Sommarskönt Bokbyte: Önskat Innehåll i Kommande Bokpaket

På order av En Bok Om Dagen ska Bokpaketen som ska skickas innehålla så kallat Fyllnadsmaterial, sånt som "passar ens kassa, inte spräcker påsen och gläder mottagaren"! Här kommer en liten lista på vad vi tycker om, och som kanske kan inspirera vår Hemliga Bokvän till vad hon, han, det, kan fylla sitt Bokpaket med! : )

Så, vi gillar:

Storbritannien...

...och engelsk kultur genom alla tider

Annorlunda, okänd musik

Te! Åh, te...

Träd! (trädmönster, trädtyger, trädtavlor, trädprydnader, trädfoton, you name it)

Hav

Ponton

J.R.R. Tolkien

Fina vykort

Katter 

Grafiskt

Agatha Christie

"Alice In Wonerland"-konceptet

Studio Ghibli

Ordet "Forest" 

Fåglar

New York & London

Nerd Merchandise! 

Mysiga bokhandlar

Art Deco & Art Nouveau

Zombier!    

                                                          

Sommarskönt Bokbyte

Vi har alltid, eller i alla fall nästan alltid, älskat allt som har med böcker och litteratur att göra. För Lyra började det med Harry Potter i trean och för Alice började det med ett stort antal biblioteksbesök, och ett antal kassar med böcker, i ettan. Sedan fortsatte det bara för oss båda två. Såklart har våran läsning utvecklats markant under åren. Från Harry Potter och hästböcker, för Alice’s del, har vi gått till att älska Hungerspelen, Boktjuven och Den Mörka Materian, våra absoluta favoritböcker, ever.

De genrerna vi uppskattar mest nuförtiden är fantasy, skräck, sci-fi, och mer fantasy. Men fantasy är ett ytterst känsligt ämne för oss. Det måste vara riktig, välgjord fantasy. Inte någon slarvskriven bok av en svensk författare. (Såklart kan britter och amerikaner etc. också skriva dålig fantasy, men det är något vi inte har upplevt ännu) 

Något vi har kommit fram till att vi hatar inom litteratur är ”svenska ungdomsböcker” Såna där realism- böcker, som handlar om helt vanliga tonåringar i den svenska vardagen, som för det allra mesta är olyckligt kär i någon. Så det är inget vi önskar få genom bokbytet.Läs det här inlägget för en noggrannare redogörelse över våran ställning till svensk ungdomslitteratur och fantasy.

Något vi däremot älskar med böcker, är såna som får en att börja tänka och reflektera över innehållet, precis som Boktjuven och Hungerspelen fick oss att göra. Några andra såna böcker skulle verkligen uppskattas.

Vi kan läsa kärleksromaner, men då måste det vara riktigt bra sådana. (Och vi har redan läst, och nördat, alla Twilight-böckerna)

På senare tid har vi också börjat intressera oss för klassiska böcker, som Jane Austen. Stolthet och Fördom har lästs av oss båda, inklusive Stolthet och Fördom och Zombier och Dawn of The Dreadfuls. Dessutom har Alice läst Sense and Sensibility, på engelska, vilket faktiskt var lite överkurs.

Vi älskar också att läsa på engelska som originalspråk, vilket vi läser nästan lika mycket på som svenska. 

Lyra är för tillfället lite sugen på bl.a John Ajvide Lindqvist och Joyce Carol Oates, (udda par?) och vi båda tar gärna emot helt för oss okända böcker. Det ökar ju bara nyfikenheten! 

Skrivet av Alice och Lyra

Sommarskönt Bokbyte: Underlättning för vår Hemliga Bokvän

Här kommer alla böcker vi har läst hittills 2010, som hjälp åt våran hemliga bokvän i En Bok Om Dagens Bokbyte. (I bokbytet deltar vi som en person, alltså vi skickar iväg ett paket tillsammans och får ett tillsammans. Vi tycker om ungefär samma böcker, så det kommer nog inte bli nåt större problem. Dessutom vore det konstigt om vi båda var med med en blogg) 


Läst av Lyra:

Sista 2009: Ghost Hunter - Michelle Paver

Förtsa 2010: En Julsaga - Charles Dickens

Ranger's Apprentice, The Ruins of Gorlan - John Flanagan

Hungerspelen - Suzanne Collins 

Skuggan från Norr - Philip Pullman

Spetshäxan av Gudrun Wessnert

Fatta Eld - Suzanne Collins

Häxa - Celia Rees

Stolthet och Fördöm - Jane Austen

Gillis Bonde från Ham -J.R. R Tolkien 

The Hunger Games - Suzanne Collins

Harry Potter and The Chamber of Secrets - J.K. Rowling

Harry Potter and The Prisoner of Azkaban - J.K. Rowling

Över Näktergalens Golv - Lian Hearn

Catching Fire - Suzanne Collins

Spelkortsmysteriet - Jostein Gaarder (omläsning)

Stolthet och Fördom och Zombies - Jane Austen & Seth Grahame-Smith

Anne Franks Dagbok - Anne Frank (I denna version bearbetad av bl.a. Otto Frank)

Pappan & havet - Tove Jansson

Egen rymddräkt finnes - Robert A. Heinlein

Rufus - Doris Lessing (omläsning)

Skjut Apelsinen - Mikael Niemi

Populärmusik från Vittula - Mikael Niemi

Harry Potter and the Goblet of Fire - J.K. Rowling

Och nu läses:

Tordyveln flyger I skymningen - Maria Gripe


Väntande Böcker i Bokhyllan:


Återstående böcker i Harry Potter-serien, på engelska
The Return of The King - J.R.R. Tolkien
The Hobbit - Tolkien
The Resistance - Gemma Malley
Jonathan Strange & Mr Norrell - Susanna Clarke
Power of Three Warriors: Eclipse - Erin Hunter
Krigets år - Steph Swainston
The Martian Chronicles - Ray Bradbury
The Illustrated Man - Bradbury
Prom Nights From Hell - av bl. a. Lauren Myracle och Stephenie Meyer
Ginnys' Rike - Philip Pullman
Eragon - Cristopher Paolini
Coraline - Neil Gaiman
Life of Pi - Yann Martel
Ismarkens Krona - Stuart Hill
Svart Flicka Vit Flicka - Joyce Carol Oates




Läst av Alice: 



The Book Thief -  Markus Zusak
Häxa - Celia Rees
Mer Än Ögat Ser - Melissa Marr
Sagan Om De Två Tornen -  JRR Tolkien
Vargbröder, Ondskans Schaman - Michellle Paver
Vampyrens Märke - P.C Cast And Kristine Cast
Fatta Eld - Suzanne Collins
Om Jag Stannar - Gayle Forman
Rubinen I  Dimman - Philip Pullman
The Hunger Games - Suzanne Collins
The Resistance - Gemma Malley
The Magician's Nephew  - C.S Lewis
Drakens Bok - A.J Lake, 4 Mars
Över Näktergalens Golv - Lian Hearn
Stolthet och Fördom - Jane Austen
På Kudde Av Gräs - Lian Hears
Eragon - Den Äldste - Christopher Paolini
Ghost Hunter - Michelle Paver
Harry Potter and The Prisoner of Azkaban -  J.K Rowling
Häxa-Bortom Tiden - Celia Rees
Stoltet och Fördom och Zombier - Jane Austen och Seth Grayhame-Smith
Tornrummets Hemlighet - Niklas Jantz
Sense and Sensibility - Jane Austen
Numbers - Rachel Ward
Frost - Maggie Stiefvater
Under Lysande Måne Lian Hearn
Den Femte Systern, - Mårten Sandén
Svärdet och Spiran - Ken Follett
Dawn of The Dreadfuls - Steve Hockensmith
The Double Act - Jaqueline Wilson
Alice's Adventures In Wonderland - Lewis Caroll
The Short Second Life of Bree Tanner - Stephenie Meyer


Väntande Böcker i Bokhyllan:


Hans Majestäts Drake - Naomi Novik
Chains - Laurie Halse Anderson 
Shadow Webb - N.M. Browne 
Numbers, The Chaos - Rachel Ward 
Ice - Sarah Beth Durst
The Tiger In The Well - Phillip Pullman 
Tordyveln Flyger I Skymningen - Maria Gripe  
Bara Inte Du - Katarina von Bredow
Medlaren, Hemsökt - Meg Cabot 
Hobbiten - J.R.R. Tolkien
Förföljd - Norah McClintock
Glöm Mig Inte - Anne Cassidy 
Krigarhjärta - Henrik Larsson
Kulla Gulla På Blomgården - Martha Sandvall-Bergström
Skämmarkriget - Lene Kaberböl 
En Annan Maria - Britt Engdal 


(Vissa av Böckerna har stått i Bokhyllan ett par år, och de kommer nog inte bli lästa inom en snar framtid heller. Vissa är också såna som jag inte har köpt själv utan fått, eller liknande. En intelligent person kan nog räkna ut vilka det är.)  

"Where Do We All Belong?"

När biblioteket gör reklam för sina nya sommarbokträffar, så förväntar man sig faktiskt något, eller hur? Biblioteket har ju ändå det mesta inom litteraturen, ifrån allt till... allt. Men icke då. Jag och Alice bestämde oss för att ge den där "Bokklubben för unga mellan 10-13 år" (det var mest målgrupperna som vi tvekade inför) en chans, och i morse klockan 10 efter att ha anmält oss för en träff, knallade vi ner till stadsbibblan. Men, en fasansfull syn möter oss vid entrén, och det enda vi vill är att snabbt backa tillbaka runt hörnet, vilket vi också gör. Men efter en stund blir vi också inhämtade, när vi upptäcks, och tvingas in med det där halvdussinet 10-åringar. Alla stirrar på oss. ....Help! Men 10-åringarnas uppmärksamhet riktas snart mot bibliotikarien, som vallar ner oss i bibliotekets undervåning. Här blir vi placerade runt ett sånt där fult laminat-bord som brukar finnas i skolmatsaler, (traumatiska associationer) och när jag hamnar bredvid bibliotikarien, som jag redan nu ser på henne att hon är en mellantöntig småbarnsmamma med lååååga förväntningar på oss, sätter jag mig med en tomplats emellan oss, med flit. Och så sätter hon igång. Framför henne ligger en LITEN hög med TUNNA böcker. Dagen tema är Fantasy. Hon håller upp en liten, mager bok med omslag i slemgrönt och gult; "Dvärgarna från Terra". Mitt ansiktsuttryck kan bara beskrivas med en smiley: O_o" Eller möjligtvis: o_____o". Så ni kan nog lista ut hur denna genomgång fortsatte, med böcker som Monsterflickan, Lejonpojken, Gömd skatt och Så långt Vingarna bär. (Coraline också, den enda som jag vet är bra, men den mellantöntiga småbarnsmamman kunde inte ens uttala "Coraline" rätt.) Vi sjönk bara längre och längre ner i golvet.

Så här ska det väl egentligen se ut?

 Och ingen annan verkade intresserad, heller. Jag tror faktiskt att ett halvdussin trötta föräldrar bara hade skickat iväg sina ungar till biblioteket för att slippa behöva bekymra sig om att väcka deras läsintresse själva. Men planen verkade dessvärre inte vara så framgångsrik. Muggmålningen som följde på fruktstunden och en liten töntig berättelselek verkade vara intressantare. Och nästan det jobbigaste var att under förberedelserna inför muggmålandet kom det en journalist från Bohusläningen, och av någon anledning såg vi ut att ha jättekul och jätte intervju-sugna, så hon kommer fram till oss och frågar massa dumma frågor... bland annat, när hon frågar "har ni fått några bra tips då?" så får hon ett nej, haha. Men värre blir det när hon fiskar upp kameran, vi bokstavligen flyr ut ur rummet. Det ska INTE dokumenteras att vi kom hit av egen fri vilja, nej nej nej. Och när hon slutat ta kort kommer vi in igen och meddelar att vi "måste gå". Som svar får vi en förvånad min av småbarnsmamme-bibliotikarien, hon säger nåt i stil med "jaha, okej, men det var ju trevligt att ni kom i alla fall..." och Alice svarar "ja, det var en intre...ssant bok...trä..ff.." varpå vi stormar ut där i från, och upp i verkligheten igen. Väl hemma hos mig beskriver Alice denna litterära morgon med tre ord: DET...VAR...HEMSKT...!
Det kändes som om de hade glömt bort att det var 10-13, och som om hela grejen med bokträffarna var till för att få barn intresserade av litteratur. Barn/ungdomar som redan har haft en vana att läsa mycket, länge, existerar visst inte. För om de gjorde det, så borde väl biblioteket vända sig till dem också? Vi finns ju, eller hur? Har jag missuppfattat hela grejen med bibliotek, är de bara till för dem som inte läser, och i så fall, vart ska vi då ta vägen?

Skrivet av en vilsen Lyra

Ännu mer Engelsk Litteratur

En av de saker jag tycker identifierar är en bra bok är att man ska fortsätta tänka på den även efter man har läst ut den. Inte bara lägga ifrån sig den, utan att ägna den en tanke. Såklart stannar tankarna på en bra bok kvar även efter att man har läst ut den, men det är inte samma sak. Det jag syftar på är en bok som har ett budskap, som får än att börja tänka och reflektera över boken. En bok som definitivt har ett budskap är The Hunger Games, men det tänker jag inte gå in på här, läs den istället!
För ett tag sen läste jag att en bok av den brittiska författaren Rachel Ward skulle översättas till svenska. Boken verkade riktigt bra, så den aningen stolta Alice, som aldrig tidigare hade hört talas om Rachel Ward, bestämde sig för att inte vänta på att boken skulle komma ut på svenska, utan att köpa den på engelska, Numbers.

Det dröjde inte länge förrän jag var helt inne i historien om Jem, en föräldralös 15-åring. Ända sen hennes mamma dog har Jem blivit missförstådd, illa behandlad och skickad från fosterhem till fosterhem, vilket har resulterade i att hon började skolka, stjäla och röka. “A bad kid”, som alla i London-förorten verkar se henne som.
Men det som mest identifierar Jem är hennes gåva, eller förbannelse. I hela sitt liv har Jem kunnat se “The Numbers”, dagen när en person ska dö. Alltid har hon hållit sig undan från andra människor, för att slippa se dem i ögonen, att se när de ska dö.
Men när Jem träffar Spider, ett annat “bad kid” från London-förorten, börjar hon sakta ge efter, och släppa in honom i sitt liv. Men även om Jem försöker glömma det, så har hon sett Spiders nummer. Han har mindre än en månad kvar.

Efter att ha läst ut boken börjar man tänka. Är verkligen datumet man ska dö bestämt från dagen man föds? I Twilight, när Alice ser framtiden, förändras ju hennes visioner när någon tar ett beslut. Det borde väl vara samma här, eller?
Jag kan knappt föreställa mig hur det skulle vara att ha Jems fruktansvärda gåva, eller förbannelse om man så vill. Jag skulle aldrig kunna berätta dens nummer för någon. Aldrig, aldrig.
En annan sak jag tänkte på när jag läste boken, som inte har något med överstående att göra, var språket. Då menar jag inte att boken var “slarvskriven”, eller nåt sånt, utan sättet den var berättade på. Låt oss säga att det inte var på den finast tänkbara engelska. Men det var ändå på det sättet jag kan tänka mig att Jem, som berättar i jagform, pratar, vilket gör det hela mer trovärdigt.

Skrivet av den engelsk-älskande Alice

Niemi x 2, eller En Hyllning till Niemi

På senare tid har mina tankar om svenska/nordiska författare tagit en kraftig vändning. Min "Niemi-vecka" började med att en av mina mycket originella vänner, låt oss kalla henne M, kom fram till mig i skolan med en bok i handen.

"Lyra, den här ska du läsa!" Oj, tänker jag, M tipsar mig om en bok, hon som vanligtvis bara lyckas få tag på skit, det måste vara nåt väldigt speciellt den här gången! Och så slinker den ganska uppenbara frågan ur mig:

"Är den bra...?"

"...Extrem."

Och spänningen stiger ännu mer när jag får reda på vilken bok det är; "Skjut Apelsinen" av Mikael Niemi. 

"Åh", säger min originella kompis nummer två, låt oss kalla honom A, "den måste jag läsa efter dig, Lyra!"

"Varför?"

"För att det är Mikael Niemi! Han har skrivit Populärmusik från Vittula."

Men, tänker jag, han är svensk! Det kan inte bli bra, inte på riktigt! Eller?

Men när jag läser baksidestexten känns det ändå hoppfullt, jag tar med den ut på första rasten. På andra rasten har jag läst ungefär en fjärdedel, och jag försöker till och med smuggla ut den på gympalektionen (det roligaste var att jag just då läste om huvudpersonens - som aldrig nämns vid namn - åsikter om gympalärare, "alla gympalärare har fascistnamn"), men det gick tyvärr inte så bra. Men, när jag läser de sista raderna med ett leende på läpparna någon gång framåt tolv, har jag bestämt mig för två saker; 1. Populärmusik från Vittula ska lånas av A. 2. Flera svenskar ska få äran (hehe) att bli lästa av mig. De ska få en chans. Mikael Niemi har visat att han kan. Skjut Apelsinen är både rolig, fruktansvärt rå, ocensurerad, rättfram och ändå så fint nedtecknad och uppbyggd med en teknik och med inspirationskällor som jag sätt hos mycket få författare. Och då visste jag inte vad som väntade mig, i nästa Niemi.

På torsdagsmorgonen fick jag den efterlängtade Populärmusik från Vittula i mina händer. Det bar av på klassresa mot Göteborg, och på bussen var en gul pocketbok som den jag hade då så självklar att jag inte kunde annat än att öppna den så fort jag satt mig. 

Prologen var i stort sett som jag tänkt mig, eller kanske rättare sagt, filmregissören var bra och hade förstått boken så här långt. (Nu är det ju så att någon gång förra, eller varför inte förrförra året såg jag några minuter på filmatiseringen som senare gjorts på tv.) Och när huvudpersonen och berättaren Matti slickar fast tungan vid en buddhistisk böneplatta i Nepal, men till sist lyckas kissa sig loss känner jag igen mig lite från Skjut Apelsinen, jag blir både äcklad, road och tycker att det är så sjukt bra skrivet. Och det blir bara bättre ju närmare Göteborg vi kommer.

Matti växer upp i ett barnrikt kvarter i Pajala i Tornedalen som kallas Vittula (ni får själva ta reda på vad det betyder). Han är ett av alla barnen där, och skiljer sig inte i från mängden det minsta. I första kapitlet är Matti 5 år, och i slutet är han ca 15. Man följer han och hans kompisars liv i 60-och-70-talens Sverige och Matti beskriver och upplever de Tornedalska normerna, bröllop, sommarjobb, bastutävlingar, luftgevärskrig och rockkonserter. (Både sina egna och Elvis's.) Aldrig hade jag trott att jag skulle snubbla över något så storslaget och genialiskt skrivet av en liten kille ifrån Sverige, vars befolkning är så överdiskret och grå. Detta framkommer väldigt tydligt i boken, i Tornedalen är ingen någon. Gör dig inte märkvärdig. Flytta inte härifrån. Var som alla andra. Och speciellt, en mycket konstig regel, BÖRJA INTE LÄSA BÖCKER!!! Mycket underligt. Mattis’ uppväxt var både vacker och hemsk. Och magnifikt berättad. I’m stunned!

Skrivet av Lyra som nu har ändrat uppfattning om svensk litteratur. 

London, King's Cross and FOYLES!!!

När man åker till London är det såklart massa ställen som alla anser att man är tvungen att besöka. Big Ben, Buckingham Palace, Towerbridge, Towen, London Eye, Madame Tussauds… listan fortsätter. Men ingen av de här ställena är egentligen ett måste, även om det är roligt att se dem. Det enda stället en riktig boknörd MÅSTE besöka i London är Foyles, en av världens största bokhandlar.
När man kommer in genom entrén till den fyra våningar höga bokhandeln, då skriker en riktig boknörd av lycka, i alla fall en engelsk-älskande småstadsbo vars stads bokhandels utbud på böcker inte är något att hurra över.
Böcker, böcker och mer böcker, Foyles - For Books!
Tyvärr fastnade både jag och Lyra på bottenvåningen med all skönlitteratur vid våra besök i den Brittiska huvudstaden. Men det är inget att gräma sig över, när man tänker på vad som fanns där.
Slutsatsen jag kan dra av att ha tillbringat flera timmar på Foyles är att det brittiska utbudet av ungdomsböcker är MYCKET större, och bättre, än det svenska. Många av böckerna känner man i och för sig igen från svenska översättningar, men då med andra titlar och omslag.
När jag på sista dagen i London nästan blev släpad av min pappa från Foyles hade jag köpt inte mindre än åtta böcker.

Dawn of The Dreadfuls - Jane Austen and Steven Hockesmith
The Tiger In The Well - Philip Pullman
Numbers, The Chaos - Rachel Ward
Shadow Web - N.M. Browne
Ice - Sarah Beth Durst
Chains - Laurie Halse Anderson
The Resistance - Gemma Malley, till Lyra
The Double Act - Jaquline Wilson, till min lillasyster

Och så får vi ju inte glömma The Short Second Life of Bree Tanner, köpt på Waterstones, Harrods. Jag antar att jag fortfarande vill läsa den, även om jag inte nördar Twilight längre.

Jag passade också på att nörda Harry Potter lite när jag ändå var i London. The Leaking Cauldron ska faktiskt ligga på Charing Cross Road, samma som Foyles! Men till min stora besvikelse kunde jag inte hitta den. Det beror antagligen på att jag till min stora irritation är en mugglare!
När vi bytte tåg på King’s Cross släpade jag med pappa upp från The Underground, och försökte desperat hitta plattform nio och tio. När jag tillslut hittade plattform nio, upptäckte jag till min stora besvikelse att det inte fanns någon plattform tio, eller stenmur emellan! Pappa gick fram till en liknande stenmur som den i filmen, en vägg till en restaurang, bakom plattform nio, och påstod att det nog var den. Jag tittade lite misstänksamt på väggen, innan jag gick fram och bankade på den, men den ville inte öppna sig!
Och Hamleys, leksaksaffären, där fanns både Harrys trollstav, kvastar och Gryffindors svärd. Jag vågade inte ens titta på prislapparna…

Nu längtar jag så innerligt tillbaks till Foyles, till alla böcker, och önskar så att jag var född i England istället för i Sverige…

Skrivet av den engelsk-galna Alice, med foton från London-resan

Revolt, den svenska titeln på Mockingjay

Jag tror inte att det finns ett enda Hungerspel-fan som inte går och längtar och våndas till den 24 augusti när Mockingjay kommer ut. Själv kan jag knappt stå ut, det gör ju inte heller saken bättre att jag aldrig har längtat efter fortsättningen till en bok jag nördar, det är vad jag och Lyra kallar det, på riktigt förut. Bara till Twilight-filmerna, och det är ju en helt annan sak, man vet ju hur det går. 

Nyss när jag var inne på Läsepostens hemsida snubblade jag över en artikel där det stod att Suzanne Collins, författaren till Hungerspelen, har blivit omnämnd på Time Magazines "Top 100 list" över de mest inflytande personerna inom litteraturen, och som har påverkat världen mest. Time Magazines sa följande om Suzanne Collins, 

“She’s a literary fusioneer, that rare writer who is all things to all readers. Today’s would-be revolutionaries should be so lucky.” Väldligt kul, tycker jag. 

I artikeln på Läseposten stod det också om den svenska titeln till Mockingjay, som kommer att bli Revolt. 

Alla boknördar har säkert märkt att svenska översättare har en tendens att ändra på titlarna när de översätter. och gärna också på omslaget. Det kan vara otroligt frustrerande. Men i det här fallet känns det inte så jättefarligt, i alla fall inte för mig. Mockingjay är ju ändå en symbol för revolutionen. Även om jag personligen skulle döpt boken till Härmskrika, Mockingjay på svenska. Vad tycker ni om titeln? Är den bra eller borde den ha hetat Härmskrika, eller något helt annat? 

Skrivet av Alice

What a shuckin' good book!

För några veckor sedan gjorde jag några saker jag inte gjort förut. För det första, jag googlade "twitter.com", och väl där, sökte jag på The Hunger Games. Jag fick upp ungefär, ja, väldigt många twittranden om böckerna i fråga, och i en av alla hundra små yttranden var det någon som rekommenderade "The Maze Runner" om man gillade The Hunger Games. Jag skulle inte varit mig själv om jag inte blivit nyfiken, så vad gör jag om inte kollar upp den där labyrintlöparen på Barnes & Nobles.com (De har ALLT!) Hm, då ska vi se här, synopsis: "When Thomas wakes up in the lift, the only thing he can remember is his first name. His memory is blank. But he’s not alone. When the lift’s doors open, Thomas finds himself surrounded by kids who welcome him to the Glade—a large, open expanse surrounded by stone walls.

Just like Thomas, the Gladers don’t know why or how they got to the Glade. All they know is that every morning the stone doors to the maze that surrounds them have opened. Every night they’ve closed tight. And every 30 days a new boy has been delivered in the lift.

Thomas was expected. But the next day, a girl is sent up—the first girl to ever arrive in the Glade. And more surprising yet is the message she delivers.

Thomas might be more important than he could ever guess. If only he could unlock the dark secrets buried within his mind."

Wow. Holy smoke, det här kan man ju inte bara låta bli att läsa! Så den andra saken jag gjorde som jag aldrig gjort förut var att beställa en i stort sett vilt främmande bok på bokus, (billigare, och kortare leveranstid) som nån vecka senare landade i brevlådan. En ganska stor satsning för min del. Var den verkligen något att ha? Tänk om jag inte gillade den? Men jag ville tycka om den, so badly...

Första meningen: He began his new life standing up, surrounded by cold darkness and stale, dusy air.
En typisk mening för att få Lyra att falla för en bok. Och det var precis vad jag gjorde; det handlar alltså om en kille som heter Thomas, som, börjar sitt nya liv stående i en gammal hiss, på väg uppåt. I hans hjärna råder minnesförlust, han kan bara minnas vissa saker, snötäckta träd, äta hamburgare med mera, men han minns inte var, med vem eller hur. När hissen stannar blir han välkomnad till "The Glade" av ett gäng tonårskillar med konstigt ordförråd - väldigt många svär-och-skällsord, till exempel "shucking" (istället för fucking), "bugging", bloody, och skällsordet "shank". Det är svårt att få "The Gladers" att svara på Thomas frågor, men efter mycket trugande får Thomas ändå reda på det mesta om "The Maze" och alla dess hemligheter. Och det som The Gladers har strävat efter i de två år som de befunnit sig i The Glade - att hitta en väg ut.

Jag håller med den där killen som tipsade om The Maze Runner för alla Hungerspelsnördar, det är precis samma känsla av att någon bestämmer över ens liv och styr och ser allt som händer, och jag gillar det. På sätt och vis är det en framtidsthriller/sci-fi också, urbant, högteknologiskt och samtidigt förfallet. Lovely combination.
 Men framåt början av slutet händer nåt, det börjar gå för fort och det blir lite förhastat, allt händer på några kapitel bara, och jag hade velat dra tänja ut det lite, göra boken kanske 50 sidor längre. Jag blir plötsligt väldigt rädd att behöva dra slutsatsen att den inte var så bra ändå, att jag inte skulle köpt den. Men, jag kan nöjt pusta ut när jag på den sista sidan läser "END OF BOOK ONE" med stora, svarta bokstäver. (Och titta, här har vi den!) Det behövs absolut en fortsättning, annars skulle The Maze Runner's slut vara bland de mest abrupta i litteraturhistorien. Så nu längtar jag nästan lika mycket till den 12 oktober som till 24 augusti, när Mockingjay släpps. Och jag uppmuntrar verkligen alla bloggare häromkring (de som redan inte gör det jag ska komma till) att om ni ser eller hör talas om en bra bok som ni aldrig hört om förut, så kolla upp den, och verkar den bra, köp den! Ni kommer förhoppningsvis inte att ångra er.

Skrivet av en shuck-faced Lyra 


P.S, Ni får ursäkta de makabra scenerna i boktrailern, men boktrailer är boktrailer, inte alltför hög budget. Och jag tycker också att Thomas låter jättefjollig. Haha. D.S

Läsvärd Svensk Fantasy!

För någon vecka sedan gick jag och en kompis till Statsbiblioteket, som förresten ligger i samma hus som Lyra bor. Jag gick runt bland hyllorna, och försökte hitta en någorlunda bra bok att läsa medans vi satt där. Tillslut tog jag en bok, Tornrummets Hemlighet av Niklas Janz, som enligt baksidan verkade ganska bra. Men nu slumpade det sig så att den var skriven av en svensk författare. Jag övervägde allvarligt att ställa tillbaka boken och ta en annan, men bestämde mig tillslut för att skjuta undan alla mina fördomar och försöka läsa den.
När vi sedan skulle gå hade jag kommit in så mycket i boken att jag bara var tvungen att låna den. Ja, jag måste ju erkänna att jag skämdes lite över att ha lånat en bok av en svensk ungdomsförfattare, dessutom fantasy, frivilligt.

Ja, jag var ju lite fördomsfull när jag fortsatte läsa. Tänk om den var som de andra svenska fantasy-böckerna? Jag ville inte ens tänka tanken.
Början var väl inte något att hurra över heller, det hände inget på en evighet. Men när det sedan blev spännande, då blev de det på riktigt och man kommer riktigt in i handlingen. Just det, vad boken handlar om.

Huvudpersonen i boken, Mirjam flyttar med sina föräldrar till ett stort hus “in the middle of nowhere”, som vi småstadsbor ofta brukar beskriva det.
I det nya huset hittar Mirjam tolv skrivböcker, som tillhörde Milan som bodde i huset förut. Mirjam börjar läsa böckerna, som handlar om en värld som Milan upplevde i sina drömmar. Böckerna är så gripande att Mirjam överväger om Milan verkligen har drömt det, eller om han bara har hittat på allt.
Mirjam får reda på att Milan bara försvann en dag, utan att ha återvänt. Vissa tror att han dog, andra att han lever.
När Mirjam börjar se en skugga smyga runt i trädgården på nätterna, hör konstiga ljud i huset och en av böckerna försvinner från hennes rum, börjar hon överväga om Milans historia kan vara sann. Kan det vara någon som var ute efter Milan, som vill läsa vad som står i hans böcker, och som nu är ute efter henne? Lever Milan fortfarande, och vad har i så fall hänt med honom?

Ja, Tornrummets hemlighet är nog den bästa svensk fantasy bok jag har läst. Niklas Jantz lyckas verkligen, tillskillnad från de flesta andra svenskar, som görr tappra försök att skriva fantasy, men för det mesta misslyckas.
Den var lite seg i början och det tog mig faktiskt ganska lång tid att läsa den första halvan (det kan ha något att göra med att jag försökte läsa Sense and Sensibility samtidigt, och den är seeeeeg!) Men när den sen kom igång, då hade den nästan allt en bra fantasy bok behöver. Spänning, action, inlevelse, trovärdighet…
På slutet kunde jag bara inte sluta läsa, jag var bara tvungen att veta vad som skulle hända!
Jag antar att jag borde ha lärt mig av Lizzy Bennet att det inte är bra att vara fördomsfull, bara ibland.

Skrivet av den inte längre så fördomsfulla Alice