Ett Livstecken!

Ja, vad kan jag säga egentligen? Det är svårt att förstå att det faktiskt var nästan ett helt år sedan vi uppdaterade bloggen senast. Jag kommer ihåg att jag skrev mitt sista inlägg på nyårsafton 2011, förra året alltså. Varför slutade jag? Den frågan har jag ställt till mig själv ett antal gånger. Det tog emot att blogga ett tag innan det, och sen så antar jag att det hela nådde den punkten där bloggandet blev ännu ett av alla måsten. Ni vet, att plugga, mata katten, passa syskon, åka till stallet tidigt på morgonen och släppa ut hästar. Saker som man måste göra fastän man egentligen inte vill. Någonstans i den kategorin hamnade bloggandet efter ett tag  I stället för något som från början var meningen skulle vara roligt blev det något jag var tvungen att göra, ungefär som det andra jag listade. I och med det blev läsa också något liknande, jag hade egentligen inte tid att läsa så mycket som jag var tvungen i och med bloggen, och det hela blev också något påtvingat i stället för spontant. Och det var väl någonstans i den vevan som jag slutade.
Sen gick det några månader, och för att vara ärlig så tänkte jag inte på bloggen speciellt mycket. Men så för ett tag sen när jag hade avslutat en bok blev jag bara sittande och stirrade på omslaget. Det var så många tankar som snurrade runt i mitt huvud att jag för ett kort tag trodde att det var på väg att sprängas. Jag hade alltid hanterat det genom att skriva ner det och publicera på bloggen och om jag hade tur få någon form av respons. Vart skulle jag göra av allt det här nu? Jag fick samma känsla flera gånger de följande månaderna, och jag började inse att jag faktiskt saknade bloggen mer än jag hade trott från början.
Så, vad jag jag här egentligen? Jag antar att jag vill säga att jag är ledsen att jag bara stack, utan att ens skriva något i stil med 'jag har tyvärr inte tid att fortsätta längre...' Jag brukade verkligen älska att läsa alla era kommentarer, och era bloggar, they made my day! Som det förhåller sig är jag faktiskt väldigt sugen på att göra ett till försök med bloggandet. Kanske inte i samma utsträckning som förut (inte för att jag någonsin var så värst bra på regelbundna uppdateringar), jag går ju trots allt i ettan nu, men litegrann.
Så, jag antar att jag undrar om det är någon faitful person som fortfarande läser det här, och som skulle bli glad att följa Alice's & Lyra's Bokhylla - series 2?

//A

På Bokfronten...

Ja, just nu är jag djupt insjunken i Jane Eyre, i alla fall i början. Den är bra, riktigt bra, inte alls så old-faishoned written som jag hade tänkt mig. Samtidigt försöker jag läsa 'Miss Peregrine's Home For Pecular Children' av Ransom Riggs på iPaden, vilket går lite trögt.
I morgon bär det av till Österrike för både mig och Lyra. Tid att läsa får vi nog under den 20-timmar långa bussresan, såvida inte åksjukhet hindrar oss. (Någon som har erfarenhet av att läsa på Autobahn?) På Lyras rekommendation tar jag, förutom Jane Eyre, med mig 'Soulles' av Gail Carriger. 'Du kommer aldrig att orka läsa den hela vägen!' Vi får väl köpa några böcker i Österrike. Problemet är bara att ingen av oss direkt pratar Tyska...

Keep on reading, där ute i höstrusket!

Skrivet av icke-tysk-talande Alice

Blodröd Väg

Saba has spent her whole life in Silverlake, a dried-up wasteland ravaged by constant sandstorms. The Wrecker civilization has long been destroyed, leaving only landfills for Saba and her family to scavenge from. That's fine by her, as long as her beloved twin brother Lugh is around. But when four cloaked horsemen capture Lugh, Saba's world is shattered, and she embarks on a quest to get him back

Suddenly thrown into the lawless, ugly reality of the outside world, Saba discovers she is a fierce fighter, an unbeatable survivor, and a cunning opponent. Teamed up with a handsome daredevil named Jack and a gang of girl revolutionaries called the Free Hawks, Saba’s unrelenting search for Lugh stages a showdown that will change the course of her own civilization.

Synopsis från Goodreads

Det man antagligen lägger märke till allra först när man slår upp ’Blodröd Väg’ är språket.Hela boken är skriven på slang. Svensk slang, som jag hatar. E i stället för är, han istället för honom, å istället för och etc.

När jag först fick den mina händer, ur paketet från Rabén & Sjögren hade jag ingen aning om det.  Min första tanke var herregud, hur i hela friden ska jag lyckas ta mig igenom den här?! Men, jag är inte den som ger upp, i alla fall inte när det gäller böcker, så, Blodröd Väg påbörjades.

I början tänkte jag såklart på det hela tiden, men efter ett tag blev det en helt naturlig del av berättelsen.

Det enda intressanta undantaget från slangen var när Saba och lillasystern Emmi mötte en man som ’kunde konsten att läsa böcker’, han pratade helt normalt. Saba däremot tyckte att mannens sätt att prata var högst underligt.

Min uppfattning om svensk slang är inte ändrad, inte alls, men i den här boken fungerade det faktiskt.

Jag brukar gå under normen att bra böcker inte ska bli spännande direkt, utan att man först ska få lära känna karaktärerna och omgivningen. Också på denna punkt är boken ett undantag, när spänningen börjar redan från första kapitlet.

Jag fick inte veta så mycket, men det hela utvecklades efter hand, och jag blev inte lidande. Det enda som inte riktigt höll för mig var Lugh, eftersom han blir bortförd nästan direkt, och jag därmed inte fick något intryck av honom, kunde jag inte förstå varför Saba worshippade honom som hon gjorde.

Spänningen höll kanske inte i sig i exakt hela boken, men det var heller inga långtråkiga partier. Alltså, handlingen flöt hela tiden framåt och författaren dröjde sig inte kvar på något ställe längre än nödvändigt. Vissa händelser kändes dock lite förutsägbara.

Huvudpersonen Saba hör verkligen till de mer komplexa karaktärer som jag har stött på. I början framstår hon som hemsk och känslokall, men det hela utvecklas så klart under berättelsens gång. Hon är långtifrån lovable, raka motsatsen till hjältemodiga/måste-rädda-alla-Harry, men det gör henne mer trovärdig, och jag köper det.

En annan intressant detalj är att precis som i Hunger Games, och andra dystopian books finns det historier/legender om ’den gamla tiden’, innan världen blev som den är i boken.

I Mockingjay får Katniss höra om Romarna (jag kommer inte ihåg det exakta sammanhanget, men  det är inte relevant) och i ’Blodröd Väg’ får Saba höra om ’Solkungen’, Luis XIV av Frankrike. Faktiskt av samma person som kunde konsten att läsa.

Jag läste första kapitlet på engelska på B & N, och fick mig en uppfattning om den engelska slangen. Det verkade väldigt coolt, skulle vara intressant att läsa ’Blood Red Road’, jag tror att jag skulle tycka om språket där betydligt mer än i den svenska.

Så,  jag hade många anledningar att ogilla ’Blodröd Väg’, men det gjorde jag inte. Jag saknade wow!-känslan, men den är absolut läsvärd, och rekommenderas till alla!

Skriet av Alice

Tack till Rabén & Sjögren för recensions-exemplaret 

Bokmässan 2011

I lördags åkte jag och Alice till bokmässan. Tre läner, ett språk - Tyskland, Österrike, Schweiz. Andra gången för mig, allra första gången för Alice. Kön in sträckte sig lååångt bortanför svenska mässan, men det tog inte så lång tid innan vi kom in. Väl där inne styrde vi kosan mot the English Bookshops monter, men vi hann inte vara där så länge förrän det var dags för prisutdelningen av Forma Book Blog Award, där vi såg Bokhororna ta emot sitt pris.
 Efter det gick vi runt en stund, jag med kartan, bland annat till SF-bokhandeln, Djurens Rätt där man fick veganska kakor (mycket goda!) och Hotell Gästis där böckerna var gratis! Det hoppas jag ni som var där inte missade...
Annat som det blev mycket av var knappar, godis, bokmärken, fancy påsar, det vanliga. Böckerna som köptes för min del var:

The Court of the Air, nån slags YA fantasy/sci-fi-what'sitsname som verkade lite lagom mysig och lättläst, på the English Bookshop,
där jag och Alice utnyttjade 3 for 2-erbjudandet, varsin bok plus en vi delade på. Det blev Jonathan Franzens (som ju var mäss-aktuell men som vi dessvärre inte såg, tror inte han var där på lördagen) The Discomfort Zone, som handlar om hans egen uppväxt.

På Hotell Gästis där böckerna var gratis köpte jag en smått lustig upplaga av 4:50 från Paddington, Agatha Christie, älskar ju tv-serie-versionen med Geraldine McEwan, som namnet Eylesbarrow kommer ifrån förresten, och en mycket fin utgåva av Sista brevet till Sverige av Vilhelm Moberg.
Sista boken blev Andreas Carlssons Dandy. Inte för att jag är nåt fan av Andreas Carlsson, hade ingen koll på vem som skrivit den, men tänkte att den kanske skulle vara trevlig. (Speciellt de påkostade, smått ostiga extra-bilderna.) Och den kostade ju bara 40 spänn, liksom. Vi vår vänta och se, antingen är den alldeles otroligt genialisk (fast, nej...)  eller så faller den pladask. Jaja, jag tyckte upplägget verkade lite kul.
Hursomhelst, en annan bra grej var att när vi köpte varsitt nummer av Vi Läser fick man ett paket kakor på köpet. Inte helt fel?

Så, sammanfattat, inga fullträffar på monterprogram, inte en enda signering (fast några kända ansikten såg man ju, Camilla Läckberg, Fredrik Lindström, Björn Ranelid för all del!) men jag är nöjd. Alice också, vad jag vet. Vi åker säkert dit nästa år också. How about you?

Skrivet av Lyra

Tillägg av Alice:
Dessutom såg vi självaste Maria Montazami! Även om Lyra la ner iden att köpa ett signerat ex av hennes bok när vi såg den milslånga kön...

1001 Books You Must Read Before You Die

Jag fyllde 15 för några dagar sedan, och mina presenter bestod till största del av... böcker. (big surprise there!)
En av dem var den något speciella 1001 Books You Must Read Before You Die. Jag hade tidigare sett liknande böcker om album, filmer, etc, tänkte att det måste finnas en med böcker, googlade, och voìla!
De 1001 böckerna är utvalda av mer än 100 internationella kritiker (enligt boken) och sammanställda av Peter Boxall. Den är indelad i fyra sektioner, pre-1800, 1800s, 1900s och 2000s, det är alltså inte bara gamla dammiga klassiker, utan även nya. Den sista boken tror jag står som utgiven 2009. Till varje bok finns det en detaljerad beskrivning innehållande handling och varför boken är så läsvärd. Flertalet böcker finns det också med bilder till, av vilket många är väldigt intressanta. Tex bilden till Jane Eyre. 
Det är inte utan att man får lite ångest, för jag tvivlar starkt på att jag kommer hinna med alla 1001 böckerna innan jag dör, och dessutom en hel massa annat. Men jag kan i alla fall göra ett gott försök!
Kommer garanterat aldrig att inte veta vad jag ska läsa härnäst efter det här...

Skrivet av Alice

Bokhöst

Idag började både jag och Lyra i skolan igen efter sommarlovet. 8:an för hennes del och 9:an för min.
Som ni säkert har märkt har det varit lite dåligt med bloggandet i sommar. Detta beror som var och en säkert kan lista ut på semestrar, läger och dylikt.
Det är ganska konstigt, innan sommaren tror man att man ska få så mycket tid att läsa när man väl är ledig från skolan, och när man väl är det så blir det nästan ingen tid alls.
Nio böcker fick jag i alla fall läst, ungefär det jag trodde jag skulle hinna med. Böckerna i fråga är som följer;
The Wishing Trees - John Shors
The Prince of Mist - Carlos Ruiz Zafón
Igår, Idag, Imorgon - Stephanie & Barbara Keating
A Little Love Song - Michelle Magorian
Agnes Gray - Anne Brontë
Inside Out - Maria V Snyder
Svart Flicka/Vit Flicka
Pappa Långben - Jean Webster
The Secret Hour - Scott Westerfeld
Som den uppmärksamma säkert har lagt märke till har jag bara publicerat mina tankar om ett fåtal av böckerna, resten får bli mitt projekt i höst, tillsammans med nya böcker.
Även om ett par av böckerna var något av en besvikelse är jag på det stora hela nöjd med sommarens böcker. The Prince of Mist och Inside Out var riktigt bra, inte på favorit-böcker-nivå, men ändå.
Nu hoppas jag på en lika bra Bokhöst, och tid att läsa mellan alla läxor, ridning, etc.
Det stora projektet i höst som jag tänker ge mig på är Charlotte Brontës Jane Eyre. Om det blir på iPaden eller den fysiska boken har jag ännu inte bestämt mig för. Båda två antar jag. Jag har också en känsla av att jag kommer att ta en paus och läsa någon bok in i mellan.
Har ni några planer för vad ni ska läsa i höst, eller går ni på ren impuls?
Vi får hoppas att bloggandet blir bättre nu, när vi har kommit in i våra vanliga rutiner.

Skrivet av Alice

Åh, du Intellektuella Höst

Idag har Lyra känt sig intellektuell. Klädd som en äkta Ponton-läsare har hon snörvlande gått en höstpromenad, tagit kort på träd, köpt en ny tekopp och faktiskt skrivit lite på sitt senaste projekt. Hösten är nog den mest intellektuella årstiden. Inte för varm, men nästan för kall, kan man gå ut och försöka bli inspirerad för att sen sitta inne och läsa/skriva. Och mycket kul händer/har hänt i höst! Inte minst har Mockingjay släppts - jag och Alice håller på och läser om den, jag har nog ändrat uppfattning - och The Scorch Trials, som Alice har beställt. Men vi kommer nog inte hinna läsa den på länge. Och snart kikar Harry fram på vita duken också - för sjunde och näst sista gången. Lite sorgligt? Nja. Vi kan väl ge plats åt nya stjärnor. Men 19 november smäller det!
Och en till sak: Lyra åker till Polen på höstlovet! Hon besöker bland annat Auschwitz, och antagligen leder det till ett stort bloggreportage.

Vårt eget Hanging Tree

Nu ska jag fortsätta snörvla, äta svampmacka och skriva på mitt projekt.

Skrivet av Lyra