Drömlös I Sovjetunionen

När folk i ens närhet har kommit på att man är litterär, och läser otaligt med böcker, börjar de förstås komma med rekommendationer om vad man ska läsa. För det mesta är det förstås kul, men ibland kan det vara väldigt irriterande.
Ett exempel. I våras satt Lyra och jag i min trädgård och läste. Pappa kom förbi, och när han såg vad Lyra läste, Populärmusik Från Vittula av Mikael Niemi, sa han,
“Du måste läsa Harens År av Arto Paasilinna”, Lyra nickad bara. Jag vet inte om hon hade i tankarna att inom den närmaste framtiden läsa boken rekommenderad av min pappa.
Sen dess har han frågat mig minst fem gånger,
“Har Lyra läst Pasalinen än?”, för varje gång som jag svarar nej växer irritationen. Nu har han dessutom börjat tjata på mig att jag ska läsa den också…

Men vad har det här med saken att göra? Jo, för några veckor sen övertalade jag min mamma att läsa Hungerspelen. När jag frågade henne vad hon tyckte, sa hon att den var ruskig. Jag suckade. (Varför ska vuxna alltid tycka att allt är läskigt?) Men hon sa att det inte var alla morden, utan förtrycket. Sedan förklarade hon att liknande saker faktiskt har hänt i verkligheten, och började sedan prata om en bok. När hon sedan hämtade boken, “Jag tycker du ska läsa den, Alice”, bestämde jag mig för att för en gång skull göra som hon sa.

Boken ifråga är skriven av Eino Hanski och heter Drömlös. I den berättar Hanski historien om Masha, en kvinna i Sovjetunionen efter revolutionen. Under kommunismen och Stalin. Hennes man blir förd till Sibirien eftersom han anses vara en “folkfiende”, bara för att han är finsk. Masha kämpar för att deras son, Leo, ska få en bättre värld än den hon växte upp i under tsaren. Boken berättar i stora delar om Mashas och Leos kamp under Stalin.

Först kan man tycka att kommunism är något bra. Alla är jämlika, tjänar lika mycket pengar, osv. Vid närmare eftertanke är det nog motsatsen, i alla fall i Sovjet.
Tänk dig att du arbetar och arbetar, ändå får du inte mer pengar än alla andra, bara för att det ska vara lika. Är det något bra?
Precis som i Hungerspelen fick du inte heller tycka och tänka vad du ville. Om någon sa något ont om Stalin eller deras “älskade fosterland”, då kom Hemliga Polisen, och personen ifråga blev skickad till fångläger i Sibirien.
Pappa sa att Stalin dödade mer än Hitler, det är tänkvärt…

Han sa också att det är viktigt att läsa verklighetsbaserade böcker, så att man inte bara tror att allt är hemska saker som kan hända, utan saker som faktiskt har hänt.
Och jag kan faktiskt hålla med om vissa likheter mellan Panem och Sovjetunionen, förtrycket. 

//A