Höst - och som vanligt, massa Böcker

När löven börjar blåsa in och lägga sig på Bokia's dörrmatta, är det höst. Och detta har nu inträffat. Lyra var där nu igår, och letade efter en bok, som hon tyvärr inte hittade. Innan det, var hon på stans second hand-butik, och eftersom hon senare gick till Bokia, så hade hon ju inte hittat det hon sökte där heller. Sad story. I alla fall, det var inte det som var det mest väsentliga i detta inlägg. Jag läste även ut Agatha Christie's The Body i the Library igår. Även om den varken är svårläst eller tjock, så tog det ett tag att läsa ut den. Kan bero på att jag "gjort mycket annat", eller på att den inte var så jättebra.

Men det var den. Nog. Jo, det var den. Men jag hade förväntat mig mer av Miss Marple, kändisen, huvudpersonen, och min förebild. Alla vill väl bli som Miss Marple när de blir gamla, eller hur?

Kanske ska börja från början. För alla ni som inte har en aning om vad jag pratar om så har ni svaren på de flesta frågorna här.  
Jag har ju sett - och tyckt mycket om - en del av de senaste filmatiseringarna av Miss Marple mysteries, med den fantastiska Geraldine McEwan som Miss Jane Marple. Och det var där nånstans som jag bestämde mig för att läsa dem också. Så när jag i början på denna terminen snabbt blev färdig med en grammatik-lapp på engelskan och fick erbjudandet att gå till skolbiblioteket och låna en bok på engelska (som min schyssta lärare hade fattat att jag var kompetent nog att göra) så blev det The Body in the Library, av Agatha Christie. Upplagan är från -83, jätteful, sliten, först inplastad, sen har de fått tejpa ihop ryggen lite på denna stackars paperback, sen har de till och med blivit tvungna att häfta ihop ryggen med häftapparat, synd bara att det hamnade lite snett, sen har de satt på en gul plastremsa (sådana sitter förresten på alla skolans låneböcker) på vilken man kan läsa texten "tillhör skolbiblioteket", och sen har de piffat upp den med ännu lite tejp över ryggen. Den är alltså ganska shabby. Och bläddrar man snabbt igenom den så luktar de gulnande sidorna som om den legat nerpackad i en låda på en vind i några år. Mysigt. Men, det är ju innehållet som räknas! 
Och det tänkte jag komma till nu. England på 40-talet. En ung flicka hittas strypt på spismattan i paret Bantry's bibliotek. Mrs. Bantry tar kontakt med sin vän Miss Marple, som löst många fall förut men som polisen fortfarande inte har något vidare stort förtroende för, börjar nysta i mordgåtan, och, såklart, har svaret klart långt innan polisen. Men det är ändå polisen man följer mest i utredningen. Lite trist. Och öven om boken är på drygt 200 sidor, så känns det som en novell. Men det är inget projekt jag kommer överge, Lyra har kontakter, i besittning av nästan alla Agatha Christie's verk. På originalspråk. 

Och idag läste jag ut Maria Gripe's "Agnes Cecilia - En sällsam historia", i sällskap av en fransk nougat. Och jag tycker bara om henne mer och mer för varje gång jag läser henne! Helt klart en av Sveriges bästa författare. Och "Agnes Cecilia" är verkligen sällsam. Och sällsamt gillar vi. Sällsamt och lite övernaturligt. Fina, gamla hus, kakelugnar, vår och trevliga författarcitat. 


Det är något konstigt som pågår i våningen. Steg utan fötter att framkalla dem, klockor som går baklänges och små saker orsakade av slumpen som förändrar allt. Men långsamt går det upp för Nora att någon bortom tid och rum söker kontakt med henne. Någon som varit i precis samma situation, omgivning och sinnesstämning som Nora. Men några årtionden tidigare...


Maria Gripe diggar slumpen. Det har jag förstått från Tordyveln flyger i Skymningen, som jag faktiskt tror jag glömt att nämna. I alla fall, den var bra, men Agnes Cecilia var bättre. Läs dem båda. Öh, finns att låna på vår skolbibliotek!


Skrivet av Lyra