Hunger Games OFFICIAL Trailer!

IH!!! 23 mars, 206 dagar... How will we survive?

Skrivet av Alice

ooooooh

hah

The Book of Dust.
Också en sån där som kommer att komma "en vacker dag". The Book of Dust är alltså den fjärde boken i Philip Pullmans His Dark Materials. Eller fjärde och fjärde, den kommer att utspela sig två år efterLyra's Oxford och ha en 16-årig Lyra i huvudrollen. Fristående story, men den kommer (uppenbarligen) att handla mer om dust. Enligt Pullman kommer det att bli "a big, big book." Om den någonsin kommer.

från SF-bokhandelnbloggen

ooooooooh


ooooooaht av Lyra

Bokhöst

Idag började både jag och Lyra i skolan igen efter sommarlovet. 8:an för hennes del och 9:an för min.
Som ni säkert har märkt har det varit lite dåligt med bloggandet i sommar. Detta beror som var och en säkert kan lista ut på semestrar, läger och dylikt.
Det är ganska konstigt, innan sommaren tror man att man ska få så mycket tid att läsa när man väl är ledig från skolan, och när man väl är det så blir det nästan ingen tid alls.
Nio böcker fick jag i alla fall läst, ungefär det jag trodde jag skulle hinna med. Böckerna i fråga är som följer;
The Wishing Trees - John Shors
The Prince of Mist - Carlos Ruiz Zafón
Igår, Idag, Imorgon - Stephanie & Barbara Keating
A Little Love Song - Michelle Magorian
Agnes Gray - Anne Brontë
Inside Out - Maria V Snyder
Svart Flicka/Vit Flicka
Pappa Långben - Jean Webster
The Secret Hour - Scott Westerfeld
Som den uppmärksamma säkert har lagt märke till har jag bara publicerat mina tankar om ett fåtal av böckerna, resten får bli mitt projekt i höst, tillsammans med nya böcker.
Även om ett par av böckerna var något av en besvikelse är jag på det stora hela nöjd med sommarens böcker. The Prince of Mist och Inside Out var riktigt bra, inte på favorit-böcker-nivå, men ändå.
Nu hoppas jag på en lika bra Bokhöst, och tid att läsa mellan alla läxor, ridning, etc.
Det stora projektet i höst som jag tänker ge mig på är Charlotte Brontës Jane Eyre. Om det blir på iPaden eller den fysiska boken har jag ännu inte bestämt mig för. Båda två antar jag. Jag har också en känsla av att jag kommer att ta en paus och läsa någon bok in i mellan.
Har ni några planer för vad ni ska läsa i höst, eller går ni på ren impuls?
Vi får hoppas att bloggandet blir bättre nu, när vi har kommit in i våra vanliga rutiner.

Skrivet av Alice

The Prince of Mist

1943. As war sweeps across Europe, Max Craver’s father moves his family away from the city to an old wooden house on the coast. But as soon as they arrive, strange things begin to happen: Max discovers a garden filled with eerie statues, his sisters are plagued by unsettling dreams and voices; a box of old films oven a window to the past.

Most unsettling of all are rumors about the previous owners and the mysterious disappearance of their son. As Max delves into the past, he encounters the terrifying story of the Prince of Mist, a sinister shadow who emerges from the night to settle old scores, then disappears with the first mist of dawn…


Synopsis från bokens baksida

Carlos Ruiz Zafón introducerar en till världen av ‘The Prince of Mist’, Spanien 1943, i en kuslig, nästan spöklik spänning. Redan från början när familjen Craver anländer till sitt nya hem, huset vid stranden i en stad som man aldrig får veta namnet på, antyder Mr Zafón att det är något som inte riktigt står rätt till.

Stämningen är även vacker, på något sätt. Med precision målar Mr Zafón upp den lilla kuststaden, stranden och havet.

Språket? Om vi säger så här, Mr Zafón kan konsten att göra om något enkelt till något fantastiskt. För själva språket i sej är inte särskilt märkvärdigt, men tillsammans med stämningen och berättelsens handling blir det en underbar kombination.

Jag brukar gå under mottot ’böcker ska läsas på originalspråk’, men eftersom jag inte kan spanska (valde franska som c-språk istället) hade jag inte så mycket annat val än att läsa översättningen. Därför kan jag egentligen inte göra ett utlåtande om Mr Zafóns språk, bara översättarens. (Även om det kanske var det jag gjorde ovan…) Det kändes tidvis ganska frustrerande.

Visst tänkte jag mycket på det i början, att det var en översättning alltså, men i det stora hela fungerade det ganska bra.

En sak som jag genast reagerade på när jag fick ’The Prince of Mist’ i min hand var dess storlek. Dryga 200 sidor, kunde det verkligen bli en bra berättelse av det?

Ja, det kunde det verkligen. ’The Prince of Mist’ är precis så tjock som den behöver vara. Mr Zafón hinner med allt han vill säga, och mer där till. Boken är tillräckligt tjock.

En annan sak jag gillade med ’The Prince of Mist’ var att spänningen hela tiden trappades upp. Det började på ett ganska lågt stadium, som sedan sakta gick uppåt, för att i slutet skjuta skyhögt. Visst var det stunder som var lite mindre spännande, men aldrig så mycket att det blev långtråkigt. (Fast ibland kan det såklart vara trevligt att läsa en bok där det inte händer särskilt mycket också.)

Vi kan säga att slutet var så nagelbitande att jag stannade uppe långt in på natten för att läsa ut det, en ovana jag i stort sett trodde jag hade gjort mig av med.

Om jag nu ska klaga på något så var slutet en aning hastigt, även om det var otroligt spännande. Som att Mr Zafón, efter att ha berättat hela historien i ett relativt lugnt tempo, plötsligt fick väldigt bråttom att avsluta det hela. (Han kanske skulle med tåget eller hade en arg förläggare som stod och flåsade honom i nacken, vad vet jag)

Jag gillade inte heller riktigt karaktärernas reaktioner på det som hände i slutet, det var lite jaha-aktigt.

Så, jag antar att man kan säga att jag tyckte om ’The Prince of Mist’? Även om konceptet ’tycka om’ i det här fallet är underskattat.

Så, vad väntar ni på, gå ut och skaffa er en egen copy av The Prince of Mist!

En miljon tack till Pantalaimone som gav oss boken genom En Bok Om Dagens bokbyte. Du träffade mitt i prick!

Skrivet av Alice

My Precious e-reder/iPad!

För några dagar sen kom den, min två månader försenade konfirmations-present. En Apple iPad 2. Det känns nästan läskigt, att jag faktiskt har fått en iPad, inte alls långt efter att jag först bestämde mig för att jag ville ha en.
Men insikten har slagit mig, det här är min e-reader, det jag ska använde för att tillfredsställa mitt läs-behov i framtiden.
I väntan på hjälp att betala för nya böcker har jag laddat ner några av Apples gratis-klassiker. Jag har också påbörjat Charles Dickens' A Tale of Two Cities. Och visst är det fantastiskt! Jag kan läsa i mörker, förstora och ändra text-snitt, aldrig behöva oroa mig för att inte ha tillräckligt med plats i bokhyllan... Och det som är allra mest fantastiskt, den inbyggda ordlistan! Klicka på ett ord, och omedelbart har du en förklaring över dess betydelse.
Men faktum kvarstår; det är ingen bok.
Precis som e-readers motståndare alltid har hävdat, så går inte 'paddan' att jämföras med en riktig bok. Den känns inte som en bok, luktar inte som en bok, och ser definitivt inte ut som en. Men det jag nog kommer att sakna mest av allt är att hålla 'a piece of art' i mina händer. Alla bok-älskare förstår säkert vad jag menar.
En annan grej, jag är ju så rädd om 'paddan' att jag inte vågar ta med mig den överallt, och kan på så sätt inte läsa den påbörjade boken. (Jag är rädd om mina böcker också, såklart, men det går ändå inte att komma i från att 'paddan' är värd avsevärt mycket mer räknat i pengar än en vanlig bok. Även om vissa av mina böcker är värda avsevärt mycket mer i känslor)
Don't get me wrong, I love my iPad, det är bara det att den aldrig kommer att kunna ersätta en riktig bok för mig.
Ett av citaten från sidan Bookfessions lyder 'The thought of e-readers taking over and the printed word dying out makes me wanna cry', eller något liknande. Det är ungefär så jag känner, men samtidigt worshippar jag min iPad.   Kan man verkligen ha dubbla lojaliteter? I det här fallet, för mig, ja. Jag tänker fortsätta att köpa riktiga böcker (skulle aldrig klara mig utan!), möjligtvis bara i mindre utsträckning än innan, och samtidigt läsa på iPaden. Men som sagt, först har jag några andra böcker jag behöver läsa ut...
En annan tanke som har slagit mig är att jag aldrig mer behöver gå i dagar och våndas i väntan på att en nyutgiven bok ska komma, jag kan bara ladda ner den direkt.
Jag ska kanske också göra tillkännagivandet att även om min iPad till största del ska fungera som en e-reader händer det även att jag använder den till att surfa, spela och lyssna på musik. 'Är det inte fantastiskt med teknologi?'

Skrivet av Alice

Extraordinary Hunger Games Video

Snubblade precis över den här fantastiskt välgjorda Hunger Games videon, som skildrar den andra 'Quarter Quell' där Haymitch var med. Det här får mig bara att längta ännu mer till filmen! Bara 247 dagar kvar!
Förresten, Lionsgate har lanserat den officiella sidan för the Hunger Games Movie, här.

//A

Dåligt Med Uppdateringar

Jag vet, vi har inte varit några duktiga bloggare på sistone. Urusla, närmare bestämt. Anledningen till det här är såklart semester. Det är ganska konstigt, under året säger man sig själv att när det väl blir sommar, då ska man blogga ordentligt, men när det väl blir sommar har man inte tid då heller...
Nu råder i alla fall en rejäl bättring från vår sida, och några inlägg ska väl trilla in inom den närmaste veckan.
Jag har faktiskt läst ut flertalet böcker den senaste tiden, Prince of Mist, Igår Idag Imorgon, A Little Love Song och Agnes Gray. Recensioner på i alla fall ett par av dem kommer förhoppningsvis inom kort.

Hoppas att ni alla har det trevligt där ute i sommar-värmen, and keep on reading!

Min nuvarande bok, Inside Out, på en strand någonstans i Tyskland

//A

The Wishing Trees

Almost a year after the death of his wife, Kate, former high-tech executive Ian finds a letter that will change his life. It contains Kate's final wish-a plea for him to take their ten-year-old daughter, Mattie, on a trip across Asia, through the countries they had planned to visit to celebrate their fifteenth anniversary. 

Eager to honor the woman they loved, Ian and Mattie embark on an epic journey that retraces the early days of Ian's relationship with Kate. Along the way, Ian and Mattie leave paper "wishes" in ancient trees as symbols of their connection to Kate and their dreams for the future. Through incredible landscapes and inspiring people, Ian and Mattie are greeted with miracles large and small. And as they celebrate what Kate meant to them, they begin to find their way back to each other, discovering that healing is possible and love endures-lessons that Kate hoped to show them all along...

The Wishing Trees var något av ett impulsköp. Jag hittade den på Goodreads, tänkte den verkar väl bra och köpte den. Ibland slutar sånt bra, ibland mindre bra. Vi kan väl säga att det här var en av de bra gångerna.

The Wishing Trees är i grunden en historia om sorg och saknad. Mattie har förlorat sin mamma och Ian har förlorat sitt livs kärlek. Det är ett scenario som ofta återkommer, både i litteraturen och verkliga livet.

Att man däremot ger sig ut på en backpacker-trip genom Asien för att hedra den man älskade hör väl till det mer ovanliga, men det är precis vad Ian och Mattie gör.

Historien skildrar deras upplevelser i de olika länderna. Både länder med överflöd, som Japan, och mindre välbärgade länder, t.ex. Nepal.

Mr. Shors skildrar allting precis som det antagligen ser ut i verkligheten, med all fattigdom och lidande, och försöker inte att dölja eller förminska något av det. Realism tror jag bestämt att det kallades.

Ian och Mattie försöker under hela sin resa inte att komma över Kate, men minnas och gå vidare. Man ser det klassiska prospektet att Ian försöker att vara stark inför Mattie, vilka minnen som än kommer över honom, men att han egentligen är på gränsen till att bryta ihop.

Har man verkligen rätt att älska någon annan efter något sådant här? Det är också en återkommande fråga i boken.

Deras sorg smittar av sig, speciellt delarna som är skrivna ur Matties perspektiv. Det skär in i hjärtat, och i slutändan lider man verkligen med dem.

Språket i The Wishing Trees är oerhört fantastiskt och originellt. Jag vet att det är ett uttjatat koncept, but believe me, man lever sig verkligen in i det. Stunder var det som att jag klättrade i Himalaya med Mattie och Ian, simmade med dem (och hajarna) i Thailand och satt bredvid Mattie när hon målade Taj Mahal i Indien.

Ian skulle föreställa Australiensare, och Mr. Shors har verkligen ansträngt sig för att få det att märkas när han pratar. (’No worries, mate!’) Ett uppskattat tillskott.

Taj Mahal i Indien, ett återkommande ämne i boken. Klassas som ett av världens sju underverk. Också en symbol för kärlek och saknad.

Men jag måste ändå säga, vissa saker var lite smått orealistiska, på ett realistiskt sätt. Till exempel, precis alla de mötte (med undantag från en liten flicka i Himalaya)verkade kunna engelska. (Kanske inte särskilt bra, men det hör inte till väsentligheterna.) SÅ vida spridd tror jag faktiskt inte att engelska är så att tiggande gatubarn i Katmandu kan prata det. Eller?

Ett återkommande scenario i boken var att hjälpa ’the less fortunate’, vilket Ian och Mattie gör på diverse sätt. Det är också en discussion question i slutet på boken.

’Do   you think people in wealthy countries have a moral obligation to assist the poor and suffering elsewhere in the world? To what extent? What sacrifices are and not willing to make? ‘

Det tåls att tänka på. Vad tycker egentligen ’the less fortunate’ om oss västerlänningar när vi kommer som turister till deras land, i dyra kläder med kamera och mobil i handen, när deras liv är en enda lång kamp för att överleva?

Världen är orättvis, det tror jag att vi alla har konstaterat, men i det här läget tycker i alla fall jag att vi är skyldiga att göra något. Det behöver inte handla om att förändra världen, men lite är bättre än inget. Right?

Skrivet av Alice

Sommarläsning

Ja, i torsdags fick både jag och Lyra sommarlov. Förutom att bada, åka på läger, umgås med kompisar och familj etc. tänker vi förstås få läst så mycket som möjligt innan skolan börjar igen. Problemet är bara att när det väl är sommar blir det faktiskt inte så mycket tid för läsning som man kan önska, det kommer så många andra saker som man måste/vill göra och så många som man måste/vill träffa/umgås med. Ja, ni fattar säkert. Lite ska det nog bli läst i alla fall!

En lista med våra rekommendationer på mer eller mindre somriga böcker, som passar bra att läsa ute på sjön, på stranden, eller varför inte på en balkong mitt i Stockholm, är som följer;

 

Alice in Wonderland/Through the Looking Glass – Lewis Carroll

Tordyveln Flyger i Skymningen – Maria Gripe

Pappan & Havet – Tove Jansson

Farlig Midsommar – Tove Jansson

Emma – Jane Austen

Chains – Laurie Halse Anderson

A Thousand Splendid Suns – Khaled Hosseini (finns på svenska, “Tusen Strålande Solar”)

A Little Love Song – Michelle Magorian (finns på svenska, ”En Liten Kärlekssång”)

Själv satsar jag på att hinna med runt åtta böcker, men såklart kan det bli både mer och mindre, beroende på hur mycket tid jag får åt läsning.

De jag har tänkt hinna med är följande;

The Wishing Trees – John Shors

Inside Out – Maria V. Snyder

The Prince of Mist – Carlos Ruiz Zafon

Svart Flicka, Vit Flicka – Joyce Carol Oates

The Tin Princess – Philip Pullman

Agnes Gray – Anne Brontë

A Little Love Song – Michelle Magorian

Igår, Idag, Imorgon – Stephanie & Barbara Keating

Men som sagt, vi får se hur långt jag hinner.

Någon som har tips på somriga böcker, eller åtminstone böcker som passar bra att läsa på sommaren? Vad/hur mycket tänker ni själva läsa?

Skrivet av Alice

YEAH!

Idag när jag vaknade, runt elva, fick jag syn på ett sms från Alice på min mobil; "Jace är castad, om du inte visste"
Oj oj oj! tänker jag (tänker inte jag det ganska ofta...?) I alla fall, jag kollade IMDb, och titta där, klappat och klart, Jamie Campbell Bower har fått rollen som JACE!
Om jag inte legat nyvaken i min säng hade jag säkert gjort någon sorts dans, men det blev bara en serie ryckanden och spasmer. Jag är glad! Tänk att det blev precis som jag ville. Det som jag bara hade som vagt önsketänkade har blivit verklighet. Han är ju så aktuell i allt annat populärt. Och Lily Collins är skrämmande lik "min" Clary. Bara de hittar en bra Simon också. Och Magnus. Och Alec. Och Isabelle. Och..... ja. You get the point. Och att de inte tar i för mycket, extra allt, liksom. Jag vill ha en smakfull, cool film. Om jag så ska regissera den själv.

Förresten, jag tror aldrig vi skrev om våra tankar om CoFA; jag tycker den var alldeles för lik de tidigare böckerna. Det blir som med HP-böckerna, det är bara samma mönster hela tiden, inga nya element. Kommer man inte på något nytt ska man göra en snygg avslutning, och stanna där. Det hade varit bättre med tre tjockare böcker istället för som det är tänkt, sex böcker som går ganska fort att läsa ut. Och som en vän poängterade, även om man i stort sett vet att nästa bok inte är så nyskapande som man önskar att den var, så måste man läsa den för att hänga med, så att säga. Så är det också med Pirates-filmerna.

 Men, "det blir nog bra", som alla alltid säger. Det känns ganska svenskt, eller hur?

Artiklar på ämnet

skrivet av Lyra