YEAH!

Idag när jag vaknade, runt elva, fick jag syn på ett sms från Alice på min mobil; "Jace är castad, om du inte visste"
Oj oj oj! tänker jag (tänker inte jag det ganska ofta...?) I alla fall, jag kollade IMDb, och titta där, klappat och klart, Jamie Campbell Bower har fått rollen som JACE!
Om jag inte legat nyvaken i min säng hade jag säkert gjort någon sorts dans, men det blev bara en serie ryckanden och spasmer. Jag är glad! Tänk att det blev precis som jag ville. Det som jag bara hade som vagt önsketänkade har blivit verklighet. Han är ju så aktuell i allt annat populärt. Och Lily Collins är skrämmande lik "min" Clary. Bara de hittar en bra Simon också. Och Magnus. Och Alec. Och Isabelle. Och..... ja. You get the point. Och att de inte tar i för mycket, extra allt, liksom. Jag vill ha en smakfull, cool film. Om jag så ska regissera den själv.

Förresten, jag tror aldrig vi skrev om våra tankar om CoFA; jag tycker den var alldeles för lik de tidigare böckerna. Det blir som med HP-böckerna, det är bara samma mönster hela tiden, inga nya element. Kommer man inte på något nytt ska man göra en snygg avslutning, och stanna där. Det hade varit bättre med tre tjockare böcker istället för som det är tänkt, sex böcker som går ganska fort att läsa ut. Och som en vän poängterade, även om man i stort sett vet att nästa bok inte är så nyskapande som man önskar att den var, så måste man läsa den för att hänga med, så att säga. Så är det också med Pirates-filmerna.

 Men, "det blir nog bra", som alla alltid säger. Det känns ganska svenskt, eller hur?

Artiklar på ämnet

skrivet av Lyra

City of Bones! En oväntad succé på Bokhyllan!

Tänk, hur mycket man kan få ut av ett nummer av People, Twilight-special. Och tänk så mycket man kan få ut av ett citat, när man äntligen fattar poängen.
Man kanske skulle ta det från allra första början. När den fullständigt sålda Twilightern vid namn Lyra flög till staterna i höstas hade hon höga förväntningar - och en del pengar i plånboken - för utbudet av Twilight merchandise. Och, såklart, det hittade hon ju också. Hon köpte bland annat tidningen People, "special collector's edition!" På sidan 21 fanns en annons föreställande ett bokomslag, på mitten av det ett citat av... ingen mindre än Stephenie Meyer! Så klart, det var ju en Twilight-tidning. Och av bara den anledningen fick jag först höra talas om The Mortal Instruments. I alla fall, citatet löd: "Dear Edward and Jacob: I adore you both, but I'm spending the weekend with Jace. Sorry!"
...Huh? tänkte Lyra. VEM är den där Jace? Den enda hon kunde tänka sig var hennes man... men vad i hela friden gjorde det citatet i den här annonsen? Förbryllad vände Lyra sida, fortsatte nörda Twilight, och tänkte inte mer på det.
Tills BOKIA (!) den räddande ängeln i nöden av någon anledning får in just The Mortal Instruments på sin smala "Engelsk pocket"-hylla. Av ren förundran köper Lyra den första delen, City of Bones, vilken senare aktas, skadas ligger i en rökstinkande ryggsäck på en lägeräng en hel vecka, ritas i, sägs vara trög, görs hål i (my lord...) och så vidare. Ända tills i måndags morse: Lyra vaknar, och ser City of Bones ligga på nattduksbordet. Hon tar upp den, puffar upp kuddarna bakom ryggen, börjar läsa där hon slutade kvällen innan, (sid 283) och fastnar helt. Hallå, den här boken är ju genial!

Vi har sett det förut: skittrög i början, sista sidan så bra så man blir sjuk. Men i City of Bones anar man det hela tiden, hur bra det kommer bli. Eller rättare sagt, den är bra hela tiden, men jag tror inte att man inser det förrän man har läst om den. Nåt som jag definitivt kommer att göra!

Clary är den där typiska karaktären man skriver om i brist på annat, hon är liksom redan färdig: rödhårig, konstnärligt lagd, bor i en lägenhet i Brooklyn med sin "haphazard mother" och en massa tavlor. Clary's pappa är död, omkommen i en bilkrasch innan Clary föddes. Så typiskt. Clary har det bra, hänger med sin nördiga bästis Simon - och som känt henne sen de var små - på till exempel klubben "Pandemonium" där Clary en dag vittnar till en demon-dräpning (...jaja, kom på nåt bättre sett att uttrycka sig på själv) utförd av en grupp "Shadowhunters". Clary stöter på dem igen (så klart, annars skulle det aldrig bli någon bok) och tar del av den mörka sidan av New York City, avslöjanden av familje-hemligheter och blodiga fighter, och snart är alla i hennes närvaro inblandade.

Som en blandning mellan His Dark Materials och Kiki Strike, skulle jag vilja beskriva den här boken, och med ett tjockt lager sarkasm och ironi, demon-fighting och raseriutbrott. Och med en variant av love story jag aldrig läst förut. "Dagger-sharp, funky and cool". Låter det kul? "Hold on for a smart, sexy thrill ride", som Libba Bray sa. Och, tja, det är precis vad det är.
Och äntligen förstår jag citatet: I'm spending the weekend with Jace. Stephenie Meyer dumpar Edward och Jacob för en egoistisk, sarkastisk, änglalik karaktär i The Mortal Instruments: Jace! Har hon nånsin gjort något bättre? Nej, aldrig!

Och en sak till, vet ni vad jag skrev längst bak i boken, nedanför utläsningsdatumet?
"NYTT NÖRDOBJEKT!" 

Skrivet av Shadowhunter-Lyra
(Nu ska jag snart lägga mig och läsa del två, City of Ashes, inhandlad i Alingsås idag, innan jag hunnit läsa epilogen...)

Historisk Skildring Från Amerikanska Revolutionen

Oftast när jag läser på engelska är det omläsning av en bok på originalspråk eller alternativt fortsättningen på en bok som inte finns på svenska. Det är sällan man läser en helt okänd bok på engelska. Just därför är det så himla kul!
När jag var på Foyles i London köpte jag flera såna innan nämnda böcker. En av dem var Chains.
När jag sedan började läsa den för mig helt okända boken var förväntningarna höga. För att för mig är det så att jag hemskt gärna vill älska böckerna som jag är på engelska, precis som jag älskar språket. Det skulle varit en oerhört besvikelse om den visade sig vara dålig. Men jag hade inte behövt oroa mig.

Så, handlingen i korthet. Chains utspelar sig i Amerika 1776-1777, som på den tiden var en brittisk koloni. Folket var i stort sett uppdelat i två grupper, Loyalist och Patriot. Loyalisterna stödde den brittiske kungen och Patrioterna General Washington, som kämpade för att Amerika skulle bli ett eget land.
Huvudpersonen och hjältinnan, trettonåriga Isabel och hennes syster Ruth har förlorat sin mamma. I och med deras mistress’ död blir de sålda till Loyalisterna Mr och Mrs Lockton i New York City. Ingen av dem visar en endaste uns av vänlighet eller medkänsla mot systrarna, som hela tiden blir tvingas att arbeta, som de slavar de är.
Boken beskriver i stort sett Isabel’s egna kamp för frihet under Amerikanska Revolutionen. Och om allt en för andra obetydlig slavflicka får höra.

Chains är enligt mig ett extremt trovärdigt historiskt mästervärk. Att få höra om Amerikanska Revolutionen ur ögonen på en slavflicka. Alla Isabel’s tankar och känslor, och drömmen om frihet…  Men det kan bli lite långtråkigt ibland, lång tid utan att det hände någonting, men spänningen höll ändå i sig hyfsat genom hela boken. Att jag läste på engelska bidrog antagligen också till den där underbara känslan av en riktigt bra bok, på originalspråk!

Skrivet av en Liberty-Fighting Alice

Tecken på existens, om så ett litet

Lyra är tillbaks - med nya erfarenheter och alldeles för mycket syre - efter en intensiv, ihärdig och bokfri scoutlägervecka. Det har varit sjukt mycket hela tiden, så jag hann helt enkelt inte läsa. Men boken har fått en liten makeover - killen på omslaget har fått skägg och stora framtänder, och King Kong har hoppat upp och satt sig på en av skyskraporna. Boken var ju i alla fall med. 


Lyra

Kiki Strike - Skuggornas Stad

Originalets titel: Kiki Strike - Inside The Shadow City
En fruktansvärt spännande och intressant bok.
Av Kirsten Miller


TILL DEN DET BERÖR

Genom att ta dig tid att öppna denna bok har du blivit medlem i en grupp som består av få utvalda: De nyfikna. Du anar inte hur glad jag är över att vi har hittat varandra. Vi är ju inte så många, som du kanske har lagt märke till.
Dessa sidor innehåller en sann redogörelse för mitt första äventyr med Kiki Strike. Om du är på jakt efter en spännande berättelse som kan roa dig under regniga kvällar då du inte har något bättre att göra bör den fungera riktigt bra. Om du skulle vilja skaffa dig en eller annan viktig kunskap, desto bättre. Jag pratar naturligtvis inte om sådana kunskaper som du förmodligen får i skolan. Förhoppningsvis kommer jag att kunna ge dig en på det hela taget bättre utbildning.

Trevlig läsning,
Ananka Fishbein

Så lyder prologen till Kiki Strike - Skuggornas Stad. Enligt mig, är det en väldigt trevlig och spännande bok. (Okej, det där lät lite simpelt, men så är det...) I den här recensionen, kommer jag nog delvis att använda författarens ord, så ni vet.

Ända tills Ananka blev tolv år gammal var hennes liv vad de flesta skulle kalla vanligt. Hon gick till skolan, kom hem, badade och kröp till sängs. Hon insåg det inte då, men hon var alldeles förfärligt uttråkad.
I stort sett det ända hon hade i sitt hem, där hon bodde med sina föräldrar (och en liten mus under diskbänken, om jag minns rätt), som skulle kunna tyckas vara intressant, var böcker, böcker om i stort sett om vad som helst, förutom barnböcker. (Hon berättar själv om att hon ska bli marinbiolog och studera jättebläckfiskar när hon blir stor, så sådana böcker har hon en del av).

Men, i hennes lyxiga överklasskola, Atalantaskolan, New York City, börjar en dag en blek, svartklädd tjej, med alvliknande utseende. (Nej, hon är inte vampyr.) Kiki Strike. Som vill bli farlig...
Boken börjar med ett stort hål i marken utanför Ananka's hus. Ananka kilar ut, klättrar ner för det smutsiga repet som hänger fastknutet vid kanten.
Vad hon kommer till, är ett underjordiskt rum, en gammal bar. Där hittar hon en bok , Glimtar från Gotham av Pearcy Leake III. Under en fallucka i golvet i baren, döljer sig långa korridorer, hemliga gångar, barer, danssalonger, (kvarglömda skatter?) och mycket mer. Ett tillhåll för tjuvar och smugglare under artonhundratalets New York. (Missförtå inte, boken utspelar sig under nutid.) Välkomna till Skuggornas Stad.

Tillsammans med fyra andra tjejer, börjar Ananka och Kiki Strike utforska och kartlägga Skuggornas Stad. Varför? Ananka vill göra nåt intressant med sitt liv. Luz (en av de fyra tjejerna) vill bli rik. Kiki då? Har hon sina egna skäl?

Kiki Strike - Skuggornas Stad är en fruktansvärt spännande bok, särskilt om man har varit i New York, är tolv år, vill bli marinbiolog, har samma frisyr och glasögon som Ananka. (Som jag har, i stort sett) Jag kan faktiskt känna igen mig själv väldigt bra i Ananka. Otroligt bra, till och med. Största skillnaden är väl att hon bor i det schyssta New York, (är såååå avundsjuk! Åk dit själva, så förstår ni), och jag bor i det trista, regniga Sverige. Men, tillbaka till ämnet. Uppföljaren till Skuggornas Stad heter "Kiki Strike - Kejsarinnan's Gravkammare". Lika spännande bok, den. (Den ska vi också recensera, det blir nog Alice som gör det.)
De båda rekommenderas varmt!

Skrivet av Lyra