Ett långt tag gick jag och funderade över Hans Majestäts Drake-böckerna. Tänkte att de kunde visa sig vara riktigt bra, och något jag som fantay-älskare borde läsa. Allt bra man hörde om dem i tidningar och dylikt förstärkte ju bara känslan. Så tillslut beställde jag boken från Bokus, och den blev stående med många andra böcker i min bokhylla en längre tid. Men tillslut kom jag mig ändå för att läsa den.Boken utspelar sig i England under Napolenon-kriget. Skillnaden mot i verkligheten är att i boken har England en flygkår med drakar, som fungerar precis som flottan eller armén.
Huvudpersonen Will Laurence är kapten på ett fartyg i flottan, och i bokens början har han och hans besättning precis kapat ett franskt fartyg. När de sedan upptäcker vad fartyget har i sin last, ett drakägg, blir det (ganska uppenbart) Laurence som får bli drakens ryttare. Sedan berättar Novik om Laurences och Temeraires, som han döper draken till, utbildning på en flygbas i Scottland, och sen om deras uppdrag i kriget mot Frankrike. Det är i stora drag första boken.
Nu kan man ju antingen hålla med alla recensenter om att det är en fantastisk bok, eller bilda sig en egen uppfattning. Jag gjorde det senare.
Redan från början kan man märka att det kommer att bli en seeeeeeeg bok. Handlingen flyter aldrig på, och det känns många gånger som att berättelsen står stilla. Det sövande språket gör också sin del, även om den är välskriven. Lyra lånade Hans Majestäts Drake, och hade läst mindre än halva första sidan när hon konstaterade “Den verkar seg”, jag kunde inte annat än att hålla med henne.
Karaktärerna känns helt opersonliga, de gör nästan aldrig något efter eget initiativ de ska hela tiden göra som de blir tillsagda, eller komma med långa, sövande repliker.
Hela Noviks drak-koncept känns dessutom väldigt fåfängt. Till exempel, de väljer sin ryttare efter den som först selar på dem, vilket i stort sett kan vara vem som helst. Ingen utvald här inte. Och de känns också, precis som sina ryttare, väldigt opersonliga, agerar heller nästan aldrig på eget initiativ.
Men, vissa stunder kan jag faktiskt inte neka till att jag börjar gilla Temeraire, han är ganska cool när allt kommer omkring.
Men i närheten av Eragon kommer Hans Majestäts Drake aldrig att komma.
Alice
Jag håller med! Temeraire-böckerna är bra, men lite väl seg och långtråkigt ibland. Eragon är klart bättre!
SvaraRadera(Har hittills bara läst del 1-2 i temeraire-serien, har inte riktigt orkat ta mig an nästa, ännu iallafall)
Jag började läsa HMD för ett tag sen och jag tyckte faktiskt väldigt mycket om början. Men väl när de kommit till Skottland blev det seeeeeegt... Jag har börjat på en ny bok nu och jag är verkligen inte sugen att fortsätta den, jag ska(!) men men men.........
SvaraRaderaSVAR: City of Bones väntar på att bli läst. Men jag tycker den verkar så bra och jag vill läsa den men det är så mycket annat just nu :)
SvaraRaderaVitgulstrumpa: Mm, håller med. Det är alltid mycket att läsa, se, reflektera över och blogga om. Men det är ju bättre än att sitta uttråkad dag efter dag...
SvaraRadera/L