Länge har jag sneglat lite på Magnus Nordin's deckare och thrillers. Läst på baksidan, tänkt "Hm, jo, ja, det här kanske är nåt att ha...?" och allt detta slutade med att jag till sist köpte "Prinsessan och Mördaren", en ungdomsdeckare från 2003. Det var obetänksamt gjort.
Eller ja, det kanske var bra att få ett slut på min undran, men jag hade hellre gjort det med någon av hans bättre böcker. (Om det finns nån.)
Boken öppnas med att en kille, full, får skjuts hem från en fest. Men han kommer inte längre än till en soptipp, där han dumpas, halvdöd.
Ett och ett halvt år senare flyttar Nina till Norra Söderbro, Markus' föräldrar skiljs, Teo börjar träna kickboxing och Lenita delar ut ännu ett knytnävsslag, och några cigaretter. Mord utförs i Norra Söderbro, men vilka är iblandade, och hur nära inpå finns mördaren?
Många perspektiv, som till sist flätas ihop.Typiskt svensk ungdomsroman, och sååå trist. Enligt Östgöta-correspondenten så "byggs spänningen upp snabbt, och boken behåller greppet ända till den våldsamt rafflande och oväntade upplösningen". Och DN tycker att "Magnus Nordin skickligt bygger upp spänningen så att man till slut gallskriker i sin fåtölj så fort en bil stannar". Men jag håller inte med någon av dem. Jag menar, man får ju inte ens veta mördarens anledning...
Jag förstår varför min mamma aldrig tar så lång tid på sig att läsa ut sina deckare. Det finns ju ingenting att smälta, liksom. Prinsessan och Mördaren är typisk helgläsning, man läser den i ett svep. Och den lämnar inte så mycket efter sig heller, förutom en månpocket som ser nästan orörd ut.
 |
| Magnus Nordin Så, vad har jag kommit fram till? Jo, att svenksa deckare är som böckernas snabbmat. Eller kanske lite som GI-mat...? Mitt emellan någonstans, tror jag. Och om någon frågar varför jag har en Magnus Nordin i min bokhylla ska jag kalla det "forskningssyfte". |
Skrivet av Lyra
Det är kul att du tycker exakt som jag. Jag undviker deckare som pesten. Men ibland, någon gång, läser jag en. För alla läser dem. Det måste finnas något som fångar dem. Varför läser så många dem annars? Varför finns det så många? Men varje gång blir jag lika besviken, om jag ens har några förväntningar, och uttråkad.
SvaraRaderaNu drar jag alla deckare över en kam, men det är vad jag stött på. Deckare är nästan det enda mina föräldrar läser och jag förstår verkligen inte varför.
Men det är bra att läsa dem ibland. Om inget annat bara för att med rättighet kunna säga att man inte gillar dem.
Jag har läst två av hans böcker och jag håller med dig dom var inte alls specielt bra, en av dom var OK, men den andra var bara konstig...
SvaraRaderaAlla säger att Magnus Nordin ska vara helt otrolig, men jag är inte imponerad efter att ha läst flera av hans böcker. Hans böcker är tråkiga, förutsägbara och irriterande. Trots att jag inte gilat någon av hans böcker fortsätter jag att få dem i julklapp. Suck...
SvaraRadera