Trailer till HP and The Deathly Hallows Part 2

AHHH! 15 juli, nu!

Upplagt av Alice

Cirkeln Mottagen, och Hunger Games-Casting

För någon vecka sen fick vi ett mail från Rabén och Sjögren med förfrågan om vi ville ha ett ex av deras nya bok Cirkeln, för recension. Såklart vi ville! Idag landade paketet i brevlådan. Förutom boken innehöll det en kasse med Cirkel-motiv. Boken var dessutom inslagen i en sida från Engelsforsposten, där Cirkeln tydligen ska utspela sig, Ungefär så här såg det ut
Ja, Lyra sa till mig att jag kunde få äran att läsa den först, så Cirkeln kommer förhoppningsvis att läsas och recenseras inom en snar framtid.

På tal om något helt annat, flera Hungergames-karaktärer har blivit castade. Bland annat Amandla Stenberg som Rue, Dayo Okeniyi som Thresh och Willow Shields som Prim. Jag i stort sett nöjd, även om det inte var precis så jag tänkte mig dem. Men det blir nog bra. För mer information kolla in IMDb. 

Både jag och Lyra har läst ut ett par böcker den senaste tiden, utan att skriva om dem på bloggen. Det ska vi göra, förhoppningsvis också inom en snar framtid. 

Skrivet av Alice

Ny film från Studio Ghibli!

Jag fick idag via iTunes reda på att japanska filmföretaget Studio Ghibli släppte en ny film förra året; Karigurashi no Arrietty, "Lånaren Arrietty". Det är ingen Hayao Miyazaki, utan regisserad av Hiromasa Yonebayashi, Ghiblis yngsta någonsin. Filmen utspelar sig 2010 och handlar om "småfolk" som bor under golvbrädorna i människor hus och livnär sig på att "låna" saker av husens större invånare.  Småfolket måste förbli oupptäckta av människorna men det blir problem när huvupersonen Arrietty upptäcks av en människopojke.
Musiken är skriven av den franska sångerskan och harpisten Cécile Corbel. Hon verkar intressant. (Soundtracket finns på iTunes) Filmen är baserad på boken The Borrowers skriven av brittiska författaren Mary Norton. Filmen har börjat komma ute i Europa och Asien, så jag hoppas att den kommer i år här i Sverige också. Jag har blivit hemskt sugen på att se den. Har ni inte sett Studio Ghiblis tidigare filmer, så rekommenderas de mycket varmt. De är helt underbara.





skrivet av Lyra

Äntligen City of Fallen Angels!

Efter dagar, veckor och månader av väntan har den äntligen kommit, City of Fallen Angels.

När Mockingjay kom ut beställde jag och Lyra den från England, på The Book Depositery, vilket visade sig vara ett stort misstag, eftersom det tog en evighet innan vi fick böckerna, det kändes i alla fall som det. Vår lokala Bokia fick i alla fall Mockingjay betydligt snabbare, därför bestämde jag mig för att beställa av dem den här gången, då skulle jag väl ändå få den i tid? Dessutom skulle jag praoa där den veckan som City of Fallen Angels kom ut. 

Men sen hade tydligen sidan som Bokia köper in böcker från gjort misstaget att bara beställa ca 100 C of FA, till HELA SVERIGE. Naturligtvis tog böckerna slut innan de kom till vårt Bokia på listan med beställningar. Sen köpte de tydligen in fler böcker från England, och Bokia, och därmed jag fick, min efterlängtade City of Fallen Angels. 

Det ända som jag tycker är lite konstigt i det hela är att jag har läst andra blogg-inlägg från svenska bokbloggare som fick sin dagen den kom ut eller precis efter. Sidan de, så vitt jag vet, beställde från är CDON, och den är väl svensk? Tror att de var väldigt snabba med att få ut Mockingjay också. 

Men den som väntar på nåt gott väntar aldrig för länge! Nu ska jag läsa!

Skrivet av Alice

Vad naivitet kan orsaka II

Här kommer en svenskaläxa (...) jag nyss skrivit som ska in i morgon gällande filmen Pojken i Randig Pyjamas. Innehåller spoilers. Enjoy!

Både boken och filmen Pojken i randig pyjamas är väldigt hemsk. Väldigt. Mycket i filmen var olikt det i boken, som till exempel folks reaktioner, och det brukar jag störa mig på i film, men det gjorde jag inte den här gången. Jag satt mest och tänkte på alla de som inte läst boken och som skulle bli besvikna om de läst den.       

  Sen gick det upp för mig att jag ju läst den, och BORDE bli besviken, men det blev jag inte. Det var bra. Filmen har många fina små detaljer som inte är med i boken, som när Bruno och Schmuel spelar schack, eller där Bruno smygtittar på propagandafilmen. Regissören har försiktigt pusslat ihop allt och gjort en egen tolkning av boken, en väldigt lyckad sådan. Eftersom boken är skriven ur Brunos perspektiv och egentligen inte så ”avslöjande” så hade jag kanske velat se det lite mer ur hans vinkel. Men det är överlag en mycket lyckad filmatisering.

 Filmen var också lite smått visuell och småmysig på något sätt (vi ska inte tala om hur hög mysfaktor det skulle blivit om filmen utspelat sig i England), även om handlingen är raka motsatsen. Men förutom temat, andra världskriget, så har PIRP inte många likheter med Vad mina ögon har sett. Den är ju berättad från det motsatta perspektivet, så att säga. Andra världskriget kunde upplevas på så många olika sätt, och här är två av dem. PIRP är ju också en fiktiv berättelse och detaljerad på ett annat sätt än Magda Eggens autentiska upplevelser.

 Jag kan också associera till judarnas flykt ur Egypten, där Farao inte gav sig förrän det värsta möjliga hände honom; hans son blev dödad. Så då kan man säga att sensmoralen av detta är; tänk efter själv vad du gör mot andra, innan du själv blir drabbad.

 Så – hemska öden, intressanta tolkningar och bibel-kopplinar. Allt kommer igen, historien upprepar sig, men man har fortfarande inte lärt sig av sina misstag.

 - Skrivet av Lyra - 

Ett inspelat slut på Guldkompassen som aldrig kom med i filmen??!!

Jag och Lyra har nog inte varit ensamma om att tycka att slutet till Guldkompass-filmen var vedervärdigt, att det rent utsagt sög. Ska jag börja lista anledningar så kan vi bli sittande här ett tag. Men det är inte det västäntliga i det hela.
För ett tag sen hittade jag en länk till ett klipp på Youtube, personen i fråga hävdade att det var slutet på Guldkompassen som aldrig kom med i filmen, men jag trodde inte fullt ut på det, men bestämde mig för att se klippet.
Och det verkar faktiskt som att stämde, att det fanns ett färdiginspelat slut som New Line Cinema aldrig tog med. (Behöver jag nämna att mina redan låga tankar om dem sjunker ytterligare?)
I videon ser man klipp när Lyra och Roger kommer till Lord Asriel. Det övergår sedan till skisser och ljud med klipp emellanåt. Min gissning är att personen som gjorde filmen inte kunde få tag på alla klipp. Vissa av klippen som är med i videon ska tydligen ha används i tvspelet för Guldkompassen.

Jag försökte embade videon från youtube, men det funkade inte, så vi för nöja oss med länken. So, here goes;
http://www.youtube.com/watch?v=Qi6javLIDqg

Så, vad tror ni? Kan det vara äkta? Det verkar onekligen så.

Skrivet av Alice

Peeta och Gale Castade!

Ja, nu är det uppenbarligen bestämt.

Josh Hutchson (vänster) som Peeta och Liam Hemsworth (höger) som Gale

 

Vad tycker jag? Jag gillar det inte. Det är inte direkt så som jag föreställde mig Peeta och Gale, far from, men det är inte heller ett skräck scenario som det först var med Jennifer Lawrence. Jag antar att jag kommer att vänja mig vid tanken på både JL som Katniss och Josh Hutchson och Liam Hemsworth som Peeta och Gale. Det måste jag, om jag inte vill tycka illa om filmen redan innan jag har sett den.
Men, Liam Hemsworth har tydligen spelat i The Last Song, mot Miley Cyrus!!!??? This isn't gonna be any good... Miley Cyrus/Hannah Montana, jag tänker inte säga något annat än att att låtsas att jag sakta plågas till döds.
Vi får se hur det går, eller snarare hoppas.

Skrivet av Alice

(Jag tror att Lyra vill lägga in sina åsikter, och att hon inte direkt har vackra ord att säga om det)

Vad naivitet kan orsaka

OBS! om man vill läsa boken nu kan jag sammanfatta lite smått: den är bra och tänkvärd, läs den! För eftersom den är väldigt tunn skulle det kanske vara lite segt att först läsa mitt åsikts-och-beskrivnings-rika inlägg, det skulle kanske inte bli så mycket bok över att läsa....?
Som kanske bekant är jag och Alice den sortens människor som vill läsa bok innan de ser film. För, om jag minns rätt, för cirka två veckor sen meddelade min svenskalärare att vi skulle se filmen Pojken i randig pyjamas. Jag började självklart klaga och säga sånt som neeeeej, vill läsa boken först...! Men svenskalärare lugnar mig och säger att jag kan låna boken av henne.
hinner inte, har för mycket å läsa......
nej, men den är tunn ~!
Så nästa svenska-lektion har hon med sig boken, jag läser den under några veckor, och avslutade den under snöstormen igår.

Bruno är nio år och bor med sin familj i ett stort, bekvämt hus i 40-talets Berlin. När pappan, som är nazist-kommendant, får ett jobb på ett ställe som kallas Allt Svisch ( i engelska originalet Out-with ) måste familjen flytta dit. Bruno vantrivs och har inte mycket att göra, så han bestämmer sig för att gå på en upptäcksfärd, som resulterar i att han träffar en liten pojke i randig pyjamas på andra sidan ett stängsel. De blir vänner, och träffas varje eftermiddag vid stängslet. Men den naive Bruno förstår inte Schmuels (pojken) situation eller något av det andra som pågår omkring honom, och försöker komma underfund med verkligheten, allt eftersom han blir mer och mer fäst vid Schmuel.

Det är så hemskt, och så sött, och så fint skrivet. När Bruno aldrig får reda på vad som händer bildar han sig en egen uppfattning. Führern tror Bruno i engelska utgåvan heter The Fury och i svenska Furien (The Fury är ju mycket mer träffande) och Allt Svisch eller Out-with på engelska visar sig vara Auschwitz. Han är, ska man kanske säga, lyckligt ovetande, men hur skulle han blivit om föräldrarna berättat för honom, som de gjort med den trettonåriga systern? Skulle han följa pappans exempel, eller göra revolt? (Man får visserligen reda på att farmodern är emot nazism, i en scen där pappa och farmor grälar. Diskussionen är då återberättad från ett nyckelhål eller hall eller så, som ur ett barn som Brunos perspektiv.) Vid ett tillfälle när han ser soldaterna misshandlarna judarna i lägret tänker han att det måste vara för en god sak, för att det är pappas order. Pappa har aldrig fel, liksom. Jag stör mig verkligen på sådana fadersgestalter. Och på det formella sätt folk kunde uppfostra sina barn med från mitten av förra seklet och bakåt. Att aldrig berätta något för dem, inte låta dem tycka vad de vill och själv bryta mot de regler man satt upp för dem. (det sista gjorde faktiskt mina dagistanter...) Att barn ska behöva utsättas för den typen av hat, dåliga förebilder, och att inte kunna göra något, och att fortfarande kunna vara så ödmjuk och solidarisk som bara minde kan vara.....gah! Läs den, bara! Ska bli mycket intressant att se filmen nu, åsikter kommer om det nån gång nästa vecka eller så.

Skrivet av Lyra
(tycker dock det är konstigt att han inte får lära sig någonting om nazister och judar av sin guvernant, som han ändå har...)

The Sequel Always As Good As the First One? Just Forget It...

Den här texten kan till viss del inehålla spoilers för dem som inte har läst Numbers!

Ni vet hur det är, har man läst en bok man tyckte var bra måste man bara läsa nästa del. Man går omkring och tänker på den tills man har fått den i sina händer, och äntligen kan börja läsa.

Precis så var det för mig med Numbers (också kallad Döden i dina ögon). Första delen läste jag ut i slutet av maj, och den var bra, väldigt bra. Alltså köpte jag tvåan, Numbers, The Chaos på Foyles i juni. Men för mig räckte det med att känna att jag ägde den, och i och med kunde läsa den när jag ville. Sen, för några veckor sen hörde jag att den skulle komma på svenska, och kände mig då tvungen att läsa den innan alla andra gjorde det. (Den svenska titeln och omslaget är, enligt mig, hemskt) Ja, när jag började läsa Numbers, The Chaos var förväntningarna höga. Jag hade tidigare hört att den inte skulle vara lika bra som sin föregångare, men hoppades att det inte skulle vara sant.

Men det var sant. Hela boken var som en sämre kopia av Numbers. Upprepning, vad jag hatar det!

Adam has more than inherited his mother's curse: When he looks in someone's eyes, he not only sees the date of their death...he feels the searing, shocking pain of it. Since Jem died, Adam has lived by the sea with his great-grandmother, Val. But when rising tides flood the coast, they return to London. The city is an alien, exciting, frightening place. Most disturbing of all, Adam can't help but clock how many people's numbers are in January 2027; how many are on New Year's Day. What chaos awaits the world? Can he and Sarah stop a catastrophe? Or are they, too, counted among the "twenty-sevens"?

Synopsis från B & N.

Ja, hela boken går i stort sett ut på att Adam springer omkring och försöker förhindra den stora katastrofen och övertala människor att tro på honom. Det är inte så spännande i längden.

Boken är också berättad i varannan-kapitel-form av Adam och Sarah. Jag har inte riktigt lärt mig att tycka om det än. Det känns bara förvirrande när man får följa flera personer. När man väl har börjat få grepp om hur en person tänker så bytar författaren berättare, för att sen återgå till den första.

Är det meningen att jag som läsare ska anse det som okej att Jem är död och tänka ”let’s read about her son instead!” Och så ska hon tydligen ha fått reda på sitt nummer av Adam, och vetat när hon skulle dö, i det här fallet i cancer. Okej… jag köper inte riktigt det, Mrs Ward!

Jag måste också säga, Sarah, den andra huvudpersonen, hon är nog den mest tråkiga karaktär som jag någonsin har stött på. Adam kan jag till viss del gilla, men Sarah… Ingen som helst personlighet! Inte heller framställer Mrs Ward henne på ett sätt som får en att känna sympati för henne, vilket man borde göra med tanke på omständigheterna. Jag blir mer sittande och tänker, jaha, vad kul för dig då, Sarah, ironiskt.

Allt känns också så oplanerat och impulsivt, som att Mrs Ward bara fick tanken,

”det här låter bra, det skriver vi ner!” Vissa av sakerna som händer verkar helt sakna betydelse och bakgrund, och man förstår inte vad de har med själva storyn att göra. 

Slutet, vi ska inte tala om slutet. Jag kan säga så här, det var nog ett av de sämsta, mest oplanerade och oskickliga slut jag någonsin har stött på.

Nej, jag gillade inte The Chaos, även om jag så innerligt ville göra det. Det ända den lämnar kvar hos mig är ångest för att jag läste den överhuvudtaget. Då kanske jag kunde behållit min uppfattning om Numbers som en fantastisk bok och Mrs Ward som en bra författare, utan att the sequel skulle komma och förstöra allt!

Skrivet av Alice

Må bästa bokblogg vinna

Nånsin drömt om att genom ditt skrivande vinna 25.000 svenska kronor?
Drömmen kan bli verklighet om du joinar Forma Books bokbloggstävling!

Äntligen får bokbloggarna ett eget officiellt pris; Forma Books instiftar nu sin "Forma Books blog award", där alla kan nominera sig själva och andra, tills den 15 maj. Juryn tar ut tre finalister och det görs sen en allmän omröstning. Vinnarbloggen tilldelas 25.000 kronor och en Forma Books vinnar-logga. Det får man på bokmässan i Göteborg.

Tänk bara, 25.000 spänn! Det är vi verkligen värda. (Eller, nja...) Men alla som har ett bra förslag på vad vi skulle tänkas hitta på med pengarna eller bara gillar vår blogg så får ni hemskt gärna nominera oss här. Så får vi väl se hur det går....

Skrivet av Lyra