Merry Christmas!

Jag vet att det har varit lite si och så med bloggandet de senaste månaderna, det har det förresten varit med läsningen också.
Men, nog om det. Jag vill passa på att önska alla därute en riktigt God Jul! Ät nu inte allt för mycket skinka och hoppas på många riktigt hårda, helst tjocka, paket! Själv måste jag väl erkänna att i stort sett alla paket jag ger bort uppfyller innan nämnda kriterier...
För försöka lägga upp ett inlägg om alla bokiga paket som jag förhoppningsvis kommer att få under kvällen.

Återigen, have yourself a real merry (bookish) Christmas!

  

//A

Tretton Skäl Varför

Jag har kommit på vad jag nästan gillar bäst: att tipsa folk om böcker. Man ser dom, vilsna, osäkra själar, moloket sökande efter en bok värd att köpa. Eller, som de tror är värd att köpa. De vet ju inte vad som är bra! Då smyger man fram till dem, lite som en Superman, och utropar: "Osäker icke-läsare i nöd!" Då blir de så glada. Kastar sig nästan i ens famn. (eller inte) Men ler gör de oftast. Det hände mig senast när jag onsdagen före julafton tog en tur till Större Stad för att leta lite julklappar. Inne på Bokia var det mycket folk, och jag snirklade mig fram till "ungdomshyllan". Där stod en vilsen kvinna och tittade på böcker. Jag, måste erkännas, väntade en stund innan jag frågade, men sa till sist: "Vem letar ni till?" Hon sken upp och svarade att det var till en 15-årig systerson som hon tyckte skulle läsa lite mer. Eftersom vi inte är så erfarna på det "lättlästa" planet och sådant är svårt att hitta till äldre barn pekade jag på Revolt som stod på en hylla ovanför mig. Hon blev jätteglad för att jag hjälpte henne, och skulle fråga personalen om de hade första delen. Jag hoppas att killen fick den. "Det var en tjej som rekommenderade den, hoppas den är bra!"
Men man känner sig så nöjd efteråt. Sådant uppmuntras!

Men det var egentligen inte det som det här inlägget skulle handla om. Jag har denna morgon läst ut min första bok på flera veckor, Tretton Skäl Varför. Jag vet inte om jag vill kalla det julläsning, men det krävde ändå koncentration. Ingenting att läsa mitt under julmiddagen. Kan vara lite deppigt att läsa mitt under en vanlig skolvecka också. Varning för obehagliga kopplingar. Jag ska inte berätta så mycket vad den handlar om, det kan man läsa på andra ställen. Men själva stammen är att Hannah Baker har tagit självmord, men innan spelade hon in tretton band som skickas runt till utvalda personer där de för höra vad det var de gjorde fel, och som till slut fick Hannah att ta sitt beslut. Det är jobbig läsning, och många gånger sitter man och tänker "nej, sluta, gör inte så!" fast man inte vet vad det kommer att leda fram till. Och på många punkter är Hannah orättvis; om folk vetat hur hon mådde skulle många ha låtit bli att göra det de gjorde mot henne. Hon dömer hårt. Men det var tillräckligt för att hon skulle ta livet av sig.
Mnja, det är seriös läsning som man nog alltid kommer att förknippa vissa saker med. Och svår att lägga ifrån sig. Kanske inte i början, men de sista hundra sidorna. Man anar också en sensmoral: försök alltid nå fram till människor på det bästa tänkbara sättet. Och hjälp dem innan det är för sent. Rekommenderas till alla, men kan nog vara särskilt lärorik för skolkuratorer.
En till sak, det är en väldigt konstig känsla att lära känna en död person genom inspelade kasettband. Något som gör det ännu verkligare är Hannahs blogg, Hannah's Reasons. Kommentarerna är mest anonyma, och består mycket av "Hannah, you didn't have to die, we're all so sorry" och liknande. En del har kommenterat som karaktärer i boken och identifierat sig med dem. Det känns på ett sätt fint, men om det skulle hänt i verkligheten, hur skulle det sett ut då? Hm. Hannah finns ju ändå inte på riktigt. Eller?
Nu ska jag åter fördjupa mig i Jane Eyre, försöka återfå julkänslan.

God fortsättning på er!

Skrivet av Slö(L)yra

P.S. Snart fyller bloggen ett år! Vi firar! D.S.

It's Christmas time

Nu är det jul, indeed! Och vi hinner nästan inte göra något som helst spontant! Helt underbart. Men julfriden börjar sakta sänka sig över oss nu. Ska bara få in granen, lacka paketen, göra klenäter och grönkål, och skriva klart detta inlägg.  Men snart, så.
Alice och Lyra har, trots all stress, lyckats med att träffas en stund och byta paket. Eftersom Alice tidigare i år fått böcker för dyra pengar gick jag för nån vecka sen till en second hand-butik och inhandlade fyra böcker (en till mig själv) för otroliga 7 riksdaler. Vilket kap! De var kanske inte i det bästa skick, men det är ju innehållet som räknas. De tre böckerna hon fick var Den mystiske Mr. Quin, Agatha Christie, Tomorrow when the war began, John Marsden (som hade en gul remsa med texten "tillhör skolbiblioteket" på!) och klassikern Rosens namn, Umberto Eco. Av Alice fick jag två helt nya böcker, Elsewhere av Gabrielle Zevin och The Looking-Glass wars av Frank Beddon. Senare är alltså 'the true story' om Alice i Underlandet. Enligt Mr. Beddon. När Alyss Heart berättade sin våldsamma historia uppfattade Lewis Carroll den helt fel, och skrev en söt, lite smågalen saga. Men sanningen var tvärtom, verkar det som. Jag känner mig otroligt peppad att läsa den, tack Alyss! Nu behöver jag nog ingenting i födelsedags-present. Eller kanske. Jag undrar om den inte finns som comic book också, med tanke på bilderna.



Okej, alla vet ju att Mr. Dodgson, som L.C. egentligen hette, kände Alice Lidell när hon var liten och lekte ofta med henne, men det ska bli kul. Varför kom jag inte på idén själv? Jag skrev ju en omgjord Alice in Wonderland på svenskan i höstas. Det här känns mycket coolare, när Chesire Cat är lönnmördare med nio liv och Blue Caterpillar ser ut som nånting President Snow hade kunnat komma på, i någon slags steampunk fantasy. Måste presentera den för alla vi känner. När jag läst den.
I jul, eller, från och med i morgon, ska vi lääääsa. Hoppas jag. Jane Eyre är jättefin, och har inte alls samma språk som Austens böcker, som jag trodde. Var inte så påläst. Som ni ser har jag nu också kommit över Thirteen reasons why, som jag läser med spänning, på svenska.  Till er som har läst den finns en hemsida, notera Hanna's blogg som är länkad till. Jag hoppas på många trevliga böcker i julklapp, and so to you! Och Alice.

Since it's Christmas let's be glad, even if your life's been sad, there are present to be had.

~ Merry, bookish Christmas! ~

Skrivet av Snö(L)yra

Dear Santa...

Det börjar ju som sagt dra ihop sig mot jul, och nu står jag som alltid där med frågan ”vilka böcker ska jag önska mig?” Nya, okända böcker, uppföljare, böcker jag har hört ska vara bra, julböcker…? Vad ska prioriteras? Och hur många böcker kan man egentligen önska sig?

Jag har hittat ett trettio-tal böcker som verkar väldigt bra, och alla är jag sugen på att läsa. Men, jag vet att mina föräldrar och släkt aldrig skulle köpa trettio böcker till mig, och dessutom vill jag ju ha andra saker också.

Till min födelsedag i September gjorde jag misstaget att bara skriva ner böckerna som jag önskade mig rakt upp och ner, utan någon som helst struktur. Resultatet: de böckerna jag önskade mig mest fick jag inte. (En annan mysterious thing är att mina föräldrar verkar ha ignorerat de böcker som inte redan fanns på den lokala bokhandeln…)

Anyway, nu har gjort det svåra valet att skriva en ”prioritetsordning”, inte för att jag vet om den kommer att följas.

Det jag däremot vet är att jag aldrig kommer att få böckerna längst ner på listan, men inte vill jag ta bort dem för det! De för väl bli en födelsedagsönskning, i September… Eller Juliklapp!

Jag har också stött på det problemet att flera av böckerna redan ägs av Lyra, som säkert skulle låna ut dem till mig om jag frågade riktigt snällt. (Eller hur, Saumensch?) Men jag vill ha mina egna exemplar, ska jag önska mig dem trots det. Antagligen.

Julen är en komplicerad tid!

Hur gör ni med era Julböcker?

Skrivet av en confused Alice

Om helger, böcker och sjungande vargar

Nu, när Lyra spenderat en lördag på landet med en utläst Clockwork Angel och en påse eukalyptus-godis som enda sällskap är det ganska skönt att komma tillbaka till stan där man bara kan välja och vraka när det gäller nya böcker. Och turen har nu kommit till Jane Eyre - på grund av rekommendationen jag läste i Ponton: att Jane Eyre avnjuts bäst någon gång i november med en kopp Earl Grey eller något dylikt svart te. "I'll remember that" skrev jag i kanten.

 Men, tillbaks till Clockwork Angel. Jag ska inte skriva för mycket med tanke på de som inte läst MI än och har allt roligt kvar, men jag har ungefär samma åsikt som Johanna på Reading & Rambling, den var inte så bra som vi trodde. Man känner igen lite för mycket ifrån The Mortal Instruments. De två trilogierna är än så länge skrivna efter samma regelbok, vilket kan tyckas tråkigt. I The Mortal Instruments är det kombinationerna och kontrasterna som gör böckerna, tycker jag, i Clockwork Angel är det mer 1800-talets smutsiga London och huvudpersonens mycket eminenta boksmak; Tessa pratar om både Jane Eyre och Dickens många verk och är en person som jag gärna skulle vilja lära känna. Tror det skulle leda till mycket intressanta diskussioner. En annan sak som är trevlig är att varje kapitel inleds med ett bokcitat, de flesta från författare samtida med när boken utspelar sig. Det konceptet känner vi igen och tycker om från Philip Pullmans The Amber Spyglass - som vi fortfarande inte läst på engelska och som faktiskt skulle vara en trevlig julklapp. Hoppas Tomten läser Alices & Lyras Bokhylla. - I den, och i MI finns mycket citat av John Milton till exempel, och av honom har ju faktiskt både Pullman och Clare inspirerats. Och både Jace och Will (från Clockwork A...) verkar ha läst Paradise Lost. Kanske det ingår i en Shadowhunters utbildning? I så fall ska jag också passa på, vårt ex låg i brevlådan kvällen vi kom hem från Polen.

Och en sak till, Cassandra Clare har en spellista för Clockwork Angel. Det tycker vi såklart om! Jag har inte lyssnat på någon av de inkluderade låtarna än och känner inte heller igen någon av titlarna eller artisterna, men när jag gör det ska det rapporteras. Har ändå funderat lite över hur min spellista skulle låta för både The Mortal Instruments och Clockwork Angel, och har konstaterat att det nog skulle bli väldigt mycket Patrick Wolf. Speciellt den här låten - från hans första album Lycanthropy - och Clockwork Angel är nästan som gjorda för varandra. Förutom att låten heter Paris, inte London. Hur som helst var det en mycket trevlig upptäckt jag gjorde.




Skrivet av Lyra

En liten notering: Charlotte Brontë's mammas flicknamn var Branwell. Är det bara en slump, eller döpte Clare the runner of London Institute till Charlotte Branwell med flit?