J.R.R Tolkien's Hobbit och LOTR

Som alla andra barn hörde jag ju såklart talas om Sagan Om Ringen under min uppväxt. Det pratades om filmerna i skolan, och mina klasskompisar, mest killarna, tyckte tydligen att de var bra. På den tiden förstod jag inte vad de handlade om, och funderade inte länge på det heller.
När vi några år senare glömde avbeställa huvudboken i Läseposten, fick jag genom en slump Hobbiten av J.R.R Tolkien. Då förstod jag inte vad det var för bok. Det kunde väl inte vara Sagan Om Ringen? Eller var det den under ett annat namn?
Jag kommer ihåg att mamma försökte läsa den för mig en gång, men vi slutade efter något kapitel. Den var väl för mastig för mig på den tiden. Men vi läste i alla fall så pass mycket att jag kunde svara på frågan “Vad heter trollkaren i Sagan Om Ringen?” i Vi i Femman? (Jag tror jag fick den frågan två gånger…)
Ytterligare några år senare gjorde jag ett till försök att läsa den, som avblåstes, och boken blev åter stående.
Men efter att i julas ha läste de två första böckerna i The Lord of The Rings bestämde jag mig för att någon gång läsa prequelen. Men det var inte förrän för några veckor sedan som jag tog mig tid att göra det.

Det började precis som gångerna innan när jag försökte att läsa den. Omåttligt seg början, men det är ju faktiskt LOTR. Men den blev faktiskt bättre och bättre ju längre jag kom, och även om boken har sina (ganska många) sega partier, är den i det stora hela uppskattad läsning.

The One Ring

För de som inte vet vad Hobbiten är och som inte har en aning om vad jag babblar om nu, kan jag berätta att det är en prequel till LOTR. (Och inte själva Sagan Om Ringen som jag trodde…)
Boken berättar om Bilbo Baggins äventyr med Gandalf och 13 dvärgar, på jakt efter en skatt, vaktad av draken Smaug. På resan lyckas Bilbo komma över The One Ring från Gollum, och utsätts dessutom för en mängd andra faror.

Hobbiten var faktiskt betydligt bättre än jag trodde när jag först började läsa. Inte alls lika seg som början antydde. Jag skulle faktiskt kunna gå så lågt som att säga att den var steget bättre än LOTR, fast det skulle kanske inte riktigt vara sant. Det var samma, fast ändå inte. Men på vissa ställen blev den faktiskt mer spännande än LOTR. Man kom också in i berättelsen på ett helt annat sätt.
Hobbiten läste jag i översättning av Erik Andersson, LOTR av Åke Ohlmark, och det är ju lite skillnad på svenska och svenska. Erik Andersson har dessutom översatt Baggins till Secker, till skillnad från Åke Ohlmarks Bagger. Och istället för hob är det hobbit. Secker irriterar jag mig verkligen på, vad är det för fel på Baggins?

Så, vad kan vi dra för slutsats av allt det här? Hobbiten är utan tvekan läsvärd, likaså LOTR, man måste bara ha lite tålamod och god vilja.

Alice

Betryggande Hober i Tolkien's Sagovärld

Av J.R.R Tolkien


Härskarringen, eller The Lord of The Rings är såna böcker som man nästan måste läsa, någon gång i livet. Enligt oss. Det går liksom inte att bara undvika. Och är man lite smart, så försöker man att undvika filmerna innan också, annars blir det bara tråkigt att läsa böckerna, och så orkar man verkligen inte...
Ett exempel är mig, jag gjorde det STORA misstaget att se första filmen innan boken. Några år tidigare blev jag nästan så gott som hjärntvättad med Sagan Om Ringen , men fick ändå inget sammanhang i filmerna. Var väl för liten.
Nu när jag läst första och andra boken tvekar jag lite inför den tredje. Svenska eller engelska? Den är ju självklart bättre på engelska, men orkar jag? Svår situation, men ska nog låta tanken mogna lite till.

De flesta vet väl vad Sagan Om Ringen handlar om? Den lille hoben Frodo som ska dra till Mordor för att kasta ner Ringen i Domedagsberget, och hindra Sauron för att ta över hela Midgård. Med sig har han Sam, Merry och Pippin, också hober, alla fyra från Fylke, ett fridfullt land i nordvästra Midgård. För det mesta läser jag av brittiska författare, och det märks alltid väldigt tydligt just i Sagan om Ringen. Särskilt på hoberna och Fylke! Det är mysigt, tycker jag. Betryggande, på något sätt. Då kan man ju undra om Tolkien har gjort Fylke och dess invånare engelska självmant, eller om det bara blev så?
Och så har vi ju såklart trollkarlen Gandalf, alven Legolas, dvärgen Gimli, utbytsjägaren Vidstige eller Aragorn och Boromir. (Jag dissar Boromir lite, han är ju trots allt fulast, dummast och tråkigast. xD)

Tja, och färden mot Domedagsberget i Skugglandet Mordor fortsätter i Sagan om De Två Tornen, som jag tycker är bättre än Sagan Om Ringen, det händer mycket mer i denna. Gollum blir även presenterad offentligt, liksom, och honom tål ju att tänkas på...

Om vi nu låtsas att jag är ett stooort fan av Tolkien och hans böcker, så skulle jag bli väldigt frustrerad om jag såg filmerna, eftersom ordningen på händeslerna i böckerna inte alls är densamma i filmerna. Speciellt inte i De Två Tornen. Men efter att ha tagit reda på att det är New Line Cinema som gjort filmerna, så förstår jag. För de gör exakt samma misstag i filmatiserungen av Guldkompassen. Sånt gör mig verkligen besviken, särskilt när det är böcker som Guldkompassen som blir omgjorda och vända och vridna på av New Line. Men trots allt står jag ut med Sagan Om Ringen. Det är ändå okej, på nåt sätt. Bra ändå.
Ja, har jag nåt mer att säga om Tolkien? Tror inte det. Jo, en sak. De är läsvärda. I alla fall de två första.

Skrivet av Lyra