En tredje framtidsthriller (wohoo!)

Ja, jag har ju nu kommit på att vi går lite på framtidsthriller-tema just nu. Och här kommer en till, fast världens dyraste film, istället för en billig pocket från Bokia.
[OBS, SPOILERS! Se gärna filmen först]

Ja, nu kanske man tänker sig Avatar som en överarbetad amerikansk actionfilm, men det var fakiskt lite mer. Och man känner sig väldigt mosig när man går hem efter den 2 timmar och 40 minuter långa 3D-filmen. Det fladdrar fortfarande lite i bröstet efter alla skrällande bombningar av de gigantiska träden på Pandora, och man är helt utmattad, vi orkar inte ens äta middag. Men det var värt det, och det slog mig inte förräns en ganska bra bit in på filmen att det var just en framtidsthriller av världsklass. Kommer människorna i framtiden när de hittar andra befolkade planeter verkligen att försöka utrota befolkningen och växtlivet för att gräva efter nåt i backen? Det verkar som om James Cameron tror det, och det kan mycket väl bli så om vi inte inser vad vi håller på med. Och vi konstaterade också det, att har sitter vi och bölar för att ett dataanimerat träd blir nerbombat. Men det är ju inte trädet vi gråter för, (eller jo, trädnörden Lyra gjorde det) utan för dess betydelse. Och det är på den punkten som vi slår slint, vi tänker inte på sakers betydelse för en del personer, vi tänker bara på att tjäna pengar.

Men nog om allvaret bakom skapandet av Avatar, jag måste ju prata om The Na'Vi's också. Undrar om de gjorde som när de gjorde Andy Serkis till Gollum, att man tar nåns ansiktsdrag och sätter dem på en animerad karaktär. Vi vill gärna se en dokumentär om hur de gjorde hela filmen, (!) som med allt extramaterial till Sagan Om Ringen, hoppas en sån box släpps nån gång(hehe). Och jag tyckte att jag kunde känna igen olika skådespelare i en del av The Na'Vi's, till exepel Neytiri, Jake Sully's "lärare" som han sen förälskar sig i, vilket man nästan förstod från början.
Och det var ganska kul att de var tre meter långa, jag tänker bland annat på scenen när en Na'Vi-krigare hoppar in i ett stridsplan och slår och slänger ut alla små pygméesoldater. Det ser ganska kul ut. Och vi längtade lite efter at måla oss blåa, börja odla en lång fläta med så tentakler längst ned, få tag på en ikran och susa runt ovanför regnskogen. En väldigt lockande tanke.
Tankarna för mig också till bortdrivingen av USA's indianer, amerikanerna i filmen pratar om The Na'Vi's som "vildar", som uvandrarna gör i boken Häxa också. (Som vi har recenserat, och som jag läser nu). Och de har verkligen fångat ångesten och rädslan hos Na'Visarna när deras hem blir bombat. Men "modernt" krig har man egentligen sett tillräckligt av, jag tänker mest på nyheterna på teve. Och man hade nästan kunnat göra en katastrof-dokumenär av det. Men den var ändå schysst, det var ju inte krig hela tiden. Jag gillade mest den delen av filmen när man ser folket, djuren, naturen och det pratas om Na'Visarnas traditioner och ceremonier, och när de utförs.

Och nu är ju frågan hur många Oscars den kommer att få, och filmpriser över huvud taget? En hel del, skulle jag tippa på.
Ja, nu börjar filmenergin lägga sig ner lite, snart dags för middag.

Skrivet av Lyra