J.R.R Tolkien's Hobbit och LOTR

Som alla andra barn hörde jag ju såklart talas om Sagan Om Ringen under min uppväxt. Det pratades om filmerna i skolan, och mina klasskompisar, mest killarna, tyckte tydligen att de var bra. På den tiden förstod jag inte vad de handlade om, och funderade inte länge på det heller.
När vi några år senare glömde avbeställa huvudboken i Läseposten, fick jag genom en slump Hobbiten av J.R.R Tolkien. Då förstod jag inte vad det var för bok. Det kunde väl inte vara Sagan Om Ringen? Eller var det den under ett annat namn?
Jag kommer ihåg att mamma försökte läsa den för mig en gång, men vi slutade efter något kapitel. Den var väl för mastig för mig på den tiden. Men vi läste i alla fall så pass mycket att jag kunde svara på frågan “Vad heter trollkaren i Sagan Om Ringen?” i Vi i Femman? (Jag tror jag fick den frågan två gånger…)
Ytterligare några år senare gjorde jag ett till försök att läsa den, som avblåstes, och boken blev åter stående.
Men efter att i julas ha läste de två första böckerna i The Lord of The Rings bestämde jag mig för att någon gång läsa prequelen. Men det var inte förrän för några veckor sedan som jag tog mig tid att göra det.

Det började precis som gångerna innan när jag försökte att läsa den. Omåttligt seg början, men det är ju faktiskt LOTR. Men den blev faktiskt bättre och bättre ju längre jag kom, och även om boken har sina (ganska många) sega partier, är den i det stora hela uppskattad läsning.

The One Ring

För de som inte vet vad Hobbiten är och som inte har en aning om vad jag babblar om nu, kan jag berätta att det är en prequel till LOTR. (Och inte själva Sagan Om Ringen som jag trodde…)
Boken berättar om Bilbo Baggins äventyr med Gandalf och 13 dvärgar, på jakt efter en skatt, vaktad av draken Smaug. På resan lyckas Bilbo komma över The One Ring från Gollum, och utsätts dessutom för en mängd andra faror.

Hobbiten var faktiskt betydligt bättre än jag trodde när jag först började läsa. Inte alls lika seg som början antydde. Jag skulle faktiskt kunna gå så lågt som att säga att den var steget bättre än LOTR, fast det skulle kanske inte riktigt vara sant. Det var samma, fast ändå inte. Men på vissa ställen blev den faktiskt mer spännande än LOTR. Man kom också in i berättelsen på ett helt annat sätt.
Hobbiten läste jag i översättning av Erik Andersson, LOTR av Åke Ohlmark, och det är ju lite skillnad på svenska och svenska. Erik Andersson har dessutom översatt Baggins till Secker, till skillnad från Åke Ohlmarks Bagger. Och istället för hob är det hobbit. Secker irriterar jag mig verkligen på, vad är det för fel på Baggins?

Så, vad kan vi dra för slutsats av allt det här? Hobbiten är utan tvekan läsvärd, likaså LOTR, man måste bara ha lite tålamod och god vilja.

Alice