så tänkte jag inte på bloggen speciellt mycket. Men så för ett tag sen när jag hade avslutat en bok blev jag bara sittande och stirrade på omslaget. Det var så många tankar som snurrade runt i mitt huvud att jag för ett kort tag trodde att det var på väg att sprängas. Jag hade alltid hanterat det genom att skriva ner det och publicera på bloggen och om jag hade tur få någon form av respons. Vart skulle jag göra av allt det här nu? Jag fick samma känsla flera gånger de följande månaderna, och jag började inse att jag faktiskt saknade bloggen mer än jag hade trott från början.
Så, vad jag jag här egentligen? Jag antar att jag vill säga att jag är ledsen att jag bara stack, utan att ens skriva något i stil med 'jag har tyvärr inte tid att fortsätta längre...' Jag brukade verkligen älska att läsa alla era kommentarer, och era bloggar, they made my day! Som det förhåller sig är jag faktiskt väldigt sugen på att göra ett till försök med bloggandet. Kanske inte i samma utsträckning som förut (inte för att jag någonsin var så värst bra på regelbundna uppdateringar), jag går ju trots allt i ettan nu, men litegrann.
Så, jag antar att jag undrar om det är någon faitful person som fortfarande läser det här, och som skulle bli glad att följa Alice's & Lyra's Bokhylla - series 2?

//A

Top 10 Books of 2011

Ja, tänk vad fort ett år går ändå? Under 2011 har jag deltagit i Goodreads Reading Challange, och precis nått mitt mål på 45 böcker! Det är ganska mycket, i alla fall för att vara mig.
På det stora hela har 2011 varit ett bra läsår (nej, då menar jag inte ett skolaktigt sådant), med en hel del fantastiska böcker, och några enstaka inte lika fantastiska. Nu tänkte jag lista mina Top 10 Books of 2011, utan någon som helst ordning.

Jane Eyre - Charlotte Brontë

(dock inte mitt omslag)

The Tin Princess - Philip Pullman

The Kite Runner - Khaled Hosseini

The Thirteenth Tale - Diana Setterfield

The Prince of Mist - Carlos Ruiz Zafòn

Divergent - Veronica Roth

Vägen Hem - Rosmunde Pilcher

City of Glass - Cassandra Clare

Revolution - Jennifer Donnelly 

A Thousand Splendid Suns - Khaled Hosseini 

Ja, nu kan jag bara hoppas på att 2012 blir lika bra som 2011, även om jag har starka föraningar om att jag inte kommer hinna med att läsa i närheten av lika mycket. 

//A

(Den som är intresserad av samtliga böcker jag har läst under 2011 kan ta sig en titt på Goodreads. )

Merry Christmas!

Jag vet att det har varit lite si och så med bloggandet de senaste månaderna, det har det förresten varit med läsningen också.
Men, nog om det. Jag vill passa på att önska alla därute en riktigt God Jul! Ät nu inte allt för mycket skinka och hoppas på många riktigt hårda, helst tjocka, paket! Själv måste jag väl erkänna att i stort sett alla paket jag ger bort uppfyller innan nämnda kriterier...
För försöka lägga upp ett inlägg om alla bokiga paket som jag förhoppningsvis kommer att få under kvällen.

Återigen, have yourself a real merry (bookish) Christmas!

  

//A

Miss Peregrine's Home for Peuliar Children

A mysterious island. An abandoned orphanage. And a strange collection of very curious photographs. It all waits to be discovered in Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children, an unforgettable novel that mixes fiction and photography in a thrilling reading experience. As our story opens, a horrific family tragedy sets sixteen-year-old Jacob journeying to a remote island off the coast of Wales, where he discovers the crumbling ruins of Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children. As Jacob explores its abandoned bedrooms and hallways, it becomes clear that the children who once lived here—one of whom was his own grandfather—were more than just peculiar. They may have been dangerous. They may have been quarantined on a desolate island for good reason. And somehow—impossible though it seems—they may still be alive.

Jag läste ut min andra e-book på iPaden häromdagen. Den första, Solstice, var något av ett misslyckande. (Se tidigare inlägg) Den här gången tog jag mig betydligt mer tid att kolla upp boken, med andra ord inte ett impulsköp. Det visade sig vara förnuftigt, då Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children var betydligt bättre än Solstice. Men, jag kunde ändå inte hjälpa att bli besviken.

Jag läste så mycket bra om boken. Av synopsisen verkade den vara helt otroligt spännande och alla som hade läst den prisade den till skyarna. Så det var med rätt höga förhoppningar jag började läsa.

Det hela började bra, riktigt bra. Den där ironin som jag oftast uppskattar och dessutom spänning från sida ett (eller två…) När den första spänningen sedan var överspelad och lugnet lagt sig blev det dags för Jacob att åka till Wales, där han såklart hittar det övergivna huset. Jaha, var ska det ta vägen härifrån då? Jag väntade på en vändpunkt. Vändpunkten kom, men inte riktigt som jag hade hoppats. Därifrån gjorde boken en bergodalbane-linande resa, nedåt. Ja, vad kan man säga? Författaren tappade det fantastiska någonstans på vägen. Visst, den innehöll några smått creepy parts, men inte alls på den nivån som man förväntar sig efter en sådan synopsis och omdömen. Vissa gånger kunde jag till och med komma på mig själv med att tycka att vissa saker var lite smått fånigt. Nej, det hela var helt enkelt inte skickligt gjort. Eller, jo, den första delen av boken var riktigt bra, men inte den senare. Kanske blev den riktiga Ransom Riggs blev kidnappad av en hollow(förklaring i boken) efter att ha skrivit färdigt den första delen, och en weight skrev färdigt?

Nej, nu känns det som att jag bara har skrivit om allt det negativa. Bara lite till, sen är jag klar med det, I promise.

Karaktärerna. Trovärdiga karaktärer som håller berättelsen igenom är enormt viktigt för mig. Jacob var verkligen lovande, men det hela kraschade tyvärr med den andra delen. Den andra huvudkaraktären, Emma, ville jag verkligen tycka om, men hon kändes helt enkelt för platt för mig. De andra peiculiar children skulle jag gärna velat läsa mycket mer om. Det kändes som att det som stod om dem inte var tillräckligt för att bygga upp kompletta karaktärer av. Nej, de kändes mer som bakgrundsfigurer, vilket inte var fallet eftersom de utgör en viktig del av berättelsen.

Så, nu är jag klar, och kan i stället ägna mig åt det positiva.

Jag tyckte faktiskt om boken, även om det verkligen inte har låtit så hittills. Konceptet är unikt, det är det verkligen. Iden och förklaringarna till världen av Peculiars, det gör Ransom Riggs beundransvärt. Problemet var bara att sedan skriva resten av historien.

Fotografierna, jag avgudade dem, vad mer kan jag säga? Så fina! Vissa av dem var tillräckligt creepy för att ge mig kalla kårar.

Så, conclusion, Miss Peregrines Home for Peculiar Children, en bok som hade stor potential men föll platt någonstans på mitten, men som jag trots allt uppskattade.

Förresten, jag läste någonstans att det ska komma en fortsättning under 2013! Efter det slutet känner jag mig tvungen att läsa den, bara för att få veta hur det slutar.

Skrivet av Alice

The Hunger Games Official Full Trailer!

Ah...!!! Do I need to say anything?! 23 mars 2012, det är inte långt, men just nu känns det så.

//A

På Bokfronten...

Ja, just nu är jag djupt insjunken i Jane Eyre, i alla fall i början. Den är bra, riktigt bra, inte alls så old-faishoned written som jag hade tänkt mig. Samtidigt försöker jag läsa 'Miss Peregrine's Home For Pecular Children' av Ransom Riggs på iPaden, vilket går lite trögt.
I morgon bär det av till Österrike för både mig och Lyra. Tid att läsa får vi nog under den 20-timmar långa bussresan, såvida inte åksjukhet hindrar oss. (Någon som har erfarenhet av att läsa på Autobahn?) På Lyras rekommendation tar jag, förutom Jane Eyre, med mig 'Soulles' av Gail Carriger. 'Du kommer aldrig att orka läsa den hela vägen!' Vi får väl köpa några böcker i Österrike. Problemet är bara att ingen av oss direkt pratar Tyska...

Keep on reading, där ute i höstrusket!

Skrivet av icke-tysk-talande Alice

Min Första E-book...

...är utläst. För några dagar sedan vände jag sista bladet på paddan i boken Solstice av P.J Hoover.


Den uppmärksamma vet att jag först påbörjade A Tale of Two Cities. Den var bra, men sen tog det bara...stop. Jag antar att alla vet precis vad jag pratar om. Jag ska fortsätta, men jag kände att jag behövde något in i mellan.
Så, jag laddade ner Solstice från Amazon till min Kindle-app. Jag hade haft den på min 'to read' lista på Goodreads ett tag, men den största anledningen till att jag köpte den var faktiskt för att den var väldigt billig, $ 5.74, runt 39 spänn med dagens dollarkurs.
Jag började läsa, och det hela såg lovande ut, men sen hände det som alltför ofta händer gällande böcker. Allt föll i sär, och boken blev näst intill fruktansvärd. Den överlägset sämsta boken jag har läst hittils i år. Och anledningen till det här kan vi väl främst lägga på Alice.
För always in such a hurry som hon är, läste hon/jag inte ordentligt om boken innan jag köpte den. På Goodreads synopsis fick jag intrycket av att det skulle vara någon sorts post-apocalyptic, med ett litet av mytologi. Det lät bra, trodde jag i min enfald.


SPOILER ALERT!, för de dårar som planerar att läsa boken. Det är bara slöseri med både tid och pengar.

Som sagt det hela började bra, men sen spårade det totalt ur. I stort sett varje person visade sig vara en grekisk gud, av något slag. (Dessutom verkade författaren förvänta sig att läsaren är en expert på grekisk mytologi, och kan alla tusentals namn på gudar utantill, inklusive släktband. Till min stora lättnad innehåller även Kindles inbyggda lexikon namn på grekiska gudar) Utöver det byggde i stort sett hela handlingen på att den oerhört irriterande huvudpersonen stod och dreglade, utan att veta vilken kille/gud hon skulle välja. Såklart skulle killarna i fråga hela tiden rädda henne från alla tänkbara faror (vilket för det mesta utgjordes av deras rival) Nej, usch och fy, säger jag bara!
Det hela kunde blivit bra, början hade anlag för det, men... nej.
Kanske skulle jag tyckt bättre om den om jag varit mer insatt i den grekiska mytologin? Nej, det tvivlar jag på. Några namn på gudar rikare är jag i alla fall, även om jag får alltid kommer att associera dem med de sliskiga karaktärerna. Jag är säker på att jag skulle finna grekisk mytologi otroligt intressant, om jag inte hade haft oturen att stöta på det i det här sammanhanget.

Nej, vad ni än gör, läs inte Solstice! Slöseri med tid, pengar och bra litteratur!
Men, jag antar att man lär sig av sina misstag. Jag kommer garanterat att vara mer försiktig när jag köper böcker i framtiden!

Gällande läsandet på iPaden så var det faktiskt helt okej. (Stort plus för lexikonet och upplyst skärm!) Men det var otroligt jobbigt att inte kunna läsa när som helst (även om jag inte led av det gällande den hör boken) eftersom jag inte vill riskera att paddan  blir skadad/stulen om jag tar med mig den tex till skolan.
Faktum kvarstår, det var ingen riktig bok, jag fick inte i närheten av samma känsla. Det gör mig faktiskt otroligt lättad, för det betyder att e-booken för mig aldrig kommer att kunna överträffa den fysiska motsvarigheten!

Skrivet av Alice

Blodröd Väg

Saba has spent her whole life in Silverlake, a dried-up wasteland ravaged by constant sandstorms. The Wrecker civilization has long been destroyed, leaving only landfills for Saba and her family to scavenge from. That's fine by her, as long as her beloved twin brother Lugh is around. But when four cloaked horsemen capture Lugh, Saba's world is shattered, and she embarks on a quest to get him back

Suddenly thrown into the lawless, ugly reality of the outside world, Saba discovers she is a fierce fighter, an unbeatable survivor, and a cunning opponent. Teamed up with a handsome daredevil named Jack and a gang of girl revolutionaries called the Free Hawks, Saba’s unrelenting search for Lugh stages a showdown that will change the course of her own civilization.

Synopsis från Goodreads

Det man antagligen lägger märke till allra först när man slår upp ’Blodröd Väg’ är språket.Hela boken är skriven på slang. Svensk slang, som jag hatar. E i stället för är, han istället för honom, å istället för och etc.

När jag först fick den mina händer, ur paketet från Rabén & Sjögren hade jag ingen aning om det.  Min första tanke var herregud, hur i hela friden ska jag lyckas ta mig igenom den här?! Men, jag är inte den som ger upp, i alla fall inte när det gäller böcker, så, Blodröd Väg påbörjades.

I början tänkte jag såklart på det hela tiden, men efter ett tag blev det en helt naturlig del av berättelsen.

Det enda intressanta undantaget från slangen var när Saba och lillasystern Emmi mötte en man som ’kunde konsten att läsa böcker’, han pratade helt normalt. Saba däremot tyckte att mannens sätt att prata var högst underligt.

Min uppfattning om svensk slang är inte ändrad, inte alls, men i den här boken fungerade det faktiskt.

Jag brukar gå under normen att bra böcker inte ska bli spännande direkt, utan att man först ska få lära känna karaktärerna och omgivningen. Också på denna punkt är boken ett undantag, när spänningen börjar redan från första kapitlet.

Jag fick inte veta så mycket, men det hela utvecklades efter hand, och jag blev inte lidande. Det enda som inte riktigt höll för mig var Lugh, eftersom han blir bortförd nästan direkt, och jag därmed inte fick något intryck av honom, kunde jag inte förstå varför Saba worshippade honom som hon gjorde.

Spänningen höll kanske inte i sig i exakt hela boken, men det var heller inga långtråkiga partier. Alltså, handlingen flöt hela tiden framåt och författaren dröjde sig inte kvar på något ställe längre än nödvändigt. Vissa händelser kändes dock lite förutsägbara.

Huvudpersonen Saba hör verkligen till de mer komplexa karaktärer som jag har stött på. I början framstår hon som hemsk och känslokall, men det hela utvecklas så klart under berättelsens gång. Hon är långtifrån lovable, raka motsatsen till hjältemodiga/måste-rädda-alla-Harry, men det gör henne mer trovärdig, och jag köper det.

En annan intressant detalj är att precis som i Hunger Games, och andra dystopian books finns det historier/legender om ’den gamla tiden’, innan världen blev som den är i boken.

I Mockingjay får Katniss höra om Romarna (jag kommer inte ihåg det exakta sammanhanget, men  det är inte relevant) och i ’Blodröd Väg’ får Saba höra om ’Solkungen’, Luis XIV av Frankrike. Faktiskt av samma person som kunde konsten att läsa.

Jag läste första kapitlet på engelska på B & N, och fick mig en uppfattning om den engelska slangen. Det verkade väldigt coolt, skulle vara intressant att läsa ’Blood Red Road’, jag tror att jag skulle tycka om språket där betydligt mer än i den svenska.

Så,  jag hade många anledningar att ogilla ’Blodröd Väg’, men det gjorde jag inte. Jag saknade wow!-känslan, men den är absolut läsvärd, och rekommenderas till alla!

Skriet av Alice

Tack till Rabén & Sjögren för recensions-exemplaret 

Bokmässan 2011

I lördags åkte jag och Alice till bokmässan. Tre läner, ett språk - Tyskland, Österrike, Schweiz. Andra gången för mig, allra första gången för Alice. Kön in sträckte sig lååångt bortanför svenska mässan, men det tog inte så lång tid innan vi kom in. Väl där inne styrde vi kosan mot the English Bookshops monter, men vi hann inte vara där så länge förrän det var dags för prisutdelningen av Forma Book Blog Award, där vi såg Bokhororna ta emot sitt pris.
 Efter det gick vi runt en stund, jag med kartan, bland annat till SF-bokhandeln, Djurens Rätt där man fick veganska kakor (mycket goda!) och Hotell Gästis där böckerna var gratis! Det hoppas jag ni som var där inte missade...
Annat som det blev mycket av var knappar, godis, bokmärken, fancy påsar, det vanliga. Böckerna som köptes för min del var:

The Court of the Air, nån slags YA fantasy/sci-fi-what'sitsname som verkade lite lagom mysig och lättläst, på the English Bookshop,
där jag och Alice utnyttjade 3 for 2-erbjudandet, varsin bok plus en vi delade på. Det blev Jonathan Franzens (som ju var mäss-aktuell men som vi dessvärre inte såg, tror inte han var där på lördagen) The Discomfort Zone, som handlar om hans egen uppväxt.

På Hotell Gästis där böckerna var gratis köpte jag en smått lustig upplaga av 4:50 från Paddington, Agatha Christie, älskar ju tv-serie-versionen med Geraldine McEwan, som namnet Eylesbarrow kommer ifrån förresten, och en mycket fin utgåva av Sista brevet till Sverige av Vilhelm Moberg.
Sista boken blev Andreas Carlssons Dandy. Inte för att jag är nåt fan av Andreas Carlsson, hade ingen koll på vem som skrivit den, men tänkte att den kanske skulle vara trevlig. (Speciellt de påkostade, smått ostiga extra-bilderna.) Och den kostade ju bara 40 spänn, liksom. Vi vår vänta och se, antingen är den alldeles otroligt genialisk (fast, nej...)  eller så faller den pladask. Jaja, jag tyckte upplägget verkade lite kul.
Hursomhelst, en annan bra grej var att när vi köpte varsitt nummer av Vi Läser fick man ett paket kakor på köpet. Inte helt fel?

Så, sammanfattat, inga fullträffar på monterprogram, inte en enda signering (fast några kända ansikten såg man ju, Camilla Läckberg, Fredrik Lindström, Björn Ranelid för all del!) men jag är nöjd. Alice också, vad jag vet. Vi åker säkert dit nästa år också. How about you?

Skrivet av Lyra

Tillägg av Alice:
Dessutom såg vi självaste Maria Montazami! Även om Lyra la ner iden att köpa ett signerat ex av hennes bok när vi såg den milslånga kön...

1001 Books You Must Read Before You Die

Jag fyllde 15 för några dagar sedan, och mina presenter bestod till största del av... böcker. (big surprise there!)
En av dem var den något speciella 1001 Books You Must Read Before You Die. Jag hade tidigare sett liknande böcker om album, filmer, etc, tänkte att det måste finnas en med böcker, googlade, och voìla!
De 1001 böckerna är utvalda av mer än 100 internationella kritiker (enligt boken) och sammanställda av Peter Boxall. Den är indelad i fyra sektioner, pre-1800, 1800s, 1900s och 2000s, det är alltså inte bara gamla dammiga klassiker, utan även nya. Den sista boken tror jag står som utgiven 2009. Till varje bok finns det en detaljerad beskrivning innehållande handling och varför boken är så läsvärd. Flertalet böcker finns det också med bilder till, av vilket många är väldigt intressanta. Tex bilden till Jane Eyre. 
Det är inte utan att man får lite ångest, för jag tvivlar starkt på att jag kommer hinna med alla 1001 böckerna innan jag dör, och dessutom en hel massa annat. Men jag kan i alla fall göra ett gott försök!
Kommer garanterat aldrig att inte veta vad jag ska läsa härnäst efter det här...

Skrivet av Alice