söndag 24 januari 2010

En anledning till att inte ägna dagarna (och nätterna) till NÅT annat än att läsa:

Känslan efter att ha läst en riktigt bra bok försvinner inte i första taget, den kan sitta kvar hela livet. Och det kommer nog att känslan jag fick av att läsa The Hunger Games göra.
Har när jag skriver det här läst ut den på engelska för ungefär en kvart sen, och då blev känslan förstärkt, väldigt mycket. Inte bara att det är en helt otrolig bok, den har nåt att säga också. Att i fall människan fortsätter som den gör, kan det kanske bli som i The Hunger Games. Ännu mera svält, ännu mera diktatur, ännu mera krig och förstöring och framför allt ännu större kontraster mellan rika och fattiga.
Inte nog med att all det här, efter att ha läst den känns det som jag har blivit doppat i iskallt vatten, och fått alla spår av gamla nörderier borttvättade. THIS IS IT! säger jag bara. Och jag har att tacka Suzanne Collins, hon släkte mina sista Twilight-lågor. ;D
Panem, det före detta förstörda Nordamerika indelat i tolv distrikt, både lyxigt och motsattsen är en plats där man inte vill bo, efter att ha läst böckerna. Det beror delvis på rädslan man alltid har för att få ens barn skickad till "The Capitol", och sen vidare till The Hunger Games arena. Eller för att bli dragen vid "The Reaping Day" själv.

"It's the same story every year. He tells of the story of Panem, the country that rose up out of the ashes of a place that was once called North America. He lists the disasters, the droughts, the storms, the fires, the encroaching seas that swallowed up so much of the land, the brutal war for what little sustenance remained. The Result was Panem, a shining capitol ringed by thirteen districts, wich brought peace and prosperity to its citizens. Then came The Dark Days, the uprising of the districts against The Capitol. Twelve were defeated, the thirteenth obliderated. The Treaty of Treason gave us the new laws to guarantee peace and, as you yearly reminder that the Dark Days must never be repeated, it gave us the Hunger Games..."

...Lyder en bit ur boken.

Nu när det är OS tänker jag extra mycket på det. Det är i princip samma sak, förutom att i OS kämpar de för guld, inte för att överleva och få åka hem. De är filmade hela tiden, det direktsänds, nästan hela världen kollar på det. Intervjuer, och inte minst invigningen när alla länder går runt på arenan och vinkar. *Gulp* Och vem vet hur OS kommer att utvecklas?
För några veckor sen var jag inne på The Stacks och försökte roa mig med att spela Hungerspels-spelen de har där. Sen kollade jag forumet, och vad hittade jag om inte "Twilight vs The Hunger Games" skrivet av "Rue's Lullaby" och "Team Peeta or Team Gale?" skrivet av "Twilight Addict". 00-talet: Harry Potter, Sagan om Ringen och Twilight. 10-talet:The Hunger Games...
Vad tror ni?

P.S Varning för besatthet, det blir sent på kvällarna. D.S

Skrivet av Lyra

2 kommentarer:

  1. Hungerspelen är en av de bästa böckerna jag läst! Kunde inte slita mig... helt grym!

    SvaraRadera
  2. Jag kan bara säga en sak om den här boken: Den Äger!!!

    SvaraRadera