Dear Santa...

Det börjar ju som sagt dra ihop sig mot jul, och nu står jag som alltid där med frågan ”vilka böcker ska jag önska mig?” Nya, okända böcker, uppföljare, böcker jag har hört ska vara bra, julböcker…? Vad ska prioriteras? Och hur många böcker kan man egentligen önska sig?

Jag har hittat ett trettio-tal böcker som verkar väldigt bra, och alla är jag sugen på att läsa. Men, jag vet att mina föräldrar och släkt aldrig skulle köpa trettio böcker till mig, och dessutom vill jag ju ha andra saker också.

Till min födelsedag i September gjorde jag misstaget att bara skriva ner böckerna som jag önskade mig rakt upp och ner, utan någon som helst struktur. Resultatet: de böckerna jag önskade mig mest fick jag inte. (En annan mysterious thing är att mina föräldrar verkar ha ignorerat de böcker som inte redan fanns på den lokala bokhandeln…)

Anyway, nu har gjort det svåra valet att skriva en ”prioritetsordning”, inte för att jag vet om den kommer att följas.

Det jag däremot vet är att jag aldrig kommer att få böckerna längst ner på listan, men inte vill jag ta bort dem för det! De för väl bli en födelsedagsönskning, i September… Eller Juliklapp!

Jag har också stött på det problemet att flera av böckerna redan ägs av Lyra, som säkert skulle låna ut dem till mig om jag frågade riktigt snällt. (Eller hur, Saumensch?) Men jag vill ha mina egna exemplar, ska jag önska mig dem trots det. Antagligen.

Julen är en komplicerad tid!

Hur gör ni med era Julböcker?

Skrivet av en confused Alice

Om helger, böcker och sjungande vargar

Nu, när Lyra spenderat en lördag på landet med en utläst Clockwork Angel och en påse eukalyptus-godis som enda sällskap är det ganska skönt att komma tillbaka till stan där man bara kan välja och vraka när det gäller nya böcker. Och turen har nu kommit till Jane Eyre - på grund av rekommendationen jag läste i Ponton: att Jane Eyre avnjuts bäst någon gång i november med en kopp Earl Grey eller något dylikt svart te. "I'll remember that" skrev jag i kanten.

 Men, tillbaks till Clockwork Angel. Jag ska inte skriva för mycket med tanke på de som inte läst MI än och har allt roligt kvar, men jag har ungefär samma åsikt som Johanna på Reading & Rambling, den var inte så bra som vi trodde. Man känner igen lite för mycket ifrån The Mortal Instruments. De två trilogierna är än så länge skrivna efter samma regelbok, vilket kan tyckas tråkigt. I The Mortal Instruments är det kombinationerna och kontrasterna som gör böckerna, tycker jag, i Clockwork Angel är det mer 1800-talets smutsiga London och huvudpersonens mycket eminenta boksmak; Tessa pratar om både Jane Eyre och Dickens många verk och är en person som jag gärna skulle vilja lära känna. Tror det skulle leda till mycket intressanta diskussioner. En annan sak som är trevlig är att varje kapitel inleds med ett bokcitat, de flesta från författare samtida med när boken utspelar sig. Det konceptet känner vi igen och tycker om från Philip Pullmans The Amber Spyglass - som vi fortfarande inte läst på engelska och som faktiskt skulle vara en trevlig julklapp. Hoppas Tomten läser Alices & Lyras Bokhylla. - I den, och i MI finns mycket citat av John Milton till exempel, och av honom har ju faktiskt både Pullman och Clare inspirerats. Och både Jace och Will (från Clockwork A...) verkar ha läst Paradise Lost. Kanske det ingår i en Shadowhunters utbildning? I så fall ska jag också passa på, vårt ex låg i brevlådan kvällen vi kom hem från Polen.

Och en sak till, Cassandra Clare har en spellista för Clockwork Angel. Det tycker vi såklart om! Jag har inte lyssnat på någon av de inkluderade låtarna än och känner inte heller igen någon av titlarna eller artisterna, men när jag gör det ska det rapporteras. Har ändå funderat lite över hur min spellista skulle låta för både The Mortal Instruments och Clockwork Angel, och har konstaterat att det nog skulle bli väldigt mycket Patrick Wolf. Speciellt den här låten - från hans första album Lycanthropy - och Clockwork Angel är nästan som gjorda för varandra. Förutom att låten heter Paris, inte London. Hur som helst var det en mycket trevlig upptäckt jag gjorde.




Skrivet av Lyra

En liten notering: Charlotte Brontë's mammas flicknamn var Branwell. Är det bara en slump, eller döpte Clare the runner of London Institute till Charlotte Branwell med flit?

Harry Potter is coming to town.... again.

Igår var jag och Alice på Harry Potter and the Deathly Hallows. Och det var ju över förväntan! Något som jag uppskattade väldigt mycket var att händelsernas ordning följde boken ovanligt bra, och det var inte mycket som hade hoppats över, heller. Att de bestämde sig för att göra två delar av sista boken var ju på flera sätt bra, men det skulle de ju gjort med både fjärde, femte och sjätte boken också. Den sista boken är ju ändå inte den längsta, men det blev antagligen så för att det var sista och mest relevanta boken. Det känns lite pompöst, eller hur? Grande finale, alla skriker, tjäna mycket pengar.

 Ändå har filmen inte fått någon vidare bra kritik, och många har kallat den "en transportsträcka" fram till den andra delen. Och, det är den väl visserligen, men jag tycker att scenografin är roligare än i de tidigare filmerna, där action och lustig trollkars-arkitektur har varit huvudämnena. Till exempel, scenen där Hermione läser The Tale of the three Brothers högt hos Lovegoods', och berättelsen tar form som en riktigt Tim Burton-animation. Mycket trevligt inslag, och mycket oväntat! Det är ingen vanlig stor action-film som alla ser, den har ju faktiskt ett djup. Och jag ser den nog igen. (Men jag var besviken på att inte scenen med Lunas rum var med.)

 Men Harry då, hur var han? Nja, jo, visst har han blivit lite äldre, men han har fortfarande ingen riktig personlighet. Jag menar, hur skulle man beskriva honom? Öh, nästan lite för modig, självuppoffrande, ett allvarligt fall av måste-alltid-rädda-alla-sjukan, och nästan utan något temperament alls. Han är nästan inte mänsklig, eller hur? Hur kan man vara så ödmjuk med den uppväxten? Jag antar att J.K. Rowlings' ursäkt skulle bli att han har den här spårningen, "the Trace" som han fick av sin mamma av kärlek till sin lilla Harry. Men, vadå, kan verkligen ens magi förhindra den annars så logiska påverkan på en som växer upp utan någon som helst kärlek? Är då inte alla barn värda att få detta skyddet av sina föräldrar? Titta på stackars Draco Malfoy, som jag funderat en del kring, han har helt klart inte fått tillräckligt med kärlek av Lucius och Narcissa, även om vi i sjätte boken får vittna till Narcissas kärleksfulla uttalanden när hon ber Snape att svära 'The Unbreakable Vow'. Hur som helst är ju Draco väldigt avundsjuk på Harry, som får så mycket kärlek varje dag, medan Dracos 'vänner' mest är hans eskort. Och Ginny, vad är det egentligen hon ser hos Harry? Är det den trygga familjetypen, en säker vän till familjen, brorsans bästa kompis, The Boy Who Lived, eller någon annan? Eller blev hon bara kär i Harry för att storyn skulle gå ihop?

 En som verkligen vet hur Harry borde uppträda är Neil Cicierega, som sen några år tillbaka har lagt upp små klipp på Youtube och andra ställen, som går under namnet Potter Puppet Pals, alltså Harry Potter i form av handdockor. Här är Harry den själviske hjälten som fått för mycket uppmärksamhet, Ron den dumma lilla pojken som alltid ser upp till Harry och Snape deras vresige fiende som faktiskt egentligen lever ett mycket miserabelt liv indränkt i utanförskap... och jobbiga elever. Inte nog med att Harry är porträtterad så otroligt bra, det är nog bästa Harry Potter-parodierna ever. Ja, det är nog inte så mycket mer att säga, bara se och hör!





And watch 'em all.

Skrivet av Miss Lyra

The Hunger Games, Katniss and Rue

...Amazing! Har aldrig sett en så här bra, eller välgjord, fan-made trailer förut!

Filmen hittad på Mockingjay Net.

Alice

Lite Uppdateringar, Och Fler Böcker

Jag kan till viss del hålla med Lyra om att det just nu känns som att vi har gått in i bloggväggen. Har också massa böcker jag har läst men inte skrivit om, tankar om dem kommer väl, tids nog. Men, jag kan passa på att skriva om lite nya inköp.

På lovet var jag i The Capitol (och nej, inte den i Panem…) och passade tillsammans med en kompis på att uppsöka en mycket lockande bokhandel. Lyra köpte min födelsedagsbok, Emma av Jane Austen, på samma bokhandel fast i Göteborg. I boken låg en lapp med adresser till butikerna i Stockholm respektive Uppsala, så jag bestämde mig för att åka dit.

The English Bookshop i Stockholm

Bokhandeln i fråga är The English Bookshop. Det var som ett Foyles i miniatyr, böcker i de flesta genererar men med betydligt mindre utbud än i Foyles. (Naturligtvis glömde Alice att ta kort på The English Bookshop, men vi kan nöja oss med en bild från Google)

Böckerna i fråga som jag köpte var Back Home av Michelle Magorian och The Glass Demon av Helen Grant.

Lyckades också komma över The Pain Merchants av Janice Hardy och en svensk uppsättning av Boktjuven  (baktanken med det var att få min mamma att läsa den…)

Som om inte detta vore nog fick jag också två böcker av min farmor, Utvandrarna av Vilhelm Moberg och Inte Utan Min Dotter av Betty Mahmoody.

När jag kom hem väntade också ett paket från Bokus med 4:50 From Paddington av Agatha Christie och Sarah’s Key av Tatina de Rosney.

Slutsatsen vi kan dra av det här, jag har att läsa ett tag fram över!

Det slumpade sig så, eller egentligen var det väl orsaken att jag tog boken, att Lyra och jag för några veckor sedan var med och spelade i en uppsättning av musikal-versionen av Kristina Från Duvemåla. Kände väl att jag behöver läsa böckerna som alla alltid pratar om efter det. 

Alice

Bloggväggarna anfaller

Efter att ha städat sin garderob och fått lite ont i ryggen av det sitter Lyra och vet inte vad hon ska skriva om. Men bloggen behövde uppdateras. Jag har ju några böcker som jag fortfarande inte bloggat om, men som jag läste ut för ett ganska bra tag sedan. Fried Green Tomatoes, som jag läste ut nån gång i oktober, om jag minns rätt. The Hitchhiker's Guide to the Galaxy, som jag läste ut i somras, och Anne Franks Dagbok som jag läste så tidigt som i våras. För att bara nämna några, det är väl säkert fler. Just det, Tordyveln också. Men jag ids bara inte skriva om dem. Och snart är det bara två veckor kvar till första advent. Och dagarna går. Och jag har fortfarande inte läst The Return of the King.
Jag har nog gått in i den s.k. bloggväggen.
Så ni får ursäkta.
Jag hoppas jag kommer ut på andra sidan snart.

Som en lång tunnel klädd med tomma bokhyllor. Vart tog böckerna vägen? Hoppas bara man kommer ut.

Skrivet av Lyra

There and back again: Fyra Böcker rikare

Igår kväll kom en slö Lyra hem från Polen. Det kändes lyckat, jag är tre paperbacks och ett engelskt lexikon rikare. Men vi åkte inte till Auschwitz, när vi insåg att det skulle ta för lång tid. Det blev däremot det mindre koncentrationslägret "Stutthof" som låg närmare. Och en så kallad "nerd spasm"; jag har köpt City of Bones på polska. Jepp, det stämmer. Inte för att jag kommer att läsa den. Men, ja.

Saumensch was on halvön Hel

Katter vid Stutthof - det fanns sju stycken

Mysigaste bokhandeln i Gdansk

The Mortal Instruments och Clockwork Angel på polska. 

Vad sägs om utformningen?

(De andra två böckerna jag köpte: A Hat Full of Sky av Terry Pratchett och The Butterfly Revolution av William Butler) 

Skrivet av Lyra

Höst-Bokbyte: Paket anlänt

Här har vi det alltså! Höstens Bokpaket, som vi fått av Moa, genom En Bok om Dagens bokbyte.

 Innehållsförteckning:

"Abarat" av Clive Barker

"The Darkangel" av Meredith Ann Pierce

En påse Blåbär&Grädd-te

En strut med polkatryffel från Åre chokladfabrik

Ett vykort och en anteckningsbok per Saumensch

Allting var jättefint/gott/trevligt, böckerna är helt främmande för oss och vi ser fram emot att läsa dem!

Tack så mycket, vi är så nöjda, Moa!

(Vi ska skicka vårt paket nu, så det kommer väl fram i början av nästa vecka.)

Skrivet av Alice & Lyra

Pocket & Påhitt, Underlättning För Våran Bytesvän

Här kommer en underlättning för Moa som är våran bytesvän i En Bok Om Dagens bokbyte. En något kompleterande lista över vad Alice har läst under 2010, och en lista på de (ganska många) olästa böckerna i bokhyllan. Jag hoppas att Lyra (Saumensch) lägger upp sina snart också...

Utlästa Böcker Av Alice 2010:

The Book Thief -  Markus Zusak

Häxa - Celia Rees

Mer Än Ögat Ser - Melissa Marr

Sagan Om De Två Tornen -  JRR Tolkien, 27 Januari

Vargbröder, Ondskans Schaman - Michellle Paver

Vampyrens Märke - P.C Cast And Kristine Cast

Fatta Eld - Suzanne Collins

Om Jag Stannar - Gayle Forman

Rubinen I  Dimman - Philip Pullman

The Hunger Games - Suzanne Collins

The Resistance - Gemma Malley

The Magician's Nephew  - C.S Lewis

Drakens Bok - A.J Lake

Över Näktergalens Golv - Lian Hearn

Stolthet och Fördom - Jane Austen

På Kudde Av Gräs - Lian Hears

Eragon - Den Äldste - Christopher Paolini

Ghost Hunter - Michelle Paver

Harry Potter and The Prisoner of Azkaban -  J.K Rowling

Häxa-Bortom Tiden - Celia Rees

Stoltet och Fördom och Zombier - Jane Austen och Seth Grayhame-Smith

Tornrummets Hemlighet - Niklas Jantz

Sense and Sensibility - Jane Austen

Numbers - Rachel Ward

Frost - Maggie Stiefvater

Under Lysande Måne, Lian Hearn

Den Femte Systern, - Mårten Sandén

Svärdet och Spiran - Ken Follett

Dawn of The Dreadfuls - Steve Hockensmith

The Double Act - Jaqueline Wilson

Alice's Adventures In Wonderland - Lewis Caroll

The Short Second Life of Bree Tanner - Stephenie Meyer

Rufus - Doris Lessing

Brisingr - Christopher Paolini

Chains - Laurie Halse Anderson

Vid Hägers Skarpa Skri - Lian Hearn

The Maze Runner - James Dashner

Hans Majestäts Drake - Naomi Novik

Drömlös - Eino Hanski

City of Bones – Cassandra Clare

Mockingjay – Suzanne Collins

Hobbiten – J.R.R Tolkien

A Pocket Full of Rye – Agatha Chrisite

Northanger Abbey – Jane Austen

Dödgrävarens Dotter – Joyce Carol Oates

Olästa Böcker I Bokhyllan:

(Liten notering, vissa av böckerna har jag fått, vunnit, glömt avbeställa i bokklubbar etc. Några av böckerna har även stått i bokhyllan ett bra tag, och planeras inte heller bli lästa inom den snaraste framtiden.)

The Scorch Trials – James Dashner

The Diamond of Drury Lane – Julia Golding

Emma – Jane Austen

Alice’s Adventures In Wonderland And Through The Looking-Glass – Lewis Caroll

Medlaren – Meg Cabot

Ice – Sarah Beth Durst

Flykten Från Berganien – Eva Ibbotson

Le Petit Prince – Antoinde de Saint-Exupéry

Glöm Mig Inte – Anne Cassidy

Harens Vår – Markus Paasalina

The Hitchhiker’s Guide To The Galaxy – Douglas Adams

Mary – Lesley Pearse

Miss Mary Bennets Självständighet – Colleen McCollough

Jonathan Strange And Mrs Norrell – Susanna Clarke

Jag Är Martyr – Bo Bjelferdstam

Bara Inte du – Katarina von Bredow

Beautiful Dead, Jonas Bok – Eden Maguire

Den Gröna Cirkeln – Stefan Casta

Midnattsmanifestet – David Whitley

Krigarhjärta – Henrik Larsson

Lilla Stjärna – Johan Ajvide Lindquist

Hunger – Michael Grant

Släktet – Guillermo Del Toro, Chuck Hogan

My Sister’s Keeper – Jodi Piccult

Shadow Web – N.M. Browne

Levande Skuggor – Eino Hanski

Förföljd – Norah McClinthog

The Tiger In The Well – Philip Pullman

Skrämmarkriget – Lene Kaberböl

Kulla Gulla På Blomgården – Martha Sandwall Bergström

En Annan Maria – Brit Engdal

De Bästa Julberättelserna 

Förintelsen - En Ofattbar Sanning

Vi har läst om det så många gånger. Vi har hört Liesels historia, Steffis och Nellis, Belägring, Aldrig Mera Krig Emma, den nyss utlästa Dödgrävarens Dotter…

Det alla böckerna har gemensamt är att de på något sätt påverkas av andra världskriget, men så här har jag aldrig tidigare läst om det.

Vi kanske ska ta det från början. För någon vecka sedan berättade en av lärarna på min och Lyras skola om en bok för den något tveksamma åttan. (En liten notifiering, Lyra och jag går inte i samma klass. Jag går i åttan och hon i sjuan)

Boken var en liten tunn sak på inte mer än 90 sidor, och hette Vad Mina Ögon Har Sett, av Magda Eggens. Läraren som berättade om den för oss hade själv träffat Magda Eggens när boken skulle ges ut, och hört henne berätta sin historia själv, för boken är en helt sann.

När vi sedan gick ifrån klassrummet skakade jag nästan efter vad han hade berättat. Jag frågade mig själv, vad var det för skillnad på det här och alla andra makabra böcker jag har läst? Svaret var självklart, det här hade hänt i verkligheten.

Nästa dag, på den s.k. Projekttiden hade vår klassföreståndare tagit med sig några uppsättningar av boken. Jag tog genast en, och satte mig att läsa. 70 minuter senare (i väntan på att nästa lektion skulle börja) var boken utläst. Efter sig lämnade den en ännu mer skakande Alice.

Kanske ska jag berätta vad boken handlar om, så ni själva förstår. Historien om Magda Eggens fruktansvärda upplevelser under kriget.

1944 i Ungern. Magdas judiska familj, föräldrar och två yngre systrar, har dittills märkt ytterst lite av krigets fasor, men detta kommer att förändras när de en dag förflyttas till stadens ghetto. Efter en vistelse där blir de inträngda i vagnar för boskap, på en resa dit igen vet vart. Trångt, trångt, står de tryckta i vagnarna i flera dagar. När de tillslut blir utsläppta är det i Auswitzh. Magda och hennes syster Eva skiljs från sina föräldrar och andra syster, Judit. När de försöker följa efter blir de hindrade av ett befäl, vilket senare ska visa sig räddade livet på dem.

Alla har väl hört historierna om Auswitch, och kan säkert gissa vad som hände med den övriga familjen. Men Magda och Eva tillhörde istället de judar som såg relativt friska ut, och i stället fick arbeta, tills det blev ”deras tur”

Mot alla odds lyckas Magda och Eva överleva Auswitch fasor. Tillslut blir de deporterade där ifrån, och får istället arbeta på en fabrik, där förhållandena är lite bättre.

Månader följer. Många dör, av svält, kyla eller sjukdomar. De transporteras från plats till plats. Många gånger håller Magda på att ge upp, men hon fortsätter kämpa för Evas skull.

När kriget är slut räddas Magda och Eva av Röda Korset och hamnar i Sverige.

År senare skulle Magda komma att skriva boken Vad Mina Ögon Har Sett.

Magda Eggens

Vad ska man egentligen tycka om en sådan här bok? Jag skulle aldrig kunna säga att den är dålig, för det är den definitivt inte. Men jag kan inte heller säga ”det här var den bästa bok jag någonsin har läst!”

I sådana här fall kan man inte kommentera på språket eller liknande, här är det bara handlingen som gäller. Och det är skrämmande, vad mänskligheten egentligen är kapabel till, bara för att få makt. Hur många Judar som dog på grund av Hitler i Andra Världskriget, hur många Tyskar, Japaner, Britter, Amerikanare etc som fick sätta livet till under striderna. Det är ofattbart. Jag har hört att många i Japan inte ens vet om Förintelsen, vad Nazisterna gjorde. Därför måste vi berätta, sådana som Magda måste dela med sig av sina berättelser. Vi får aldrig glömma, för sådant här får aldrig hända igen!

Vid närmare granskning har jag redan läst en annan bok av Magda Eggens. Aldrig Mera Krig, Emma, som jag nämnde innan, lästes vid ungefär 10-års ålder. Jag googlade den, för att ta reda på om den verkligen hette ”Aldrig Mera Krig, Emma”, och då visade det sig att författaren var Magda Eggens, najs!)

Alice