Bokmässan 2011

I lördags åkte jag och Alice till bokmässan. Tre läner, ett språk - Tyskland, Österrike, Schweiz. Andra gången för mig, allra första gången för Alice. Kön in sträckte sig lååångt bortanför svenska mässan, men det tog inte så lång tid innan vi kom in. Väl där inne styrde vi kosan mot the English Bookshops monter, men vi hann inte vara där så länge förrän det var dags för prisutdelningen av Forma Book Blog Award, där vi såg Bokhororna ta emot sitt pris.
 Efter det gick vi runt en stund, jag med kartan, bland annat till SF-bokhandeln, Djurens Rätt där man fick veganska kakor (mycket goda!) och Hotell Gästis där böckerna var gratis! Det hoppas jag ni som var där inte missade...
Annat som det blev mycket av var knappar, godis, bokmärken, fancy påsar, det vanliga. Böckerna som köptes för min del var:

The Court of the Air, nån slags YA fantasy/sci-fi-what'sitsname som verkade lite lagom mysig och lättläst, på the English Bookshop,
där jag och Alice utnyttjade 3 for 2-erbjudandet, varsin bok plus en vi delade på. Det blev Jonathan Franzens (som ju var mäss-aktuell men som vi dessvärre inte såg, tror inte han var där på lördagen) The Discomfort Zone, som handlar om hans egen uppväxt.

På Hotell Gästis där böckerna var gratis köpte jag en smått lustig upplaga av 4:50 från Paddington, Agatha Christie, älskar ju tv-serie-versionen med Geraldine McEwan, som namnet Eylesbarrow kommer ifrån förresten, och en mycket fin utgåva av Sista brevet till Sverige av Vilhelm Moberg.
Sista boken blev Andreas Carlssons Dandy. Inte för att jag är nåt fan av Andreas Carlsson, hade ingen koll på vem som skrivit den, men tänkte att den kanske skulle vara trevlig. (Speciellt de påkostade, smått ostiga extra-bilderna.) Och den kostade ju bara 40 spänn, liksom. Vi vår vänta och se, antingen är den alldeles otroligt genialisk (fast, nej...)  eller så faller den pladask. Jaja, jag tyckte upplägget verkade lite kul.
Hursomhelst, en annan bra grej var att när vi köpte varsitt nummer av Vi Läser fick man ett paket kakor på köpet. Inte helt fel?

Så, sammanfattat, inga fullträffar på monterprogram, inte en enda signering (fast några kända ansikten såg man ju, Camilla Läckberg, Fredrik Lindström, Björn Ranelid för all del!) men jag är nöjd. Alice också, vad jag vet. Vi åker säkert dit nästa år också. How about you?

Skrivet av Lyra

Tillägg av Alice:
Dessutom såg vi självaste Maria Montazami! Även om Lyra la ner iden att köpa ett signerat ex av hennes bok när vi såg den milslånga kön...

ooooooh

hah

The Book of Dust.
Också en sån där som kommer att komma "en vacker dag". The Book of Dust är alltså den fjärde boken i Philip Pullmans His Dark Materials. Eller fjärde och fjärde, den kommer att utspela sig två år efterLyra's Oxford och ha en 16-årig Lyra i huvudrollen. Fristående story, men den kommer (uppenbarligen) att handla mer om dust. Enligt Pullman kommer det att bli "a big, big book." Om den någonsin kommer.

från SF-bokhandelnbloggen

ooooooooh


ooooooaht av Lyra

böcker överallt

Mitt läsliv har varit ganska dött just nu, men nu ska jag och min ingifta kusin starta en läscirkel med boken Sofies värld av Jostein Gaarder.  Och jag och min mormor ska läsa Björn Ranelids Till alla människor på jorden och i himlen (eller de få som skulle kunna tänka sig att läsa boken...). Det är mest för jag ska veta vad jag pratar om, tror jag, det var alltså min mormors initiativ. Som ni kanske vet är Björn ingen direkt favorite of mine, höll ju nästan på att springa och gömma på på bokmässan i höstas. Men det är vad som händer i mitt litterära liv just nu. Har även hittat massa böcker jag vill läsa i sommar, Det stora huset, Prince of mist och En vampyrs bekännelse. Och det är antagligen det jag kommer att hinna med.

tills jag kommer på något bättre att skriva om kan ni få se på en bild. En bild med böcker. Så originellt för att vara denna bloggen, eller hur? Jag tror det är från Shakespeare & Co. , den kända bokhandeln i Paris, där jag faktiskt har varit en gång för länge sen. Den är väldigt trevlig. Böcker överallt. Lite som hos mig. Okej, jag kanske inte har så mycket som det antyds på bilden, men det känns lite så. Olästa, de flesta.

Jag tycker förresten omslaget till Clockwork Prince är jättefult och tror starkt på inspelningarna av the Hunger Games, men inte på Liam Hemsworth. Provspelningar som Jace pågår. (Ed Speelers ser lite nordisk ut tycker jag, och det ska ju inte Jace göra...)

Ja, som ni märker blir detta inlägg kanske inte så jätte intressant, så jag tar och inväntar bättre tider.
To-delloo!

Skrivet av Lyra

Ny film från Studio Ghibli!

Jag fick idag via iTunes reda på att japanska filmföretaget Studio Ghibli släppte en ny film förra året; Karigurashi no Arrietty, "Lånaren Arrietty". Det är ingen Hayao Miyazaki, utan regisserad av Hiromasa Yonebayashi, Ghiblis yngsta någonsin. Filmen utspelar sig 2010 och handlar om "småfolk" som bor under golvbrädorna i människor hus och livnär sig på att "låna" saker av husens större invånare.  Småfolket måste förbli oupptäckta av människorna men det blir problem när huvupersonen Arrietty upptäcks av en människopojke.
Musiken är skriven av den franska sångerskan och harpisten Cécile Corbel. Hon verkar intressant. (Soundtracket finns på iTunes) Filmen är baserad på boken The Borrowers skriven av brittiska författaren Mary Norton. Filmen har börjat komma ute i Europa och Asien, så jag hoppas att den kommer i år här i Sverige också. Jag har blivit hemskt sugen på att se den. Har ni inte sett Studio Ghiblis tidigare filmer, så rekommenderas de mycket varmt. De är helt underbara.





skrivet av Lyra

Vad naivitet kan orsaka II

Här kommer en svenskaläxa (...) jag nyss skrivit som ska in i morgon gällande filmen Pojken i Randig Pyjamas. Innehåller spoilers. Enjoy!

Både boken och filmen Pojken i randig pyjamas är väldigt hemsk. Väldigt. Mycket i filmen var olikt det i boken, som till exempel folks reaktioner, och det brukar jag störa mig på i film, men det gjorde jag inte den här gången. Jag satt mest och tänkte på alla de som inte läst boken och som skulle bli besvikna om de läst den.       

  Sen gick det upp för mig att jag ju läst den, och BORDE bli besviken, men det blev jag inte. Det var bra. Filmen har många fina små detaljer som inte är med i boken, som när Bruno och Schmuel spelar schack, eller där Bruno smygtittar på propagandafilmen. Regissören har försiktigt pusslat ihop allt och gjort en egen tolkning av boken, en väldigt lyckad sådan. Eftersom boken är skriven ur Brunos perspektiv och egentligen inte så ”avslöjande” så hade jag kanske velat se det lite mer ur hans vinkel. Men det är överlag en mycket lyckad filmatisering.

 Filmen var också lite smått visuell och småmysig på något sätt (vi ska inte tala om hur hög mysfaktor det skulle blivit om filmen utspelat sig i England), även om handlingen är raka motsatsen. Men förutom temat, andra världskriget, så har PIRP inte många likheter med Vad mina ögon har sett. Den är ju berättad från det motsatta perspektivet, så att säga. Andra världskriget kunde upplevas på så många olika sätt, och här är två av dem. PIRP är ju också en fiktiv berättelse och detaljerad på ett annat sätt än Magda Eggens autentiska upplevelser.

 Jag kan också associera till judarnas flykt ur Egypten, där Farao inte gav sig förrän det värsta möjliga hände honom; hans son blev dödad. Så då kan man säga att sensmoralen av detta är; tänk efter själv vad du gör mot andra, innan du själv blir drabbad.

 Så – hemska öden, intressanta tolkningar och bibel-kopplinar. Allt kommer igen, historien upprepar sig, men man har fortfarande inte lärt sig av sina misstag.

 - Skrivet av Lyra - 

Vad naivitet kan orsaka

OBS! om man vill läsa boken nu kan jag sammanfatta lite smått: den är bra och tänkvärd, läs den! För eftersom den är väldigt tunn skulle det kanske vara lite segt att först läsa mitt åsikts-och-beskrivnings-rika inlägg, det skulle kanske inte bli så mycket bok över att läsa....?
Som kanske bekant är jag och Alice den sortens människor som vill läsa bok innan de ser film. För, om jag minns rätt, för cirka två veckor sen meddelade min svenskalärare att vi skulle se filmen Pojken i randig pyjamas. Jag började självklart klaga och säga sånt som neeeeej, vill läsa boken först...! Men svenskalärare lugnar mig och säger att jag kan låna boken av henne.
hinner inte, har för mycket å läsa......
nej, men den är tunn ~!
Så nästa svenska-lektion har hon med sig boken, jag läser den under några veckor, och avslutade den under snöstormen igår.

Bruno är nio år och bor med sin familj i ett stort, bekvämt hus i 40-talets Berlin. När pappan, som är nazist-kommendant, får ett jobb på ett ställe som kallas Allt Svisch ( i engelska originalet Out-with ) måste familjen flytta dit. Bruno vantrivs och har inte mycket att göra, så han bestämmer sig för att gå på en upptäcksfärd, som resulterar i att han träffar en liten pojke i randig pyjamas på andra sidan ett stängsel. De blir vänner, och träffas varje eftermiddag vid stängslet. Men den naive Bruno förstår inte Schmuels (pojken) situation eller något av det andra som pågår omkring honom, och försöker komma underfund med verkligheten, allt eftersom han blir mer och mer fäst vid Schmuel.

Det är så hemskt, och så sött, och så fint skrivet. När Bruno aldrig får reda på vad som händer bildar han sig en egen uppfattning. Führern tror Bruno i engelska utgåvan heter The Fury och i svenska Furien (The Fury är ju mycket mer träffande) och Allt Svisch eller Out-with på engelska visar sig vara Auschwitz. Han är, ska man kanske säga, lyckligt ovetande, men hur skulle han blivit om föräldrarna berättat för honom, som de gjort med den trettonåriga systern? Skulle han följa pappans exempel, eller göra revolt? (Man får visserligen reda på att farmodern är emot nazism, i en scen där pappa och farmor grälar. Diskussionen är då återberättad från ett nyckelhål eller hall eller så, som ur ett barn som Brunos perspektiv.) Vid ett tillfälle när han ser soldaterna misshandlarna judarna i lägret tänker han att det måste vara för en god sak, för att det är pappas order. Pappa har aldrig fel, liksom. Jag stör mig verkligen på sådana fadersgestalter. Och på det formella sätt folk kunde uppfostra sina barn med från mitten av förra seklet och bakåt. Att aldrig berätta något för dem, inte låta dem tycka vad de vill och själv bryta mot de regler man satt upp för dem. (det sista gjorde faktiskt mina dagistanter...) Att barn ska behöva utsättas för den typen av hat, dåliga förebilder, och att inte kunna göra något, och att fortfarande kunna vara så ödmjuk och solidarisk som bara minde kan vara.....gah! Läs den, bara! Ska bli mycket intressant att se filmen nu, åsikter kommer om det nån gång nästa vecka eller så.

Skrivet av Lyra
(tycker dock det är konstigt att han inte får lära sig någonting om nazister och judar av sin guvernant, som han ändå har...)

Gå och lägg er, alla stereotypiska superhjältar med blonda flickvänner och övernaturliga hundar. :(

Många gånger har jag haft rätt - sett en bok, tittat närmare på den, läst den och älskat den. När jag såg I am number four tänkte jag Ja, den DÄR är säkert bra, den kommer jag att tycka om. Den köper jag. Men icke. I am #4 börjar lovande, men efter ett tag slutar det att hända nya saker. Okej, de kanske är i en händelselös situation, men eftersom ett av författarens budord är du skall icke göra din bok tråkig är det inte acceptabelt.

 Storyn är inte helt originell. När en planet kallad Lorien (förresten var du inte direkt först med att komma på det namnet) blir attackerad av en fiendeplanet kallad Mogadore skickas en grupp med barn och deras, typ, väktare till jorden för att tränas och växa sig starka och en dag återvända till Lorien och rädda den döende planeten. Men Mogadorerna (the Mogadorians. Lite knöligt att skriva om en engelsk bok på svenska, egentligen.) följde efter till jorden och letar efter the Lorics, som de kallas, som ständigt måste förflytta sig och byta identitet. Mogadorerna förstörde ju Lorien, de vill alltså döda Lorien Nine, som de utsända Loricsarna kallas, och även ta vara på jordens rerurser att använda själva. Vår huvudperson heter Number Four, men eftersom man inte kan heta det på denna planet har han bytt namn varje gång han flyttat. När boken utspelar sig har #4 och hans, öh, väktare precis lämnat Florida och åker till en liten, liten stad i Ohio vid namn Paradise. #4 tar namnet John Smith (oj, vad originellt!) och är nu riktigt trött på att flytta. Och för en gångs skull så............. ja, ni fattar. Annars skulle ju ännu mindre hända i boken. :(
 Det ända #4 gör under hela boken är att leka superhjälte (the Lorics utvecklar alltså olika övernaturliga förmågor, lite som Twilight-vampyrerna, ännu ett minus...). Det känns stereotypiskt. Så fantasilöst. Samma sak med alla namn. John Smith. Sam Goode. Mark James. Sarah Hart. Jag minns bara ett icke-två-stavigt namn, och det är på en hund. En annan sak jag stör mig på i viss fiktion är att om man inte har tillräckligt bra fantasi så hittar man på en logisk förklaring byggd på något som någon annan kommit på och redan existerar. Som till exempel är förklaringen till världens sju underverk, språk, byggnader, samhällskonstruktion om man kan säga så, och allmän utveckling av human race i boken att the Lorics många gånger har besökt jorden under alla årtusenden och "hjälpt till" med sånt där. Det är även därför som Loriskan liknar franskan. Är det meningen att vi som läsare ska säga "....oh!" Mokay. Nej tack. Det där köper jag inte. Pittacus Lore, gå och lägg dig.
Inte nog med det såg jag filmtrailern igår på teve. Ugh. Snälla. Nu blir allt bara ännu värre! Fast jag vet inte, var boken kanske riktad till en yngre åldersgrupp? Ne... Men det kändes så ibland. Pittacus Lore, gå och lägg dig lite till.



(förresten ser hans ärr jättemobbade ut.)


Skrivet av en mycket besviken och ledsen Lyra
 det börjar i alla fall bli vår.

Läs en klassiker

Har ni också ibland hört bra saker om en klassiker, och tänkt "ja, kanske det?" men sen tänkt efter och kommit fram till att boken antagligen mest är seg och gammalmodig. I många fall kan det stämma, men jag ber er; tänk inte så! Det kan ta lång tid (vilket det gjorde för mig, kommer till det senare) och kännas meningslöst, men det är det värt! Nånting får man ut av det. Så har det varit för mig när jag nu under två långa, tråkiga, snöiga, mörka månader läst Jane Eyre. Den välkända klassikern från mitten av 1800-talet, skriven av den äldsta av de författande systrarna Brontë, är på många sätt en slags självbiografi. Jane Eyre är en föräldralös flicka som bor hos sin faster och sina kusiner. Hon behandlas inte bra av dem, och får med hjälp av en läkare som besöker henne börja på en skol-instutition. Jane berättar detaljerat alla händelser, om sina tankar och funderingar, och minnen. Läsaren, eller "dear Reader", som Jane säger, följer henne genom England, från stora gods till små stugor, trädgårdar och hedar. Hon är mycket, vill mycket och gör mycket. En helt fantastisk och på den tiden, innovativ karaktär. (Kan dock använda ord, många ord, som man inte orkar slå upp.) Och, självklart, träffar hon kääärleken. Mer om det i boken.
När jag köpte J.E. på bokmässan i höstas hade jag ingen aning om vad den handlade om. När jag öppnade den och började läsa på riktigt i slutet av november hade jag fortfarande ingen aning om vad som väntade. Inte den blekaste. Hade inte ens brytt mig om att kolla århundradet den skrevs. *Shame* Jag visste bara att huvudpersonen hette Jane Eyre. Hade säkert inte ens vetat det om boken haft en annan titel... Enda anledningen till att jag egentligen läste den var att jag hört att den skulle vara så bra!
Men första sidan var en glad överraskning. "Det stämmer!", tänkte jag, "den är bra!" Senare kunde det vara långa kapitel som man bara ville hoppa över för att man inte orkade sitta med ordbok i varannan mening, men över lag är den helt otrolig. Många element hade jag inte alls räknat med, sätt att uttrycka sig, beskrivningar, det är så fint formulerat. Alla borde förstå att klassiker inte alls måste vara sega och formellt skrivna hela tiden. Jane Eyre är ett exempel.

Från kommande film

Varför jag läste Jane Eyre nu och inte sen var på grund av att det kommer en ny filmatisering av boken i år. Med Mia Wasikowska, som spelade Alice in Wonderland, som Jane. Cary Fukunaga regisserar. Enligt IMDb kommer den ut i USA i mars, men inte förrän i september i Storbritannien. Hm. Då har vi ännu en film-release att längta till. Men läs boken så länge, så går tiden lite fortare!




Brontëblog.blogspot.com

Skrivet av Lyra

Something rotten in the bokbransch

Har ni tänkt på en sak: att citat och "praise" på alla böcker egentligen känns så onödiga? Även om det står "något alldeles extra" på en deckare, *ahem* skulle jag köpa den då? Om det stod "storslagen debut svår att släppa" eller "det bästa som skrivits på flera år", skulle du då köpa den? Bara på grund av det? Tror inte det. Det gör väl ingen? Bara för att Stephen King, eller för all del Östgöta-Posten tycker att boken är bra, så ska man tro att man själv också tycker det. Bristande försäljningsidé, tycker jag. Och att författarnamnet har växt sig större än boktiteln hos vissa förlag är skrämmande. Att allting alltid kommer tillbaks till att kunna sälja bra. Det är där allt slutar, inom allt. Lova mig en sak, bli aldrig den där mäktiga personen som sitter och bestämmer sådant här. Okej? Bra.
Men, åter till citaten. Alice poängterade tidigare idag att det kanske sitter ett hundratal författare/kritiker som anser sig stora och viktiga nog och läser x antal böcker. Har de en hyfsad åsikt om någon, så präntas den någonstans på nästa upplaga. Kanske förstör den hela den annars jättefina framsidan (ett exempel) eller skrivs till och med på bokryggen, som på Hunger Games. Eller om det är någon lite mindre relevant person, som någon på Östgöta-Posten, så hamnar det med de andra på baksidan. Och läser 100 personer en bok så är det väl i alla fall NÅGON som tycker den är bra?! Ja, supposedly. Something rotten in the bokbransch, as it's been said. Låt oss hoppas på en vändning under 2011... eller inte. Såg ett sådant där omtalat citat på min mammas Joyce Carol Oates Älskad, Saknad. Som lyder något i stil med "Så källvattensrent att det blir unikt." Ehm, får jag påpeka att jag tycker alla historier ska vara unika? Det är hemskt att tänka att även bokvärlden håller på att förvridas till en värld av plagiat, copyright och efterapningar. Ingenting verkar vara unikt eller heligt längre. Snyft. Där gjorde allt Stockholm City, som vrägt ur sig sin åsikt, en tabbe. Kasst, hörni, kasst.

När jag och Alice förut idag uppdaterade oss på bloggfronten såg vi ett inlägg där man lagt upp en bild på sina olästa böcker. När vi räknat till 16 blev jag lite smått galen och började leta fram (ja, leta fram, bokhyllan är ju för liten...) mina olästa och slänga upp på sängen. Slutresultatet blev 55 stycken. Det stockade sig ju lite i halsen. Jag lovar, jag kommer dö med en oavslutad bok i handen. Eller kanske en iPad med eBok. Min sista tanke blir väl nåt i stil med "NEJ! Måste få veta hur det går! Hoppas att livet efter detta blir i ett bibliotek. Eller en databas."
Apropå iPad och det nya sättet att läsa, har jag faktiskt testat. Min kära moster fick en alldeles egen iPad i julklapp (när hon slet upp paketet blev alla helt flabbergasted, stunned, perplexa, startled, förvånade, häpna, tagna på sängen, surprised) som jag snällt nog fick prova vid nyår. Jag läste första kapitlet ur Charles Dickens A Cristmas Carol. (Alla eBook's klassiker är gratis, ju äldre desto billigare. Bara det får en ju att börja dregla...) Och måste säga att ja, helt okej. Om jag någon gång får en egen så skulle jag helt sluta köpa tunga, ohanterbara böcker. Man behöver inte ändra ställning hela tiden heller, och man kan ändra ljusstyrka, font och textstorlek. Känns ju visserligen lite udda att sitta och tänka: "nje, lite större kanske. Jag irriterar mig på den här stilen, måste byta." Jag vet inte om skärmen är specialgjord för att undvika ögonont, som jag vet att andra eReaders har, och jag kommer inte ifrån tanken att jag sitter med en skärm i knät. Upplösningen kommer nog också att bli bättre. Men, ja, tekniken gör framsteg.

Vill ni se hur det såg ut med alla olästa böcker? Självklart fotades det lite:

Nu tänkte jag fortsätta att fira Bokhyllans bemärkelsedag, genom att, öh, läsa. The Hunger Games, faktiskt. Har bestämt mig för att läsa om den varje januari. Kan inte riktigt släppa den. Får väl se hur det går med det. Men det känns helt fantastiskt att det bara gått ett år och vi har skrivit över hundra inlägg och har fått 8 följare i släptåg. Whew. Jag föreslog till Alice att vi skulle lämna den här bloggen åt sitt öde och göra som för ett år sen, göra nytt konto, sitta och fundera på namn, mall, vad man ska skriva och vänta med spänning på första kommentaren, men idén lades snabbt åt sidan. Vi ska istället fortsätta och se vart det bär. Supporta oss på vår färd genom att fortsätta läsa 

 godkväll önskar Lyra.

Bokåret 2010

Nu lider 2010 mot sitt slut. Det enda som egentligen är kvar att göra i år för min del är att äta oxfilé, prata lite, leka med syskon, äta chips, och vänta. Kanske hinns det med lite läsning också? Är halvvägs i City of Glass, och den äger!
I början av året bestämde sig jag och Lyra för att skriva upp alla böcker vi läste. Det gick väl sådär. Efter några månader glömde vi båda bort att skriva i den, och när vi kom på det igen hade vi helt enkelt glömt bort vad vi hade läst. Men jag tror att jag fick ihop det till sist! Även om några böcker antagligen saknas. Lyra tappade räkningen någonstans i Juni.
50 böcker har jag läst, enligt min lista. 21 på engelska och 29 på svenska.
Ja, 2010 var året då både jag och Lyra började läsa engelska böcker på riktigt. De sista månaderna är det betydligt fler engelska böcker än svenska.
En annan sak, under det andra halvåret, 25 Juli - 31 December lästa jag (enligt listan) 17 böcker. Det betyder att jag läste 33 böcker under det första halvåret. Undra om det beror på att jag läste på engelska, om jag inte hade tid att läsa lika mycket, eller om jag helt enkelt glömde att skriva alla böckerna?

Men under 2010 har jag läst många fantastiska böcker, det går inte att förneka. Det går omöjligt att göra en topp-fem, eller liknande, så jag kan helt enkelt nämna några av alla fantastiska böcker från 2010.
The Book Theif - Markus Zusak, Rubinen I Dimman, Skuggan Från Norr, The Tiger In The Well - Philip Pullman, The Hunger Games, Catching Fire, Mockingjay - Suzanne Collins, Pride and Prejudice and Zombies - Jane Austen and Seth Grayhame-Smith, Alice's Adventures In Wonderland - Lewis Carroll, The Maze Runner - James Dashner, City of Bones, City of Ashes - Cassandra Clare, Sarah's Key - Tatiana de Rosnay

Ingen glömd? Hoppas inte det. Jag kan ju nämna några av de sämsta böckerna också.
Mer Än Ögat Ser - Melissa Marr, Vampyrens Märke - P.C. Cast and Kristine Cast, Den Femte Systern - Mårten Sandén, Hans Majestäts Drake - Naomi Novik,

2010 upptäckte vi också några fantastiska bokserier, som rekommenderas varmt till alla.

The Hunger Games - Suzanne Collins

The Mortal Instruments - Cassandra Clare

The Sally Lockhart Quartet - Philip Pullman

 Vi vill önska ett gott nytt 2011, och hoppas på lika många bra böcker som 2010!

Och, hela min lista med utlästa böcker 2010, är följande;

The Book Thief -  Markus Zusak, 3 Januari

Häxa - Celia Rees ,8  Januari

Mer Än Ögat Ser - Melissa Marr ,12 Januari

Sagan Om De Två Tornen -  JRR Tolkien, 27 Januari

Vargbröder, Ondskans Schaman - Michellle Paver, 31 Januari

Vampyrens Märke - P.C Cast And Kristine Cast, 3 Februari

Fatta Eld - Suzanne Collins, 5 Februari

Om Jag Stannar - Gayle Forman, 7 Februari

Rubinen I Dimman - Philip Pullman, 13 Februari

The Hunger Games - Suzanne Collins, 18 Februari

The Resistance - Gemma Malley, 24  Februari

The Magician's Nephew  - C.S Lewis, 26 Februari

Drakens Bok - A.J Lake, 4 Mars

Över Näktergalens Golv - Lian Hearn, 7 Mars

Stolthet och Fördom - Jane Austen, 11 Mars

På Kudde Av Gräs - Lian Hears, 17 Mars

Eragon - Den Äldste - Christopher Paolini, 1 April

Ghost Hunter - Michelle Paver, 30 April

Harry Potter and The Prisoner of Azkaban -  J.K Rowling, 5 April

Häxa-Bortom Tiden - Celia Rees, 14 April

Stoltet och Fördom och Zombier - Jane Austen och Seth Grayhame-Smith, 24 April

Tornrummets Hemlighet - Niklas Jantz, 1 Maj

Sense and Sensibility - Jane Austen,  5 Maj

Numbers - Rachel Ward, 10 Maj

Frost - Maggie Stiefvater, 16 Maj

Under Lysande Måne, Lian Hearn, 19 Maj

Den Femte Systern, - Mårten Sandén, 23 Maj

Svärdet och Spiran - Ken Follett, 2 Juni

Dawn of The Dreadfuls - Steve Hockensmith, 11 Juni

The Double Act - Jaqueline Wilson, 14 Juni

Alice's Adventures In Wonderland - Lewis Caroll, 15 Juni

The Short Second Life of Bree Tanner - Stephenie Meyer, 15 Juni

Rufus - Doris Lessing, 20 Juni

Brisingr - Christopher Paolini, 8 Juli

Chains - Laurie Halse Anderson, 14 Juli

Vid Hägers Skarpa Skri - Lian Hearn, 30 Juli

The Maze Runner - James Dashner, 1 Augusti

Hans Majestäts Drake - Naomi Novik, 16 Augusti

Drömlös - Eino Hanski, 18 Augustoi

City of Bones – Cassandra Clare, 31 Augusti

Mockingjay – Suzanne Collins, 4 September

Hobbiten – J.R.R Tolkien, 13 September

A Pocket Full of Rye – Agatha Chrisite, September

Northanger Abbey – Jane Austen, Oktober

Dödgrävarens Dotter – Joyce Carol Oates, 22 Oktober

Harry Potter And The Deathly Hallows – J.K. Rowling, 16 November

Agnes Cecilia – Maria Gripe – 3 December

The Tiger In The Well – Philip Pullman, 9 December

Sarah’s Key – Tatiana de Rosnay, 25 December

A Christmas Carol – Charles Dickens, 28 December

Skrivet av Shadowhunter-Alice

Tretton Skäl Varför

Jag har kommit på vad jag nästan gillar bäst: att tipsa folk om böcker. Man ser dom, vilsna, osäkra själar, moloket sökande efter en bok värd att köpa. Eller, som de tror är värd att köpa. De vet ju inte vad som är bra! Då smyger man fram till dem, lite som en Superman, och utropar: "Osäker icke-läsare i nöd!" Då blir de så glada. Kastar sig nästan i ens famn. (eller inte) Men ler gör de oftast. Det hände mig senast när jag onsdagen före julafton tog en tur till Större Stad för att leta lite julklappar. Inne på Bokia var det mycket folk, och jag snirklade mig fram till "ungdomshyllan". Där stod en vilsen kvinna och tittade på böcker. Jag, måste erkännas, väntade en stund innan jag frågade, men sa till sist: "Vem letar ni till?" Hon sken upp och svarade att det var till en 15-årig systerson som hon tyckte skulle läsa lite mer. Eftersom vi inte är så erfarna på det "lättlästa" planet och sådant är svårt att hitta till äldre barn pekade jag på Revolt som stod på en hylla ovanför mig. Hon blev jätteglad för att jag hjälpte henne, och skulle fråga personalen om de hade första delen. Jag hoppas att killen fick den. "Det var en tjej som rekommenderade den, hoppas den är bra!"
Men man känner sig så nöjd efteråt. Sådant uppmuntras!

Men det var egentligen inte det som det här inlägget skulle handla om. Jag har denna morgon läst ut min första bok på flera veckor, Tretton Skäl Varför. Jag vet inte om jag vill kalla det julläsning, men det krävde ändå koncentration. Ingenting att läsa mitt under julmiddagen. Kan vara lite deppigt att läsa mitt under en vanlig skolvecka också. Varning för obehagliga kopplingar. Jag ska inte berätta så mycket vad den handlar om, det kan man läsa på andra ställen. Men själva stammen är att Hannah Baker har tagit självmord, men innan spelade hon in tretton band som skickas runt till utvalda personer där de för höra vad det var de gjorde fel, och som till slut fick Hannah att ta sitt beslut. Det är jobbig läsning, och många gånger sitter man och tänker "nej, sluta, gör inte så!" fast man inte vet vad det kommer att leda fram till. Och på många punkter är Hannah orättvis; om folk vetat hur hon mådde skulle många ha låtit bli att göra det de gjorde mot henne. Hon dömer hårt. Men det var tillräckligt för att hon skulle ta livet av sig.
Mnja, det är seriös läsning som man nog alltid kommer att förknippa vissa saker med. Och svår att lägga ifrån sig. Kanske inte i början, men de sista hundra sidorna. Man anar också en sensmoral: försök alltid nå fram till människor på det bästa tänkbara sättet. Och hjälp dem innan det är för sent. Rekommenderas till alla, men kan nog vara särskilt lärorik för skolkuratorer.
En till sak, det är en väldigt konstig känsla att lära känna en död person genom inspelade kasettband. Något som gör det ännu verkligare är Hannahs blogg, Hannah's Reasons. Kommentarerna är mest anonyma, och består mycket av "Hannah, you didn't have to die, we're all so sorry" och liknande. En del har kommenterat som karaktärer i boken och identifierat sig med dem. Det känns på ett sätt fint, men om det skulle hänt i verkligheten, hur skulle det sett ut då? Hm. Hannah finns ju ändå inte på riktigt. Eller?
Nu ska jag åter fördjupa mig i Jane Eyre, försöka återfå julkänslan.

God fortsättning på er!

Skrivet av Slö(L)yra

P.S. Snart fyller bloggen ett år! Vi firar! D.S.

It's Christmas time

Nu är det jul, indeed! Och vi hinner nästan inte göra något som helst spontant! Helt underbart. Men julfriden börjar sakta sänka sig över oss nu. Ska bara få in granen, lacka paketen, göra klenäter och grönkål, och skriva klart detta inlägg.  Men snart, så.
Alice och Lyra har, trots all stress, lyckats med att träffas en stund och byta paket. Eftersom Alice tidigare i år fått böcker för dyra pengar gick jag för nån vecka sen till en second hand-butik och inhandlade fyra böcker (en till mig själv) för otroliga 7 riksdaler. Vilket kap! De var kanske inte i det bästa skick, men det är ju innehållet som räknas. De tre böckerna hon fick var Den mystiske Mr. Quin, Agatha Christie, Tomorrow when the war began, John Marsden (som hade en gul remsa med texten "tillhör skolbiblioteket" på!) och klassikern Rosens namn, Umberto Eco. Av Alice fick jag två helt nya böcker, Elsewhere av Gabrielle Zevin och The Looking-Glass wars av Frank Beddon. Senare är alltså 'the true story' om Alice i Underlandet. Enligt Mr. Beddon. När Alyss Heart berättade sin våldsamma historia uppfattade Lewis Carroll den helt fel, och skrev en söt, lite smågalen saga. Men sanningen var tvärtom, verkar det som. Jag känner mig otroligt peppad att läsa den, tack Alyss! Nu behöver jag nog ingenting i födelsedags-present. Eller kanske. Jag undrar om den inte finns som comic book också, med tanke på bilderna.



Okej, alla vet ju att Mr. Dodgson, som L.C. egentligen hette, kände Alice Lidell när hon var liten och lekte ofta med henne, men det ska bli kul. Varför kom jag inte på idén själv? Jag skrev ju en omgjord Alice in Wonderland på svenskan i höstas. Det här känns mycket coolare, när Chesire Cat är lönnmördare med nio liv och Blue Caterpillar ser ut som nånting President Snow hade kunnat komma på, i någon slags steampunk fantasy. Måste presentera den för alla vi känner. När jag läst den.
I jul, eller, från och med i morgon, ska vi lääääsa. Hoppas jag. Jane Eyre är jättefin, och har inte alls samma språk som Austens böcker, som jag trodde. Var inte så påläst. Som ni ser har jag nu också kommit över Thirteen reasons why, som jag läser med spänning, på svenska.  Till er som har läst den finns en hemsida, notera Hanna's blogg som är länkad till. Jag hoppas på många trevliga böcker i julklapp, and so to you! Och Alice.

Since it's Christmas let's be glad, even if your life's been sad, there are present to be had.

~ Merry, bookish Christmas! ~

Skrivet av Snö(L)yra

Om helger, böcker och sjungande vargar

Nu, när Lyra spenderat en lördag på landet med en utläst Clockwork Angel och en påse eukalyptus-godis som enda sällskap är det ganska skönt att komma tillbaka till stan där man bara kan välja och vraka när det gäller nya böcker. Och turen har nu kommit till Jane Eyre - på grund av rekommendationen jag läste i Ponton: att Jane Eyre avnjuts bäst någon gång i november med en kopp Earl Grey eller något dylikt svart te. "I'll remember that" skrev jag i kanten.

 Men, tillbaks till Clockwork Angel. Jag ska inte skriva för mycket med tanke på de som inte läst MI än och har allt roligt kvar, men jag har ungefär samma åsikt som Johanna på Reading & Rambling, den var inte så bra som vi trodde. Man känner igen lite för mycket ifrån The Mortal Instruments. De två trilogierna är än så länge skrivna efter samma regelbok, vilket kan tyckas tråkigt. I The Mortal Instruments är det kombinationerna och kontrasterna som gör böckerna, tycker jag, i Clockwork Angel är det mer 1800-talets smutsiga London och huvudpersonens mycket eminenta boksmak; Tessa pratar om både Jane Eyre och Dickens många verk och är en person som jag gärna skulle vilja lära känna. Tror det skulle leda till mycket intressanta diskussioner. En annan sak som är trevlig är att varje kapitel inleds med ett bokcitat, de flesta från författare samtida med när boken utspelar sig. Det konceptet känner vi igen och tycker om från Philip Pullmans The Amber Spyglass - som vi fortfarande inte läst på engelska och som faktiskt skulle vara en trevlig julklapp. Hoppas Tomten läser Alices & Lyras Bokhylla. - I den, och i MI finns mycket citat av John Milton till exempel, och av honom har ju faktiskt både Pullman och Clare inspirerats. Och både Jace och Will (från Clockwork A...) verkar ha läst Paradise Lost. Kanske det ingår i en Shadowhunters utbildning? I så fall ska jag också passa på, vårt ex låg i brevlådan kvällen vi kom hem från Polen.

Och en sak till, Cassandra Clare har en spellista för Clockwork Angel. Det tycker vi såklart om! Jag har inte lyssnat på någon av de inkluderade låtarna än och känner inte heller igen någon av titlarna eller artisterna, men när jag gör det ska det rapporteras. Har ändå funderat lite över hur min spellista skulle låta för både The Mortal Instruments och Clockwork Angel, och har konstaterat att det nog skulle bli väldigt mycket Patrick Wolf. Speciellt den här låten - från hans första album Lycanthropy - och Clockwork Angel är nästan som gjorda för varandra. Förutom att låten heter Paris, inte London. Hur som helst var det en mycket trevlig upptäckt jag gjorde.




Skrivet av Lyra

En liten notering: Charlotte Brontë's mammas flicknamn var Branwell. Är det bara en slump, eller döpte Clare the runner of London Institute till Charlotte Branwell med flit?

There and back again: Fyra Böcker rikare

Igår kväll kom en slö Lyra hem från Polen. Det kändes lyckat, jag är tre paperbacks och ett engelskt lexikon rikare. Men vi åkte inte till Auschwitz, när vi insåg att det skulle ta för lång tid. Det blev däremot det mindre koncentrationslägret "Stutthof" som låg närmare. Och en så kallad "nerd spasm"; jag har köpt City of Bones på polska. Jepp, det stämmer. Inte för att jag kommer att läsa den. Men, ja.

Saumensch was on halvön Hel

Katter vid Stutthof - det fanns sju stycken

Mysigaste bokhandeln i Gdansk

The Mortal Instruments och Clockwork Angel på polska. 

Vad sägs om utformningen?

(De andra två böckerna jag köpte: A Hat Full of Sky av Terry Pratchett och The Butterfly Revolution av William Butler) 

Skrivet av Lyra

No stranger would it be...

...Om någon skulle kunna tänka sig att göra ett riktigt fint arr till sopransax?

mockingjay.net

Förresten, enligt IMDb så planeras filmen till 2013... Jag antar att det finns fler än jag som grubblar skådisar och tänker FILM FILM FILM!

Skrivet av Lyra

Lyra's Bokhylla

Hur många böcker består din bokhylla av? Just nu 142, inkluderat lexikon och facklitteratur. (Och en del lånade)

Vilka språk är böckerna på?  30 engelska, 112 svenska, en fransk ordbok och en "teach yourself" - Esperanto.

Vilken bokstav har författarna som du har flest böcker av? C: Suzanne Collins - The Hunger Games, Catching Fire, Mockingjay. Cassandra Clare - City of Bones, City of Ashes, City of Glass. Edmund Crispin - Best SF-stories. Stefan Casta - Stora Musboken. (Vet inte varför jag har den egentligen...) Susanna Clarke - Jonathan Strage & Mr. Norrell. James Fenimore Cooper - The Last of The Mohicans, Hjortdödaren. Eric Campbell - Elefantguldet. James Cross (& Börje Holmberg) - A view of English Literature. 

Av vilken författare äger du flest böcker? Det är nog J.K. Rowling, jag har alla HP översatta, och alla HP originalspråk förutom de tre första. Sen har jag också The Tales of Beedle the Bard. (Men den har ju visserligen Beedle the Bard skrivit...) Så, 12 böcker sammanlagt, av J.K. Rowling.

Vilken bok i din bokhylla har du ägt längst? Oj, svår fråga... har ju en del barnböcker kvar, men de står inte i min bokhylla, så det är nog min one and only Kitty-bok, som jag möjligen kan ha köpt... 2003...? 

Vilken bok är ditt senaste tillskott i bokhyllan? I am Number Four av Pittacus Lore. (Kom dagen efter att jag fått Mockingjay)

Hur är böckerna sorterade? Efter färg! 

Vilken genre har du flest böcker i? SF, får jag väl säga. Fantasy och lite teen horror.

Vilken bok skulle du offra ditt liv för att skydda? Oh, måste vara The Hunger Games, Harry Potter and the Deathly Hallows, Bärnstenskikaren, The Mortal Instruments och Bokjuven. Och, just det, min Teach Yourself Esperanto!

Vilken bok i din bokhylla skulle du helst vilja sticka en basilisktand genom, riva  i sönder, bränna upp och kasta iväg dess aska? Bläckhjärta, Breaking Dawn, Över Näktergalens Golv och Klass 7b, om vi nån gång hittar den...

När inte Bokhyllan räcker till,
får man ta vad man har.
Nattduksbord, till exempel.

Hur tjock är den tjockaste boken? Harry Potter och Fenixorden, 1000 sidor.

Hur tunn är den tunnaste? Lyra's Oxford, 48 sidor.

Vilken bok har det snyggaste omslaget? Stolthet & Fördom och Zombier, såklart!

Vilken bok måste du skymma framsidan på när du läser den, för att du inte vill att någon annan ska se omslaget? Tordyveln flyger i skymningen, men jag köpte aldrig något skydd.

V.I.B-hyllan (Very Important Books)

Lyra