Äntligen City of Fallen Angels!

Efter dagar, veckor och månader av väntan har den äntligen kommit, City of Fallen Angels.

När Mockingjay kom ut beställde jag och Lyra den från England, på The Book Depositery, vilket visade sig vara ett stort misstag, eftersom det tog en evighet innan vi fick böckerna, det kändes i alla fall som det. Vår lokala Bokia fick i alla fall Mockingjay betydligt snabbare, därför bestämde jag mig för att beställa av dem den här gången, då skulle jag väl ändå få den i tid? Dessutom skulle jag praoa där den veckan som City of Fallen Angels kom ut. 

Men sen hade tydligen sidan som Bokia köper in böcker från gjort misstaget att bara beställa ca 100 C of FA, till HELA SVERIGE. Naturligtvis tog böckerna slut innan de kom till vårt Bokia på listan med beställningar. Sen köpte de tydligen in fler böcker från England, och Bokia, och därmed jag fick, min efterlängtade City of Fallen Angels. 

Det ända som jag tycker är lite konstigt i det hela är att jag har läst andra blogg-inlägg från svenska bokbloggare som fick sin dagen den kom ut eller precis efter. Sidan de, så vitt jag vet, beställde från är CDON, och den är väl svensk? Tror att de var väldigt snabba med att få ut Mockingjay också. 

Men den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge! Nu ska jag läsa!

Skrivet av Alice

Tretton Skäl Varför

Jag har kommit på vad jag nästan gillar bäst: att tipsa folk om böcker. Man ser dom, vilsna, osäkra själar, moloket sökande efter en bok värd att köpa. Eller, som de tror är värd att köpa. De vet ju inte vad som är bra! Då smyger man fram till dem, lite som en Superman, och utropar: "Osäker icke-läsare i nöd!" Då blir de så glada. Kastar sig nästan i ens famn. (eller inte) Men ler gör de oftast. Det hände mig senast när jag onsdagen före julafton tog en tur till Större Stad för att leta lite julklappar. Inne på Bokia var det mycket folk, och jag snirklade mig fram till "ungdomshyllan". Där stod en vilsen kvinna och tittade på böcker. Jag, måste erkännas, väntade en stund innan jag frågade, men sa till sist: "Vem letar ni till?" Hon sken upp och svarade att det var till en 15-årig systerson som hon tyckte skulle läsa lite mer. Eftersom vi inte är så erfarna på det "lättlästa" planet och sådant är svårt att hitta till äldre barn pekade jag på Revolt som stod på en hylla ovanför mig. Hon blev jätteglad för att jag hjälpte henne, och skulle fråga personalen om de hade första delen. Jag hoppas att killen fick den. "Det var en tjej som rekommenderade den, hoppas den är bra!"
Men man känner sig så nöjd efteråt. Sådant uppmuntras!

Men det var egentligen inte det som det här inlägget skulle handla om. Jag har denna morgon läst ut min första bok på flera veckor, Tretton Skäl Varför. Jag vet inte om jag vill kalla det julläsning, men det krävde ändå koncentration. Ingenting att läsa mitt under julmiddagen. Kan vara lite deppigt att läsa mitt under en vanlig skolvecka också. Varning för obehagliga kopplingar. Jag ska inte berätta så mycket vad den handlar om, det kan man läsa på andra ställen. Men själva stammen är att Hannah Baker har tagit självmord, men innan spelade hon in tretton band som skickas runt till utvalda personer där de för höra vad det var de gjorde fel, och som till slut fick Hannah att ta sitt beslut. Det är jobbig läsning, och många gånger sitter man och tänker "nej, sluta, gör inte så!" fast man inte vet vad det kommer att leda fram till. Och på många punkter är Hannah orättvis; om folk vetat hur hon mådde skulle många ha låtit bli att göra det de gjorde mot henne. Hon dömer hårt. Men det var tillräckligt för att hon skulle ta livet av sig.
Mnja, det är seriös läsning som man nog alltid kommer att förknippa vissa saker med. Och svår att lägga ifrån sig. Kanske inte i början, men de sista hundra sidorna. Man anar också en sensmoral: försök alltid nå fram till människor på det bästa tänkbara sättet. Och hjälp dem innan det är för sent. Rekommenderas till alla, men kan nog vara särskilt lärorik för skolkuratorer.
En till sak, det är en väldigt konstig känsla att lära känna en död person genom inspelade kasettband. Något som gör det ännu verkligare är Hannahs blogg, Hannah's Reasons. Kommentarerna är mest anonyma, och består mycket av "Hannah, you didn't have to die, we're all so sorry" och liknande. En del har kommenterat som karaktärer i boken och identifierat sig med dem. Det känns på ett sätt fint, men om det skulle hänt i verkligheten, hur skulle det sett ut då? Hm. Hannah finns ju ändå inte på riktigt. Eller?
Nu ska jag åter fördjupa mig i Jane Eyre, försöka återfå julkänslan.

God fortsättning på er!

Skrivet av Slö(L)yra

P.S. Snart fyller bloggen ett år! Vi firar! D.S.

Om helger, böcker och sjungande vargar

Nu, när Lyra spenderat en lördag på landet med en utläst Clockwork Angel och en påse eukalyptus-godis som enda sällskap är det ganska skönt att komma tillbaka till stan där man bara kan välja och vraka när det gäller nya böcker. Och turen har nu kommit till Jane Eyre - på grund av rekommendationen jag läste i Ponton: att Jane Eyre avnjuts bäst någon gång i november med en kopp Earl Grey eller något dylikt svart te. "I'll remember that" skrev jag i kanten.

 Men, tillbaks till Clockwork Angel. Jag ska inte skriva för mycket med tanke på de som inte läst MI än och har allt roligt kvar, men jag har ungefär samma åsikt som Johanna på Reading & Rambling, den var inte så bra som vi trodde. Man känner igen lite för mycket ifrån The Mortal Instruments. De två trilogierna är än så länge skrivna efter samma regelbok, vilket kan tyckas tråkigt. I The Mortal Instruments är det kombinationerna och kontrasterna som gör böckerna, tycker jag, i Clockwork Angel är det mer 1800-talets smutsiga London och huvudpersonens mycket eminenta boksmak; Tessa pratar om både Jane Eyre och Dickens många verk och är en person som jag gärna skulle vilja lära känna. Tror det skulle leda till mycket intressanta diskussioner. En annan sak som är trevlig är att varje kapitel inleds med ett bokcitat, de flesta från författare samtida med när boken utspelar sig. Det konceptet känner vi igen och tycker om från Philip Pullmans The Amber Spyglass - som vi fortfarande inte läst på engelska och som faktiskt skulle vara en trevlig julklapp. Hoppas Tomten läser Alices & Lyras Bokhylla. - I den, och i MI finns mycket citat av John Milton till exempel, och av honom har ju faktiskt både Pullman och Clare inspirerats. Och både Jace och Will (från Clockwork A...) verkar ha läst Paradise Lost. Kanske det ingår i en Shadowhunters utbildning? I så fall ska jag också passa på, vårt ex låg i brevlådan kvällen vi kom hem från Polen.

Och en sak till, Cassandra Clare har en spellista för Clockwork Angel. Det tycker vi såklart om! Jag har inte lyssnat på någon av de inkluderade låtarna än och känner inte heller igen någon av titlarna eller artisterna, men när jag gör det ska det rapporteras. Har ändå funderat lite över hur min spellista skulle låta för både The Mortal Instruments och Clockwork Angel, och har konstaterat att det nog skulle bli väldigt mycket Patrick Wolf. Speciellt den här låten - från hans första album Lycanthropy - och Clockwork Angel är nästan som gjorda för varandra. Förutom att låten heter Paris, inte London. Hur som helst var det en mycket trevlig upptäckt jag gjorde.




Skrivet av Lyra

En liten notering: Charlotte Brontë's mammas flicknamn var Branwell. Är det bara en slump, eller döpte Clare the runner of London Institute till Charlotte Branwell med flit?