Ett Livstecken!

Ja, vad kan jag säga egentligen? Det är svårt att förstå att det faktiskt var nästan ett helt år sedan vi uppdaterade bloggen senast. Jag kommer ihåg att jag skrev mitt sista inlägg på nyårsafton 2011, förra året alltså. Varför slutade jag? Den frågan har jag ställt till mig själv ett antal gånger. Det tog emot att blogga ett tag innan det, och sen så antar jag att det hela nådde den punkten där bloggandet blev ännu ett av alla måsten. Ni vet, att plugga, mata katten, passa syskon, åka till stallet tidigt på morgonen och släppa ut hästar. Saker som man måste göra fastän man egentligen inte vill. Någonstans i den kategorin hamnade bloggandet efter ett tag  I stället för något som från början var meningen skulle vara roligt blev det något jag var tvungen att göra, ungefär som det andra jag listade. I och med det blev läsa också något liknande, jag hade egentligen inte tid att läsa så mycket som jag var tvungen i och med bloggen, och det hela blev också något påtvingat i stället för spontant. Och det var väl någonstans i den vevan som jag slutade.
Sen gick det några månader, och för att vara ärlig så tänkte jag inte på bloggen speciellt mycket. Men så för ett tag sen när jag hade avslutat en bok blev jag bara sittande och stirrade på omslaget. Det var så många tankar som snurrade runt i mitt huvud att jag för ett kort tag trodde att det var på väg att sprängas. Jag hade alltid hanterat det genom att skriva ner det och publicera på bloggen och om jag hade tur få någon form av respons. Vart skulle jag göra av allt det här nu? Jag fick samma känsla flera gånger de följande månaderna, och jag började inse att jag faktiskt saknade bloggen mer än jag hade trott från början.
Så, vad jag jag här egentligen? Jag antar att jag vill säga att jag är ledsen att jag bara stack, utan att ens skriva något i stil med 'jag har tyvärr inte tid att fortsätta längre...' Jag brukade verkligen älska att läsa alla era kommentarer, och era bloggar, they made my day! Som det förhåller sig är jag faktiskt väldigt sugen på att göra ett till försök med bloggandet. Kanske inte i samma utsträckning som förut (inte för att jag någonsin var så värst bra på regelbundna uppdateringar), jag går ju trots allt i ettan nu, men litegrann.
Så, jag antar att jag undrar om det är någon faitful person som fortfarande läser det här, och som skulle bli glad att följa Alice's & Lyra's Bokhylla - series 2?

//A

Top 10 Books of 2011

Ja, tänk vad fort ett år går ändå? Under 2011 har jag deltagit i Goodreads Reading Challange, och precis nått mitt mål på 45 böcker! Det är ganska mycket, i alla fall för att vara mig.
På det stora hela har 2011 varit ett bra läsår (nej, då menar jag inte ett skolaktigt sådant), med en hel del fantastiska böcker, och några enstaka inte lika fantastiska. Nu tänkte jag lista mina Top 10 Books of 2011, utan någon som helst ordning.

Jane Eyre - Charlotte Brontë

(dock inte mitt omslag)

The Tin Princess - Philip Pullman

The Kite Runner - Khaled Hosseini

The Thirteenth Tale - Diana Setterfield

The Prince of Mist - Carlos Ruiz Zafòn

Divergent - Veronica Roth

Vägen Hem - Rosmunde Pilcher

City of Glass - Cassandra Clare

Revolution - Jennifer Donnelly 

A Thousand Splendid Suns - Khaled Hosseini 

Ja, nu kan jag bara hoppas på att 2012 blir lika bra som 2011, även om jag har starka föraningar om att jag inte kommer hinna med att läsa i närheten av lika mycket. 

//A

(Den som är intresserad av samtliga böcker jag har läst under 2011 kan ta sig en titt på Goodreads. )

Miss Peregrine's Home for Peuliar Children

A mysterious island. An abandoned orphanage. And a strange collection of very curious photographs. It all waits to be discovered in Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children, an unforgettable novel that mixes fiction and photography in a thrilling reading experience. As our story opens, a horrific family tragedy sets sixteen-year-old Jacob journeying to a remote island off the coast of Wales, where he discovers the crumbling ruins of Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children. As Jacob explores its abandoned bedrooms and hallways, it becomes clear that the children who once lived here—one of whom was his own grandfather—were more than just peculiar. They may have been dangerous. They may have been quarantined on a desolate island for good reason. And somehow—impossible though it seems—they may still be alive.

Jag läste ut min andra e-book på iPaden häromdagen. Den första, Solstice, var något av ett misslyckande. (Se tidigare inlägg) Den här gången tog jag mig betydligt mer tid att kolla upp boken, med andra ord inte ett impulsköp. Det visade sig vara förnuftigt, då Miss Peregrine’s Home for Peculiar Children var betydligt bättre än Solstice. Men, jag kunde ändå inte hjälpa att bli besviken.

Jag läste så mycket bra om boken. Av synopsisen verkade den vara helt otroligt spännande och alla som hade läst den prisade den till skyarna. Så det var med rätt höga förhoppningar jag började läsa.

Det hela började bra, riktigt bra. Den där ironin som jag oftast uppskattar och dessutom spänning från sida ett (eller två…) När den första spänningen sedan var överspelad och lugnet lagt sig blev det dags för Jacob att åka till Wales, där han såklart hittar det övergivna huset. Jaha, var ska det ta vägen härifrån då? Jag väntade på en vändpunkt. Vändpunkten kom, men inte riktigt som jag hade hoppats. Därifrån gjorde boken en bergodalbane-linande resa, nedåt. Ja, vad kan man säga? Författaren tappade det fantastiska någonstans på vägen. Visst, den innehöll några smått creepy parts, men inte alls på den nivån som man förväntar sig efter en sådan synopsis och omdömen. Vissa gånger kunde jag till och med komma på mig själv med att tycka att vissa saker var lite smått fånigt. Nej, det hela var helt enkelt inte skickligt gjort. Eller, jo, den första delen av boken var riktigt bra, men inte den senare. Kanske blev den riktiga Ransom Riggs blev kidnappad av en hollow(förklaring i boken) efter att ha skrivit färdigt den första delen, och en weight skrev färdigt?

Nej, nu känns det som att jag bara har skrivit om allt det negativa. Bara lite till, sen är jag klar med det, I promise.

Karaktärerna. Trovärdiga karaktärer som håller berättelsen igenom är enormt viktigt för mig. Jacob var verkligen lovande, men det hela kraschade tyvärr med den andra delen. Den andra huvudkaraktären, Emma, ville jag verkligen tycka om, men hon kändes helt enkelt för platt för mig. De andra peiculiar children skulle jag gärna velat läsa mycket mer om. Det kändes som att det som stod om dem inte var tillräckligt för att bygga upp kompletta karaktärer av. Nej, de kändes mer som bakgrundsfigurer, vilket inte var fallet eftersom de utgör en viktig del av berättelsen.

Så, nu är jag klar, och kan i stället ägna mig åt det positiva.

Jag tyckte faktiskt om boken, även om det verkligen inte har låtit så hittills. Konceptet är unikt, det är det verkligen. Iden och förklaringarna till världen av Peculiars, det gör Ransom Riggs beundransvärt. Problemet var bara att sedan skriva resten av historien.

Fotografierna, jag avgudade dem, vad mer kan jag säga? Så fina! Vissa av dem var tillräckligt creepy för att ge mig kalla kårar.

Så, conclusion, Miss Peregrines Home for Peculiar Children, en bok som hade stor potential men föll platt någonstans på mitten, men som jag trots allt uppskattade.

Förresten, jag läste någonstans att det ska komma en fortsättning under 2013! Efter det slutet känner jag mig tvungen att läsa den, bara för att få veta hur det slutar.

Skrivet av Alice

På Bokfronten...

Ja, just nu är jag djupt insjunken i Jane Eyre, i alla fall i början. Den är bra, riktigt bra, inte alls så old-faishoned written som jag hade tänkt mig. Samtidigt försöker jag läsa 'Miss Peregrine's Home For Pecular Children' av Ransom Riggs på iPaden, vilket går lite trögt.
I morgon bär det av till Österrike för både mig och Lyra. Tid att läsa får vi nog under den 20-timmar långa bussresan, såvida inte åksjukhet hindrar oss. (Någon som har erfarenhet av att läsa på Autobahn?) På Lyras rekommendation tar jag, förutom Jane Eyre, med mig 'Soulles' av Gail Carriger. 'Du kommer aldrig att orka läsa den hela vägen!' Vi får väl köpa några böcker i Österrike. Problemet är bara att ingen av oss direkt pratar Tyska...

Keep on reading, där ute i höstrusket!

Skrivet av icke-tysk-talande Alice

Min Första E-book...

...är utläst. För några dagar sedan vände jag sista bladet på paddan i boken Solstice av P.J Hoover.


Den uppmärksamma vet att jag först påbörjade A Tale of Two Cities. Den var bra, men sen tog det bara...stop. Jag antar att alla vet precis vad jag pratar om. Jag ska fortsätta, men jag kände att jag behövde något in i mellan.
Så, jag laddade ner Solstice från Amazon till min Kindle-app. Jag hade haft den på min 'to read' lista på Goodreads ett tag, men den största anledningen till att jag köpte den var faktiskt för att den var väldigt billig, $ 5.74, runt 39 spänn med dagens dollarkurs.
Jag började läsa, och det hela såg lovande ut, men sen hände det som alltför ofta händer gällande böcker. Allt föll i sär, och boken blev näst intill fruktansvärd. Den överlägset sämsta boken jag har läst hittils i år. Och anledningen till det här kan vi väl främst lägga på Alice.
För always in such a hurry som hon är, läste hon/jag inte ordentligt om boken innan jag köpte den. På Goodreads synopsis fick jag intrycket av att det skulle vara någon sorts post-apocalyptic, med ett litet av mytologi. Det lät bra, trodde jag i min enfald.


SPOILER ALERT!, för de dårar som planerar att läsa boken. Det är bara slöseri med både tid och pengar.

Som sagt det hela började bra, men sen spårade det totalt ur. I stort sett varje person visade sig vara en grekisk gud, av något slag. (Dessutom verkade författaren förvänta sig att läsaren är en expert på grekisk mytologi, och kan alla tusentals namn på gudar utantill, inklusive släktband. Till min stora lättnad innehåller även Kindles inbyggda lexikon namn på grekiska gudar) Utöver det byggde i stort sett hela handlingen på att den oerhört irriterande huvudpersonen stod och dreglade, utan att veta vilken kille/gud hon skulle välja. Såklart skulle killarna i fråga hela tiden rädda henne från alla tänkbara faror (vilket för det mesta utgjordes av deras rival) Nej, usch och fy, säger jag bara!
Det hela kunde blivit bra, början hade anlag för det, men... nej.
Kanske skulle jag tyckt bättre om den om jag varit mer insatt i den grekiska mytologin? Nej, det tvivlar jag på. Några namn på gudar rikare är jag i alla fall, även om jag får alltid kommer att associera dem med de sliskiga karaktärerna. Jag är säker på att jag skulle finna grekisk mytologi otroligt intressant, om jag inte hade haft oturen att stöta på det i det här sammanhanget.

Nej, vad ni än gör, läs inte Solstice! Slöseri med tid, pengar och bra litteratur!
Men, jag antar att man lär sig av sina misstag. Jag kommer garanterat att vara mer försiktig när jag köper böcker i framtiden!

Gällande läsandet på iPaden så var det faktiskt helt okej. (Stort plus för lexikonet och upplyst skärm!) Men det var otroligt jobbigt att inte kunna läsa när som helst (även om jag inte led av det gällande den hör boken) eftersom jag inte vill riskera att paddan  blir skadad/stulen om jag tar med mig den tex till skolan.
Faktum kvarstår, det var ingen riktig bok, jag fick inte i närheten av samma känsla. Det gör mig faktiskt otroligt lättad, för det betyder att e-booken för mig aldrig kommer att kunna överträffa den fysiska motsvarigheten!

Skrivet av Alice

1001 Books You Must Read Before You Die

Jag fyllde 15 för några dagar sedan, och mina presenter bestod till största del av... böcker. (big surprise there!)
En av dem var den något speciella 1001 Books You Must Read Before You Die. Jag hade tidigare sett liknande böcker om album, filmer, etc, tänkte att det måste finnas en med böcker, googlade, och voìla!
De 1001 böckerna är utvalda av mer än 100 internationella kritiker (enligt boken) och sammanställda av Peter Boxall. Den är indelad i fyra sektioner, pre-1800, 1800s, 1900s och 2000s, det är alltså inte bara gamla dammiga klassiker, utan även nya. Den sista boken tror jag står som utgiven 2009. Till varje bok finns det en detaljerad beskrivning innehållande handling och varför boken är så läsvärd. Flertalet böcker finns det också med bilder till, av vilket många är väldigt intressanta. Tex bilden till Jane Eyre. 
Det är inte utan att man får lite ångest, för jag tvivlar starkt på att jag kommer hinna med alla 1001 böckerna innan jag dör, och dessutom en hel massa annat. Men jag kan i alla fall göra ett gott försök!
Kommer garanterat aldrig att inte veta vad jag ska läsa härnäst efter det här...

Skrivet av Alice

The Kite Runner

The Kite Runner follows the story of Amir, the privileged son of a wealthy businessman in Kabul, and Hassan, the son of Amir's father's servant. As children in the relatively stable Afghanistan of the early 1970s, the boys are inseparable. They spend idyllic days running kites and telling stories of mystical places and powerful warriors until an unspeakable event changes the nature of their relationship forever, and eventually cements their bond in ways neither boy could have ever predicted. Even after Amir and his father flee to America, Amir remains haunted by his cowardly actions and disloyalty. In part, it is these demons and the sometimes impossible quest for forgiveness that bring him back to his war-torn native land after it comes under Taliban rule.


Synopsis från Amazon

Första gången jag hörde talas om Khaled Hosseini var en höstdag för ungefär ett år sen. Vår svenska-lärare hade fått för sig att vi skulle göra ett gammalt nationellt prov i läsförståelse, för att öva oss inför det riktiga kommande år. En av texterna man skulle svara på frågor runt var ett utdrag från the Kite Runner, eller Flyga Drake, som häftet sa.

Det skulle vara intressant att se vad jag svarade på frågorna, och om jag hade svarat likadant idag, efter att ha läst boken.

The Kite Runner är en ruskigt stark skildring. Och jag älskade den. Men så kan jag väl inte skriva, egentligen? Jag måste motivera varför. (I alla fall om det här hade varit en skol-uppgift, vilket det turligt nog inte är, och därför har jag rätt att säga så.) Nåja, jag kan i alla fall göra ett försök.

Here goes…

Ett av huvudmotiven är i alla fall Mr Hosseinis enorma berättar-förmåga. Han får läsaren att svepas med, och leva sig in i berättelsen. Jag vet att det är ett uttjatat koncept, men det är sant. Jag fick också den där speciella känslan, ni vet wow!-känslan, och det kanske är det viktigaste av allt.

I hur många böcker ser man inte att huvudkaraktärerna är ofelfria (finns det ordet?), nästintill perfekta? Om de nu inte är perfekta besitter de en mängd egenskaper som anspelar på det. Extrem godhet (bortom humanitära gränser), uppoffrar sig för allt och alla (…Harry…), talar alltid sanning, är vänliga, etc.

Well, jag måste väl säga att Amir är raka motsatsen. I alla fall den yngre versionen av honom. Han är självisk, fåfäng och ljuger konstant.

Det är just det här jag uppskattar, och som hela berättelsen bygger på, att Mr Hosseini gör motsatsen till de flesta andra författare, och gör Amir så långt ifrån perfekt man kan komma, mänsklig helt enkelt.

(Och, i slutänden kom jag faktiskt att tycka om Amir, trots hans brister. De gjorde att man kom honom närmare, och till viss del kunde identifiera sig med honom.)

Jag kan väl inte säga att jag fäste särskilt mycket uppmärksamhet vid Afghanistan innan, men efter att ha läst Mr Hosseinis böcker har jag börjat titta upp varje gång jag hör det nämnas på nyheterna. För nu vet jag betydligt mer om dess historia än jag gjorde innan, och lite om varför det är som det är där nere.

För visst är det fruktansvärt? Det håller jag med om till fullo. Det Är bra att Mr Hosseini uppmärksammar det, världen behöver mer av den sortens litteratur, skildringar av verkliga händelser.

Jag uppskattade också alla inslag av det ’riktiga’ språket, nämligen farsi/persiska. (Även om originalet är skrivet på engelska) Nu pratar jag inte farsi, och kunde i och med det inte förstå de uttryck/ord som Mr Hosseini inte översatte, men inslagen gjorde det hela mycket mer levande, precis som tyskan i The Book Thief.

En annan sak jag tänkte på, efter att ha bott 20 år i Amerika identifierade Amir sig fortfarande som afghan. Istället för att beblanda sig med lokalbefolkningen letade Amir och hans Baba upp andra afghanska flyktingar. (Hade jag blivit dumpad i Uzbekistan skulle jag blivit over the moon av att höra någon som pratade svenska, så det sista förstår jag till fullo)

Detta tolkar jag som att Amir var stolt över sitt land, trots allt fruktansvärt som hände där. Han kände att han hörde hemma i Afghanistan, på ett sätt som han aldrig skulle kunna göra i California. Det är kanske något jag borde ta lärdom av…

Så, vad väntar ni på?! Spring och köp/låna/stjäl The Kite Runner!  Mig kvittar det vilket, så länge ni ser till att läsa den!

Själv ska jag se filmen, och kanske damma av min gamla drake. Enligt Amir och Hassan är ju trots allt den bästa tiden för kite running på vintern…

Skrivet av en kite running Alice 

Bokhöst

Idag började både jag och Lyra i skolan igen efter sommarlovet. 8:an för hennes del och 9:an för min.
Som ni säkert har märkt har det varit lite dåligt med bloggandet i sommar. Detta beror som var och en säkert kan lista ut på semestrar, läger och dylikt.
Det är ganska konstigt, innan sommaren tror man att man ska få så mycket tid att läsa när man väl är ledig från skolan, och när man väl är det så blir det nästan ingen tid alls.
Nio böcker fick jag i alla fall läst, ungefär det jag trodde jag skulle hinna med. Böckerna i fråga är som följer;
The Wishing Trees - John Shors
The Prince of Mist - Carlos Ruiz Zafón
Igår, Idag, Imorgon - Stephanie & Barbara Keating
A Little Love Song - Michelle Magorian
Agnes Gray - Anne Brontë
Inside Out - Maria V Snyder
Svart Flicka/Vit Flicka
Pappa Långben - Jean Webster
The Secret Hour - Scott Westerfeld
Som den uppmärksamma säkert har lagt märke till har jag bara publicerat mina tankar om ett fåtal av böckerna, resten får bli mitt projekt i höst, tillsammans med nya böcker.
Även om ett par av böckerna var något av en besvikelse är jag på det stora hela nöjd med sommarens böcker. The Prince of Mist och Inside Out var riktigt bra, inte på favorit-böcker-nivå, men ändå.
Nu hoppas jag på en lika bra Bokhöst, och tid att läsa mellan alla läxor, ridning, etc.
Det stora projektet i höst som jag tänker ge mig på är Charlotte Brontës Jane Eyre. Om det blir på iPaden eller den fysiska boken har jag ännu inte bestämt mig för. Båda två antar jag. Jag har också en känsla av att jag kommer att ta en paus och läsa någon bok in i mellan.
Har ni några planer för vad ni ska läsa i höst, eller går ni på ren impuls?
Vi får hoppas att bloggandet blir bättre nu, när vi har kommit in i våra vanliga rutiner.

Skrivet av Alice

The Prince of Mist

1943. As war sweeps across Europe, Max Craver’s father moves his family away from the city to an old wooden house on the coast. But as soon as they arrive, strange things begin to happen: Max discovers a garden filled with eerie statues, his sisters are plagued by unsettling dreams and voices; a box of old films oven a window to the past.

Most unsettling of all are rumors about the previous owners and the mysterious disappearance of their son. As Max delves into the past, he encounters the terrifying story of the Prince of Mist, a sinister shadow who emerges from the night to settle old scores, then disappears with the first mist of dawn…


Synopsis från bokens baksida

Carlos Ruiz Zafón introducerar en till världen av ‘The Prince of Mist’, Spanien 1943, i en kuslig, nästan spöklik spänning. Redan från början när familjen Craver anländer till sitt nya hem, huset vid stranden i en stad som man aldrig får veta namnet på, antyder Mr Zafón att det är något som inte riktigt står rätt till.

Stämningen är även vacker, på något sätt. Med precision målar Mr Zafón upp den lilla kuststaden, stranden och havet.

Språket? Om vi säger så här, Mr Zafón kan konsten att göra om något enkelt till något fantastiskt. För själva språket i sej är inte särskilt märkvärdigt, men tillsammans med stämningen och berättelsens handling blir det en underbar kombination.

Jag brukar gå under mottot ’böcker ska läsas på originalspråk’, men eftersom jag inte kan spanska (valde franska som c-språk istället) hade jag inte så mycket annat val än att läsa översättningen. Därför kan jag egentligen inte göra ett utlåtande om Mr Zafóns språk, bara översättarens. (Även om det kanske var det jag gjorde ovan…) Det kändes tidvis ganska frustrerande.

Visst tänkte jag mycket på det i början, att det var en översättning alltså, men i det stora hela fungerade det ganska bra.

En sak som jag genast reagerade på när jag fick ’The Prince of Mist’ i min hand var dess storlek. Dryga 200 sidor, kunde det verkligen bli en bra berättelse av det?

Ja, det kunde det verkligen. ’The Prince of Mist’ är precis så tjock som den behöver vara. Mr Zafón hinner med allt han vill säga, och mer där till. Boken är tillräckligt tjock.

En annan sak jag gillade med ’The Prince of Mist’ var att spänningen hela tiden trappades upp. Det började på ett ganska lågt stadium, som sedan sakta gick uppåt, för att i slutet skjuta skyhögt. Visst var det stunder som var lite mindre spännande, men aldrig så mycket att det blev långtråkigt. (Fast ibland kan det såklart vara trevligt att läsa en bok där det inte händer särskilt mycket också.)

Vi kan säga att slutet var så nagelbitande att jag stannade uppe långt in på natten för att läsa ut det, en ovana jag i stort sett trodde jag hade gjort mig av med.

Om jag nu ska klaga på något så var slutet en aning hastigt, även om det var otroligt spännande. Som att Mr Zafón, efter att ha berättat hela historien i ett relativt lugnt tempo, plötsligt fick väldigt bråttom att avsluta det hela. (Han kanske skulle med tåget eller hade en arg förläggare som stod och flåsade honom i nacken, vad vet jag)

Jag gillade inte heller riktigt karaktärernas reaktioner på det som hände i slutet, det var lite jaha-aktigt.

Så, jag antar att man kan säga att jag tyckte om ’The Prince of Mist’? Även om konceptet ’tycka om’ i det här fallet är underskattat.

Så, vad väntar ni på, gå ut och skaffa er en egen copy av The Prince of Mist!

En miljon tack till Pantalaimone som gav oss boken genom En Bok Om Dagens bokbyte. Du träffade mitt i prick!

Skrivet av Alice

Dåligt Med Uppdateringar

Jag vet, vi har inte varit några duktiga bloggare på sistone. Urusla, närmare bestämt. Anledningen till det här är såklart semester. Det är ganska konstigt, under året säger man sig själv att när det väl blir sommar, då ska man blogga ordentligt, men när det väl blir sommar har man inte tid då heller...
Nu råder i alla fall en rejäl bättring från vår sida, och några inlägg ska väl trilla in inom den närmaste veckan.
Jag har faktiskt läst ut flertalet böcker den senaste tiden, Prince of Mist, Igår Idag Imorgon, A Little Love Song och Agnes Gray. Recensioner på i alla fall ett par av dem kommer förhoppningsvis inom kort.

Hoppas att ni alla har det trevligt där ute i sommar-värmen, and keep on reading!

Min nuvarande bok, Inside Out, på en strand någonstans i Tyskland

//A

Sommarläsning

Ja, i torsdags fick både jag och Lyra sommarlov. Förutom att bada, åka på läger, umgås med kompisar och familj etc. tänker vi förstås få läst så mycket som möjligt innan skolan börjar igen. Problemet är bara att när det väl är sommar blir det faktiskt inte så mycket tid för läsning som man kan önska, det kommer så många andra saker som man måste/vill göra och så många som man måste/vill träffa/umgås med. Ja, ni fattar säkert. Lite ska det nog bli läst i alla fall!

En lista med våra rekommendationer på mer eller mindre somriga böcker, som passar bra att läsa ute på sjön, på stranden, eller varför inte på en balkong mitt i Stockholm, är som följer;

 

Alice in Wonderland/Through the Looking Glass – Lewis Carroll

Tordyveln Flyger i Skymningen – Maria Gripe

Pappan & Havet – Tove Jansson

Farlig Midsommar – Tove Jansson

Emma – Jane Austen

Chains – Laurie Halse Anderson

A Thousand Splendid Suns – Khaled Hosseini (finns på svenska, “Tusen Strålande Solar”)

A Little Love Song – Michelle Magorian (finns på svenska, ”En Liten Kärlekssång”)

Själv satsar jag på att hinna med runt åtta böcker, men såklart kan det bli både mer och mindre, beroende på hur mycket tid jag får åt läsning.

De jag har tänkt hinna med är följande;

The Wishing Trees – John Shors

Inside Out – Maria V. Snyder

The Prince of Mist – Carlos Ruiz Zafon

Svart Flicka, Vit Flicka – Joyce Carol Oates

The Tin Princess – Philip Pullman

Agnes Gray – Anne Brontë

A Little Love Song – Michelle Magorian

Igår, Idag, Imorgon – Stephanie & Barbara Keating

Men som sagt, vi får se hur långt jag hinner.

Någon som har tips på somriga böcker, eller åtminstone böcker som passar bra att läsa på sommaren? Vad/hur mycket tänker ni själva läsa?

Skrivet av Alice

Äntligen City of Fallen Angels!

Efter dagar, veckor och månader av väntan har den äntligen kommit, City of Fallen Angels.

När Mockingjay kom ut beställde jag och Lyra den från England, på The Book Depositery, vilket visade sig vara ett stort misstag, eftersom det tog en evighet innan vi fick böckerna, det kändes i alla fall som det. Vår lokala Bokia fick i alla fall Mockingjay betydligt snabbare, därför bestämde jag mig för att beställa av dem den här gången, då skulle jag väl ändå få den i tid? Dessutom skulle jag praoa där den veckan som City of Fallen Angels kom ut. 

Men sen hade tydligen sidan som Bokia köper in böcker från gjort misstaget att bara beställa ca 100 C of FA, till HELA SVERIGE. Naturligtvis tog böckerna slut innan de kom till vårt Bokia på listan med beställningar. Sen köpte de tydligen in fler böcker från England, och Bokia, och därmed jag fick, min efterlängtade City of Fallen Angels. 

Det ända som jag tycker är lite konstigt i det hela är att jag har läst andra blogg-inlägg från svenska bokbloggare som fick sin dagen den kom ut eller precis efter. Sidan de, så vitt jag vet, beställde från är CDON, och den är väl svensk? Tror att de var väldigt snabba med att få ut Mockingjay också. 

Men den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge! Nu ska jag läsa!

Skrivet av Alice

Harens År

Den uppmärksamma, som har läst bloggen slaviskt, har kunnat följa historien bakom Harens År av Arto Paasailinna. Det började en dag i maj, när vi som bäst hade satt oss till ro för att läsa i min trädgård. Min pappa kommer förbi, kastar en blick på Lyras Poppulärmusik från Vittula, och föreslår henne sedan att läsa innan nämnda bok. Min kompanjon verkade väl inte så jätteintresserad.

Sen började pappa att fråga mig var och varannan vecka,

”Har Lyra läst Harens År än?”, och han fick samma svar varje gång,

”Nej!” Tillslut gav han väl upp hoppet om Lyra, och började tjata på mig istället. Tillslut tröttnade jag, och skrev upp boken på min önskelista för födelsedagen i september.

Men bara för att boken e(s)tablerade sig i min bokhylla, betydde det inte nödvändigtvis att den skulle bli läst inom en snar framtid.  Tillslut beslutade jag och Lyra att 2011 skulle bli Harens År, så på nyårsdagen började jag läsa den.

Först visste jag väl inte riktigt vad jag skulle förvänta mig. Jag har sedan länge förstått att jag inte delar min pappas humor (eller någon annans heller för den delen), så att jag skulle finna boken underhållande var väl ganska unlikely.

Jag började i alla fall traggla mig igenom historien om Vatanen, en finsk journalist som har kommit i en medelålderskris, och i stort sett tröttnat på hela sitt liv. Ute på en resa för ett reportage råkar Vatanen köra på en hare. Han lämnar sin förstummade kollega i bilen, ger helt enkelt ut och letar rätt på haren, och kommer inte tillbaka. Så börjar Vatanens och harens resa genom Finland, där Vatanen råkar ut för allt från skogsbränder till skottlossningar i en kyrka.

Så, fann jag Harens År underhållande? Not bloody likely. Ska jag bedöma den ur ett språk-perspektiv blir jag väl tvungen att säga att den var mer eller mindre hemsk. Ur ett realistiskt perspektiv? nej, inte särskilt realistisk. Vi kan väl säga att Haren inte riktigt beter sig som normala harar borde göra under omständigheterna. Vatanen verkar inte heller ha några speciellt framträdande personlighetsdrag, mer än att han var han än kommer lyckas få tag på brännvin och supa sig full. Men han visar faktiskt en del tillgivenhet mot den stackars haren.

Jag kan väl säga att jag lärde mig två saker om finländare av den här boken.(Alltså, finländarna i boken, inte i verkligheten)

Alla verkar vara mer eller mindre beroende av alkohol. (Notera, jag har inget alls emot finländare, och syftar bara på personerna i boken.)

Alla har namn som är omöjliga att memorera, än mindre uttala.

Så, Harens År, läsvärd för alla med (min pappas) humor. 

Skrivet av Alice

Fynd På Bokrean

Som liten var jag alltid ett fan av bokrean. Eftersom vi alltid brukade åka på vår årliga skidsemester vid den tiden på året bokrean ägde rum, var jag oftast lite rädd att böckerna skulle ta slut. I slutändan kom jag oftast över böcker för stora summor pengar (flertalet var såna där hästböcker som det finns minst tio av i samma serie).
När jag blev äldre såg jag inte längre på bokrean med samma glädje. Jag fick tag på böcker på annat håll, och att köpa till fullpris såg jag inte som något problem. Jag vet inte om det berodde på att jag blev kräsnare med böcker, eller att utbudet magrade, men jag hittade helt enkelt inte lika mycket böcker längre. Mestadels bestod bokrean i vår småstad av gamla, uttjatade böcker, eller såna där ingen-kvalitets-böcker. Förra året tror jag inte att jag hittade en enda bok.
Idag bestämde sig jag och Lyra för att titta in på bokrean på vägen hem från skolan. Och till min stora förvåning gick jag därifrån med flertalet böcker.

En styck box med klassiker, som jag hade hört talas om innan, och blivit väldigt sugen på att ha i min ägo (299 kr, men det var värt det!) och dessutom en styck Jane Eyre på originalspråk för 39 spänn!

Klassikerna i boxen är följande;
Alice I Underlandet - Lewis Carroll
Pappa Långben - Jean Webster
Unga Kvinnor - Louisa May Alcott
Agnes Cecilia - Maria Gripe
Den Hemliga Trädgården - Frances Hodgson Burnett

Tror alla utom Agnes Cecilia är skrivna på engelska som originalspråk. Hade hellre läst dem på det än svenska, men ja... Man kan inte få allt.
Har bara läst Agnes Cecilia och Alice's Adventures In Wonderland innan, men den svenska upplagan får mina syskon glädje av och det skadar aldrig att äga Agnes Cecilia!

Har ni fått tag på något på bokrean?

Skrivet av Alice

Skiing, And Some More Books

Nu blir det skidåkning! Imorgon åker jag och Lyra till Norge respektive Italien. (Okej, jag måste erkänna att jag är lite avundsjuk på innan nämnda Saumensch.) But I shan't complain.

Med mig följer My Sisters Keeper, som jag är mitt i nu  (okej, inte mitten, snarare början), Cold Magic (en av julklappsböckerna), The Scorch Trials och Shadow Web (från Foyles) Kommer antagligen inte att hinna läsa ut alla, but you can always try! 

Jag läste ut Back Home av Michelle Magorian häromdagen. Jämfört med Emma kändes det som... engelska och kemi! (hatar det senast nämnda, obegripligt), eller som en 1800-tals klassiker och en brittisk ungdomsbok, vilket det också var. Språket var något lättare, vilket faktiskt var ganska skönt. 

I det stora hela handlar boken om 12-åriga Virginia, även känd som Rusty. 1945 kommer hon hem tillbaka till England efter att ha blivit evakuerad till Amerika fem år tidigare. 

För Rusty känns såklart inte England som hemma. Kriget har lämnat djupa spår efter sig, både av ödeläggelse, död och ransonering. Rustys familj känns också som complete strangers, och ett mindre krig med hennes mamma startar snart efter hemkomsten. I sin misär längtar Rusty tillbaka till Amerika, och sin familj där. Hela tiden refererar hon till U.S som "back home".. 

Inte blir saker bättre när hennes mamma skickar iväg henne till en privatskola, för att göra en decent English girl out of her. (Förresten, Rusty's boarding school påminde mig väldigt mycket om Hogwarts. Fyra houses, point system, prefects...)

Hela tiden genom boken kan man känna hur en revolution byggs upp inom Rusty, och tror att hon snart kommer göra uppror. Kanske var det hoppet om att något ska hända som fick mig att hela tiden fortsätta läsa. Men det hände inget, inte förren precis i slutet. Resterande av boken var ganska långtråkig, but I still enjoyed reading about Rusty. Bara att det utspelade sig i England fick väl det hela att bli snäppet bättre.Men jag kunde verkligen sympatisera med Rusty, and grew fond of her, in some way.

Läsvärd? Absolut. En favorit? Nja...

Skrivet av Alice

Lyra tillägger:

Böckerna jag tar med mig är inga mindre än I am Number Four, Frukost på Tiffany's, Sarah's Key och kanske Boneshaker. Önska mig lycka till i de italienska pistarna! Brake a leg, eller kanske inte...
Vi önskar alla ett litterärt sportlov med inte för mycket svett och ansträngning.

E-reader, I Want!

Jag har alltid varit en motståndare till e-readers. För något år nämnde en kompis att hon ville ha en, men jag bara skrattade åt henne. Vad var en elektronisk pryl jämfört med en riktig bok?

Mina argument var många. Hur mycket böcker man kunde köpa för priset av en e-reader, möjligheten att tappa den, alla böcker borta, den kan ju ladda ur och tänk om man bara måste fortsätta att läsa! Och känslan av en riktig bok! Omslagen, sidorna, lukten, dammet, bokmärkena…  Ja, äkta e-reader motståndare var både jag och Lyra.

Men på nyårsafton fick jag ett sms från innan nämnda person. ”Läser Christmas Carol på min mosters iPad!”, ja och där blev Lyra a friend of the e-readers.

Åter till mig. För några dagar sedan var min klass nere i skolans datasal, för att fylla i någon speciellt tråkig enkät om trivseln i skolan. Jag blev klar, och i väntan på mina klasskamrater fick jag (nästan) tillåtelse av vikarien att ”surfa fritt” Jag landade på B & N, och efter att ha kollat ”New Releases” klickade jag, av ren chansning på NOOK, och började förundrat läsa.

När jag sedan blev medsläpad upp i klassrummet var jag också a friend of the e-readers.

En B & N Nook

Ja, B & N’s Nooks verkar helt fantastiska! Två miljoner titlar, bokrekomendationer baserat på ens egna böcker, gratis stuff om man tar med sin NOOK till B & N (ja det kan jag nog inte utnyttja så ofta…), kunna låna ut böcker, nätet, musik, spel, colour toutchscreen, massa häftiga accesories, tio dagars batteri… Och kolla bara på priset! B & N’s två NOOK kostar $ 249 respektive  $ 149. Med dollarn som står i 6.48 sek (jag kollade upp det där) blir det… 1614 respektive 966 kr. En e-reader på Bokus kostar ungefär 2440!!!

Jag har inte direkt kollat upp svenska e-readers, men har något svenskt någonsin kunnat konkurrera med något amerikanskt förut? Not bloody likely…  

När jag tittar på den fiiiina e-readern, drabbas jag av en stark ”Vill Ha!”, längtan. Tänk vad praktiskt egentligen! Aldrig behöva oroa sig för att inte ha plats i bokhyllan, att inte få tag på nästa bok, att boken är för tung/stor för att bära med sig, ingen kan se vad man läser, billigare böcker… Såklart skulle jag aldrig överge mina gamla hederliga paper books, e-readern skulle bara vara som ett alternativ…

Kanske borde jag överge ”jag vill ha en synt farsan, jag vill ha en synt farsan, när jag konfirmerar mig” (eller en Steinway flygel), från Roy’s och Roger’s mack, och istället fråga mina föräldrar efter en e-reader till komfan i juni? Med tanke på att jag inte ens spelar piano är det nog en alldeles utmärkt ide!

Någon som har en e-reder, iPad eller liknande? Vad tycker ni om dem? Hur fungerar det med tex nät?

Skrivet av Alice, numera a friend of the e-readers

Olästa Böcker I Bokhyllan

Vi blev inspererad av Amelies inlägg om olästa böcker, så vi bestämde oss för att göra likadant. Hoppas att det är okej.
I alla fall, jag har kommit fram till att jag har 56 olästa böcker i min bokhylla. (57, om inte Lyra hade förbjudit mig att räkna med faktaboken om hästar. Men jag har fler faktaböcker!)
Av mina 57 böcker är 33 på svenska, 20 på engelska och 4 på franska. Visserligen planerar jag inte att läsa alla böcker. Kanske dags att rensa i bokhyllan för min del? Det börjar bli trångt...

Med tanke på att jag i februari förra året hade ungefär fem olästa böcker, är bok-köpandet en ovana jag har lagt till med ganska nyligen.
Jag bestämmer mig för att inte köpa några fler böcker på ett tag, meeen så ser jag en jag bara måste ha, och så är det löftet brutet. Vi kanske har drabbats av ett mycket allvarligt fall av Book-Shop-Aholic?

Men, härmed förklarar jag köpstopp! Inga fler nya böcker, på åtminstone en månad.

Skrivet av Shadowhunter-Alice

(Men på bilden är inte den 56 boken, som hittades långt in i bokhyllan. Les Adventures de Tigrou Et De Son Ami Winnie L'ourson, översatt ungefär till, Tigers och hans vän Nalle Puhs äventyr.)

Bokåret 2010

Nu lider 2010 mot sitt slut. Det enda som egentligen är kvar att göra i år för min del är att äta oxfilé, prata lite, leka med syskon, äta chips, och vänta. Kanske hinns det med lite läsning också? Är halvvägs i City of Glass, och den äger!
I början av året bestämde sig jag och Lyra för att skriva upp alla böcker vi läste. Det gick väl sådär. Efter några månader glömde vi båda bort att skriva i den, och när vi kom på det igen hade vi helt enkelt glömt bort vad vi hade läst. Men jag tror att jag fick ihop det till sist! Även om några böcker antagligen saknas. Lyra tappade räkningen någonstans i Juni.
50 böcker har jag läst, enligt min lista. 21 på engelska och 29 på svenska.
Ja, 2010 var året då både jag och Lyra började läsa engelska böcker på riktigt. De sista månaderna är det betydligt fler engelska böcker än svenska.
En annan sak, under det andra halvåret, 25 Juli - 31 December lästa jag (enligt listan) 17 böcker. Det betyder att jag läste 33 böcker under det första halvåret. Undra om det beror på att jag läste på engelska, om jag inte hade tid att läsa lika mycket, eller om jag helt enkelt glömde att skriva alla böckerna?

Men under 2010 har jag läst många fantastiska böcker, det går inte att förneka. Det går omöjligt att göra en topp-fem, eller liknande, så jag kan helt enkelt nämna några av alla fantastiska böcker från 2010.
The Book Theif - Markus Zusak, Rubinen I Dimman, Skuggan Från Norr, The Tiger In The Well - Philip Pullman, The Hunger Games, Catching Fire, Mockingjay - Suzanne Collins, Pride and Prejudice and Zombies - Jane Austen and Seth Grayhame-Smith, Alice's Adventures In Wonderland - Lewis Carroll, The Maze Runner - James Dashner, City of Bones, City of Ashes - Cassandra Clare, Sarah's Key - Tatiana de Rosnay

Ingen glömd? Hoppas inte det. Jag kan ju nämna några av de sämsta böckerna också.
Mer Än Ögat Ser - Melissa Marr, Vampyrens Märke - P.C. Cast and Kristine Cast, Den Femte Systern - Mårten Sandén, Hans Majestäts Drake - Naomi Novik,

2010 upptäckte vi också några fantastiska bokserier, som rekommenderas varmt till alla.

The Hunger Games - Suzanne Collins

The Mortal Instruments - Cassandra Clare

The Sally Lockhart Quartet - Philip Pullman

 Vi vill önska ett gott nytt 2011, och hoppas på lika många bra böcker som 2010!

Och, hela min lista med utlästa böcker 2010, är följande;

The Book Thief -  Markus Zusak, 3 Januari

Häxa - Celia Rees ,8  Januari

Mer Än Ögat Ser - Melissa Marr ,12 Januari

Sagan Om De Två Tornen -  JRR Tolkien, 27 Januari

Vargbröder, Ondskans Schaman - Michellle Paver, 31 Januari

Vampyrens Märke - P.C Cast And Kristine Cast, 3 Februari

Fatta Eld - Suzanne Collins, 5 Februari

Om Jag Stannar - Gayle Forman, 7 Februari

Rubinen I Dimman - Philip Pullman, 13 Februari

The Hunger Games - Suzanne Collins, 18 Februari

The Resistance - Gemma Malley, 24  Februari

The Magician's Nephew  - C.S Lewis, 26 Februari

Drakens Bok - A.J Lake, 4 Mars

Över Näktergalens Golv - Lian Hearn, 7 Mars

Stolthet och Fördom - Jane Austen, 11 Mars

På Kudde Av Gräs - Lian Hears, 17 Mars

Eragon - Den Äldste - Christopher Paolini, 1 April

Ghost Hunter - Michelle Paver, 30 April

Harry Potter and The Prisoner of Azkaban -  J.K Rowling, 5 April

Häxa-Bortom Tiden - Celia Rees, 14 April

Stoltet och Fördom och Zombier - Jane Austen och Seth Grayhame-Smith, 24 April

Tornrummets Hemlighet - Niklas Jantz, 1 Maj

Sense and Sensibility - Jane Austen,  5 Maj

Numbers - Rachel Ward, 10 Maj

Frost - Maggie Stiefvater, 16 Maj

Under Lysande Måne, Lian Hearn, 19 Maj

Den Femte Systern, - Mårten Sandén, 23 Maj

Svärdet och Spiran - Ken Follett, 2 Juni

Dawn of The Dreadfuls - Steve Hockensmith, 11 Juni

The Double Act - Jaqueline Wilson, 14 Juni

Alice's Adventures In Wonderland - Lewis Caroll, 15 Juni

The Short Second Life of Bree Tanner - Stephenie Meyer, 15 Juni

Rufus - Doris Lessing, 20 Juni

Brisingr - Christopher Paolini, 8 Juli

Chains - Laurie Halse Anderson, 14 Juli

Vid Hägers Skarpa Skri - Lian Hearn, 30 Juli

The Maze Runner - James Dashner, 1 Augusti

Hans Majestäts Drake - Naomi Novik, 16 Augusti

Drömlös - Eino Hanski, 18 Augustoi

City of Bones – Cassandra Clare, 31 Augusti

Mockingjay – Suzanne Collins, 4 September

Hobbiten – J.R.R Tolkien, 13 September

A Pocket Full of Rye – Agatha Chrisite, September

Northanger Abbey – Jane Austen, Oktober

Dödgrävarens Dotter – Joyce Carol Oates, 22 Oktober

Harry Potter And The Deathly Hallows – J.K. Rowling, 16 November

Agnes Cecilia – Maria Gripe – 3 December

The Tiger In The Well – Philip Pullman, 9 December

Sarah’s Key – Tatiana de Rosnay, 25 December

A Christmas Carol – Charles Dickens, 28 December

Skrivet av Shadowhunter-Alice

It's Christmas time

Nu är det jul, indeed! Och vi hinner nästan inte göra något som helst spontant! Helt underbart. Men julfriden börjar sakta sänka sig över oss nu. Ska bara få in granen, lacka paketen, göra klenäter och grönkål, och skriva klart detta inlägg.  Men snart, så.
Alice och Lyra har, trots all stress, lyckats med att träffas en stund och byta paket. Eftersom Alice tidigare i år fått böcker för dyra pengar gick jag för nån vecka sen till en second hand-butik och inhandlade fyra böcker (en till mig själv) för otroliga 7 riksdaler. Vilket kap! De var kanske inte i det bästa skick, men det är ju innehållet som räknas. De tre böckerna hon fick var Den mystiske Mr. Quin, Agatha Christie, Tomorrow when the war began, John Marsden (som hade en gul remsa med texten "tillhör skolbiblioteket" på!) och klassikern Rosens namn, Umberto Eco. Av Alice fick jag två helt nya böcker, Elsewhere av Gabrielle Zevin och The Looking-Glass wars av Frank Beddon. Senare är alltså 'the true story' om Alice i Underlandet. Enligt Mr. Beddon. När Alyss Heart berättade sin våldsamma historia uppfattade Lewis Carroll den helt fel, och skrev en söt, lite smågalen saga. Men sanningen var tvärtom, verkar det som. Jag känner mig otroligt peppad att läsa den, tack Alyss! Nu behöver jag nog ingenting i födelsedags-present. Eller kanske. Jag undrar om den inte finns som comic book också, med tanke på bilderna.



Okej, alla vet ju att Mr. Dodgson, som L.C. egentligen hette, kände Alice Lidell när hon var liten och lekte ofta med henne, men det ska bli kul. Varför kom jag inte på idén själv? Jag skrev ju en omgjord Alice in Wonderland på svenskan i höstas. Det här känns mycket coolare, när Chesire Cat är lönnmördare med nio liv och Blue Caterpillar ser ut som nånting President Snow hade kunnat komma på, i någon slags steampunk fantasy. Måste presentera den för alla vi känner. När jag läst den.
I jul, eller, från och med i morgon, ska vi lääääsa. Hoppas jag. Jane Eyre är jättefin, och har inte alls samma språk som Austens böcker, som jag trodde. Var inte så påläst. Som ni ser har jag nu också kommit över Thirteen reasons why, som jag läser med spänning, på svenska.  Till er som har läst den finns en hemsida, notera Hanna's blogg som är länkad till. Jag hoppas på många trevliga böcker i julklapp, and so to you! Och Alice.

Since it's Christmas let's be glad, even if your life's been sad, there are present to be had.

~ Merry, bookish Christmas! ~

Skrivet av Snö(L)yra

Lite Uppdateringar, och En Tiger In The Well

Ja, även om det kan verka så har vi faktiskt inte blivit drabbade av Zombie-Farsoten och blivit levande döda. Förklaringen blir den gamla vanliga, mycket i skolan, en massa konserter, etc. Shame on us!


Alice har i alla fall nyligen läst ut The Tiger In The Well, vilken hon tyckte var underbar. Det är verkligen Philip Pullman över den, och att dessutom få uppleva det hela i originalspråk... Spänningen är omöjlig att klaga på, ända till sista sidan satt jag på helspänn med boken i handen, vad skulle hända? Pullman har även inkluderat en massa nya, fantastiska karaktärer. De nya slätar nästan över saknaden från de gamla, försvunna, (Inte nämna några namn, spoiler!) även om det är omöjligt att gottgöra försvinnandet helt. En gammal karaktär återvänder också, och lämnar Alice frustrerad, eftersom hon inte kommer i håg alla detaljer från The Ruby In The Smoke. Får läsa om den, någon gång.
Förutom en underbar läsupplevelse lämnade The Tiger In The Well också efter sig ett nytt uttryck; "Not Bloody Likely"

Lyra är vid det här laget indykt i Jane Eyre, som vi hoppas få höra dina tankar om snarast, Saumensch!

Längre, utförligare, inlägg om The Tiger In The Well kommer.

Skrivet av Miss Alice