Soon, Soon It's Time...

19 November.... We. Can't. Wait!

Höst - och som vanligt, massa Böcker

När löven börjar blåsa in och lägga sig på Bokia's dörrmatta, är det höst. Och detta har nu inträffat. Lyra var där nu igår, och letade efter en bok, som hon tyvärr inte hittade. Innan det, var hon på stans second hand-butik, och eftersom hon senare gick till Bokia, så hade hon ju inte hittat det hon sökte där heller. Sad story. I alla fall, det var inte det som var det mest väsentliga i detta inlägg. Jag läste även ut Agatha Christie's The Body i the Library igår. Även om den varken är svårläst eller tjock, så tog det ett tag att läsa ut den. Kan bero på att jag "gjort mycket annat", eller på att den inte var så jättebra.

Men det var den. Nog. Jo, det var den. Men jag hade förväntat mig mer av Miss Marple, kändisen, huvudpersonen, och min förebild. Alla vill väl bli som Miss Marple när de blir gamla, eller hur?

Kanske ska börja från början. För alla ni som inte har en aning om vad jag pratar om så har ni svaren på de flesta frågorna här.  
Jag har ju sett - och tyckt mycket om - en del av de senaste filmatiseringarna av Miss Marple mysteries, med den fantastiska Geraldine McEwan som Miss Jane Marple. Och det var där nånstans som jag bestämde mig för att läsa dem också. Så när jag i början på denna terminen snabbt blev färdig med en grammatik-lapp på engelskan och fick erbjudandet att gå till skolbiblioteket och låna en bok på engelska (som min schyssta lärare hade fattat att jag var kompetent nog att göra) så blev det The Body in the Library, av Agatha Christie. Upplagan är från -83, jätteful, sliten, först inplastad, sen har de fått tejpa ihop ryggen lite på denna stackars paperback, sen har de till och med blivit tvungna att häfta ihop ryggen med häftapparat, synd bara att det hamnade lite snett, sen har de satt på en gul plastremsa (sådana sitter förresten på alla skolans låneböcker) på vilken man kan läsa texten "tillhör skolbiblioteket", och sen har de piffat upp den med ännu lite tejp över ryggen. Den är alltså ganska shabby. Och bläddrar man snabbt igenom den så luktar de gulnande sidorna som om den legat nerpackad i en låda på en vind i några år. Mysigt. Men, det är ju innehållet som räknas! 
Och det tänkte jag komma till nu. England på 40-talet. En ung flicka hittas strypt på spismattan i paret Bantry's bibliotek. Mrs. Bantry tar kontakt med sin vän Miss Marple, som löst många fall förut men som polisen fortfarande inte har något vidare stort förtroende för, börjar nysta i mordgåtan, och, såklart, har svaret klart långt innan polisen. Men det är ändå polisen man följer mest i utredningen. Lite trist. Och öven om boken är på drygt 200 sidor, så känns det som en novell. Men det är inget projekt jag kommer överge, Lyra har kontakter, i besittning av nästan alla Agatha Christie's verk. På originalspråk. 

Och idag läste jag ut Maria Gripe's "Agnes Cecilia - En sällsam historia", i sällskap av en fransk nougat. Och jag tycker bara om henne mer och mer för varje gång jag läser henne! Helt klart en av Sveriges bästa författare. Och "Agnes Cecilia" är verkligen sällsam. Och sällsamt gillar vi. Sällsamt och lite övernaturligt. Fina, gamla hus, kakelugnar, vår och trevliga författarcitat. 


Det är något konstigt som pågår i våningen. Steg utan fötter att framkalla dem, klockor som går baklänges och små saker orsakade av slumpen som förändrar allt. Men långsamt går det upp för Nora att någon bortom tid och rum söker kontakt med henne. Någon som varit i precis samma situation, omgivning och sinnesstämning som Nora. Men några årtionden tidigare...


Maria Gripe diggar slumpen. Det har jag förstått från Tordyveln flyger i Skymningen, som jag faktiskt tror jag glömt att nämna. I alla fall, den var bra, men Agnes Cecilia var bättre. Läs dem båda. Öh, finns att låna på vår skolbibliotek!


Skrivet av Lyra

J.R.R Tolkien's Hobbit och LOTR

Som alla andra barn hörde jag ju såklart talas om Sagan Om Ringen under min uppväxt. Det pratades om filmerna i skolan, och mina klasskompisar, mest killarna, tyckte tydligen att de var bra. På den tiden förstod jag inte vad de handlade om, och funderade inte länge på det heller.
När vi några år senare glömde avbeställa huvudboken i Läseposten, fick jag genom en slump Hobbiten av J.R.R Tolkien. Då förstod jag inte vad det var för bok. Det kunde väl inte vara Sagan Om Ringen? Eller var det den under ett annat namn?
Jag kommer ihåg att mamma försökte läsa den för mig en gång, men vi slutade efter något kapitel. Den var väl för mastig för mig på den tiden. Men vi läste i alla fall så pass mycket att jag kunde svara på frågan “Vad heter trollkaren i Sagan Om Ringen?” i Vi i Femman? (Jag tror jag fick den frågan två gånger…)
Ytterligare några år senare gjorde jag ett till försök att läsa den, som avblåstes, och boken blev åter stående.
Men efter att i julas ha läste de två första böckerna i The Lord of The Rings bestämde jag mig för att någon gång läsa prequelen. Men det var inte förrän för några veckor sedan som jag tog mig tid att göra det.

Det började precis som gångerna innan när jag försökte att läsa den. Omåttligt seg början, men det är ju faktiskt LOTR. Men den blev faktiskt bättre och bättre ju längre jag kom, och även om boken har sina (ganska många) sega partier, är den i det stora hela uppskattad läsning.

The One Ring

För de som inte vet vad Hobbiten är och som inte har en aning om vad jag babblar om nu, kan jag berätta att det är en prequel till LOTR. (Och inte själva Sagan Om Ringen som jag trodde…)
Boken berättar om Bilbo Baggins äventyr med Gandalf och 13 dvärgar, på jakt efter en skatt, vaktad av draken Smaug. På resan lyckas Bilbo komma över The One Ring från Gollum, och utsätts dessutom för en mängd andra faror.

Hobbiten var faktiskt betydligt bättre än jag trodde när jag först började läsa. Inte alls lika seg som början antydde. Jag skulle faktiskt kunna gå så lågt som att säga att den var steget bättre än LOTR, fast det skulle kanske inte riktigt vara sant. Det var samma, fast ändå inte. Men på vissa ställen blev den faktiskt mer spännande än LOTR. Man kom också in i berättelsen på ett helt annat sätt.
Hobbiten läste jag i översättning av Erik Andersson, LOTR av Åke Ohlmark, och det är ju lite skillnad på svenska och svenska. Erik Andersson har dessutom översatt Baggins till Secker, till skillnad från Åke Ohlmarks Bagger. Och istället för hob är det hobbit. Secker irriterar jag mig verkligen på, vad är det för fel på Baggins?

Så, vad kan vi dra för slutsats av allt det här? Hobbiten är utan tvekan läsvärd, likaså LOTR, man måste bara ha lite tålamod och god vilja.

Alice

Bokhyllan goes Facebook

Äntligen har Bokhyllan fått ett eget Facebook-konto! Här kommer vi lägga ut länkar till bloggen med mera, och bli gärna vän med oss, vi går under namnet Alice Lyra Eylesbarrow. Jag ska bara lära mig hantera det hela, eftersom jag alltid vägrat skaffa Facebook. I alla fall, en liten notifikation bara! Dessutom har vi skaffat en G-mail till bloggen, så vill ni oss nåt är det bara att maila till aliceandlyra@gmail.com.
/L

Lyra's Bokhylla

Hur många böcker består din bokhylla av? Just nu 142, inkluderat lexikon och facklitteratur. (Och en del lånade)

Vilka språk är böckerna på?  30 engelska, 112 svenska, en fransk ordbok och en "teach yourself" - Esperanto.

Vilken bokstav har författarna som du har flest böcker av? C: Suzanne Collins - The Hunger Games, Catching Fire, Mockingjay. Cassandra Clare - City of Bones, City of Ashes, City of Glass. Edmund Crispin - Best SF-stories. Stefan Casta - Stora Musboken. (Vet inte varför jag har den egentligen...) Susanna Clarke - Jonathan Strage & Mr. Norrell. James Fenimore Cooper - The Last of The Mohicans, Hjortdödaren. Eric Campbell - Elefantguldet. James Cross (& Börje Holmberg) - A view of English Literature. 

Av vilken författare äger du flest böcker? Det är nog J.K. Rowling, jag har alla HP översatta, och alla HP originalspråk förutom de tre första. Sen har jag också The Tales of Beedle the Bard. (Men den har ju visserligen Beedle the Bard skrivit...) Så, 12 böcker sammanlagt, av J.K. Rowling.

Vilken bok i din bokhylla har du ägt längst? Oj, svår fråga... har ju en del barnböcker kvar, men de står inte i min bokhylla, så det är nog min one and only Kitty-bok, som jag möjligen kan ha köpt... 2003...? 

Vilken bok är ditt senaste tillskott i bokhyllan? I am Number Four av Pittacus Lore. (Kom dagen efter att jag fått Mockingjay)

Hur är böckerna sorterade? Efter färg! 

Vilken genre har du flest böcker i? SF, får jag väl säga. Fantasy och lite teen horror.

Vilken bok skulle du offra ditt liv för att skydda? Oh, måste vara The Hunger Games, Harry Potter and the Deathly Hallows, Bärnstenskikaren, The Mortal Instruments och Bokjuven. Och, just det, min Teach Yourself Esperanto!

Vilken bok i din bokhylla skulle du helst vilja sticka en basilisktand genom, riva  i sönder, bränna upp och kasta iväg dess aska? Bläckhjärta, Breaking Dawn, Över Näktergalens Golv och Klass 7b, om vi nån gång hittar den...

När inte Bokhyllan räcker till,
får man ta vad man har.
Nattduksbord, till exempel.

Hur tjock är den tjockaste boken? Harry Potter och Fenixorden, 1000 sidor.

Hur tunn är den tunnaste? Lyra's Oxford, 48 sidor.

Vilken bok har det snyggaste omslaget? Stolthet & Fördom och Zombier, såklart!

Vilken bok måste du skymma framsidan på när du läser den, för att du inte vill att någon annan ska se omslaget? Tordyveln flyger i skymningen, men jag köpte aldrig något skydd.

V.I.B-hyllan (Very Important Books)

Lyra

Alice's Bokhylla

Den här enkäten hittade vi på Amelie's Boktips, vi tyckte den var så bra att vi snodde den xD, men vi har lagt till några frågor och formulerat om några.

V.I.B-hyllan, Very Important Books

Hur många böcker består din bokhylla av?  170, inkluderat faktaböcker och ordlistor

Vilka språk är böckerna på?  142 svenska, 24 engelska och 4 franska.

Fakta böcker, lexikon och hästböcker, inkluderat övriga böcker

Vilken bokstav har författarna som du har flest böcker av? C, Suzanne Collins; The Hunger Games, Fatta Eld, Mockingjay x2, Cassandra Clare; City of Bones, Lewis Carroll; Alice’s Advetures In Wonderland And Through The Looking-Glass, Joanna Campbell; Fullblodsböcker x9, Meg Cabot; Medlaren, Anne Cassidy; Glöm Mig Inte, P.c Cast & Kristine Cast; Vampyres Märke, Meg Cabot; Prinsess-böcker x8 (I’m ashamed…) 

Av vilken författare äger du flest böcker? Pia Hagmar, jag har 11 Klara-böcker, som jag älskade när jag var liten. 

Vilken bok i din bokhylla har du ägt längst? Antagligen Den Lilla Farbrorn av Barbro Lindgren, fick den av några släktingar julen 1998. Det är den enda av mina barnböcker som jag har sparat. 

Vilken bok är ditt senaste tillskott i bokhyllan? Mockingjay av Suzanne Collins. 

Hur är böckerna sorterade? De bästa böckerna på en hylla, över dem alla ordlistor och faktaböcker om hästar, över dem alla hästböcker, bredvid dem var först min tanke att ställa alla olästa böcker, men den hyllan utökades snabbt med andra böcker, under det står all ”amerikansk ungdomslitteratur, och nederst allmänt dåliga böcker. Böcker som inte fick plats någon annan stans har blivit instuckna lite här och var, utom bland de bästa böckerna.

Olästa böcker, inkluderat Twilight och Amerikansk Ungdomslitteratur

Vilken genre har du flest böcker i? Antagligen alla hästböcker från när jag var liten, men fantasy kommer strax där efter. 

Vilken bok skulle du offra ditt liv för att skydda? Eh… Antaglige Mockigjay, The Hunger games, The Book Theif, Guldkompassen, City of Bones och alla Foyles-böckerna.

Vilken bok i din bokhylla skulle du helst vilja sticka en basilisktand genom, riva  i sönder, bränna upp och kasta iväg dess aska? Breaking Dawn xD  och Bläckhjärta. Eller Klass 7B, som jag försökte ge bort till Lyra när hon började i den innan nämnda klassen, boken slängdes sen i hennes papperskorg, för att senare återlämnas till mig och gömmas någonstans. Nu vet varken jag eller Lyra var den är, inte för att vi har letat. 

Hur tjock är den tjockaste boken?  The Deathly Hallows, J.K Rowling, 831 sidor. 

Hur tunn är den tunnaste? Den Lilla Farbror, Barbro Lindgren, 53 sidor. 

Vilken bok har det snyggaste omslaget?  Älskar omslaget till den Foyles-köpta The Tiger In The Well, Philip Pullman. 

Allmänt dåliga böcker, med undantag av Vargbröder

Vilken bok måste du skymma framsidan på när du läser den, för att du inte vill att någon annan ska se omslaget? Jane Austen, Stolthet Och Fördom (filmomslaget) eller Philip Pullman, Rubinen I Dimman (seriöst , den är HEMSK!)

Alice

The Circle is Complete

5-8 arbetsdagar. Det lät väl okej. Men det skulle komma att kännas som en evighet...
Som ni redan vet så fanns ju ett ex nere på Bokia, och igår kväll ringde en desperat Alice och klagade på The Book Depository, där vi hade beställt Mockingjayarna, och vi kom till sist överens om att hade vi inte fått den på torsdag, så skulle Alice köpa Bokia-exet som vi skulle läsa tillsammans.
Och idag, när Lyra lämnade skolan, var det första hon tänkte "har posten kommit än?". Tittar på klockan, ja! Och med ordet Mockingjay abstrakt och förhoppningsfullt hängande i skallen promenerade hon hem.
Hemma till sist, hade tanken börjat lägga sig, men när ett brunt, misstänkt lagom stort paket sticker ut ur brevinkastet blir hon helt skärpt. Och, ja, vad gör hon om inte rusar fram, sliter ut det och river upp det, och blir stående, hyperventilerande och hysteriskt fnissande i en kvart. Jag lovar, en kvart! Skulle haft kort på det, men var ju som sagt för uppspeedat galen...

Men Alice har fortfarande inte fått den, och köpte till slut Mockingjay på Bokia. Hon kunde bara inte med att se mig sitta och läsa, liksom! Vi håller tummarna för att den kommer imorgon, May the odds be ever in your favor, Saumensch! 

Nu ska vi LÄSA!!!













Skrivet av Lyra

A New Dragon Heroin? Don't Think So...

Ett långt tag gick jag och funderade över Hans Majestäts Drake-böckerna. Tänkte att de kunde visa sig vara riktigt bra, och något jag som fantay-älskare borde läsa. Allt bra man hörde om dem i tidningar och dylikt förstärkte ju bara känslan. Så tillslut beställde jag boken från Bokus, och den blev stående med många andra böcker i min bokhylla en längre tid. Men tillslut kom jag mig ändå för att läsa den.

Boken utspelar sig i England under Napolenon-kriget. Skillnaden mot i verkligheten är att i boken har England en flygkår med drakar, som fungerar precis som flottan eller armén.
Huvudpersonen Will Laurence är kapten på ett fartyg i flottan, och i bokens början har han och hans besättning precis kapat ett franskt fartyg. När de sedan upptäcker vad fartyget har i sin last, ett drakägg, blir det (ganska uppenbart) Laurence som får bli drakens ryttare. Sedan berättar Novik om Laurences och Temeraires, som han döper draken till, utbildning på en flygbas i Scottland, och sen om deras uppdrag i kriget mot Frankrike. Det är i stora drag första boken.

Nu kan man ju antingen hålla med alla recensenter om att det är en fantastisk bok, eller bilda sig en egen uppfattning. Jag gjorde det senare.
Redan från början kan man märka att det kommer att bli en seeeeeeeg bok. Handlingen flyter aldrig på, och det känns många gånger som att berättelsen står stilla. Det sövande språket gör också sin del, även om den är välskriven. Lyra lånade Hans Majestäts Drake, och hade läst mindre än halva första sidan när hon konstaterade “Den verkar seg”, jag kunde inte annat än att hålla med henne.
Karaktärerna känns helt opersonliga, de gör nästan aldrig något efter eget initiativ de ska hela tiden göra som de blir tillsagda, eller komma med långa, sövande repliker.
Hela Noviks drak-koncept känns dessutom väldigt fåfängt. Till exempel, de väljer sin ryttare efter den som först selar på dem, vilket i stort sett kan vara vem som helst. Ingen utvald här inte. Och de känns också, precis som sina ryttare, väldigt opersonliga, agerar heller nästan aldrig på eget initiativ.
Men, vissa stunder kan jag faktiskt inte neka till att jag börjar gilla Temeraire, han är ganska cool när allt kommer omkring.
Men i närheten av Eragon kommer Hans Majestäts Drake aldrig att komma.

Alice

Författare i forskningssyfte: Magnus Nordin

Okej, då vet jag.
Länge har jag sneglat lite på Magnus Nordin's deckare och thrillers. Läst på baksidan, tänkt "Hm, jo, ja, det här kanske är nåt att ha...?" och allt detta slutade med att jag till sist köpte "Prinsessan och Mördaren", en ungdomsdeckare från 2003. Det var obetänksamt gjort.

Eller ja, det kanske var bra att få ett slut på min undran, men jag hade hellre gjort det med någon av hans bättre böcker. (Om det finns nån.)
Boken öppnas med att en kille, full, får skjuts hem från en fest. Men han kommer inte längre än till en soptipp, där han dumpas, halvdöd.
Ett och ett halvt år senare flyttar Nina till Norra Söderbro, Markus' föräldrar skiljs, Teo börjar träna kickboxing och Lenita delar ut ännu ett knytnävsslag, och några cigaretter. Mord utförs i Norra Söderbro, men vilka är iblandade, och hur nära inpå finns mördaren?
Många perspektiv, som till sist flätas ihop.Typiskt svensk ungdomsroman, och sååå trist. Enligt Östgöta-correspondenten så "byggs spänningen upp snabbt, och boken behåller greppet ända till den våldsamt rafflande och oväntade upplösningen". Och DN tycker att "Magnus Nordin skickligt bygger upp spänningen så att man till slut gallskriker i sin fåtölj så fort en bil stannar". Men jag håller inte med någon av dem. Jag menar, man får ju inte ens veta mördarens anledning...
Jag förstår varför min mamma aldrig tar så lång tid på sig att läsa ut sina deckare. Det finns ju ingenting att smälta, liksom. Prinsessan och Mördaren är typisk helgläsning, man läser den i ett svep. Och den lämnar inte så mycket efter sig heller, förutom en månpocket som ser nästan orörd ut.

Magnus Nordin

Så, vad har jag kommit fram till? Jo, att svenksa deckare är som böckernas snabbmat. Eller kanske lite som GI-mat...? Mitt emellan någonstans, tror jag. Och om någon frågar varför jag har en Magnus Nordin i min bokhylla ska jag kalla det "forskningssyfte". 

Skrivet av Lyra

Mockingjay Has Come To Town...

Efter att dagens skola var slut, vandrade Alice och Lyra som vanligt ner till stadens bokhandel. De började gå sin vanliga runda runt i affären. Romaner, tonårsböcker, engelskpocket…
Efter att ha läst på baksidan och diskuterat flertal böcker gav Lyra plötsligt ur sig en flämtning. Alice stirrade förvånat på henne, hon hade siktet inställt på en bok, som av framsidan att döma aldrig skulle vara nåt som någon av dem ville läsa.
Då såg Alice vad som stod bredvid den innan nämnda boken. En orange paperback med ryggen vänd utåt. Lyra tog ut den. På framsidan var bokstäverna HG och en fjäder…
Alice kastade sig fram mot Lyra och försökte rycka boken ur handen på henne. Lyra ryckte demonstrivt tillbaka. När de båda hade hunnit samla tankarna, och efter Lyras,
“Nu lugnar vi ner oss”, stod de där flämtande och stirrande. Båda med ett fast grepp om Mockingjay. Efter ett tag vågade vi vända på boken och läsa baksidan, och sen försiktigt öppna den och läsa de första sidorna.

Nu tänker väl alla, vad väntade ni på då? Köp den! Men oturligt nog var det så att ingen av oss litat på bokhandelns förmåga att få in böcker i tid, så vi hade redan förbeställt den på www.bookdepository.com (fri frakt i hela världen), och böckerna väntades 6-8 dagar efter releas-datumet.

Nu ställdes vi iför ett svårt val. Antingen kunde vi, som Alice föreslog, köpa det enda exemplaret av Mockingjay trots att vi redan hade beställt den, och sitta hela kvällen och nästa dag i skolan och läsa i samma bok. Men frågan kvarstod ju, vem skulle ta med sig den hem? För båda var såklart ovilliga att låta den andra göra det. Olika sätt diskuterades (någon tog med sig den och lovade att inte läsa, omöjligt hävdade Lyra, låsa in den i någons skåp i skolan, anförtro den åt föräldrar, osv)
Vi kunde ju låta den vara, och våndas, men hade vi väntat i åtta månader kunde vi nog vänta i en vecka till.
Skulle vi berätta för någon annan att den fanns där, så den kunde bli köpt och vi kunde se personen läsa den i skolan? Nej. Vi försökte till och med gömma den bakom några andra böcker. Men den ställdes tillbaka, lite av skuldkänslor.

Tillslut gick vi med tunga hjärta därifrån, utan bok.
För har vi väntat i åtta månader kan vi nog våndas i en vecka till. Men skillnaden är ju att nu vet vi att den finns där, inom räckhåll. Förut kunde vi inte få tag på den, och det gjorde oss tvungna att vänta. Men det är ju sant att den som väntar på något gott aldrig väntar för länge.

//Alice och Lyra