Bokmässan 2011

I lördags åkte jag och Alice till bokmässan. Tre läner, ett språk - Tyskland, Österrike, Schweiz. Andra gången för mig, allra första gången för Alice. Kön in sträckte sig lååångt bortanför svenska mässan, men det tog inte så lång tid innan vi kom in. Väl där inne styrde vi kosan mot the English Bookshops monter, men vi hann inte vara där så länge förrän det var dags för prisutdelningen av Forma Book Blog Award, där vi såg Bokhororna ta emot sitt pris.
 Efter det gick vi runt en stund, jag med kartan, bland annat till SF-bokhandeln, Djurens Rätt där man fick veganska kakor (mycket goda!) och Hotell Gästis där böckerna var gratis! Det hoppas jag ni som var där inte missade...
Annat som det blev mycket av var knappar, godis, bokmärken, fancy påsar, det vanliga. Böckerna som köptes för min del var:

The Court of the Air, nån slags YA fantasy/sci-fi-what'sitsname som verkade lite lagom mysig och lättläst, på the English Bookshop,
där jag och Alice utnyttjade 3 for 2-erbjudandet, varsin bok plus en vi delade på. Det blev Jonathan Franzens (som ju var mäss-aktuell men som vi dessvärre inte såg, tror inte han var där på lördagen) The Discomfort Zone, som handlar om hans egen uppväxt.

På Hotell Gästis där böckerna var gratis köpte jag en smått lustig upplaga av 4:50 från Paddington, Agatha Christie, älskar ju tv-serie-versionen med Geraldine McEwan, som namnet Eylesbarrow kommer ifrån förresten, och en mycket fin utgåva av Sista brevet till Sverige av Vilhelm Moberg.
Sista boken blev Andreas Carlssons Dandy. Inte för att jag är nåt fan av Andreas Carlsson, hade ingen koll på vem som skrivit den, men tänkte att den kanske skulle vara trevlig. (Speciellt de påkostade, smått ostiga extra-bilderna.) Och den kostade ju bara 40 spänn, liksom. Vi vår vänta och se, antingen är den alldeles otroligt genialisk (fast, nej...)  eller så faller den pladask. Jaja, jag tyckte upplägget verkade lite kul.
Hursomhelst, en annan bra grej var att när vi köpte varsitt nummer av Vi Läser fick man ett paket kakor på köpet. Inte helt fel?

Så, sammanfattat, inga fullträffar på monterprogram, inte en enda signering (fast några kända ansikten såg man ju, Camilla Läckberg, Fredrik Lindström, Björn Ranelid för all del!) men jag är nöjd. Alice också, vad jag vet. Vi åker säkert dit nästa år också. How about you?

Skrivet av Lyra

Tillägg av Alice:
Dessutom såg vi självaste Maria Montazami! Även om Lyra la ner iden att köpa ett signerat ex av hennes bok när vi såg den milslånga kön...

Sommarläsning

Ja, i torsdags fick både jag och Lyra sommarlov. Förutom att bada, åka på läger, umgås med kompisar och familj etc. tänker vi förstås få läst så mycket som möjligt innan skolan börjar igen. Problemet är bara att när det väl är sommar blir det faktiskt inte så mycket tid för läsning som man kan önska, det kommer så många andra saker som man måste/vill göra och så många som man måste/vill träffa/umgås med. Ja, ni fattar säkert. Lite ska det nog bli läst i alla fall!

En lista med våra rekommendationer på mer eller mindre somriga böcker, som passar bra att läsa ute på sjön, på stranden, eller varför inte på en balkong mitt i Stockholm, är som följer;

 

Alice in Wonderland/Through the Looking Glass – Lewis Carroll

Tordyveln Flyger i Skymningen – Maria Gripe

Pappan & Havet – Tove Jansson

Farlig Midsommar – Tove Jansson

Emma – Jane Austen

Chains – Laurie Halse Anderson

A Thousand Splendid Suns – Khaled Hosseini (finns på svenska, “Tusen Strålande Solar”)

A Little Love Song – Michelle Magorian (finns på svenska, ”En Liten Kärlekssång”)

Själv satsar jag på att hinna med runt åtta böcker, men såklart kan det bli både mer och mindre, beroende på hur mycket tid jag får åt läsning.

De jag har tänkt hinna med är följande;

The Wishing Trees – John Shors

Inside Out – Maria V. Snyder

The Prince of Mist – Carlos Ruiz Zafon

Svart Flicka, Vit Flicka – Joyce Carol Oates

The Tin Princess – Philip Pullman

Agnes Gray – Anne Brontë

A Little Love Song – Michelle Magorian

Igår, Idag, Imorgon – Stephanie & Barbara Keating

Men som sagt, vi får se hur långt jag hinner.

Någon som har tips på somriga böcker, eller åtminstone böcker som passar bra att läsa på sommaren? Vad/hur mycket tänker ni själva läsa?

Skrivet av Alice

Cirkeln

Första gången jag stötte på Cirkeln var i början på april, när jag under min prao på den lokala bokhandeln packade upp och prismärkte den. Just då tror jag inte att jag fäste någon större uppmärksamhet på den. Kanske läste på baksidan, tänkte hm… kanske det kan vara något? för att sedan lägga ifrån mig den och återgå till den väntande högen med böcker för prismärkning.

När vi sedan fick en förfrågan från Rabén och Sjögren om vi ville ha ett ex av Cirkeln för att recensera var det klart att vi sa ja.

Engelsfors. Vackert namn, risig stad. Omgiven av djupa skogar där människor ofta går vilse och försvinner. Sex tjejer har just börjat gymnasiet. De har inget gemensamt - förutom att en uråldrig ondska jagar dem. 
Höstterminen har just börjat när en elev hittas död på en av gymnasieskolans toaletter. Alla förmodar att det var ett självmord. Alla utom de som vet sanningen. 
En natt då månen färgats mystiskt röd förs sex tonårstjejer till den nedlagda folkparken. De vet inte hur de har kommit dit eller varför de är där, men utan varandra kommer de inte att överleva. 
De får veta att de är häxor. De Utvalda, som nämns i en uråldrig profetia. Plötsligt är gymnasiet på liv och död - bokstavligt talat. De måste lära sig samarbeta trots sina olikheter, och kontrollera de magiska krafter som vaknat till liv inom dem. Tiden håller på att rinna ut. De måste hitta och besegra ondskan som jagar dem, innan ondskan hittar dem

Synopis från förlagets hemsida.

Det har ju blivit rätt så mycket uppståndelse runt den här boken, både på bloggar och i övriga media. Främst tror jag att det är för att den är en svensk fantasy, och de är som sagt ytterst ovanliga. Dessutom har filmrättigheterna tydligen redan sålts till Hollywood och boken ska översättas till en mängd olika språk.

Men jag vet inte riktigt. Någon hittas mördad, efter det följer märkliga onaturliga händelser, en eller flera personer får reda på att de är ”The Choosen One(s)” och måste rädda världen från en ondska. Känns det inte som att vi har hört det här några gånger förut?

Cirkeln var bra, det måste jag medge. Riktigt spännande till och med. Överträffade mina förväntningar på den som en svensk fantasy. Men den saknade en sak, något som en riktigt bra bok måste innehålla. Originalitet. Det kändes hela tiden som att jag hade läst nästan samma sak förut, det hela kändes också till stora delar väldigt förutsägbart, just för att jag hade hört det förut.

Det känns bara som att det ovanstående konceptet är för uttjatat. Det måste vara något alldeles nytt och originellt för att göra en riktigt bra fantasy-bok. (Som sagt tidigare, jag älskar fantasy. Det finns inget som kan vara så fantastiskt, och hemskt dåligt, som fantasy)

En annan sak jag irriterar mig på är varför svenska författare alltid ska envisas med att ha så många huvudpersoner, och att historien konstant ska berättas ur minst fyra olika synvinklar. En person berättar två sidor, nästa person berättar två sidor, and so on. Nej tack. Det är inte det att jag har svårt att hålla reda på en massa olika karaktärer. Nej, nej. Snarare att det efter ett tag blir väldigt irriterande. Jag vill lära känna min huvudkaraktär/berättare ordentligt. Inte en massa hoppande. Såklart kan det vara okej att höra det hela ur en annan persons synvinkel då och då, men absolut inte hela tiden!

Jag måste ändå medge att Cirkeln var oerhört spännande, och till och med svår att släppa mot slutet. Men också slutet var en aning förutsägbart.

Men jag gillar verkligen det faktum att Minoo, Vannessa, Linnéa och de övriga var häxor, inte vampyrer varulvar eller änglar. Ett stort plus!

Jag uppskattade också det varierande person-galleriet. Mats Strandberg och Sara Bergmark Elfgren måste verkligen ha ansträngt sig för att få sina sex huvudpersoner så olika varandra som möjligt. Bland dem kan vi i stort sett hitta alla olika typer man kan tänkas träffa på i ett svenskt högstadie/gymnasie. Jag kunde faktiskt identifiera mig själv till stora delar med Minoo. Att karaktärerna hade gnabb sig själva emellan var också något nytt. Det är inte så ofta som man stöter på det, i alla fall inte i den formen.

Författarna lyckades också fånga den exakta känslan av den svenska skol och småstadsmiljön. Det känns så likt att det är näst intill omöjligt att tänka sig att magi och ondska lurar runt hörnet.   Jag delar faktiskt också åsikterna som alla huvudpersonerna verkade ha om Engelfors, om min småstad. (Fast min verkar faktiskt betydligt trevligare) 

Så, trots Cirkelns brister ser jag fram emot att läsa fortsättningen, Eld, som vi kan vänta oss 2012. Och inte minst filmen!

Tack till Rabén och Sjögren som gav oss ett recensions-ex av boken. 

Skrivet av Alice

Omtyckt bokpaket

I torsdags, öh, tror jag, kom vårt bokpaket, och idag öppnade vi det. As simple as that. I alla fall, det var tungt och välfyllt, och när vi väl fick upp det upptäckte vi att det var fullt av olika stora paket inslagna i blommigt presentpapper. Gah! Rena julaftonen. Paketet (paketen...?) innehöll som ni kan se fyra böcker, utvalda berättelser av Edgar Allan Poe, En vampyrs bekännelse av Anne Rice, The Prince of Mist av spanska Carlos Ruiz Zafón, som också skrivit omtalade Ängelns lek, och inte minst John Ajvide Lindqvists Låt den rätte komma in. På det följde en vitrandig anteckningsbok, massa smaskig choklad, ett antal tepåsar, Skit(gott) Godis, Pluggtugg, ett par bokmärken från pocketshop, ett lyckönskande vykort från bokvännen och det vi nog reagerade starkast på; de handskrivna lapparna med åsikter, rekommendationer, författar-kuriosa och tankar som låg i varje bok. Och inte nog med det; fastsatt med ett gem på varje lapp satt en till liten lapp med citat av författaren. Kors, så ambitiöst, välgjort och omtänksamt! TACK! Och allt är så fint och neaty och genomtänkt. Åh, tackar så ödmjukast! Vi är jättenöjda. Jag har planerat in att En vampyrs bekännelse och The prince of mist nu i sommar, och har redan ätit upp mitt godis. Tack, än en gång. Fortsätt så nästa gång det blir bokbyte, kära bokvän, vi är säkra på att din nästa bokvän blir lika glad som vi blev.

Skrivet av Lyra

Må bästa bokblogg vinna

Nånsin drömt om att genom ditt skrivande vinna 25.000 svenska kronor?
Drömmen kan bli verklighet om du joinar Forma Books bokbloggstävling!

Äntligen får bokbloggarna ett eget officiellt pris; Forma Books instiftar nu sin "Forma Books blog award", där alla kan nominera sig själva och andra, tills den 15 maj. Juryn tar ut tre finalister och det görs sen en allmän omröstning. Vinnarbloggen tilldelas 25.000 kronor och en Forma Books vinnar-logga. Det får man på bokmässan i Göteborg.

Tänk bara, 25.000 spänn! Det är vi verkligen värda. (Eller, nja...) Men alla som har ett bra förslag på vad vi skulle tänkas hitta på med pengarna eller bara gillar vår blogg så får ni hemskt gärna nominera oss här. Så får vi väl se hur det går....

Skrivet av Lyra

Höst - och som vanligt, massa Böcker

När löven börjar blåsa in och lägga sig på Bokia's dörrmatta, är det höst. Och detta har nu inträffat. Lyra var där nu igår, och letade efter en bok, som hon tyvärr inte hittade. Innan det, var hon på stans second hand-butik, och eftersom hon senare gick till Bokia, så hade hon ju inte hittat det hon sökte där heller. Sad story. I alla fall, det var inte det som var det mest väsentliga i detta inlägg. Jag läste även ut Agatha Christie's The Body i the Library igår. Även om den varken är svårläst eller tjock, så tog det ett tag att läsa ut den. Kan bero på att jag "gjort mycket annat", eller på att den inte var så jättebra.

Men det var den. Nog. Jo, det var den. Men jag hade förväntat mig mer av Miss Marple, kändisen, huvudpersonen, och min förebild. Alla vill väl bli som Miss Marple när de blir gamla, eller hur?

Kanske ska börja från början. För alla ni som inte har en aning om vad jag pratar om så har ni svaren på de flesta frågorna här.  
Jag har ju sett - och tyckt mycket om - en del av de senaste filmatiseringarna av Miss Marple mysteries, med den fantastiska Geraldine McEwan som Miss Jane Marple. Och det var där nånstans som jag bestämde mig för att läsa dem också. Så när jag i början på denna terminen snabbt blev färdig med en grammatik-lapp på engelskan och fick erbjudandet att gå till skolbiblioteket och låna en bok på engelska (som min schyssta lärare hade fattat att jag var kompetent nog att göra) så blev det The Body in the Library, av Agatha Christie. Upplagan är från -83, jätteful, sliten, först inplastad, sen har de fått tejpa ihop ryggen lite på denna stackars paperback, sen har de till och med blivit tvungna att häfta ihop ryggen med häftapparat, synd bara att det hamnade lite snett, sen har de satt på en gul plastremsa (sådana sitter förresten på alla skolans låneböcker) på vilken man kan läsa texten "tillhör skolbiblioteket", och sen har de piffat upp den med ännu lite tejp över ryggen. Den är alltså ganska shabby. Och bläddrar man snabbt igenom den så luktar de gulnande sidorna som om den legat nerpackad i en låda på en vind i några år. Mysigt. Men, det är ju innehållet som räknas! 
Och det tänkte jag komma till nu. England på 40-talet. En ung flicka hittas strypt på spismattan i paret Bantry's bibliotek. Mrs. Bantry tar kontakt med sin vän Miss Marple, som löst många fall förut men som polisen fortfarande inte har något vidare stort förtroende för, börjar nysta i mordgåtan, och, såklart, har svaret klart långt innan polisen. Men det är ändå polisen man följer mest i utredningen. Lite trist. Och öven om boken är på drygt 200 sidor, så känns det som en novell. Men det är inget projekt jag kommer överge, Lyra har kontakter, i besittning av nästan alla Agatha Christie's verk. På originalspråk. 

Och idag läste jag ut Maria Gripe's "Agnes Cecilia - En sällsam historia", i sällskap av en fransk nougat. Och jag tycker bara om henne mer och mer för varje gång jag läser henne! Helt klart en av Sveriges bästa författare. Och "Agnes Cecilia" är verkligen sällsam. Och sällsamt gillar vi. Sällsamt och lite övernaturligt. Fina, gamla hus, kakelugnar, vår och trevliga författarcitat. 


Det är något konstigt som pågår i våningen. Steg utan fötter att framkalla dem, klockor som går baklänges och små saker orsakade av slumpen som förändrar allt. Men långsamt går det upp för Nora att någon bortom tid och rum söker kontakt med henne. Någon som varit i precis samma situation, omgivning och sinnesstämning som Nora. Men några årtionden tidigare...


Maria Gripe diggar slumpen. Det har jag förstått från Tordyveln flyger i Skymningen, som jag faktiskt tror jag glömt att nämna. I alla fall, den var bra, men Agnes Cecilia var bättre. Läs dem båda. Öh, finns att låna på vår skolbibliotek!


Skrivet av Lyra

En liten Sommar-Final

Tja, nu kan man med rätta konstatera sommarlovet slut. Men deppa inte ihop för det, Alice & Lyra har mängder  med böcker som ligger och väntar och knappt kan vänta på att  få bli lästa, allt från svenska lokaldeckare till rysska succéförfattare. Så hösten blir nog en något intressantare bloggårstid än sommaren.
Men en del har vi ju ändå läst i sommar. Och vi har ju faktiskt inte nämnt alla heller:
Pappan & Havet, till exempel. Trodde ni att ni var för stora för mumintrollen? Icke då. Läser man Tove Jansson går man runt och myser i flera dagar efteråt. Pappan & Havet är en perfekt sommarbok om man ska ut och segla, till exempel. Muminpappan får en insikt och tar med sin familj till en av de yttersta öarna, "Ön", i Finska viken för att bosätta sig, och upptäcker där att öns fyrvaktare är borta, och åtar sig uppgiften att försöka få fyren att brinna igen. Samtidigt filosoferar familjen över havet, Mårrans' ensamma tjut hörs om kvällarna, Lilla My flyttar ut och Mumintrollet blir sjöhästarnas beundrare. Berättelsen seglar lugnt framåt med små vändningar, blåst och regn. Otroligt mysig roman, skriven med Tove Janssons' egna muminfilosofi. Tycker ni att det blir svårt att få den rätta känslan såhär i molniga augusti, kan ni vänta tills nästa sommar och istället läsa "Sent i November" längre fram i höst, som utspelar sig samtidigt som Pappan & Havet fast i Mumindalen. Precis lika bra.

Ön?

Någon mer vi inte har nämnt? I så fall får ni säga till. När hösten börjar krypa sig in till bloggen blir det mer inlägg om skojiga böcker, och säkert en ny fin header. Jag vet ett bra ställe...

Ni får ursäkta mig för tillfället, ska se The Two Towers på trean! : 3

Hoppas att ni haft en mer litterär och schysst sommar än oss, och hoppas på en ännu bättre höst!!!

/L

Niemi x 2, eller En Hyllning till Niemi

På senare tid har mina tankar om svenska/nordiska författare tagit en kraftig vändning. Min "Niemi-vecka" började med att en av mina mycket originella vänner, låt oss kalla henne M, kom fram till mig i skolan med en bok i handen.

"Lyra, den här ska du läsa!" Oj, tänker jag, M tipsar mig om en bok, hon som vanligtvis bara lyckas få tag på skit, det måste vara nåt väldigt speciellt den här gången! Och så slinker den ganska uppenbara frågan ur mig:

"Är den bra...?"

"...Extrem."

Och spänningen stiger ännu mer när jag får reda på vilken bok det är; "Skjut Apelsinen" av Mikael Niemi. 

"Åh", säger min originella kompis nummer två, låt oss kalla honom A, "den måste jag läsa efter dig, Lyra!"

"Varför?"

"För att det är Mikael Niemi! Han har skrivit Populärmusik från Vittula."

Men, tänker jag, han är svensk! Det kan inte bli bra, inte på riktigt! Eller?

Men när jag läser baksidestexten känns det ändå hoppfullt, jag tar med den ut på första rasten. På andra rasten har jag läst ungefär en fjärdedel, och jag försöker till och med smuggla ut den på gympalektionen (det roligaste var att jag just då läste om huvudpersonens - som aldrig nämns vid namn - åsikter om gympalärare, "alla gympalärare har fascistnamn"), men det gick tyvärr inte så bra. Men, när jag läser de sista raderna med ett leende på läpparna någon gång framåt tolv, har jag bestämt mig för två saker; 1. Populärmusik från Vittula ska lånas av A. 2. Flera svenskar ska få äran (hehe) att bli lästa av mig. De ska få en chans. Mikael Niemi har visat att han kan. Skjut Apelsinen är både rolig, fruktansvärt rå, ocensurerad, rättfram och ändå så fint nedtecknad och uppbyggd med en teknik och med inspirationskällor som jag sätt hos mycket få författare. Och då visste jag inte vad som väntade mig, i nästa Niemi.

På torsdagsmorgonen fick jag den efterlängtade Populärmusik från Vittula i mina händer. Det bar av på klassresa mot Göteborg, och på bussen var en gul pocketbok som den jag hade då så självklar att jag inte kunde annat än att öppna den så fort jag satt mig. 

Prologen var i stort sett som jag tänkt mig, eller kanske rättare sagt, filmregissören var bra och hade förstått boken så här långt. (Nu är det ju så att någon gång förra, eller varför inte förrförra året såg jag några minuter på filmatiseringen som senare gjorts på tv.) Och när huvudpersonen och berättaren Matti slickar fast tungan vid en buddhistisk böneplatta i Nepal, men till sist lyckas kissa sig loss känner jag igen mig lite från Skjut Apelsinen, jag blir både äcklad, road och tycker att det är så sjukt bra skrivet. Och det blir bara bättre ju närmare Göteborg vi kommer.

Matti växer upp i ett barnrikt kvarter i Pajala i Tornedalen som kallas Vittula (ni får själva ta reda på vad det betyder). Han är ett av alla barnen där, och skiljer sig inte i från mängden det minsta. I första kapitlet är Matti 5 år, och i slutet är han ca 15. Man följer han och hans kompisars liv i 60-och-70-talens Sverige och Matti beskriver och upplever de Tornedalska normerna, bröllop, sommarjobb, bastutävlingar, luftgevärskrig och rockkonserter. (Både sina egna och Elvis's.) Aldrig hade jag trott att jag skulle snubbla över något så storslaget och genialiskt skrivet av en liten kille ifrån Sverige, vars befolkning är så överdiskret och grå. Detta framkommer väldigt tydligt i boken, i Tornedalen är ingen någon. Gör dig inte märkvärdig. Flytta inte härifrån. Var som alla andra. Och speciellt, en mycket konstig regel, BÖRJA INTE LÄSA BÖCKER!!! Mycket underligt. Mattis’ uppväxt var både vacker och hemsk. Och magnifikt berättad. I’m stunned!

Skrivet av Lyra som nu har ändrat uppfattning om svensk litteratur.